Nummer två som lär sig grunderna först och flippar ut senare och brygger fritt

Partizan, utsidan
Solen skiner som vanligt vid Partizan Brewery

Det är bara så trevligt och mysigt. Att en lördagmorgon lulla omkring mellan bryggerierna i Bermondsey. Redan klockan tio kan man smyga in på The Kernel och sedan hör det till den vanliga rytmen att ploppa in på Brew By Numbers och sedan vidare till Partizan. Det är alltså lite bättre att tidigt ta sig till Partizan om man vill få chansen att prata lite öl med Andy Smith eller någon av de andra lite tidiga öldrickarna. När jag var där i oktober hamnade vi i samspråk med två bröder där den ene numera bodde i Hong Kong och inte så ofta hade chansen att dricka Londonöl. Plötsligt delade vi öl som om vi hade känt varandra sedan barnsben. Solen sken vilket inte heller sänker upplevelsen när man dricker öl men det verkar den alltid göra i Bermondsay.

Det är inget stort bryggeri och man brygger inte varje dag utan max fyra gånger i veckan på sitt lilla bryggverk som faktiskt kommer från just The Kernel. Backar vi långsamt bakåt så jobbade Andy Smith på Redemption (bryggeri i Tottenham, London). Där lärde han sig grunderna, ordning, rutiner och struktur. Redemption tar inte ut svängarna så mycket och Andy Moffat vill gärna ha full kontroll själv på vad som händer i hans bryggeri så efter ett tag där så behövde Andy (Smith alltså) komma där ifrån. Nu var det inte så att han helt och hållet styrdes i sitt bryggande där. Ibland var det lång väntan på att t.ex. mäskvatten skulle värmas och då hade Andy ett litet bryggverk vid sidan om där han experimenterade med egna bryggder. Andy Moffat såg potentialen och rådde sin bryggeriaddept att antingen söka sig till mera utsvävande bryggerier eller att helt enkelt starta eget. Det senare hade kanske dröjt ett bra tag till om det inte vore för att Evin O’Riordain erbjöd honom sin gamla bryggeriutrustning när han utökade The Kernel och det faktum att Andy inte gillar ett vanligt 9 till 5 jobb (vad heter det på Svenska egentligen?)

Kontakten med både Redemption och The Kernel har han behållit och när det känns ensamt i sitt lilla bryggeri kan han gå över till kollegorna och dricka en kopp te, låna råvaror eller bara prata lite. Att sälja ölen behöver han knappast lägga allt för mycket kraft på, den säljer sig nära nog själv. Kolla bara in alla glad tillrop på Twitter, fina recensioner på Ratebeer och själv tränger jag mig så långt fram som jag kan i hyllningskören. En till två pall i veckan får han fram och den går åt.

Ekfat Partizan
Jag undrar vad han har för gott i ekfaten?

Experimenterandet är en viktig del i Partizans bryggerifilosofi. Andy testar och prövar, skruvar och finjusterar vilket är trevligt men han letar även efter en stadig core range där folk kan känna igen sig. Känner igen en Partizanöl gör man annars lätt på etiketterna men Andy vill hitta en bryggeriprofil också. Etiketterna, de fantastiska etiketterna skapas av Alec Doherty och berättar var och en sin egna och ölets historia. Fantasifulla figurer som krumbuktar sig för att föra fram ölets budskap i glada färger. Etiketterna bereder väg för Andys andra passion, kombinationen av öl och mat. Både den och experimentlusten kan mycket väl komma från hans bakgrund som kock. Han har ingen formell kock utbildning men i hemstaden Leeds arbetade han som kock och lärde sig där arbetsmoral, ordning och reda, sinne för organisation vilket allt är bra för en bryggare. Skillnaden som kock var att man kunde påverka mera av resultatet under vägen, man smakade inte bara på råvarorna utan undan för undan fram till slutresultatet. När man brygger öl så gör man visserligen vörten men jästen gör det stora arbetet och här finns det mycket att undersöka. Det är, tror jag, här vi hittar en stor skillnad på Partizans öl jämfört med många andra brittiska bryggare. Jästen får spelrum och möjlighet att vara finrummet. Den ska inte bara ta fram fruktiga smaker och alkohol, den ska forma, fostra och förfina ölen.

Vart Partizan tar vägen är svårt att säga och egentligen vill jag nog inte att de ska expandera. Hellre har jag ett fantastiskt vattenhål varje gång jag får komma till London fast det är klart, jag vill ju väldigt gärna dricka deras öl här hemma också, så kanske en liten utbyggnad, bryggning alla dagar i veckan, en ökning med det dubbla så att London får sitt och vi i Falköping (okej då Sverige) kan få lite.

Bardisken hos Partizan

Annonser

En reaktion på ”Nummer två som lär sig grunderna först och flippar ut senare och brygger fritt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s