Vi höjer våra glas för Paddy Moloney

Borde givetvis ha varit en Smithwick’s men man får hålla tillgodo med vad man får

Jag läser att Paddy Moloney har lämnat oss vid en ålder av 83 år. Han är mest känd som bandledare och den enda kvarvarande orginalmedlem i gruppen The Chieftains. Gruppen som återförde den irländska folkmusiken från den irländska motsvarigheten till hembygdsfester, tillbaka rakt in i populärmusiken där den en gång kom ifrån. Inte minst genom sina många samarbeten med andra musiker från just den genre. Vad sägs om Mick Jagger, Ry Cooder, Sinéad O’Connor och Mark Knopfler. Givetvis Van Morrison, hela Irish Hearbeatskivan är med honom. Själv har jag spelat Irish Heartbeat skivan via Spotify mer eller mindre hela eftermiddagen/kvällen. Kanske inte deras bästa men den jag har bäst minnen med. Även valda delar av The Long Black Vail, skivan som framförallt lockade upp dem på Billboardlistan i mitten av 1990-talet.

Guinness Extra Stout, klart mera brända toner än draughten

Jag har ett kluvet förhållande till jigs och reels men älskar de irländska balladerna. Med rätt mix, vilket The Chieftains absolut kunde leverera, inte minst live så blir det magnifikt. Jag har sett den en gång. 1996, i Köpenhamn eller om det var Helsingör. Då var det flera danska, för mig okända musiker, som gjorde dem sällskap. Det var nog på det viset vid många tillfällen. Paddy och hans musikanter bjöd gärna in andra att vara med.
För att riktigt komma i stämning så tänker jag nu sjunka ner i min fåtölj och plocka fram min favoritirländska författare, Roddy Doyle och leta fram ett avsnitt ur The Van (Skåpvagnen) och bara njuta. En glas whiskey blir det att para ihop Guinnessen med. Skål på er alla irländare där ute och skål på er alla andra som precis som jag av och till önskar att ni vore Irländare!

Jag behöver en kurs i fotografering

Det är hur roligt som helst att skriva och driva den här bloggen men det finns ett problem. Jag är för dålig på att fotografera och jag klarar inte av att lära mig. Eller vänta nu? Det kanske finns en kurs att gå. Eller om jag kontaktar någon som kan visa mig, lånar en bok eller så fortsätter jag att trycka väldigt många gånger för att sedan bara rensa.

Dags för lite svar och lite balans

Casken fylls på löpande band hos Fuller’s

I inledande inlägg bad jag om frågor att jobba med då skrev Magnus Bark att han ville veta mera om svensk Caskmarknad. Magnus tycker sig själv se en ökning av Cask och så är det definitivt även om pandemin satte lite käppar i real ale hjulet. Jag har skickat ut lite frågor till olika pubar, bryggerier och importörer med varierad framgång. Roligt att få lite kontakt igen och jag inser att tre år med i praktiken ingen kontakt med folk i branchen då ska man inte förvänta sig svar hur lätt som helst. Det handlar om att återuppbygga kontaktnätet. Fast lite svar har jag, så jag slår upp en Shapeshifter och skriver en sammanställning av det jag har fått reda på.
Om vi börjar med vem som dricker Cask så har jag inget statistiskt underlag men flera av de som jag pratat med nämner stammisar som en viktig grupp för caskförsäljningen. T.ex. så nämnde Cattis på Haket i Göteborg att casken de öppnar på onsdagen, så som de alltid har gjort, oftare säljer slut än fredagscasken.
Bengt på Skebo nämner att deras stamkunder, litar på att deras stammisar tömer casken. Egentligen svarade han på frågan om vilken typ av öl som säljer bäst och enligt honom har han relativt fria händer så länge han inte brygger för starkt utan håller sig till 4-4,5% och då blir det oftast pale ale och bitter.

Vad säljer bäst då? Svenskt, lokalt eller brittiskt? Jag pratade med Jeremy Duxbury. För många av oss är han känd som Mr Jorvik. En pratglad herre med försäjarsvada som numera har slagit ihop sina påsar med Wicked Wine. Enligt honom så kommer cask att öka stort i Sverige. Bishop Arms kommer att storsats på cask bland annat och då kommer andra följa med enligt Jeremy efterso de är trendsättare. Så vad det verkar så har varken bryggerier eller importörer svårt att bli av med sina cask utan det säljer fantastiskt. Fast om man tänker på hur liten marknaden är och hur få aktörer det finns så kanske det mest är en skimär. Den stora baksidan av cask är ju dess korta hållbarhet. Det gäller att tömma faten i tid och då är det bra om det är brittiskt i fatet. Både Haket och Jorvik vittnade om detta. En cask Timothy Taylor Landlord snurrar man snabbt runt medan det kan gå segare med en mild från ett lokalt bryggeri enligt Cattis på Haket. Fast det blir lite av en orättvis jämförelse. En mild från Redemption säljer troligen sämre än nyss nämnda mild från något lokalt Göteborgsbryggeri

De flesta ölkällare är allt annat än charmiga

Nähä, vad har jag att säga om ölen då? Ett glas som är så långt ifrån cask jag kan tänka mig men ändå vara kvar på drottningens mark.

Shapeshifter West Coast IPA

En numera klassisk/standard IPA även i Storbritannien skulle jag vilja påstå. Mycket citrus och passionsfrukt i den fina aromen. En inte allt för dominant beska som dessutom stramas upp med en dos sötma. Ingen större kropp i ölen och eftersmaken är kort även om beskan hänger sig kvar. tunn kropp. Kort eftersmak men beskan hänger kvar. Jag har skrivit om den tidigare såg jag nu. Länk

Kom gärna med flera frågor som jag kan jobba med.

Som barn på nytt

Plötsligt, som en blixt från klar himmel så fanns det en otrolig lust att plötsligt börja skriva på bloggen igen. Tänk om jag skulle göra en intervjuserie, skriva djuplodande reportage, ta fantastiska bilder, komma med skarpsinniga analyser och allt detta uppblandat med en stor portion humor. Som om jag plötsligt hade oceaner av tid och en enorm källa av kunskap att ösa ur. Knappast, så det landar nog ganska pladask om än inte med en krasch. Skönt då att det bara är ett fritidsnöje, så ta en öl och sippa på så rullar vi igång igen. Tro mig, nöjet är på min sida.

Varför blogg? Varför inte en podd, ett instagramkonto eller något mera up to date? För att jag gillar bloggformatet själv, jag gillar att få läsa lite längre texter än bara några rader på Facebook. Allt mer än åtta meningar är som en hel uppsats. Kommentarerna på Untappd kan vara nog så underhållande men de är mera som mems än som något man läser i ordets lite djupare mening. Fast sedan kan man absolut kritiskt titta på mina inlägg och undra om jag inte bara skitar ner cyberrymden ännu mera?
Men det kan bli ändring, inte minst om jag får lite hjälp av er kära läsare. Kommentera gärna ofta och mycket. Ös på med frågor så ska jag försöka hitta svaren åt er. På det viset kan vi tillsammans nå lite längre än bara en hög inlägg om vad olika öl smakar eller vad jag har för resedrömmar.

Så, ösa på, fyll kommentarsfältet med frågor så ska vi rulla igång

Man kan inte ens planera en resa

Det är liksom ingen mening med att planera en resa. Dels har man egentligen ingen aning om när man kan tänkas resa men sedan finns det ju inte ordentliga tidtabeller att kolla på. Flyg med Brittish Airways ser okej ut först men sedan inser man att två flyg per dag till London inte riktigt motsvarar vad vi hade innan pandemin. Fast så som det var innan kanske det aldrig mera blir. Det kan ju bli ännu bättre.

Glendalough i juli är oftast vackrare än Glendalough i januari men det är betydligt fridfullare i januari

Ska man resa så är jag sugen på tåg men tåg till Irland känns som mer än en ölresa och denna St Patricks Day då jag INTE dricker Guinness som vanligt så vandrar tankarna tillbaka till min första resa på den gröna ön. Nattåg med vagnsbyte i Hamburg, tidigt morgon i Bryssel och sedan tågfärja över kanalen och trekantsmackor till lunch i London. Köpte på mig salt och vinegärchips, där efter fortsatte färden mot Holyhead och båt över till Dublin.
Jag önskar jag kunde ljuga ihop något om den spännande atmosfären, hur Dublin tog mig med storm eller hur jag redan vid kajen kunde känna poeterna själar förbarma sig över mig. Så var det inte, jag var bara sketnervös över att inte ha någon stans att sova. Det ordnade sig dock och jag kan fortfarande känna doften av gräset i St Stephens Green när jag hör någon spela uttjatade, traditionella irländska sånger. Det luktade nämligen som vilket gräs som helst. Jag hade någonstans inom mig trott och hoppats på att det skulle lukta annorlunda på den gröna ön.

Då drack jag inte öl, det gör jag numera å om jag var helt oförberedd på skönheten som vi skulle få se i Galway, Connemara och Kilkenny så har jag flera gånger varit tillbaka och hittat ännu flera underbara platser. Mitt starkaste minne från första resan var folk vi såg. Vågade knappt prata med dem. Gubbar, en del inte äldre än typ 25 år i kepsar som min morfar hade. Rödhåriga flickor som lespade och hade jätteroligt uttal av tretton. Damer som sålde frukt från stora trävagnar eller t.o.m. häst och vagnekipage som inte var turistgrejor utan folk som använde häst och vagn. Exotiskt och svårintagligt.

Kvällen inleddes faktiskt med en Red Ale men nu är det tyngre grejor som gäller

Numera är Irland mera som oss, fast lite spännande ändå. Då, 1989, så fanns det inte en chans i världen att jag skulle våga åka till norra delen av ön. Numera är det fredligare och jag hoppas man kan hålla det så. Jag vill så gärna till Donegal, Tyrone, Fermanagh. Vet ni en enda människa som har varit i Fermanagh? Jag kommer vara den första. Å så vill jag till Down. Jag vill skaka hand med de som brygger White Water Celtic Christmas, denna underbara imperial stout som får min sångröst att bli så vacker. Å vem vet, kanske jag hittar young Rosie McCann vid floden Bann.
Tja, nu när jag knappast kan önska er en glad St Patricks day så får jag istället önska er en lugn och stillsam dito. Lite grand som de lär ha varit förr. Jag hoppas innerligt att snart kunna besöka den gröna ön igen.

Gott Nytt År alla läsare

Så 2021 har sparkat igång. Vilket år det kommer att bli! Det absolut bästa i hela mitt liv, det är jag helt övertygad om. Saker och ting blir nämligen bara bättre och bättre hela tiden.

Jag har till exempel redan plockat i ordning i ölkällaren. Ordning kanske är ett starkt ord, en ren överdrift faktiskt men jag har i alla fall flyttat runt en hel del flaskor och ett fåtal burkar och inser att jag faktiskt inte skulle behöva köpa en enda öl på hela året utan skulle kunna nöja mig med det jag har i källaren.

Fast det kommer jag givetvis inte att göra, det kommer absolut att dyka upp öl under det kommande året som jag vill pröva. Spännande öl, intressanta öl, mediokra öl, strama öl, snygga öl, öl i alla dess former skulle jag tro.
Med ett avtal mellan Storbritannien och EU så kommer det troligen att fortsätta droppa in brittiska öl på Systembolagets hyllor.

Fast jag kommer göra stora försök att minska ner på ölkällaren, dricka ur medan tid är. Både brittiskt men inte minst övriga öl som står och dammar. Ibland blir det fantastiskt, vi hade julmys med grannarna utomhus i mellandagarna. Samling kring eldkorgen i det täta decembermörkret men vi hade turen att regnet höll sig borta. Jag korkade upp en Gouden Carolus van de Keizer Blauw från 2012. Mjuk, fyllig, fullmatad med viniösa toner, värmande alkohol och torkad frukt. Fantastisk. Vi följde upp med ett glas Fuller’s Vintage 2015. Kommer att bli ett tufft år verkar det som.

En öl som jag kanske missade, kanske hoppade över eller som jag helt enkelt inte ville veta att den fanns – Stormtrooper Galatic Pale Ale

Kan det vara den längsta rubriken jag har använt mig av? Allt annat en kort och snärtig. Precis som bloggen i övrigt alltså. Men ärligt, det är medvetet. Jag vill breda ut mig i mina texter. Jag tycker det är tråkigt med all danne oinformativ information som flödar på ”nätet”. Om ni inte riktigt håller med mig så tar jag kortversionen först. Stormtrooper Galatic Pale Ale är ett stilbrott mot St Peter’s varumärke som är så ohyggligt att jag inte vill köpa den. I alla fall nu när den inte finns att beställa från Systembolaget.

Innan jag går in på varför så måste jag dock förtydliga att jag har inga problem med att förstå varför St Peter’s har hoppat på detta tåget. Snacka om marknadsföring, att ha dessa vita figurer på burken. Bryggerier är som alla andra företag beroende av att sälja sina produkter. Annars kan inte bryggeriet överleva.

För att förstå mitt missnöje med Stormtrooper så måste vi prata om kärnvärden. För mig har St Peter’s flera och väldigt tydliga kärnvärden som riktar in sig mot tradition, lantlighet och genuinitet. Det senare är ju så luddigt det kan bli men ni greppar säkerligen. Jag vet knappast om det är ett ord. Hörde jag någon som frågade efter lite belägg för detta? Belägg och belägg, knappast utan bara mina åsikter. Ni får gärna tänka annat.

Det ligger både fridfullt och vackert, i gränslandet mellan Suffolk och Norfolk. På rätt sida gränsen både om man frågar Suffolkbor och Norfolkbor

– Flaskan: Om man har en flaska, lika lätt att känna igen som Duvels, Westmalles eller tja, jag kommer inte på så många flera. Man har alltså en unik flaska som är baserad på en 1700-tals ginflaska från Gibbstown, Delaware River. Har man en sådan flaska, då är man långt ifrån Stormtroopers

– St Peter’s Hall: Brygger man sin öl på baksidan av ett 1200-tals herrsäteshus så har man satt sin standard långt ifrån de ikoniskt strikta vita krigarna.

– Suffolks landsbygd: Lite samma tema men hela Suffolk andas långsamhet, tradition och lantlighet. Klart att det finns moderniteter som internet, swipande och människor generellt som bor där håller knappast med mig men vi pratar om en magisk del av England.

– Puben i London: Om man som bryggeri bara har en pub utöver sin bryggeripub och då väljer Jerusalem Tavern som med tvivelaktig källkritik lätt kan bindas samman med Rikard Lejonhjärtas Korståg i det heliga landet så har man visserligen sin historia full av samma delar som käre Lucas hjältesaga men i en helt annan tidsålder.
Nja, ölen kunde väl ha fått heta harvpinnen Pale Ale för att påminna om den medeltida uppfinningen, eller Stigbygeln Pale Ale för att anknyta till riddarna, eller kanske Bleckmuggens Bitter. Eller… så kallar man den Stormtrooper Galatic Pale Ale. Det är inte St Peters första avsteg från det jag vill tolka som deras valda linje. Dessutom får de många Star Wars anhängare att i alla fall pröva den. Vilket jag alltså missade eller slapp att göra. Vad säger ni som prövade den?

En av mina favoritställen i London. Förvånande nog inte alltid topptrim på caskölen (står på den bakre bardisken, i värmen o.s.v.) men aldrig några problem att få en annan cask/keg

Sluta köpa brittisk öl

eller annan utländsk öl. Svenska bryggerier behöver ditt stöd.
Jag ska återkomma till det men först tänkte jag förklara, igen, varför jag bara skriver om brittiska öl. För fem år sedan startade vi Bryggeriaktiebolaget Nya Victoria. Jag hade då haft bloggen rullande sedan november 2007. Från början skrev jag om all möjlig öl men när vi hade startat bryggeriet så kändes det väldigt fel att skriva om kollegorna Sverige runt. Hur skulle jag förhålla mig? Bara skriva om goda öl, tja, det kanske hade funkat men jag valde att smalna ner skrivandet rejält och bara koncentrera mig på mina djupt älskade brittiska öar. Så även om jag nu bara skriver om brittiska öl så finns det mesta av mitt ölintresse kvar i Sverige. Att det periodvis inte skrivs så mycket på bloggen beror ibland på att ibland slumpar det sig så att jag bara dricker svensk öl här hemma. Så för varje varje brittisk öl ni köper vanligvis tycker jag att ni ska köpa minst tre svenksa, kanske fyra. Fast inte just nu alltså…..Öldrickare i parken

Det är allvar nu, inte bara för att restaurangerna har nästan fått packa ihop och den delen av försäljningen är kraftigt minskad. Glesa resturanger betyder mindre med öl inköpt och det drabbar givetvis inte bara resturangägarna, personalen och deras familjer utan även bryggerierna.

Exporten har jag inte koll på men jag antar att det inte funkar så bra att skicka öl europa runt just nu. Men å andra sidan finns det inte så mycket folk på restauranger och pubar i andra länder heller gissar jag.

Systembolaget ändrar, med hänvisning till mycket personal borta p.g.a. Coronaviruset, sina rutiner. Med bara några dagars varsel så stänger Systembolaget möjligheten för privatpersoner att beställa öl i TSLS till hela landet. Mitt bryggeri drabbar det inte alls för vi finns bara lokalt på hyllorna i Skaraborg och kör inte någon öl till depån vilket vi kan tacka vår lyckliga stjärna för. Vissa bryggerier har upp mot hälften av sin försäljning genom depåerna.

Får Systembolaget göra så här? Kanske, kanske inte men det gör Systembolaget. Det står mera information på deras hemsida, fast inte hela storyn.

För att dämpa effekten av sitt agerande så kommer Systembolaget tillfälligt släppa lite på reglerna för vilka öl som får finnas på hyllan och lämnar över mera ansvar till Butikscheferna. Det är nämligen så att om det finns kundefterfrågan så ska butikschefen kunna beställa hem en låda eller två. Så nu behöver Sveriges bryggerier er hjälp. Köp lokala öl OCH önska de halvlokala ölen till er butik. Jag tar ett exempel, här i Falköping har vi givetvis de två Falköpingsbryggerierna och vi har Qvänum men inte alla Qvänum sorter och vi har varken Bustad eller Hops ’n’ Leon. Inte Marbäck eller Ölbryggeriet från Mullsjö fast nu tänker jag ta chansen att ändra på detta. Var vänliga, var sakliga, förklara bara lugnt och stilla att ni vill att de tar in dessa öl för att säkerställa att vi har våra bryggerier kvar när vi kommer ut på den andra sidan Coronakrisen.

Så tvätta händerna och ta hand om er

En dag för svarta öl

Det är inte så ofta som jag ”live”-bloggar. Att jag sitter och skriver om det jag dricker just då eller om man vänder på det hela att jag skriver och publicerar isamband med att jag dgöra själva provsmakningen alltså. Idag är det dock en sådan dag. Det är en speciell dag och en dag som är mig mycket kär och som jag ibland tycker att jag firar allt för lite. Den helige Patricks dag!

Som så ofta med människor som är födda under den första halvan av första årtusendet så vet man inte när de är födda men om de gjorde väl ifrån sig i livet så noterade man deras dödsdag. Enligt svenskspråkiga wikipedian så anges hans dödsdag väldigt tvärsäkert till 17 mars 461 e.kr. men det är nog tveksamt om man ska säga det tvärsäkert. Eftersom detta är en blogg om öl och andra drycker så lämnar jag åt er själva att utforska vidare.

Guinness Extra Stout, flaska, glas, ost, lax, Karlströms MaltTvärsäker kan man dock var på ett antal olika saker. Att detta är en dag då det normalt dricks otorliga mängder Guinness världen över. Enligt ett pressmedelande från Carlsberg Sweden förra året så beräknas det drickas 13 miljoner pints över världen bara den 17 mars. Cirka 150 länder finns den i och även om inte alla färgar fontäner och floder gröna så är det normalt en uppskattad festdag. Jag gissar dock att det faktum att det är en tisdag i år samt situationen världen över med Coronaviruset gör att volymerna sjunker i år.

Pressmedelandet gjorde ingen skillnad på Draught eller Extra Stout (eller West Indies Porter/Dublin Porter heller för den delen) så jag vet inte om mitt glas räknas in men gott smakade det. Väl kombinerad med ett par skivor kallrökt lax samt en bit Saint Agur.
Hoppas ni också fick chansen att dricka ett glas Plain och då helst porter förstås, om inte så kanske ni njuter lite extra av filmen som gurun Pattinson. Jag hittade inget sett att länka direkt så det blir via hans sida.
http://barclayperkins.blogspot.com/2017/05/guinness-porter-pour.html

Jag tröck på knappen

Bulköl, många flaskor, ale, Karlströms MaltOkej då, tryckte, men är man Östgöte så tröck man på knappen. Kanske gäller det inte bara Östergötland?
Hursom, vilken knapp är det jag har tröckt på? Den stora gröna beställningsknappen hos Systembolaget. Inte min första beställning och kanske inte den största heller men den första av så många kollin på en gång och den största när det gäller antalet flaskor på en gång som jag själv räknar med att dricka upp fast med lite hjälp av hustrun. Jag ska nämligen prova att dricka samma öl massa gånger, så där som en ”riktig” öldrickare gör. Lägg inte för mycket värdering i det hela, jag vill pröva detta om man kan lära känna en öl och i den processen lära sig uppskatta dess egenheter alternativ totalt tröttna på de samma. Många kommenterar på sociala medier i stil med ”den ölen drack jag mycket av i min ungdom” men jag har inga sådana öl. Varken i min ungdom eller senare har jag druckigt några större mängder av samma öl. Jag dricker gärna en Chimay Blå men det blir knappast så många fler än tio på ett år och då är de av varierande årgångar. London Pride eller 1845 brukar jag ibland lyfta fram som favoritöl när jag pressas till det men frågan är om jag ens kommer upp i dussinet på ett år, av de båda ihop alltså.
Vilka öl köpte jag?
Dels var det fyra stycken öl med kollikrav, Landlord, Fursty Ferret, Old Leg Over samt Ridgeway Bitter. Dessa kompletterades med Ruddles County för att ha med en burktappad öl med och Granny’s Red Ale för att få med något irländskt. Tanken från min sida är att prova dessa öl i olika situationer, med olika aspekter och till slut hamna i en öl som ”jag alltid ska ha hemma”. Vi får se om det verkligen blir så. Det tvivlar jag visserligen på men kul ska det bli. Dessutom har jag inte riktigt bestämt mig ännu utan funderar fortfarande på om jag ska peta in Fuller’s London Pride. Mest för att jag inte själv tror att jag kommer gilla den ölen medan den samtidigt höjs den både nu och då till skyarna av många personer, t.ex. ölgurun Magnus Bark.