Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Nya Victoria logoJag har inte skrivit så mycket om bryggeriprojektet så det kan väl vara hög tid att dra historien så långt som den har kommit. Givetvis inte så långt ännu men ack så betydande för mig. Jag kunde inte låta bli i fredags utan åkte ner till det blivande bryggeriet och satte mig och arbetade vid datorn en stund och framförallt drack mitt förmiddagskaffe där. Det kommer bli många sådana stunder under det kommande året. Ikväll har jag haft första provningen i Victorias namn, det kommer bli många även på detta.

Hur började då det hela? Man skulle lätt kunna tro att detta är något jag drömt om under många år men så är inte fallet och det finns många skäl till detta. Ett stort skäl är att jag gillar hängslen och livrem. Jag vill ha kontroll på det jag gör och jag vill inte riskera allt för mycket. Det får gärna vara lite okänt och nytt men det ska inte riskera något och ett bryggeri som jag har sett det innan är en riskfylld satsning som bäst görs av en företagare. Givetvis handlar ett bryggeri om att brygga god öl men det handlar också till väldigt stor del om att driva ett företag och det har jag aldrig haft någon lust till. Jag har heller inte någon övertro till mitt egna bryggande. Om man har bryggt lite öl hemma, lyckats hyfsat i några hembryggartävlingar och får en massa beröm av sina vänner och bekanta så är det lätt att tro att man kan brygga öl. Men det blir ganska stor skillnad när man plötsligt ska kunna återupprepa sina bryggder, man ska brygga ofta och det är inte bara att köpa en ny slang eller jäshink om man börjar misstänka att det sitter någon liten infektion någonstans. Hembryggning handlar ganska ofta om att hälla och transportera med hävert medan bryggeri handlar om pumpar och transportörer vilket jag inte kan något alls om. Dessutom finns det alltid något att pyssla med på ett bryggeri, någon koppling här eller där som behöver bytas gissar jag. Så om man nu är mindre praktiskt erfaren och behöver betala för allt då drar pengarna snabbt iväg och risken blir direkt ännu större. Dessutom så handlar bryggeri om väldigt mycket städning, rengöring, diskning o.s.v. De där glamorösa stunderna bakom en monter på en mässa är… vänta nu, glamoröst och mässa är inte två ord jag förknippar med varandra numera.

Så, kom igen nu, med all denna skepticism. Hur började det egentligen. Det började med en ölprovning som jag skulle hålla i juni 2014. Med någon vecka kvar frågade Staffan, värden för provningen om jag skulle ha med några hembryggda öl. Han har länge tjatat att jag borde starta bryggeri, mest för att Falköping ska få nytta av min fantastiska kunskaper (hans ord inte mina).

- Det vore bra om du gjorde för de här personerna vill investera i ditt bryggeri!

Mitt bryggeri? Jag ska inte ha något bryggeri ju men det ena leder ofta till det andra och vi beslöt att vi skulle träffas igen efter sommaren och det har vi gjort. Sakta men säkert har vi hittat en bra konstellation med 15 aktieägare. Inom gruppen har vi många kompetenser och täcker det mesta av kompetensbehoven för ett nytt bryggeri. Elektriker, bokhållare, grafiskt kunnig, kyltekniker och viss bryggarerfarenhet i form av en handfull medaljer från hembryggar-SM. Inte minst Hjalmars totalseger även om den är några år bort. Det är inget stort projekt ekonomiskt utan vi bygger hela affärsidén på att Falköping kommer att stötta oss och att så kommer bli fallet får vi ständigt bekräftelse på. Många vill gärna ge oss en hjälpande hand, eller en dörr, ett skåp, lite byggmaterial.

Vi har nu hittat vår lokal, en källarvåning på Mossvägen som vi hyr av FEAB. Den framtida planen i grova drag är att vi först renoverar lokalen, säkrar upp den och anmäler till MÖS och skatteverket för tillstånden. Sedan kommer den mest kritiska punkten i planen. Vi har som sagt spridda kunskaper inom gruppen men ingen av oss har hittills byggt ett bryggverk men det är nästa del av arbetet. När detta bryggverk är färdigt, funktionsdugligt och intrimmat kommer vi att släppa in hela Falköping. De som vill kommer att få möjligheten att investera i bryggeriet som ett sista steg i att få ett lokalt bryggeri, ett bryggeri som alla Falköpingsbor kan vara stolta över. Skôj va?

Camden Town Undergroundskylt

The Greatest Beer Yet – det är inga små ord det och ska man stick ut på det viset så gäller det att leverera. Camden är ett bryggeri som jag både älskar och rynkar på näsan. Nej mer negativ än så blir jag knappast men jag tycker ibland att bryggeriet har betydligt mera attityd än vad innehållet i flaskorna kräver. Camden har i sin versusserie bryggt ett antal öl tillsammans med olika bryggare. Först ut tror jag Odell var som de bryggde en baltisk porter tillsammans med. Fyra tror jag att det har blivit hittills och ironiskt nog är det bara den som de gjorde tillsammans med Stefan ”Mr Mohawk” Gustavsson som jag inte har smakat.

Detta är en svart öl med tunt skum som slutligen lämnar inget, knappt ens minnet av sig, kvar i glaset. Eftersom det står belgian stout så förväntade jag mig mera nötigt, fruktigt än ”en vanlig” stout. 6,0% skvallrar om en lite kraftigare öl och den levererar delvis detta men inte alls så fullt ut som jag av någon anledning hoppades på. Det är dock välpaketerade lakrits och brödtoner som trängs med lite diffusa rostade toner. Sötma, torkade frukter och anstrykning av jästkaraktär.

Mycket mjuk och len munkänsla, lätt syrlighet som lättar upp sötman. Lite mera choklad i smaken som drar mot den torra rostade avslutningen.

Detta var en öl som växte från relativt enkel när jag öppnade den lite för kalla ölen till en riktigt bra öl, full av smaker och med nya lager att hitta i varje klunk. Jag ger den 8 poäng, kanske borde den haft en 9a men den bästa ölen tycker jag inte det är, kanske den bästa Camdenölen. Den bästa Camdenölen i år hur som.

Coppersmith's-White-IPA_800

Foto: Coppersmith’s

Ölrecensioner kan vara flödiga och fylliga eller korta och koncisa. Skulle jag försöka mig på det senare om Coopersmith’s White IPA så blir det något i stil med fantastisk arom men mindre bra smak men då blir det lite kantigt och orättvisst. Detta är nämligen inte en öl med mig (eller min fru, absolut inte min fru) som målgrupp. Vete IPA skvallrar i sig lite om ölen, en ljus, halmstråsfärgad, som börjar med ett stort härligt vit skum. Aromen är fylld av lätta, förföriska sommararomer. Citron, fläder och friskhet (skön benämning på arom tycker jag). Lätt kropp förstärker intrycket av att detta kan bli en öl med bättre försäljning under sommarhalvåret. Sedan kommer detta med att det inte är en öl för mig, mycket beska som gör ölen en aningen enkelriktad och lätt tråkig. Det som doftade sommar, klarblå himmel, glada barn och en smakrik fetaostsallad till lunch blev till en surmulen dag, fylld av måsten samtidigt som barnen ville åka och bada och man slänger fram snabbmakaroner. Ahh, jag ska sluta försöka vara poetisk och istället klargöra att det absolut inte är en dålig öl, bara inte en öl i min smak. Ska man lyfta fram något mera så är det en lätt jästig smak, lite vegitativt i beskan. Om denna skulle hamna på hyllorna i Falköping så kanske det skulle slinka ner någon enstaka under sommaren, framförallt som grillningsöl, alltså den öl som man dricker medan man grillar men finns det Jaipur (för aromen skull) eller Eskilstunas Moderna Veteöl att köpa så skulle jag hellre välja dessa. 7 poäng får den.

Den här ölen finns som ordinarie hos Systembolaget sedan 2 mars. Jag kan bara tänka mig glädjen hos Coppersmith’s när de fick veta att de hade vunnit lanseringen. Bättre start kunde knappast bryggeriet ha fått, cirka tre månader hade de varit igång då. Flaskan jag provade var ett varuprov.

Det är mycket nu… ett uttryck som jag har glmt var det kom ifrån, Lorry eller något liknande. Jag har en kamrat som använder det frekvent för tillfället och det kunde inte stämma bättre in på mig än vad det gör. Möjligen ett citat från Traste Lindéns Kvintett då – ”Han är en lycklig man”

Å SÅ HÄNDER DETTA

Jag har svårt att sätta fingret på vad det egentligen var som fick mig att gå igång så här men riktigt glad blev jag. GBG Beer Week – en hel vecka fylld med ölarrangemang, gärna så många att man har svårt att välja. Om vi alla går samman så kan vi skapa något riktigt bra här nu. Jag tror att Göteborg har alla möjligheter i världen att ro iland detta. Det finns inte så mycket info ännu och ska sanningen fram så är det nog mest ett försöksår. Johan Lenner på Portersteken sammanfattar det eventuella framgångsreceptet bra, det gäller att många sluter till för att det ska rulla igång. Det hela beskrivs i pressmeddelandet som ett gräsrotsprojekt och som ett sådant så hänger det på om gräsrötterna är mogna för det eller inte. Om det bara blir ett dussintalet event under en veckas tid så blir det liksom ingen ölvecka. Själv är jag sugen att hjälpa till, så om det finns någon pub/krog som vill ha ett Londontema eller ett öl&ost-event så ställer jag gärna upp. Tågresan, lite mat och en öl efter att jag har jobbat klart, där har ni vad jag tar i gage. Ett sådant här initiativ måste vi hjälpas åt med och gör vi det bra så kommer vi få en fantastisk vecka tillbaka.

Why there’s no such beer as ‘English brown ale’ är rubriken på ett inlägg av Martyn Cornell på hans blogg. Jag återkommer till det men bara kort först varför English Brown Ale funkar utmärkt för mig som en beskrivning på en öl. Brown Ale för mig är en kanske inte helt brun öl utan mera mörkt bärnsten. Maltig öl med inte allt för mycket humlekaraktär. Sedan finns ju alltid den lilla twisten med amerikanska öl och det är där termen Engelsk Brown ale dyker upp. En Engelsk bevarar traditionen med en mindre humlad öl medan den amerikanska varianten skvallrar om betydligt mera humlefokus. Engelsk (Brown Ale) bör dra mot jordigare, lite tyngre aromer medan American (Brown Ale) gärna har lite lättare, citruslätta aromer. För min del finns det visste English Brown Ale. Förslag på sorter? Nja det har jag inte så många, absolut inte svenska. Inte allt för många för detta är en öltyp som ofta hamnar på den amerikanska sidan numera. Tupp från Borås är i närheten men drar mot Mildträsket, Poppels Brown Ale är riktigt bra men kanske bör räknas som en försiktig ABA. Den underbara Mr Harry var en bra brown ale enligt mig men registreras i ratebeer som en Premiumbitter/ESB eller English Strong. Dessutom har Fuller’s ryktesvis slutat producera den. Jag hoppas att han återvänder. Jag prövade en hög med Brown Ales i höstas (September) med mindre lyckat resultat. En bra dansk Brown Ale som blev kvar i källaren är Mrs. Brown men frågan är om jag hade kallat den Brown Ale om det inte hade stått på flaskan… snarare bitter fast med rostad karaktär. Ähh, va tusan ska vi egentligen ha dessa ölstilar till? Hur som helst, bra öl underbar fruktighet, och en riktigt bra whiskyöl. Gärna whiskys med caramell, brända toner. Talisker Storm t.ex. Vad tycker ni andra om Brown Ale?

Behövs sådant här?

8 mars är det Internationella Kvinnors Samarbetsbryggningsdagen eller vad nu International Women’s Collaboration Brew Day bör översättas med. Behöver vi ha sådan dag? Räcker det inte att kvinnor har dominerat bryggarhistorien? Brewster har jag fått för mig att de kallas på engelska, alla de kvinnliga bryggare som fick ansvara för arbetet tills det blev en verksamhet som sköttes utanför hemmet. Jag gissar att det var samma sak här i Sverige. Så fort som bryggandet lämnade småskaligheten så tog männen över rodret och vi har mer eller mindre systematiskt uteslutit en stor del av befolkningen från ölupplevelsen. Det har visst ändrat sig under de senaste åren och varken kvinnliga bryggare eller öldryckare blir numera uttittade på ölmässor/festivaler/sammankomster men kommentarer i stil med ”å så en flaska vin till festen om det finns några kvinnor med som inte dricker öl” visar att vi fortfarande har lite att jobba på tills öl är en dryck för alla. Hur stor effekt en dag har vet jag inte men visst, vill de samlas å brygga så är jag inte sen att smaka. Lite roligt att vi uppmärksammar de kvinnliga bryggarna som finns värden över. Galatea skickade ut pressmeddelandet som jag snappade upp så St Eriks är alltså med men sedan vet jag inte om det är några flera svenska bryggerier som kommer brygga Unite Red Ale, hoppas det. Det är roligt att se vad olika bryggerier får fram ur samma recept. Fast då gäller det ju att få tag på ölen :-)

The Strong X 1914

Vi är hemma till jul! Så lär soldaterna ha ropat när de marscherade iväg till kriget. Krigsutbrottet blev den senaste Past Masterns år, Strong X 1914, en mild ale på hela 7,3% Okej, jag antar att man inte gör en specialbuteljering på runt 4% Det blir svårare att få ut bra betalt för den då. Vad har jag nu för förväntningar när jag slår mig ner vid brasan. En mild är alltid spännande men här pratar vi om alkohol. Huha, 7,3% mycket sötma, fruktig, torkade frukter, spännande. Spännande också för jag har börjat fundera mer och mer över socker i öl. Den här lär innehålla Invert No 3 vilket är en vanlig typ av ingrediens i brittisk öl under 1900-talet. Riktigt varför man började med den är jag inte helt på det klara med men jag har känslan av att de två krigen och ransoneringen av spannmål hör till delar av argumentationen men det känns lite haltande, varför skulle socker som logiskt behövde importeras vara en bra ersättning?

Varför är socker intressant då? Kanske är det så att min egna slutsats att ölen påverkas negativt av socker bara är en fördom. Kanske behövs det socker för att göra en intressant Mild? Läs mera om hur man gör sockret här

Fullers Past Masters Double StoutTill ölen då? En blank öl som är ett par steg ljusare än vad jag hade förväntat mig. Blekt kopparfärgad blir min slutliga formulering. Massor av sötma, torkad frukt och drag år tropisk frukt i aromen. Smaken har absolut mera med en belgisk dubbel att göra än en engelsk bitter. Jag antar att det är alkoholen och sötman som tillsammans med russin, torkade frukter och en låg beska som får mig att tänka däråt. Jag kan ha påverkats av att originalets Fuggle och Goldings kanske hade odlats i Belgien. Munkänslan är mjuk och följsam, lättdruken öl för oss som gillar sötma men utan den där twiaten som får den att lyfta.

Spännande öl från Fuller’s och jag är inte missnöjd över att ha en till i källaren men det blir inte flera inköpta. 6 poäng landar den på och det är alkoholhalten som drar ner det sista betyget. Den här typen av öl tycker jag inte ska ligga så högt för man vill gärna dricka stora klunkar av den och gärna i snabb takt. De här smakerna och under 4% spärren och ölen hade fått 8-9 poäng.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 125 andra följare