Kollar Hurlingen

Styr slumpen våra liv? Jag tror nog det, det finns så många om inte livsavgörande så i alla fall väldigt viktiga händelser som påverkat mitt liv för att det ska kunna räknas som förutbestämt tycker jag. Denna slump har gjort att av de fyra öl jag har druckit för att fundera ut min personliga definition av porters så har tre varit från Irland. Inser då att jag har försummat att rapportera om årets upplaga om All Ireland Hurling Championship. Förstår att ni alla har saknat detta och jag bloggade ju inget i juli, augusti, september. Hurlingen avgjordes i år av någon anledning väldigt tidigt på sommaren. Klassiskt är att finalen ska spelas på Croke Park första helgen i September. All Ireland har spelats varje år sedan 1889. Varken första världskriget, inbördeskriget eller andra världskriget har stoppat turneringen. Närmast var det 1941 och då var det mull- och klövsjukan som ställde till problem.

Jag slog mig ner med ett glas Sullivan’s Maltings för att titta igenom highlights från årets upplaga av All-Ireland Hurling Championship

Leinster och Munster dominerar sporten totalt. Inte så konstigt med tanke på folkmängd men det beror också på att Fotball (gälisk variant) och rugby är så stort i Connacht och Ulster. Kilkenny slog Galway i Leinsterfinalen och Limerick slog Clare i Munsterfinalen. Numera är detta inte helt avgörande för det finns varianter för utslagna lag att kvala sig tillbaka in i cuformatet likt brottarna har i sin viktklasser vid VM och OS. Hela slutfasen börjar med två preliminera kvartsfinaler som Cork respektive Wexford vann. Vinnarna kliver då in i de ”riktiga” kvartsfinalerna men det är bara två sådana. Därmed var vi framme vid årets match om man frågar mig. Clare mot Wexford i den ena kvartsfinalen. Otroligt rolig och välspelad hurlingmatch där båda lagen verkligen bjöd på både taktisk disiplin så väl som individuella genidrag. Inte ofta man ser målvakten göra mål t.ex. Inte heller hur ett lag kan tappa sin struktur så fullständigt på grund av skada (David Reidy men han återkom efter behandling vid sidlinjen efter typ 6-7 minuter)

I semin åkte sedan mina ”favoriter” Clare och Galway ut så finalen kom att stå mellan regerande mästarna Limerik och Kilkenny. Om Limerik vann så skulle de för första gången vinna tre finaler i rad och om Kilkenny vann skulle de ta sin första titel sedan 2015.

Finalen kändes tidig avgjord, Limerik låg sex, sju, åtta poäng före men två snabba mål av Kilkenny i början av andra halvlek gjorde det hela spännande men med fördel Limerik trots lika vid några tillfällen. 1-31 mot 2-26 blev slutresultatet. Limerik gjorde alltså 31 poäng och ett mål vilket blir totalt 34 eftersom målet räknas som tre poäng och Kilkenny fick 32. Det är den högsta poängsumman ett förlorande lag någonsin haft i en final. Knappast ett rekord som man gläds åt.

All Ireland Hurling Finalen är ett evenemang jag verkligen skulle villa vara med på. Jag tror inte att jag kommer vara där 2023 men åren går och till slut kommer huset här hemma vara tomt på barn, pensionsåldern inträder och man vet inte vad som man ska göra med sitt liv, vem vet? då kanske det blir av?

Med detta sväljer jag sista klunken Mcgargles Granny’s Red Ale för inte räckte en burk Sullivan’s för allt detta tittande.

Jag har varit på Ölstudion

Jaså säger säkert ni, vem har inte varit där? Så kan det säker vara för flera av er men för mig var det första gången. Jag har hört mycket positivt om Ölstudion, hurrarrop, glädjeyttringar och bara positiva ordalag i stort. Samtidigt kan man fråga sig vad man egentligen kan ha emot en bra ölbutik? Jag kan inte komma på något mer än pris.

Jag klev in med lite tid att slå ihjäl men med föresatsen att inte köpa för många flaskor eftersom jag skulle bli tvungen att släpa runt på dessa i Göteborg. Det tog både längre tid än planerat och jag kom ut med mera öl än jag borde med tanke på vikten. När jag klev in blev jag först överväldiga av alla hyllor med öl. Hemma på min gata i Falköping….. då är det enkelt att ha överblick över alla nyheter på ölsidan. En hylla, fram och baksida, cirka 70 cm bred. Den är snabbt genomsökt.

Snart nog klarnade det givetvis även i ölstudien, allt är ju väl sorterat och genomarbetat i Systembolagets hyllteknin och just denna torsdag var det välfyllt i hyllorna också. Mycket roliga öl och jag hade fullt upp att googla på Systembolagets hemsida för att inte köpa med mig öl från Ölstudion som jag lika gärna kunde beställa till Falköping. Det hade varit bra om de hade haft en hylletikett som visade att ölen var unik för Ölstudion. Det hade underlättat för mig i alla fall.

Vad fick jag med mig hem då? En flaska Mild, en alkoholfri, två mörka bitter, två pale ale, en stout samt en cider. En hel påse glädje alltså

De populäraste pubnamnen i UK

Listor, jag älskar listor. Det är så kul att få bocka av olika listor. Fylla en samling. Ölmässigt så är nog den finnaste listan jag har bockat av helt och hållet den med samtliga trappistbryggerier. Men det var på den tiden det bara fanns fem och Westvleteren var nära nog oöverkommlig om man inte själv åkte till Belgien. En annan lista jag en gång i tiden fyllde var att ha druckit alla då befintliga Fuller’s/Gale’s öl. Jag vet att jag började göra en lista med Londonbryggerier, det var 2011, medan det fortfarande fanns i tankevärlden att man skulle kunna hinna dricka alla innan tio stycken av dem hade packat ihop och femton nya hade startat. Den hann jag inte med att bocka av alla på.

Den listan jag nu ska bearbeta är det inte jag som har gjort. Jag utgår från The Morning Observers lista på de femtio vanligaste pubnamnen. Hur många har jag redan klarat av och hur många är kvar? Hur många har ni klarat av?

22 pubnamn på listan avklarade även om en del är lite tveksamma om de räknas likt The Blue Anchor, så vi säger 18 för att inte ta i. Hela 32 kvar, får bli en grej av detta.

Hela listan

En bra pub är ett ställe att hänga med kompisar, sedan kan den vara allt det där andra också, mysig, trevlig personal, bra öl m.m.

1 Red Lion (Klar) Det finns två Fuller’spubar i London t.ex. men den bästa Red Lion ligger i Majorna

2 The Crown (Nej)

3 Royal Oak (Klar) Mellan Hyde Park och Regents Park, minns den som väldigt mysig. Hade den som samlingspub och första kvällens middag vid några av resorna 2010-talet.

4 White Hart – Räknas det med en pub på White Hart Lane? Nää, och One Mile End finns inte med på tio i topp listan

Bild från The Dove, en annan pub i närheten av Fuller’sbryggeriet. En pub som är mera i min stil än The Swan men The Dove fanns inte med på listan. Jag är ju å andra sidan ingen ornitolg av högre rang och jag hittade ingen bild från The Swan

5 The Swan – (Klar) Efter besök på Fuller’s så har jag tagit mina resesällskap på promenad tillbaka mot Hammersmith och inte sällan avslutades det hela med stop på Nicholson’spuben The Swan i nära Hammersmiths tunnelbana

6 The Plough (Klar) Lunchstopp på halvö Black Isles i Skottland efter min värsta felnavigering och kraschlandade research

7 The Bell (Klar) Även om det var The Blue Bell i York eller The Six Bells straxt norr om Chelmsford. Jag godkänner detta

8 Rose & Crown (Nopp)

9 Queens Head (Pass på den också)

10 Railway Tavern (Klar) Ligger i närheten av Liverpool Station. Två gånger har jag bestämt träff med personer där. Green King eller Spoonspub, minns inte vilket. Minns att det inte var så god öl där vilket tyder på kungen.

11 The Ship (Klar) Otroligt positiva minnen jämfört med Railway Tavern, eller snarare roliga och positiva, helt blandade. Jag ska berätta mera någon annan gång.

12 Kings Arms (Klar) Även den i närheten av Liverpool Station, definitivt en Green King Pub

13 White Horse (Skäms att erkänna men nej) Som gammalt Hästen Fans (Ishockeylag från Norrköping för er som inte vet det) så borde jag givetvis ha besökt en White Horse men mest tänker jag på operett.

14 Kings Head (Klar)

15 Chequers (Saknar)

16 Rising Sun (Oväntat namn för mig, svar nej sätter upp det på bucketlisten)

17 The George (Klar) Det ligger en grade II listad pub i Fitzrovia som jag gillade, lite snoffsigare pub med dämpad ljudnivå även när folk kollade rugby. Mycket suckar, stillsamt handklapp och kraftuttryck som cursed, damnation, oh for Pete’s sake

18 Fox & Hounds (Klar) Kan vara den pub som jag fortfarande kommer ihåg som är längst sedan jag var där. Newbury, Berkshire passerade jag och min fru 1998 när vi var i England för att besöka skolor när vi hyrde en bil för en tur på landet över helgen. Söndagsstek på pub blev här ett begrepp för mig som jag fortfarande alltid letar efter.

19 Prince of Wales (Klar) Finns minst tre hyfsat centralt i London, bland annat en Nicholsonspub

20 Black Horse (Inte)

21 The Fox (Kvar) En räv utan en hund, en Micke utan sin Molle, som kärlek utan kyssar.

22 Cross Keys (Klar) Tänk att man ska minnas en pub för sina blomsterdekorationer. Var pioneerbryggeriet Brodie´s vattenhål inne i centrala London

23 The Star (Klar) Finns en i Belgravia Numera Fuller’spub, minns den dock inte som det från början men jag kan ha fel.

24 Three Horseshoes (Pass)

25 The Greyhound (Nix) Borde ju ha varit någon på Irland men jag minns ingen

26 Coach & Horses (Nej)

27 The Victoria (Klar)

Fuller, Smith and Turner sålde bryggeridelen av sitt företag till Asahi 2019. Senare sålde de även puben The Mawson som jag tror är stängd numera.

28 George & Dragon (Måste drälla av dem i Wales)

29 Masons Arms (Absolut inte men väldigt nära, Fuller’s bryggeripub heter Mawson Arm’s efter tidigare ägaren Thomas Mawson)

30 Hare & Hounds (Nej)

31 White Lion (Japp) Ligger en i Covent Garden

32 The Sun (Nej) men jag har druckit öl i solen

33 White Swan (Klar) Hammersmith

34 Nags Head (Klar) Favoritpub, jag trodde länge att det var en Adnamspub men den är oberoende. Ligger i Belrovia

Dessa vackra flygplansmodeller hänger i taket på Nag’s Head

35 Carpenters Arms (Pass)

36 Duke of York (Vet inte, tycker jag borde ha varit på det någon gång)

37 Cricketers (Nej) Borde man ju, en så nobel sport

38 Windmill (Nej)

39 Black Lion (Klar) Jag väljer den som ligger utmed Themsen inte långt från Fuller’s

40 Travellers Rest (Nej)

41 Station Hotel (Nej)

42 Golden Lion (Nej)

43 The George (Klar även denna gång) Finns med som nummer 17

44 Bird in Hand (Nej) Men vilket roligt namn

45 Black Bull (Japp) Newcastle och mina första omgångar shove ha’penny

46 Horse & Groom (Nej)

47 Butchers Arms (Slaktarens arm undviker man ju gärna)

48 Bulls Head (Nej)

49 The Beehive (Nej)

50 The Anchor (Klar) Om man accepterar tillägget Blue vilket jag gör bara för att få nämna Spingo i Helston, Cornwall. En klassiker.

Vad härligt det är

Det kändes otroligt bra att besöka Öl och Whiskymässan i Göteborg. Jag har längtat efter att få trava runt på mässgolvet och bara njuta. En liten smygstart fick jag i höstas med ett besök i Malmö men nu känns det som att jag kan lägga pandemirestriktionerna bakom mig på riktigt. Världen är lite annorlunda, vi har en ny vardag men det är som det ska vara. Världen utvecklas.

Nu har jag massor av idéer, känns som ork också och fram emot midsommar har jag troligen möjlighet att prioritera mera tid för bloggen. Det finns så mycket som händer i vår lite bubbla. Vad mer som är härligt är utbudet och tillgången på öl och whiskey. Det kommer att komma mycket på Systembolaget till viss del men minst lika roligt är alla nya tillverkare. Det finns lätt över hundra bryggerier på Irland idag (https://www.thebrewerybible.com/posts/ireland-breweries) och min senast notering från 2017 var 37. Jag vet inte hur rätt eller fel noteringarna är men det finns mycket att undersöka och utforska. Vad har hänt med Londons bryggeriscen? Jag fick chansen att prata med Alice från Gipsy Hill och vi pratde lite kort om allt som hänt sedan 2017/18. För Gipsy Hills del som växt från 250 000 liter till dryga miljonen liter idag eller som Cellarboys och deras pubbryggeri som fortfarande brygger hundralitersbatcher och säljer i sin pub. Jag har inte besökt något av dem och vi kan fylla på med Boxcar, Two Ribes, Forest Road Brewery. Jag har börjat titta på möjligheten att åka tåg dit för att vara lite miljövänligare fast det kommer jag kvadda med en destilleriresa till Irland. Då blir det definitivt flyg skulle jag tro. Tiden det tar att ta sig till Irland med tåg har jag nog inte numera, eller har jag det? Det kommer nämligen behövas massor av tid på irland. Typ 40 destillerier att besöka, räknar vi in planerade samt independent bottlers så närmar vi oss 80 skulle jag tro. Plus bryggerierna. Sedan finns det en hel del att fundera på. Har Irländska bryggerier börjat med cask? Har brittiska bryggerier fortsatt att öka även 2021 (Länk) Hur ser det ut på cidersidan? Detta med ölstilar och mått, pintmåttet är ju värt ett blogginlägg. Lax med whiskey som är så gott. Kanske dags att fundera ut vad som passar bäst till en rostbiffsmacka, ett glas Boltmaker eller en pure pot still. Häng med för nu rullar vi vidare med vår knasiga värld i jakt på mera njutning.

Var det en bra mässa? Både ja och nej skulle jag vilja säga. En sak jag noterade var att alla utställarna inte var på tårna helt och hållet. Det saknades grafiskt material, det var långt ifrån fullständiga portföljer. Tydligast med detta tyckte jag Fuller’s monter var. London Pride, Fuller’s ESB och London Porter var enda tre ölsorterna som fanns där. Ingen cider, inga ”exklusivare” öl, inget som överraskade.

Totalt sett så gick det absolut ingen nöd på mig, bara att välja något annat när det jag ville pröva inte fanns med. Jag gick inte hem för att det inte fanns något mera jag ville pröva utan för att jag var väldigt nöjd.

Vi höjer våra glas för Paddy Moloney

Borde givetvis ha varit en Smithwick’s men man får hålla tillgodo med vad man får

Jag läser att Paddy Moloney har lämnat oss vid en ålder av 83 år. Han är mest känd som bandledare och den enda kvarvarande orginalmedlem i gruppen The Chieftains. Gruppen som återförde den irländska folkmusiken från den irländska motsvarigheten till hembygdsfester, tillbaka rakt in i populärmusiken där den en gång kom ifrån. Inte minst genom sina många samarbeten med andra musiker från just den genre. Vad sägs om Mick Jagger, Ry Cooder, Sinéad O’Connor och Mark Knopfler. Givetvis Van Morrison, hela Irish Hearbeatskivan är med honom. Själv har jag spelat Irish Heartbeat skivan via Spotify mer eller mindre hela eftermiddagen/kvällen. Kanske inte deras bästa men den jag har bäst minnen med. Även valda delar av The Long Black Vail, skivan som framförallt lockade upp dem på Billboardlistan i mitten av 1990-talet.

Guinness Extra Stout, klart mera brända toner än draughten

Jag har ett kluvet förhållande till jigs och reels men älskar de irländska balladerna. Med rätt mix, vilket The Chieftains absolut kunde leverera, inte minst live så blir det magnifikt. Jag har sett den en gång. 1996, i Köpenhamn eller om det var Helsingör. Då var det flera danska, för mig okända musiker, som gjorde dem sällskap. Det var nog på det viset vid många tillfällen. Paddy och hans musikanter bjöd gärna in andra att vara med.
För att riktigt komma i stämning så tänker jag nu sjunka ner i min fåtölj och plocka fram min favoritirländska författare, Roddy Doyle och leta fram ett avsnitt ur The Van (Skåpvagnen) och bara njuta. En glas whiskey blir det att para ihop Guinnessen med. Skål på er alla irländare där ute och skål på er alla andra som precis som jag av och till önskar att ni vore Irländare!

• 

• 

• 

Tre bilder jag hittade i datorn. Dublinkänsla för att hedra denne Dublinbo. Alla tre bilderna är från 90-talet. Damerna till vänster är på väg hem från marknaden med sina cigarettstånd, mittenkortet är det inte allt för charmiga vandrahemmet och sista bilden är från Grafton Street

Jag behöver en kurs i fotografering

Det är hur roligt som helst att skriva och driva den här bloggen men det finns ett problem. Jag är för dålig på att fotografera och jag klarar inte av att lära mig. Eller vänta nu? Det kanske finns en kurs att gå. Eller om jag kontaktar någon som kan visa mig, lånar en bok eller så fortsätter jag att trycka väldigt många gånger för att sedan bara rensa.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Många bilder blir det, orkade inte förminska dem heller.

Dags för lite svar och lite balans

Casken fylls på löpande band hos Fuller’s

I inledande inlägg bad jag om frågor att jobba med då skrev Magnus Bark att han ville veta mera om svensk Caskmarknad. Magnus tycker sig själv se en ökning av Cask och så är det definitivt även om pandemin satte lite käppar i real ale hjulet. Jag har skickat ut lite frågor till olika pubar, bryggerier och importörer med varierad framgång. Roligt att få lite kontakt igen och jag inser att tre år med i praktiken ingen kontakt med folk i branchen då ska man inte förvänta sig svar hur lätt som helst. Det handlar om att återuppbygga kontaktnätet. Fast lite svar har jag, så jag slår upp en Shapeshifter och skriver en sammanställning av det jag har fått reda på.
Om vi börjar med vem som dricker Cask så har jag inget statistiskt underlag men flera av de som jag pratat med nämner stammisar som en viktig grupp för caskförsäljningen. T.ex. så nämnde Cattis på Haket i Göteborg att casken de öppnar på onsdagen, så som de alltid har gjort, oftare säljer slut än fredagscasken.
Bengt på Skebo nämner att deras stamkunder, litar på att deras stammisar tömer casken. Egentligen svarade han på frågan om vilken typ av öl som säljer bäst och enligt honom har han relativt fria händer så länge han inte brygger för starkt utan håller sig till 4-4,5% och då blir det oftast pale ale och bitter.

Vad säljer bäst då? Svenskt, lokalt eller brittiskt? Jag pratade med Jeremy Duxbury. För många av oss är han känd som Mr Jorvik. En pratglad herre med försäjarsvada som numera har slagit ihop sina påsar med Wicked Wine. Enligt honom så kommer cask att öka stort i Sverige. Bishop Arms kommer att storsats på cask bland annat och då kommer andra följa med enligt Jeremy efterso de är trendsättare. Så vad det verkar så har varken bryggerier eller importörer svårt att bli av med sina cask utan det säljer fantastiskt. Fast om man tänker på hur liten marknaden är och hur få aktörer det finns så kanske det mest är en skimär. Den stora baksidan av cask är ju dess korta hållbarhet. Det gäller att tömma faten i tid och då är det bra om det är brittiskt i fatet. Både Haket och Jorvik vittnade om detta. En cask Timothy Taylor Landlord snurrar man snabbt runt medan det kan gå segare med en mild från ett lokalt bryggeri enligt Cattis på Haket. Fast det blir lite av en orättvis jämförelse. En mild från Redemption säljer troligen sämre än nyss nämnda mild från något lokalt Göteborgsbryggeri

De flesta ölkällare är allt annat än charmiga

Nähä, vad har jag att säga om ölen då? Ett glas som är så långt ifrån cask jag kan tänka mig men ändå vara kvar på drottningens mark.

Shapeshifter West Coast IPA

En numera klassisk/standard IPA även i Storbritannien skulle jag vilja påstå. Mycket citrus och passionsfrukt i den fina aromen. En inte allt för dominant beska som dessutom stramas upp med en dos sötma. Ingen större kropp i ölen och eftersmaken är kort även om beskan hänger sig kvar. tunn kropp. Kort eftersmak men beskan hänger kvar. Jag har skrivit om den tidigare såg jag nu. Länk

Kom gärna med flera frågor som jag kan jobba med.

Som barn på nytt

Plötsligt, som en blixt från klar himmel så fanns det en otrolig lust att plötsligt börja skriva på bloggen igen. Tänk om jag skulle göra en intervjuserie, skriva djuplodande reportage, ta fantastiska bilder, komma med skarpsinniga analyser och allt detta uppblandat med en stor portion humor. Som om jag plötsligt hade oceaner av tid och en enorm källa av kunskap att ösa ur. Knappast, så det landar nog ganska pladask om än inte med en krasch. Skönt då att det bara är ett fritidsnöje, så ta en öl och sippa på så rullar vi igång igen. Tro mig, nöjet är på min sida.

Varför blogg? Varför inte en podd, ett instagramkonto eller något mera up to date? För att jag gillar bloggformatet själv, jag gillar att få läsa lite längre texter än bara några rader på Facebook. Allt mer än åtta meningar är som en hel uppsats. Kommentarerna på Untappd kan vara nog så underhållande men de är mera som mems än som något man läser i ordets lite djupare mening. Fast sedan kan man absolut kritiskt titta på mina inlägg och undra om jag inte bara skitar ner cyberrymden ännu mera?
Men det kan bli ändring, inte minst om jag får lite hjälp av er kära läsare. Kommentera gärna ofta och mycket. Ös på med frågor så ska jag försöka hitta svaren åt er. På det viset kan vi tillsammans nå lite längre än bara en hög inlägg om vad olika öl smakar eller vad jag har för resedrömmar.

Så, ösa på, fyll kommentarsfältet med frågor så ska vi rulla igång

Man kan inte ens planera en resa

Det är liksom ingen mening med att planera en resa. Dels har man egentligen ingen aning om när man kan tänkas resa men sedan finns det ju inte ordentliga tidtabeller att kolla på. Flyg med Brittish Airways ser okej ut först men sedan inser man att två flyg per dag till London inte riktigt motsvarar vad vi hade innan pandemin. Fast så som det var innan kanske det aldrig mera blir. Det kan ju bli ännu bättre.

Glendalough i juli är oftast vackrare än Glendalough i januari men det är betydligt fridfullare i januari

Ska man resa så är jag sugen på tåg men tåg till Irland känns som mer än en ölresa och denna St Patricks Day då jag INTE dricker Guinness som vanligt så vandrar tankarna tillbaka till min första resa på den gröna ön. Nattåg med vagnsbyte i Hamburg, tidigt morgon i Bryssel och sedan tågfärja över kanalen och trekantsmackor till lunch i London. Köpte på mig salt och vinegärchips, där efter fortsatte färden mot Holyhead och båt över till Dublin.
Jag önskar jag kunde ljuga ihop något om den spännande atmosfären, hur Dublin tog mig med storm eller hur jag redan vid kajen kunde känna poeterna själar förbarma sig över mig. Så var det inte, jag var bara sketnervös över att inte ha någon stans att sova. Det ordnade sig dock och jag kan fortfarande känna doften av gräset i St Stephens Green när jag hör någon spela uttjatade, traditionella irländska sånger. Det luktade nämligen som vilket gräs som helst. Jag hade någonstans inom mig trott och hoppats på att det skulle lukta annorlunda på den gröna ön.

Då drack jag inte öl, det gör jag numera å om jag var helt oförberedd på skönheten som vi skulle få se i Galway, Connemara och Kilkenny så har jag flera gånger varit tillbaka och hittat ännu flera underbara platser. Mitt starkaste minne från första resan var folk vi såg. Vågade knappt prata med dem. Gubbar, en del inte äldre än typ 25 år i kepsar som min morfar hade. Rödhåriga flickor som lespade och hade jätteroligt uttal av tretton. Damer som sålde frukt från stora trävagnar eller t.o.m. häst och vagnekipage som inte var turistgrejor utan folk som använde häst och vagn. Exotiskt och svårintagligt.

Kvällen inleddes faktiskt med en Red Ale men nu är det tyngre grejor som gäller

Numera är Irland mera som oss, fast lite spännande ändå. Då, 1989, så fanns det inte en chans i världen att jag skulle våga åka till norra delen av ön. Numera är det fredligare och jag hoppas man kan hålla det så. Jag vill så gärna till Donegal, Tyrone, Fermanagh. Vet ni en enda människa som har varit i Fermanagh? Jag kommer vara den första. Å så vill jag till Down. Jag vill skaka hand med de som brygger White Water Celtic Christmas, denna underbara imperial stout som får min sångröst att bli så vacker. Å vem vet, kanske jag hittar young Rosie McCann vid floden Bann.
Tja, nu när jag knappast kan önska er en glad St Patricks day så får jag istället önska er en lugn och stillsam dito. Lite grand som de lär ha varit förr. Jag hoppas innerligt att snart kunna besöka den gröna ön igen.

Gott Nytt År alla läsare

Så 2021 har sparkat igång. Vilket år det kommer att bli! Det absolut bästa i hela mitt liv, det är jag helt övertygad om. Saker och ting blir nämligen bara bättre och bättre hela tiden.

Jag har till exempel redan plockat i ordning i ölkällaren. Ordning kanske är ett starkt ord, en ren överdrift faktiskt men jag har i alla fall flyttat runt en hel del flaskor och ett fåtal burkar och inser att jag faktiskt inte skulle behöva köpa en enda öl på hela året utan skulle kunna nöja mig med det jag har i källaren.

Fast det kommer jag givetvis inte att göra, det kommer absolut att dyka upp öl under det kommande året som jag vill pröva. Spännande öl, intressanta öl, mediokra öl, strama öl, snygga öl, öl i alla dess former skulle jag tro.
Med ett avtal mellan Storbritannien och EU så kommer det troligen att fortsätta droppa in brittiska öl på Systembolagets hyllor.

Fast jag kommer göra stora försök att minska ner på ölkällaren, dricka ur medan tid är. Både brittiskt men inte minst övriga öl som står och dammar. Ibland blir det fantastiskt, vi hade julmys med grannarna utomhus i mellandagarna. Samling kring eldkorgen i det täta decembermörkret men vi hade turen att regnet höll sig borta. Jag korkade upp en Gouden Carolus van de Keizer Blauw från 2012. Mjuk, fyllig, fullmatad med viniösa toner, värmande alkohol och torkad frukt. Fantastisk. Vi följde upp med ett glas Fuller’s Vintage 2015. Kommer att bli ett tufft år verkar det som.