Det finns så mycket att älska England för, deras humor, vackra böljande kullar, pitoreska byar, afternoon tea, trumpna bönder, glada bönder. Listan kan göras oändligt lång och i den listan finns det en hel del saker som har med traditioner att göra. Nyligen påmindes jag om en sådan i ett blogginlägg på den utmärkta bloggen Brewing East.
Det är de engelska badorterna. Han inleder med själva kärnan i engelska badorter. ”If you’re headed to Margate or Broadstairs for a seaside getaway, rest assured that you can find both craft and local beer to partner with your fish and chips.” Seaside getaway, alltså bara att få ett avbrott, men inte vilket som helst utan ett par dagar ute vid kusten. With your fish and chips – jomen visst är det så. Fish and chips. Det är en väldigt viktig del i engelsk kultur men helt oumbärlig när vi kommer till seaside getaway.
Fast det finns mycket mera inbyggt i begreppet. Kolla bilden lite noggrannare. I förgrunden har vi båtarna som tar plats, det är små båtar som används kommersiellts. Segelbåten är givetvis nöjesbåt men de andra. En bra seaside getaway sjuder av liv, vanligt, normalt vardagsliv. Givetvis är det betydligt mer liv under helger och speciellt sommaren men vardagslivet är ständigt närvarande.
De branta klipporna indikerar att vi är på sydkusten, östra delen. Inte alls i klass med Dovers vita klippor men strukturen är den samma. Detta ger en tydlig skiljelinje, nere på stranden dominerar turismen, ovanför klippan vardagen med en tunn gemensam korridor i form av gatan som går utmed klippan. Hotell och pensionat i var tredje, var fjärde hus. En viss andel krimskrams shopar och en och annan restaurang men i övrigt bostäder och kontor.
Drar vi oss ner till stranden igen så slås man givetvis av de färgglada hytterna. Hytter som kan användas för att förvara strandsaker, byta om i men som också kan vara fullt utrustade med gaskök och möjlighet att laga enklare mat. Man slås också av något som saknas, människor som badar. På bilden syns några få som står med fötterna i vattnet, knappt upp till smalbenen. Man badar inte hur som helst i engelska vatten! Istället så sitter man i stolar och vid parasoll. Vid parasoll skriver jag för det är inte självklart att man sitter under dem. Kolla noga på bilden så ser ni att parasollen används som vindskydd, vinden är en väldigt närvarande utmed engelska kusten.
Så efter att man har proppat i sig ägg och bacon till frukost, frusit på stranden och ätit trekantiga mackor till lunch så kan man redan vid fika på eftermiddagen dra sig uppåt och in på någon pub för att värma sig innan man tar en promenad på piren och köper kvällens obligatoriska fish and chips. Vad ska man välja att dricka. Här kommer några listor, mina förslag, kom gärna med kommentarer och egna förslag.
Värmande öl efter stranden för att värma upp sig. (Kriterier: värmande och inte med på övriga listor)
London Porter, Fuller’s. Mjuk och len kropp, värmande smaker. Givetvis vill man ha den serverad vid 12-14 grader men just idag kanske man låter den värmas upp lite till.
Sussex Best Bitter, Harvey’s. En av världens bästa bitters. Den fruktigheten kan få vilken frusen kropp som helst att tina upp.
Riggwelter, Black Sheep. Jag vet inte vad som fick denna ölen att ploppa upp i huvudet. Kanske tanken att man blir i alla fall varm om man ska springa runt och välta en massa får.
Jag återkommer med några listor till i senare blogginlägg. Vore roligt att höra om ni har några egna favoriter. Både på badorter men framförallt, vilken öl tror ni att ni helst skulle dricka när ni kommer upp från stranden, lite huttrande på eftermiddagen?
Jag har skrivit om badorter tidigare, det är ju ett angenämt ämne
Karlströms Malt 
Theakston Old Peculier borde vara ett bra val.
Varför i hela fridens namn plocka bolaget bort Riggwelter från sina hyllor?