Tre brittiska öl att börja kvällen med

Ikväll hade vi en så där fantastisk ölkväll med Gröna Husets Ölsällskap. En kväll fylld med allt för mycket humlig öl men som tack vare sällskapet blir hur bra som helst. Temat för kvällen var öl hembeställd via ett danskt företag som jag just nu inte kommer på namnet. Inledningen var synnerligen amerikanskt fast bara i smaken för det var två engelska bryggerier och ett irländskt som vi bjöds på.

IMG_20190330_162500.jpgTre bryggerier med hög hipp-faktor. Båda brittiska ligger på top-15 bland engelska bryggerier enligt Untapped medan Whiplash toppar den irländska listan. Enligt Untapped fick vi tre Pale Ale – American style men jag hade lätt kunnat kalla alla tre för NEIPA.

Disiga, fruktiga i aromen. Den ena lite mer än de andra men alla fruktiga. Persika, citrus, mango, passionsfrukt, apelsin.
Smaken ligger i samma härad, gärna med en vegitativ touch. Inte överdrivet beska men klart markerad. Eftersmkaen kan hänga kvar men inte alltid.
Så där jag, nu har jag beskrivit alla moderna Ipor, vad det än står på burken Pale Ale, Session IPA, Session Pale Ale. Det senare har jag ingen aning om vad det är. Låter det lite tråkigt? Ta det inte så, absolut inte om ni gillar sådan här öl. Klart att det finns skillnader mellan dem men inga enorma. Jag tänker på uttrycket Brown Boring Bitters. Bitters är också lika varandra, det är ju så vi delar in ölen, i olika fack för de öl som liknar varandra. Skillnaden är bara vad jag tycker om det enskilda facket.

Jag är inte mänsklig!

Det har jag givetvis vetat om länge själv. Innerst inne alltså men nu fick jag vetenskapliga bevis för det hela av Wylam. Jag är alltså inte mänslig, sedan har jag inte riktigt bestämt mig om jag är övermänsklig, undermänsklig eller bara omänsklig. Kanske rent av supermänsklig? Hursom, jag gillar inte Attracting Humans från uppstickaren Wylam.

Man börjar vänja sig vid dessa humlebombade skapelser, ofta med mer eller mindre fantasieggande namn. Känner mig lite förkyld men det märks knappt när jag kör ner näsan i glaset. Här ligger fruktigheten som en tung, våt filt över det hela. Det är så tungt och mäktigt att friskt och fräscht känns väldigt avlägset.

Attracting Humans, Wylam, Karlströms Malt, ölglas, burk
DDH PALE? Double Dry Hoped Pale

Är det en bra öl? Kan det vara en bra öl när jag inte alls tycker om den? Klart det kan. För tio år sedan så svarade jag ofta att jag gillar all öl när någon frågade efter favoritsort men numera stämmer inte det. Det finns flera typer av öl jag i grund och botten inte tycker om. NEIPA, godisstout, konstiga ekfatslagringar. För er som vill att ölen ska vara uppumpad med torrhumling så kan jag meddela att Attracting Humans har precis så där mjuk beska som stilen har när den är som bäst, det var ingen risk för humlebränna och det finns ingen större risk att man storknar av maltaromen! Skål på er, skönt att smaken är och får vara olika.

Förövrigt kan jag bara konstatera att jag ska försöka dela det andra exemplaret med min granne, han gillar såda häringa öl. Det finns inget, absolut inget som kan lyfta en öl som gott sällskap när man dricker den.

Northern Monk/Wylam – I like to Moob It Moob It

Northern Monk, Moob it, Slam Dank, Karlströms Malt
Vilken öl kommer komma i topp
Northern Monk, Slam Dank, Moob it, Karlströms Malt
Ska bli roligt att ta reda på. Riktigt roligt med två öl från samma bryggeri så snart efter varandra

Jag och Northern Monk har inte alls samma uppfattning om vad en DubbelIPA är. Kul! Vore ju ganska meningslöst om alla tycker samma.

Upplever det som att jag dricker en New England IPA fast det är mycket trevligare att titta på den här ölen. Där emot undrar jag vilka som gillar att lukta på kattpiss. Alla som gör det räcker upp handen! Måste krypa till korset och erkänna att det inte stör mig längre, inte när jag vet att jag får en syrlig, spontanjäst, geuze i glaset. Fast nu gäller det en ale, en maltig dryck som ska leverera något helt annat. DIPA eller NEIPA spelar ju givetvis ingen roll utan den stora frågan är om det är en god öl. Min åsikt är att kattpiss hör hemma hos spontanjästa öl och när det gäller fina, aromhumliga öl så vill jag att det ska vara frukt, blommighet, sommaräng. Det ska vara friskt och lätt, inte tungt och brötigt Moob It har dessa kvaliteter men de ligger i bakgrunden och kommer inte riktigt fram.

Sedan kan man konstatera att det finns stora kvaliter i den här ölen. Annars hade jag inte kunnat tänka mig att sänkt hela burken. Tänka skriver jag för 8,8% är överdrivet hög tycker jag för en öl som ska ha hinkabilitet.

Det här var en öl med mjuk beska, intensiv men lätt fruktigthet. Jag upplever ölen relativt söt med tanke på att den inte känns maltig. Sötma och maltighet kopplar jag normalt ihop men här överraskar den. Det absolut mest framträdande draget är givetvis fruktighet. Aprikos, persika.

Låg kolsyra vilket jag normalt gillar men här hade det blivit bättre med mera, det är jag övertygad om. Medium kropp och lite mera beska i eftersmaken men absolut inte mycket. 20 IBU enligt burken. Lite mera drag mot grapefrukt och mango sent i klunken.

Not my cup of thé heter det som känt. Vore roligt att prova den ihop med någon som gillar den här typen av öl mer än jag. Har större förhoppningar på Slam Dank, får se till att prova den snart.

Å, det glömde jag ju nästan. Det är en samarbetsbryggning. Wylam Brewery är det som har hjälpt till att hälla i humlen.