Olika stadier hos ölentusiaster

Jag föredrar ölentusiaster som term framför ölnörd men det är precis det jag menar om någon funderade över rubriken. Jessica Boak och Ray Bailey har funderat över de olika stegen som en ölentusiast går igenom enligt dem. Lite spännande att se hur det stämmer väldigt bra på mig. Givetvis gäller det inte för alla och vissa av oss har gått igenom vissa stadier väldigt fort eller rent av hoppat över dem.

Steg 1 – They learn to like beer
För egen del så handlar det om en enda pint öl, mid middagsbordet hos en bonde i Yorkshire Dales, året var 1994. Jag hade testat lite ljus lager på 80-talet men det här, okolsyrade, smakrika, mjuk ölet var gott. Det var inte ljus lager.

Steg 2 – They become Beer Drinkers. It is part of their identity, their default choice in the pub.
Det här steget tog lång tid. Jag hade faktiskt hållit min första ölprovning innan man kan säga att jag hade nått hit. Inte för betalande kunder utan med vänner faktiskt. 2003 eller 2004 skulle jag säga att det skedde. Gröna Husetsölsällskaps första ölprovning skedde redan 2001

Skål för Gröna Husets ÖlsällskapSteg 3 – Beer becomes one hobby among others. They begin to take an interest in beer beyond social situations and pubs, attending festivals and exploring the bottled range at the supermarket

Humm, känner man mig så vet man att jag är en allt eller inget person så detta steg tog i princip samtidigt med steg 2

Steg 4 – They start to think about beer. They start to ask questions, buy books, read articles, and perhaps begin keeping notes

Från våren 2005 så har jag terroriserat bryggare, försäljare, ägare, distributörer o.s.v. med frågor, frågor och mera frågor och det har jag knappast lämnat. Bara fördjupat

Steg 5 – Beer becomes an obsession, overtaking other interests. Books are acquired and ticking begins. There’s so much to try, so many places to go, so much to learn, that drinking the same beer twice seems like wasted time. Everything is thrilling and exciting. (This, we guess, is when people start blogging if it’s going to happen.)

Min blogg drog igång november 2007 så vi sätter väl detta som datumet för detta. Speciellt detta med att aldrig dricka samma öl två gånger stämde bra på mig. Försök att smaka OCH bedöma 70-80 öl på en och samma dag vid festivaler. När man tittar tillbaka på detta så inser jag hur roligt jag hade då och hur meningslöst det verkar för den som inte är i det stadiet.

good-king-henry-special-reserveSteg 6 – The wall of ennui. Oh — it turns out there weren’t that many great and exciting beers after all. Everything is a disappointment, over-hyped, and even previously impressive beers seem to have lost their lustre.

Nja, det här steget har jag nog hoppat över, kanske, eller så har jag inte kommit hit ännu. Jag tycker nog att det kommer nya fantastiska öl i min väg hela tiden men givetvis krävs det mer för att överraska mig numera och frågan är om jag behöver bli överraskad? Se kommentaren på Steg 7. Jag har absolut varit i det här stadiet om man tänker på detta med överhypade öl. Jag ahr definitivt tröttnat på att jaga hajpade öl och sådana finns det gått om. En del hjälper jag till att hajpa medan andra uppnår hajpstatus ändå. NEIPA är en sådan öltyp som jag faktisk har stått över mer eller mindre. Prövat några stycken. Jag klara mig utan Buxton/Omnipollos glassöl, tre test räckte och detta trotts att jag gillade den ena riktigt mycket.

Steg 7 – Set in their ways. Done with chasing novelty and hype the beer geek forms habits, going to the same bars and drinking the same beers often enough to learn their moods and ways.

Same bars? I Falköping? Nja, köpa hem från Systembolaget passar nog bättre in men å andra sidan skulle jag kunna tänka mig en hel helg i London, utan att besöka ett enda nytt bryggeri, eller ens en ny pub. Det räcker gott med det som finns åt mig. Kanske beroende på att jag har nått steg 7, överraskningen är inte vad jag letar efter. Det räcker med variation bland det som finns. Jag hinner liksom inte med ens mina hjärteöl. När drack jag en Chimay Blå senast? Förra julen skulle jag gissa, vid den årliga vertikalprovningen. När drack jag en Meantime Choclate Porter eller en Spitfire. När unnade jag en Traquair senast? Jo det senaste sker ibland så nog har jag mina Sweet hearts som får sin beskärda del men på det stora hela? Jag menar, hur många öl tror ni det blev av min tilltänkta sommaröl Buxton Myrcia (är den en NEIPA?, gränsfall kanske) Rätt gissat, bara de två jag har skrivit om på bloggen.

The Ferryboat Inn, Cornwall, Pub, Karlströms Malt

Så gott folk, det är min ölhistoria i korthet, hur är det med er själva. Håller ni med om stegen i stort, vilket steg befinner ni i på? Om ni svarar 1, 2 eller 3 så är jag lite avundssjuk på er. Vilken resa ni har kvar att få göra, en resa jag inte kan få ogjord men som jag gärna skulle göra om gång efter gång. Tur man har minnen kvar att leva på.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s