Torsdagsporter – om att göra livet rättvist

Livet är inte rättvist, så är det bara. Det finns ingen riktig rättvisa någon stans. Men det finns stora och det finns små orättvisor. En av de mindre är att jag har några kompisar som flyger över till London imorgon. Orättvisan blir inte direkt större av att jag faktiskt har tackat nej till att följa med. Jag lägger så mycket tid på öl redan som det är att jag försöker att hålla sportlovsveckan skapligt fri. Det var så jag tänkte i november när det bokades men nu sitter jag här och känner ett litet sting av avund. Helt onödigt, jag vet men så är det. Samtidigt ska det bli roligt att höra om deras ölLondon när de kommer tillbaka. Utan mig så trampar de inte samma stigar som jag brukar och jag kan passa på att få lite nya influencer.

Som tur är kan jag i alla fall utjämna orättvisan något. De häringa människorna är inte bara ölglada utan även fotbollsglada så på något vis verkar fotbollen få styra så de inte kommer till Partizan Brewing. Partizan har nyligen flyttat (läs mitt inlägg om bryggeriet här och Magnus Bark om flytten här) så jag hade absolut sett till att få komma dit. Men eftersom jag inte ska med så plockar jag fram en Stout från Partizan. Känns både rätt och rättvist. Dessutom är det i sista stund. När jag öppnar flaskan är det bara 90 minuter kvar tills den förstörs, kabang!!!! Bäst-föredatumet är 8 februari 2018

Jag har recenserat den innan och klipper helt sonika in en gammal recension. På så vis kan jag fortsätta att sitta här och filosofera, fundera, fnuttisera och frammana bilder av mig själv, en solig förmiddag, i Bermondsey, drickades underbar öl.

Utseende: Svart, mycket svårt att se igenom. Stort skum som dock försvinner fort. Färgen på skummet är svagt mörkt.

Arom: Sötma, lakrits, kaffe, mochatårta (typ kaffet och sötman ihop gissar jag)

Smak: Sötma blandas med choklad och en värmande känsla. Den känns lätt i smakerna men har mera av en medium/tung kropp och vore det inte för att jag vill att den ska räcka länge här framför brasan så hade jag lätt kunnat tömma den i sex, sju klunkar. Lite ljusare chokladtoner i smaken jämfört med vad aromen skvallrade om men komplexiteten svarar lätt upp till förväntningarna. Låg kolsyra vilket tilltalar mig. Eftersmaken är det som har förändrat sig mest markant, eller om det är minnet som sviker, under året den har stått i min källare. Den är betydligt kortare och mildare nu vilket höjer känslan av en lättdrucken och välbalanserad öl. Egentligen vet jag bara ett fel med den, jag pallar bara en öl en tisdagkväll som denna. Så nu med en kvart kvar innan jag kan stänga av ugnen så lutar jag mig tillbaka, tittar in i brasan och njuter.

Slut på inklipp. Jag har bara ett tillägg, den här batchen hade mera kaffetoner än choklad men den var absolut lika välbalanserad vilket kan vara lite förädiskt för en öl på knappa åtta procent.

Vem vet hur våren artar sig, kanske får jag ihop en grupp igen för en Londonresa eller så tar jag helt enkelt semester och far iväg i alla fall.