Jag har tidigare dragit receptet så det hittar ni här men det senaste jag har gjort är att göra en blindprovning med sex olika varianter där jag har arbetat olika med ölen. Det var också all den information som deltagarna fick veta och sedan började de prova soppa A till F. Provningen gjordes vid Gröna Husets Ölsällskaps septemberträff och deltagarna delades in i fyra grupper. Själv smög jag omkring och smålog medan jag lyssnade till kommentarerna. Det de fick pröva var gurksoppa med tre olika öl, varje öl hade använts två gånger. I ena varianten med ”normal” mängd öl och andra omgången med dubbel mängd öl. De tre ölen som användes var utvalda för att ge maximal spridning och pröva olika riktningars möjligheter. Humle med Sierra Nevada Torpedo, fruktighet och kryddighet med Westmalle Dubble samt brända toner och sötma från Carnegie Porter. En skillnad till var att jag använde bara hälften så mycket Carnegie som de andra två sorterna. Dels för jag misstänkte att det brända skulle slå igenom samt att jag inte ville ge gurksoppan allt för mycket färgskiftning.
De fyra grupperna var relativt samstämmiga om att ölen gör skillnad och att man ska akta sig för att ha i för mycket öl. Några började misstänka att det var samma öl i flera av varianterna med ledtråd av de två som var Carnegiefärgade men kände sig ytterst tveksamma till denna slutsats. Carnegiens brända toner gjorde sig påminda med en ganska otrevlig beska som skar igenom soppas, företrädesvis i den varianten med dubbel mängd i. Torpedon som jag själv trodde skulle förstöra soppan med sin dubbla mängd var den variant som bästa tålde att dubbla ölen på. Klart bäst, det var alla överens om, var varianten med den mindre mängden Westmalle Triple men det gäller att vara försiktig för med dubbla mängden öl var det flera som tyckte att gurksoppan snarast blev oätlig.
Ett mycket roligt experiment både genom testandet av öl men även med tanke på det oväntade med gurksoppa.
Det ÄR roligt med blindprovningar men ibland faktiskt ännu roligare med halvblinda provningar eftersom man tydligare kan se sina egna fördomar/förutfattade meningar om öl. La Trapp, lite sämre, kan vara filtrerad öl, alltså är den ölen klar. Westmalle, lite kantigare, inte så god som jag skulle vilja, för kärv… och Chimay Vit, ljusaste ölen av de tre, borde smaka tydligt Chimay. Nu visade sig inte allt stämma och han som hälde upp kände sig lite osäker så jag är faktiskt inte helt säker på att det blev korrekt med ölen. Kul, va, alltså ”måste” jag köpa ytterligare en omgång ljusa trappister och avsmaka igen. Till dagens, eller snarare gårdagens eftersom tiden har dragit iväg. Staffan ska gifta sig, giftermål innebär Svensexa men har man passerat 40-sträcket så kan man faktiskt kosta på sig att hålla en stillsam sådan. Vi överrsakade Staffan själv hemma med barnen och lät honom natta de nämnda och startade sedan grillen. Medan vi grillade så provades Chimay Vit, Westmalle Trippel och La Trapp Trippel. Klart saknad var Achel Blond men kollikravet fick mig att avstå. Vi var fyra som avsmakade och roligast var Urbans kommentarer. Urban går undret namnet Löddret eftersom han vid en provning i förtvivlan utropade – ”Ska ni titta länge på löddret eller får man smaka på ölen?” Löddret är en lagerkille och hade med sig en egen burk Slotts Guld i fickan. Han tyckte att alla tre ölen luktade mycket mer än vanliga öl, fyllde ut mera i munen, stannade kvar längre samt var liksom bra för aptiten.
Frågan är givetvis idiotiskt formulerad. Allt beror på smak och tillfälle men vissa tester kan man givetvis göra. Till att börja med gäller det att sortera så man inte blandar äpplen med päron och framförallt inte apelsiner. Jag har valt att göra tre grupper av ölen och jag har inte tillgång till alla öl och vissa uteslöt jag av någon orsak. Eftersom Orval är så pass speciell i smak så får den helt enkelt bilda en egen grupp och blir en självklar vinnare i den gruppen. Om ni inte har smakat Orval tidigare så tycker jag definitivt att ni ska ge den ett försök. De andra två grupperna delade jag in på klassiskt svenskt manér efter färg. Ljus och mörk trappist. Ur den mörka gruppen valdes Rochefort 8, Chimay Blå, La Trappe Dubbel och Westmalle Dubbel. Vi var fyra stycken som satt en kväll med dessa öl och ett par goda ostar som tilltugg. Först provade ölen allena och sedan tillsammans med osten.
Jag har skrivit det förrut och jag skriver det igen. Bilden av några munkar som står och rör i grytorna och producerar fantastisk öl är inget annat än en väldigt härlig sinnesbild. Westmalle producerar 60 000 liter öl per dag, fem dagar i veckan. Hela flasktappningen är datoriserad, man har avancerat labb o.s.v. Allt sköts av anställda arbetare och även om antalet munkar skulle öka till 80 st från dagens 20 st så skulle man säkerligen fortfarande ha anställda att sköta bryggandet. Dels är det svårt att få ihop tre bryggningar per dag med sju stycken bönestunder. Att vara bryggare idag kräver en helt annan nivå på träning och utbildning än förr. Istället är munkarna synnerligen aktiva i den administrativa driften av bryggeriet och det är munkarna som fattar alla besluten om till vilken välgörenhet som inkomsten från ölen ska gå. Flera större organisationer som Röda Korset får pengar, katolska kyrkans egna hjälprörelser får allt större del av pengarna. Man skänker även pengar till andra trappistkloster med sämre ekonomi och hjälper både Westfleteren och Achel bryggmässigt.
Westmalle brygger en dubbel och en trippel. Det finns en tredje variant i sortimentet Westmalle Extra vilken bara bryggs en eller två gånger per år. Det är vardagsölet för munkarna hos både Westmalle och Achel och liknar mera en pils i karaktären. Jag tror dock att de använder sin vanliga jäst. Den hamnar alkoholmässigt på 5,3%.
Westmalles klosterhistoria börjar 1802 då munkar flydde från Frankrike och startade klostret. Det dröjde till 1832 innan man började brygga och då bara för egen konsumtion. I mitten av 1800-talet började man brygga något starkare öl. Enligt viss literatur så kom det sig så enkelt att man hade fått en munk till sig som kunde. 1860 började man sälja öl vid klostergrinden till allmänheten och redan 1865 utökade man bryggeriet för att kunna få in pengar till finansieringen av ett trappistkloster i Kongo. Under första världskriget bränns delar av klostret ned av Tyskarna och det dröjer ett par år efter kriget innan produktionen kommer igång igen.
Duvel Triple Hop
Westmalle Trippel
Karlströms Malt 
