Past Masters, de forna mästarna

Past Masters serien är en rad roliga öl från Fuller’s där man utnyttjar sin historia på absolut bästa vis. Det är en underbar känsla att titta i de gamla bryggarböckerna på bryggeriet och uttrycket om historiens vingslag känns bara fjuttigt. Inte bara de 170 år som Fuller, Smith & Turner har funnits utan även tiden innan dess på Griffinbryggeriet. Givetvis kan inte Fuller’s återskapa ölen till fullo, eller man kan i alla fall inte veta säkert men med tanke på att bryggeritekniker och råvaror har utvecklats så är det otroligt att ölen skulle smaka samma som när det begav sig. Själva kopieringen är inte grejen för mig och jag trodde inte det var huvudsaken för bryggeriet hellre men delvis hade jag nog fel.

Fullers Past Masters Double StoutVet ni förresten vad det var för temperatur vid Griffinbryggeriet torsdagen den 10 september 1931? 4ºC Det och massvis med annan viktig bryggeriinfo finns att hämta i bryggeriböckerna och just denna torsdag bryggdes första Old Burton Ale. Detta var den trdje ölen i serien och en valet föll på Burton Ale för att helt enkelt visa vad en Burton kunde vara. Mr Keeling upplevde att det var mycket förvirring angående vad en Burton Ale egentligen var. ”So we brewed this beer just to put the argument to rest” Enligt honom så är Fuller’s ett av de bryggerierna som har bäst möjlighet att göra detta då de har en stor fördel i att de faktiskt brygger på samma ställe. Jag håller med om att det måste vara en god känsla att brygga en öl igen som bryggdes på just den platsen för cirka hundra år sedan eller åtminstone 50 år sedan. Fast varför Fuller’s skulle lyckas bättre vet jag inte? Vattnet är inte det samma, bryggeriutrustningen är utbytt, de gamla råvarorna utkonkurerade av nya varianter, även bryggarna är utbytta. Störst chans att komma nära var givetvis med den fjärde ölen i serien, en Strong Ale från 1966. Bryggverket är visserligen fel fortfarande men man kan i alla fall få rätt varianter av råvarorna och en av bryggarna (han heter något i still med Brandon Bay) som var med och bryggde ölen nu var även med 1966. Då var han 15 år och jobbade som Copper Boy, han hämtade t.ex. prover från vörtpannan till bryggarna

En lite komprimerad genomgång av de olika Past Masters.

Fuller’s Past Masters XX Strong Ale (Har jag inte druckit själv, en rolig detalj var att Fuller’s här visade att engelsmännen redan på 1800-talet använde malt och humle från USA)

Fuller’s Past Masters Double Stout (Den ölen som har fått bäst mottagande, jag gav den 8p av 10 p men jag upplevde ändå Burtonölen som aningen bättre)

Fuller’s Past Masters Old Burton Extra (OBE) (Den öl jag har gillat bäst även om jag verkar vara den ände i ölbloggarsfären.)

Fuller’s Past Masters 1966 Strong Ale (Inspirationen var VM i fotboll, klart sämst av de tre ölen jag hade prövat så här långt.)

Fuller’s Past Masters 1914 Strong X (Skulle ha varit en Mild som påminde om de öl som Expeditionskårens soldater kanske ev. drack kvällen innan de skeppades över till Frankrike. En öl som fått en del kritik för att den var så alkoholstark vilket John Keeling förklarade med att öl på den tiden var starkare men 7%, nja – känns inte så stiltypisk som de vill göra gällande)

Fuller’s past masters double stout 1910 (Den öl som kommer att komma. Inte så stor skillnad mot den förra Double Stouten enligt Mr Keeling, den kommer mest för att folk frågar så mycket efter den. Man flyttar fram årtalet lite för att kunna använda t.ex. Plumers Archer med mera korrekthet.)

Lite synd bara att man inte presenterar de faktiska mästarna, vem var bryggmästare 1914?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s