Var detta ett bättre uppköp? Fuller’s tar över Dark Star

Dark Star, Hop Head, Pump clip, Karlströms MaltFuller’s köper Dark Star! Ingen nyhet längre för det flesta, jag är lite sen på bollen men det är en allt för stor grej för att inte kommenteras. Dark Star träffade jag på första gången på den klassiska puben The Palm Tree som ligger vackert utmed kanalen i Mile End Park. Mitt möte beskriver bryggeriet ganska bra, med sin Hophead hade man börjat etablera sig utanför sin bekvämlighetszon i västra Sussex. Alf, legendarisk landlord på The Palm Tree beskrev ölen som otroligt obalanserad och besk men att den säljer bra hos ungdomar. Jag kommer inte ihåg vad jag själv tyckte men den var i alla fall tillräckligt intressant för att jag skulle fotografera av den pumpbrickan. Det var i den tidsåldern precis som Tribute t.ex. något nytt och (o)trevligt beroende på dina preferenser. I dagens tidsålder så är varken Dark Star eller St. Austell att räkna in bland de eldiga, aggressivt smakintensiva brygderna. Dark Star hör till den generation nya bryggerier i England som sökte sin inspiration främst i sin egna tradition, bara lite mera småskaligt och smakrikt. Den stora frågan är givetvis om smakrikedomen kommer försvinna med den ev. uppskalade produktionen.

Vid en del andra uppköp har det blivit rejäla skriverier i sociala medier, bloggar och på forum. Jag syftar på Meantime och Camden främst men även Brixton drog till sig en hel del uppmärksamhet, negativ sådan. Att Carlberg köpte London Fields genererade nog flera skämt än allvarliga reflektioner fast personligen hörde jag varken det ena eller det andra.

Lerkrus, Gales, Fuller, Karlströms MaltHur kan det då komma sig att det här uppköpet inte får folk att reagerar negativt, snarare nästan positivt. Man ska inte glömma, tycker jag, att Fuller’s har gjort ett uppköp av bryggeri tidigare. Hösten 2005 köpte man Gale’s Brewery och redan i mars 2006 var ölproduktionen flyttad till London och bryggeriet lades ner. Blir det skillnad nu?

Jag tror det, det kan vara min blåögdhet inför F

Seafarers Ale, Gale, Fuller, Karlstroms Malt
Finns alltid på tap i provsmaknings-rummet där rundturen på Fuller’s avslutas

uller’s men jag tror att det finns några viktiga saker som skiljer. Fuller’s är ett helt annat ölföretag idag. Jag har frågat men jag fick inte något svar så det får bli gissningar men jag tror inte att jag ljuger om jag hävdar att Fuller’s 2017 bryggde dubbelt så många olika ölsorter som 2005. På dessa dryga tio år har man utvecklats i takt med sina kunder. Fuller’s inser också att det inte kan flytta med själen i Dark Star till London (Därmed inte sagt att de aldrig kommer ”fuska” lite och brygga lite Hop Head i London) Det kunde de inte med Gale’s heller men det behövdes inte heller. En stor skillnad mellan de två uppköpen är pubarna men även de fysiska bryggerierna. Fuller’s primära syfte med att köpa Gale’s var att komma åt de 70-80 pubar som Gale’s hade i sin portfölj. Själva bryggeriet var i stort behov av att rustas upp för stora summor, minst lika mycket som själva köpet kostade. Det var alltså Fuller’s intention från början att lägga ner bryggeriet och bara driva varumärkena vidare. Dark Star äger fyra pubar och dessa friställs vid uppköpet och kommer inte att skyltas om till Fuller’spubar. Om de kommer bli helt fristående var för sig eller vara en lite pubkedja vet jag inte.

Så vad tycker jag själv slutligen? Bara att vänta och se helt enkelt. Det behöver inte betyda att Fuller’s kliver över till den onda Big Beer-sidan. Fast ett litet kliv åt det hållet är det så jag kommer att hålla vakt, jag vet att många tycker att jag har helt fel men jag är övertygad om att ett företag kan komma till en punkt då det inte behöver växa mera.

Fuller'sbryggeriet, Karlströms Malt

Pumparna hos Fuller's, Karlströms Malt
Av åtta pumpar är två till för Gale’s Produkter, kommer det att finnas en Dark Star nästa gång jag besöker?

 

Två fantastiska öl i källaren

Jag har två fantastiska öl i min källare. Eller, den ena är lite tveksam även fast det är ”samma” sort. Det handlar om Prize Old Ale från bryggeriet Gale’s. Det finns en hel historia bakom dessa två flaskor som gör att jag vårdar dem ömt och undrar vad som ska få mig att öppna dem.

En gång, för vad som känns som väldigt, väldigt länge sedan. Det bör ha varit januari 2004, jag är inte riktigt säker. 2005 är möjligt också. Jag hade lite långsamt upptäckt vilken fantastisk dryck öl är och jag höll noga koll på när det kom nyheter på Systembolaget. Detta var inte varje månad som nu utan mera sällan. Jag hade köpt en flaska som såg väldigt spännande ut. Lite retroetikett, rött sigillpapper och den skulle vara en old ale. Jag hade absolut inte koll på vad en Old Ale var men svaret fanns i M. Jacksons Stora Ölbock.

Prize Old Ale, både Horndean och ChiswickGröna Husets Ölssällskap var bildat och vi träffades regelbundet och en av de snart traditionella händelserna var Göteborgsresan. Tidigt förmiddagståg ner till Göteborg och sedan gå runt på dessa fantastiska pubar med sina otroliga öl och bara njuta, tjöta hela dagen. Vi kunde inte ens hålla oss så länge utan brukade ha med oss en färdöl på tåget ner till Göteborg. Jag hade valt ut just denna Prize Old Ale men en magsjuk fru och en liten dotter gjorde att jag fick hoppa över resan. Istället gick jag och gladde mig åt att få öppna ölen på kvällen istället.

På kväll kom så den totala överraskningen och jag kan än idag önska att jag hade fått den på tåget. Det var ingen kronkapsyl, det var en naturkork i flaskan!!! Bara hos belgiska öl hade jag sett detta tidigare och då med grimma och champagnekork. Den här korken var nedtryckt och det behövdes korkskruv för att öppna den. Spännande var bara förnamnet och vilken upplevelse. Syrligt, frisk, komplext och långt, långt, långt ifrån vad jag trodde öl var möjligt. Min väg in i surölen helt enkelt. Jag köpte några flaskor till av dessa dyra droppar och en av dem står kvar i källaren fortfarande.

2006 köpte Fuller’s upp bryggeriet Gale’s och lade ner det samma. Man valde tidigt att lägga ner vissa av Gale’s produkter. Primärt var det deras pubar i södra England som var anledningen till att man köpte bryggeriet. Bryggeriet var enligt Mr Keeling i stort behov av upprustning eller nedläggning när Fuller’s tog över. Alternativet till flytt var stora ekonomiska satsningar medan en flytt innebar minimala förändringar på Griffinbryggeriet. Man flyttade alltså mycket av produktionen till Chiswick men t.ex. Prize Old Ale lads ner fort. Som jag uppfattade Mr Keeling i Göteborg 2015 så var det en fråga om plats och att man inte ville ha ekcisterner på Griffinbryggeriet. Jag skrev då på bloggen att jag alltid har haft en känsla av att Fuller’sfolket inte riktigt har samma hjärta för Gales som de har för sina Fullersprodukter. Inte särskilt konstigt och John Keeling gjorde inget för att ändra min uppfattning även om han inte ville bekräfta den. Vad det gällde Prize Old Ale så försökte man brygga den men eftersom man inte hade tillgång till ekfat utan försökte efterlikna den processen genom att inokulera brettanomyces så blev det inte alls lika bra. Tyckte jag då. Det är en sådan flaska jag har stående. Frågan är vid vilket tillfälle jag ska satsa dessa rariteter OCH kommer de leva upp till min egna hyp?

Gale’s Brewery

Det bästa vid en ölmiddag är givetvis samtalet, nästan hur bra än maten eller ölen smakar. Jag hade förmånen att få sitta en stund innan provningen med Mr Keeling och ställa drösavis med frågor. Stackars sate som ständigt utsätts för sådant, man måste nog bli lite trött men han såg allt som oftast inte tokbesvärad ut. Jag tänkte dela upp informationen i lite olika delar och börjar med ”det andra bryggeriet” som firman Fuller, Smith & Turner driver.

Förutom de öl som de producerar och säljer under namnet Fuller’s så har man ett antal öl som bryggs under namnet Gale’s. Gale’s köptes 2005 av Fuller’s och lades ner ganska omgående trots CAMRAs försök att stoppa nedläggningen. Fuller’s driver numera vidare varumärket och man har även skapat nya öl i Gale’s namn så att säga.

Man använder sig av Gale’s egna jäst och det är strikt separation från Fuller’sjästen som gäller. Man använder inte tankarna varierat utan de tankar som man jäser Gale’s öl i används bara till detta och vice versa. Alltför att inte få en sammanblandning av jäststammarna. Själv är jag väldigt insnöad på olika jäststammar, proportioner o.s.v. men enligt John Keeling har man aldrig prövat att jäsa med ”fel” jäst. Ingen mening i det enligt honom för då skulle ju inte en Seafarer bli en Seafarer eller en London Pride en London Pride. Självfallet är det så men nog hade det varit intressant att pröva och se vad som händer med smaken? Däremot hade man vid något tillfälle prövat att blanda jäststammarna vid en engångsbryggning som jag tyvärr missade vilken det var men det var en engångsbrygd av en öl med helt egen maltkomposition.

Jag var också lite nyfiken på vad som styrde i vilket fack man stoppade in en ny öl. Vad fick bolaget att bestämma att Gale’s Redwood t.ex. blev en Gale’s och inte en Fuller’söl. Vad styrde Front Row och Brit Hop till Fuller’s sidan? Jag hade hoppats på någon genomgående linje som jag kanske hade missat men svaret var enklare än så och handlade mest om att inte ha för lika öl vad det gällde t.ex. alkoholhalt i de olika sortimentetn. Fast det är jag inte riktigt med på när man tänker på att Bit Hop, Oliver’s Island och Frontrow t.ex. som alla ligger runt 4,0% och Gale’s Spring Sprinter landar på 4% Överlag har jag genom åren fått känslan att Gale’s inte är något som ligger personalen på Griffinbryggeriet något närmare om hjärtat och John Keeling förstärkte intrycket. Gale’s köptes för att man skulle kunna få tillgång till det då relativt nedgångna bryggeriets pubar. Enligt Mr Keeling var det uppbenbart för alla inblandade att Gale’s var på nedgång. Man hade inte folk nog för att ha en bra produktionslinje utan fick göra mindre bra lösningar som att man diskade cask-fat ena dagen för att fylla dem nästa dag och man hade stora behov av investeringar i bryggeridelen i stort. När Fuller’s tog över så hade man valet att antingen investera en större summa pengar i Gale’sbryggeriet eller bara flytta produktionen till London utan större investeringar. Om det påverkade smaken går säkerligen att diskutera och själv har jag bara erfarenhet av den udda produkten Gale’s Prize Old Ale vilket definitivt ändrade karaktär när den bryggdes i London. I Horndean (Gale’s hemstad) så lagrades den i ek-vats medan man vid bryggningarna i London inocculerade brettymunices. Det blev en produkt utan samma djup i smakbilden som orginalet. Syrligheten blev mera påtaglig.

Hur mår Gale’s idag? En tynande tillvaro där flera av pubarna som en gång var knytna till Gale’s har re-brandats och nu är Fuller’spubar vilket ger en bättre possition, framförallt mot turister och tillfälliga besökare då Fuller’s har en betydligt större igenkänningsfaktor. En titt i kristallkulan ger att om nedgången i försäljning inte vänder dramatiskt så kommer Fuller’s fasa ut varumärket Gale’s inom en överskådlig tidsram. Själv kommer jag inte sörja, jag har redan sörjt färdigt över Prize Old Ale och tycker mest att det är bra om Fuller’s slutar låtsas vara något annat bryggeri som de inte är.