Sleeping Lemon Export – The Wild Beer Co

En gång är ingen gång, två gånger är en vana. Gammalt talesätt och i så fall verkar det som om det blir en vana under 2018 att dricka Wild Beer. Dagens öl är ett återbesök till Slepping Lemons Export, en öl som jag tyckte smakade bra men där jag störde mig lite på den stalliga aromen. Visst, det hör till stilen och bryggeriet men det var ett halvt snäpp för mycket och jag skrev ner ölen någon poäng eller så inombords.

Vana eller inte så är jag ganska säker på att det kommer bli mera Wild Beer under 2018. De har sålt relativt väl på bolaget men det finns ingen plats i ordinarie lanseringsplanen. Istället är det småsläppen som är Wild Beers plats, helt rätt tycker jag nog. Sleeping Lemons återkommer nog inte, visserligen är stalligheten inte så framträdande som jag kom ihåg den men det är en rätt stillsam öl detta precis som Tepachen. Jag vill att det ska vara syrligare, funkigare, häftigare, mera Wild Beer helt enkelt.

Wild Beer Sleeping Lemons Export, Karlströms MaltEn notering som jag gör med samtliga Wild Beers öl under 2017 är att jag har gillat den bättre vid omprovningen. Sleeping Lemons testade jag mol alena vid båda tillfällena så det var inte kombinationen som gjorde något till eller ifrån. Kanske komer dessa öl lite för tidigt till oss kunder? Kan det vara så att de behöver tid för att mogna? Ingen aning, mina kunskaper om suröl är starkt begränsade. Jag vet att jag gillar dem men sedan är det inte så mycket mera fast det räcker givetvis långt bara det. Skål!

Dags för årets första öl – Tepache från Wild Beer Co

Här rivstartar vi i gamla spår och bara rullar på. Jag har satt upp nya mål för 2018 men det behövs lite tid för att det ska slå igenom, om de slår igenom. Det finns en viss risk för att det rullar på i invanda spår. En sak jag tänker mig ändra är tempus. Jag tror det heter så i alla fall. Jag är ingen språkmänniska men jag har tänkt att mina inlägg ska bli utan tidsangivelse. Inga ikväll, just idag eller en dags som denna markeringar. Varför? Jo jag tänker försöka hitta tillbaka till det goa med att ligga ett par, tre, fem inlägg före så jag inte behöver känna någon press.

The Wild Beer co, Tepache, Karlströms MaltTepache är en öl som tog lite längre tid på sig att hitta fram till hyllorna än tänkt. Om jag inte minns fel drogs den tillbaka alternativt blev försenad två gånger innan den slutligen dök upp. Den lät onekligen nyskapande med annanas, kryddor å så Wild Beers egna vildjäst. Tepache är alltså en Mexikansk dryck som man framställer genom jäsning av ananas ihop med rörsocker. Normalt är Tepache en lågalkoholdryck men här är det alltså en öl inspirerad av originalet men på tilltagna 6%

Ölen är väl sedigmenterad och första glaset är väldigt blank. När jag avslutade flaskan, det är en 75 cl så det tar viss tid, så hade en del av bottensatsen rörts upp men inte farligt. Färgen beskrivs någ bäst som medelstarkt earl grey och jag fick en ta-känsla med i ölen från början. Det är svårt att arbeta upp något skum och det som bildas dör snabbt ut för att försvinna utan ett spår.

Tart and funky står det på flaskan men det är väldigt återhållsam syra och brötighet i den här ölen. Nästan så min fru kan tänka sig att dricka den. Jag vet inte om det är för att jag kan bakgrundsstoryn som jag hittar ananas i aromen men syrlighet, jästighet och fruktighet finns med i en salig röra. Väl utjäst och med en lätt kropp. Inget maltigt, inget humligt snarare drag mot cider.

En okej öl men jag hade förväntat mig mera av något. Mera kraft, överraskning, mera sticka ut, mera syra, mera ananas, mera något annat. Nu blev det mest en stillsam variation av Modus Operandi. Kul att ha prövat men inget för omköp.

Wild Beer Modus Operandi – till tomatsoppan

Egentligen hade jag tänkt mig att dricka den här ölen till något viltkött precis som bryggeriet föreslagit men det blev liksom aldrig tillfälle och när det sedan fanns en tomatsoppa med massor av sötma i att kombinera den med så tvekade jag inte särskilt länge. Nu var det dags att testa den igen. Tomater har en härlig kombination av syra och sötma och nu var det en soppa som min fru hade gjort till sin bokklubb som träffades hemma hos oss. Själv hade jag varit borta och kom hem sent och fick äta för mig själv i köket. Kan låta lite undanskuffat men jag misstycker sällan över att få äta själv. (Skulle kännas nästan pinsamt om någon matade mig)

Wild Beer Modus Operandi, Suröl, Karlströms MaltTill detta plockade jag fram Modus Operandi, som visade sig vara en superb öl. När jag provade den första gången i april så tyckte jag att den såg lite väl tråkig ut med sitt brundisiga utseende och med vissa orena smaker. Smaker som visserligen doldes väl bakom syran och strävheten i ölen men som ändå stack fram. Nu hade ölen klarnat och fått en rödare färg. Aromen var oerhört lockande och smakerna rena. Vinegeraktig syrlighet och ekfatstoner, honung och vanilj, borubon och rött vin. Liten kropp, väl utjäst, bra balanserat.

I våras tänkte jag lite inombords att den skulle vara rolig att pröva till viltkött som sagt. Fast egentligen så tyckte jag nog att den var lite väl ansträngande att få ner så därför blev den stående och jag valde andra öl när vi åt rådjur, älg eller hare. Nu så ångrar jag plötsligt bittert att jag inte hade två, tre eller varför inte fyra flaskor till i källaren av den. Riktgit god suröl som visar att britterna kan mera än bara Mild eller Boring Bitters

Nytt släpp på bolaget,vad kommer ni handla

Ständigt samma visa varannan vecka. Det kommer mycket nytt hela tiden. Väldigt spännande är det också. Imorgon släpps det nya brittiska öl samtidigt som släppet är fullt med andra intressanta öl. Jag tror jag ska överge min vana att köpa två av varje utan istället hoppas på att få tag på någon mer utifall att någon öl faller mig väldigt i smaken.

Ingen Fuller’söl denna gången. Rätt bra faktiskt, det är tråkigt när det är samma bryggeri hela tiden som kommer. Igår prövade jag Hawkshead Brewery, en trevlig bekantskap. Jag vet inte om den imperial stouten egentligen var bättre än Fuller’s men det är roligt med omväxling. Istället kommer det ytterligare en Wild Beer öl, det är tredje gången jag tror att den ska komma så jag känner mig inte säker på att jag ska få dricka den innan den verkligen finns i min källare. Ölen ifråga är Tepache och eftersom jag har upplevt Wild Beers öl som lite ostabila så väljer jag nog att bara ta ett exemplar. Ett exemplar blir det även av Brewdog Slot Machine, kanske två. En rågöl vilket gör mig nyfiken och dessutom verkar det inte vara en fullmatade IPA som druper av fruktig humle. Ska bli roligt att pröva.

Lika nyfiken är jag inte på Traquir Jacobite Ale för den har jag druckit många gånger men till skilnad mot Traquair House Ale så har jag inte flera årgångar men jag har några flaskor kvar av 2014 års buteljering så blir det naturligt en vertikalprovning vilket är spännande.

Utöver dessa öl, som är naturliga med tanke på bloggen så kommer jag köpa några Bötet Barley Wine, Ocean Wee Heavy och Aecht Schlenkerla Eiche Doppelbock. Riktigt kul släpp igen.

Traquair Jacobite Ale, ost och öl, Skotskaöl, Karlströms Malt

Ingen rast, ingen ro! På fredag smäller det igen

Man skulle kunna tro att med 24 stycken nya öl i källaren så hoppar jag över fredagens släpp men icke sa Nicke. Det är helt enkelt för intressanta öl som kommer. Dyrt kommer det också att bli. Men ska man hänga med i toppen så gäller det att satsa. Ingen minns en fegis. Det har jag fått hört hela slutet av förra veckan.

Fuller’s Imperial IPA på mäktiga 10,5% är ytterligare en spik i deras nybygge som modernt, anpassat och konsumentflexibelt bryggeri. Inte så att de kommer gå ifrån London Pride men det gäller att attrahera öldrickare som gärna prövar nytt hela tiden. Genererar inte de stora inkomsterna men skapar en aura kring bryggeriet. Roligt att se tycker jag. Fuller’s 170-årsöl var en fin sak på 7% där humlen relativt försiktigt tittade fram om man jämför med west coast IPAs. Ska bli spännande att få se hur långt de har gått denna gången.

Hawkshead är ett helt nytt bryggeri för mig. De har tillsammans med Cigar City (Amerikaner) gjort en Tiramisu Imperial Stout. Jag känner mig lite bränd på efterrättsöl efter de två mörka glassölen från Buxton men varför inte? 55 kr för en 33 cl flaska är kanske i överkant men priset avskräcker inte helt från köp.

Tredje brittiska ölen i släppet är Tepache från The Wild Beer Co. Storflaska, 75 cl. Vet inte vad man ska förvänta sig här. Jag klipper från Wikipedia ”Tepache är en mexikansk jäst dryck, vanligen tillverkad av ananas som jäst i vatten med råsocker från sockerrör (sp. piloncillo). Ordet kommer dock från nahuatls tepiatl med betydelsen majsdryck. Ofta är drycken smaksatt med citron eller annan citrusfrukt och har låg alkoholhalt.Tepache används även för mäsk i allmänhet och agavemäsk för tillverkning av tequila eller mescal i synnerhet.”
Nyanserad, kryddig, något syrlig smak med inslag av ingefära, kardemumma, pomerans, kryddnejlika, ananas och citrus.” så lyder Systembolagets omdöme. 95 kr rakt i sjön eller mera riktning uppåt, den som prövar får se. Ingen minns ju en fegis.

Wild Beer Sleeping Lemons Export

Wild Beer, Sliping Lemons Export, Karlströms MaltEn skrämmande öl att öppna. Skulle det leva upp till mina förhoppningar eller vänta nu. Detta är exportversionen av en öl som jag inte var helt nöjd med i våras. Lite lätta smaker, allt för mycket sälta och lät obalanserad öl.

Den här var dock betydligt bättre. Om det beror på högre alkohol, nästan dubbelt upp med sina 7%, eller om de helt enkelt har lyckats få bättre balans vet jag inte. Det är trots allt lättare att lyckas med lite mera alkoholstarka öl än öl runt 3-4 procent. Vattnigheten kryper gärna på när man inte har mera malt att laborera med.

Djup, guldgul färg. Rätt litet skum som lämnar en tunn rand efter sig. Syrlig citron, lime och maltvinäger i aromen störs kraftigt av en höig och brötig grundton. Ibland gillar jag stalldoft likt denna eftersom jag vet att smaken kan vara fantastiskt komplex men just idag störde den allt för mycket.

Smakmässigt håller den dock måttet väl. Medium kropp med en lätt kolsyrning som friskar upp ölen ytterligare en nivå från den citronsyrliga karaktär den har. Lime och malttoner kompletterar hela bilden. Fin avslutning på ölen också. Krispig och klar citruston. Så bortsett från aromen som inte var helt ren så var detta ett väldigt långt kliv framåt från lillebror.

Vad roligt, mera öl på ingående!!!!

Jag har inte smakat av det som jag har i källaren och idag är det dags att beställa mera öl. Det är ett Småsläpp på bolaget som är i antågande. Vad är väl ett småsläpp på Systembolaget?

– det kan vara dötrist och långtråkig och alldeles… alldeles underbart!

Precis så är det nu med ett favoritbryggeri, ett spännande bryggeri som jag inte har smakat innan samt en variant på en öl som jag tyckte lite mindre bra om när den kom 2016.

Sleeping Lemons från Wild Beer Co var en öl som jag hade stora förväntningar på men som inte alls levde upp till det. Nu kommer ölen i en exportvariant på 6%. Den förra var en betydligt lättare variant på bara 3,6%. Det ska bli väldigt intressant. Jag har kollat lite på Ratebeer och saltigheten verkar vara kvar. Jag tyckte att det blev väl mycket salt i den förra varianten får se vad jag upplever denna gången.

Stora förhoppningar har jag på skäggalningarna från västra London. Weird Beard har klämt ur sig en 9% SvartIPA vilket i sig inte är någon favoritstil från min sida fast å andra sidan har jag varit väldigt nöjd med mycket av det mörka som kommit ut från Weird Beard.

Sist ut bland de brittiska nyheterna är Northern Monk, grabbarna från Yorkshire som hade tänkt sig att bli dalarnas motsvarighet till Mikkeller men eftersom kön till stora, välkända kontraktsbryggare var lång och man tyckte själva att man hade för lite kontroll på själva processen. Nu sitter de där med ett eget bryggeri. Väldigt spännande att få pröva. Sedan undrar jag redan nu om Hop City IPA verkligen kommer vara något för mig.

Nu gäller det bara att vara på hugget klockan 10:00.

Northern Monk Hop City IPA (44 cl) 35,90 kr 12000 st
Weird Beard Something Something Darkside (33 cl) 39,90 kr  3000 st
Wild Beer Sleeping Lemons (33 cl) 34 kr 8100 st

Wild Beers Zintuki, återbesöket

Återigen dags för en liten Janssons Frestelse. Denna underbara höstmat som man förr, på 70-80-talet när jag växte upp fick vänta med tills septemberkvällarna satte in. Numera finns det lämplig potatis året runt att köpa i affären.

Zintuki
Harmonisk, relativt frisk i aromen, lite stallig, lite sunkig men i övrigt frisk, syrlig och mycket tilltalande. Höga beskan dämpas av maten, lite för lite syrlighet för att bryta igenom fetma och beskabarriären som byggs upp. Jag trodde att Jansson skulle vara en bra kombination men ölen klarar inte riktgit av matchen. Mera syra kommer mot slutet, friskar upp gommen och får min frus ansikte att förvridas. Vilket är ett riktigt bra tecken för då vet jag att jag får mera öl i mitt glas. Jag saknar lite efterbeska också för att hävda detta som en bra match. Bara för att få lite perspektiv på det hela. Inte en dålig smakkombination men inget riktigt lyft. Jansson och Rye Hammer var bättre, detta lite mindre bra men betydligt roligare och godare än ett glas Norrlands Guld till. Viktigt att pointera att det inte var ölen som var felet. Jag sparade nämligen min frus andel till efter maten och njöt fullt ut av den.

Zintuki, Wild Beer Co, Janssons Frestelse, Karlströms Malt

Wild Beer Zintuki

När det började ploppa in lite öl från Wild beer så blev jag nyfiken. Det lät så väldigt spännande och helt rätt för mina smaklökar med deras öl. Först ut bland ölen jag prövade var Modus Operandi. Jag har andra flaskan kvar så jag kan ändra mig men den levererade inte riktigt topp. Jag har riktat in mig på att pröva den ihop med lite viltkött. Ett rådjur eller en älgbit. Får se om det blir av. Hur som, jag var inte helt såld på den ölen. Ännu mindre såld var jag på Millionaire, en sweet stout som alltså inte alls var dåligt. Det var absolut inget fel på den. Grejen var att den inte levererade det som jag hoppades iform av spännande, lite syrliga, komplexa, burdusa öl.

Det fick jag desto bättre ifrån Zintuki. Zintuki är en slags gud från Mesotopamien men det har jag inte koll på. Säkert ett spännande namn men mig säger det inget och istället kallar jag den för ”den blå ölen” Den är en blandad öl, att blanda öl trodde jag för några år sedan skulle bli det nya efter humletrenden. Fast humlen har inte riktigt fallit tillbaka och blandningen inte kommit så starkt som jag trodde. Jag tänkte mig nog mera typ Old Ales som lagrats på fat och blandades med yngre versioner. Inte rena suröl. Framtiden är inte lätt att förutsäga. Vem vet, jag kanske bara behöver tålamod. Det Wild Beer har blandat här är sin Ninkasi, en öl brygd med en dos äppeljos i vörten, samt Somerset Wild som är en suröl med jäst från en lokal äppelodling. Bubbliheten från den föregående ska kompletteras med citronsyrligheten från den senare. Detta lyckas man riktigt bra med.

Mycket fruktigt och spännande i aromen. Lite sädigt, lite gräsigt, kanske lite ekkänsla, tuttifrutti och citrontouch. Lite av mycket helt enkelt. Smaken är lite brötigare, källartoner blandas in bland fruktigheten, inte bara citrus utan även melon, apelsinskal och trevligheter. Mycket nedtonad maltighet i denna mediumkolsyrade öl med medium kropp. Lagom där kan man också uttrycka det som.

Frisk, sprudlande, tösrstsläckande och smakrik.

TGIPT – återtest av Millionaire, Wild Beer

O herre min skapare vad trött jag är. Ska bli skönt att få sova men jag har nog en dryg timmes arbete vid datorn kvar innan jag kommer så långt. En ambivalent dag med många glada nyheter men också förlust i premiären för Vargarna. Lägger liksom ett lager smolk i den berömda bägaren. Som tur är flyter ölen uppe på. Just idag var det inte läge för någon av de två porterliknande dryckerna jag har i källaren (En stor flaska Guinness och en liten BrewDog) som jag inte har skrivit om på bloggen utan istället blev det återbesök på Lower Westcombe Farm och lite miljonärsdricka.

Millionaire, Wild Beer Co, Engelska öl, Milkstout, Karlströms MaltEgentligen hade jag tänkt att pröva den här flaskan till någon efterrätt, en raberberpaj eller en pannacotta beroende på hur vilj jag ville vara. Nu blev det inget av det utan jag sippar på den precis som den är skapad rakt upp och ner.

Utseende: Rödaktig ton, vackert, lite tjockare skumm. Aningen dragning mot cappuccino.
Arom: Sötma, fudge, karamell
Smak: Karamell och mjölksocker, lite rostade toner men dessa dränks i mjölksockret. Fyllig kropp men kanske lite för mycket av socker, fyllighet, mäktighet….
Tyckte nog ett litet snäpp bättre om den senast. Då gnagde det i mig att jag kanske skulle tycka att den var i sötaste laget om man drack den ofta och det är jag övertygad om nu efter att provat den igen. Okej öl, det bästa från Wild Beer hittills men inget wow vilken öl skrik från min sida.