Gale’s Brewery

Det bästa vid en ölmiddag är givetvis samtalet, nästan hur bra än maten eller ölen smakar. Jag hade förmånen att få sitta en stund innan provningen med Mr Keeling och ställa drösavis med frågor. Stackars sate som ständigt utsätts för sådant, man måste nog bli lite trött men han såg allt som oftast inte tokbesvärad ut. Jag tänkte dela upp informationen i lite olika delar och börjar med ”det andra bryggeriet” som firman Fuller, Smith & Turner driver.

Förutom de öl som de producerar och säljer under namnet Fuller’s så har man ett antal öl som bryggs under namnet Gale’s. Gale’s köptes 2005 av Fuller’s och lades ner ganska omgående trots CAMRAs försök att stoppa nedläggningen. Fuller’s driver numera vidare varumärket och man har även skapat nya öl i Gale’s namn så att säga.

Man använder sig av Gale’s egna jäst och det är strikt separation från Fuller’sjästen som gäller. Man använder inte tankarna varierat utan de tankar som man jäser Gale’s öl i används bara till detta och vice versa. Alltför att inte få en sammanblandning av jäststammarna. Själv är jag väldigt insnöad på olika jäststammar, proportioner o.s.v. men enligt John Keeling har man aldrig prövat att jäsa med ”fel” jäst. Ingen mening i det enligt honom för då skulle ju inte en Seafarer bli en Seafarer eller en London Pride en London Pride. Självfallet är det så men nog hade det varit intressant att pröva och se vad som händer med smaken? Däremot hade man vid något tillfälle prövat att blanda jäststammarna vid en engångsbryggning som jag tyvärr missade vilken det var men det var en engångsbrygd av en öl med helt egen maltkomposition.

Jag var också lite nyfiken på vad som styrde i vilket fack man stoppade in en ny öl. Vad fick bolaget att bestämma att Gale’s Redwood t.ex. blev en Gale’s och inte en Fuller’söl. Vad styrde Front Row och Brit Hop till Fuller’s sidan? Jag hade hoppats på någon genomgående linje som jag kanske hade missat men svaret var enklare än så och handlade mest om att inte ha för lika öl vad det gällde t.ex. alkoholhalt i de olika sortimentetn. Fast det är jag inte riktigt med på när man tänker på att Bit Hop, Oliver’s Island och Frontrow t.ex. som alla ligger runt 4,0% och Gale’s Spring Sprinter landar på 4% Överlag har jag genom åren fått känslan att Gale’s inte är något som ligger personalen på Griffinbryggeriet något närmare om hjärtat och John Keeling förstärkte intrycket. Gale’s köptes för att man skulle kunna få tillgång till det då relativt nedgångna bryggeriets pubar. Enligt Mr Keeling var det uppbenbart för alla inblandade att Gale’s var på nedgång. Man hade inte folk nog för att ha en bra produktionslinje utan fick göra mindre bra lösningar som att man diskade cask-fat ena dagen för att fylla dem nästa dag och man hade stora behov av investeringar i bryggeridelen i stort. När Fuller’s tog över så hade man valet att antingen investera en större summa pengar i Gale’sbryggeriet eller bara flytta produktionen till London utan större investeringar. Om det påverkade smaken går säkerligen att diskutera och själv har jag bara erfarenhet av den udda produkten Gale’s Prize Old Ale vilket definitivt ändrade karaktär när den bryggdes i London. I Horndean (Gale’s hemstad) så lagrades den i ek-vats medan man vid bryggningarna i London inocculerade brettymunices. Det blev en produkt utan samma djup i smakbilden som orginalet. Syrligheten blev mera påtaglig.

Hur mår Gale’s idag? En tynande tillvaro där flera av pubarna som en gång var knytna till Gale’s har re-brandats och nu är Fuller’spubar vilket ger en bättre possition, framförallt mot turister och tillfälliga besökare då Fuller’s har en betydligt större igenkänningsfaktor. En titt i kristallkulan ger att om nedgången i försäljning inte vänder dramatiskt så kommer Fuller’s fasa ut varumärket Gale’s inom en överskådlig tidsram. Själv kommer jag inte sörja, jag har redan sörjt färdigt över Prize Old Ale och tycker mest att det är bra om Fuller’s slutar låtsas vara något annat bryggeri som de inte är.