Jag har tidigare dragit receptet så det hittar ni här men det senaste jag har gjort är att göra en blindprovning med sex olika varianter där jag har arbetat olika med ölen. Det var också all den information som deltagarna fick veta och sedan började de prova soppa A till F. Provningen gjordes vid Gröna Husets Ölsällskaps septemberträff och deltagarna delades in i fyra grupper. Själv smög jag omkring och smålog medan jag lyssnade till kommentarerna. Det de fick pröva var gurksoppa med tre olika öl, varje öl hade använts två gånger. I ena varianten med ”normal” mängd öl och andra omgången med dubbel mängd öl. De tre ölen som användes var utvalda för att ge maximal spridning och pröva olika riktningars möjligheter. Humle med Sierra Nevada Torpedo, fruktighet och kryddighet med Westmalle Dubble samt brända toner och sötma från Carnegie Porter. En skillnad till var att jag använde bara hälften så mycket Carnegie som de andra två sorterna. Dels för jag misstänkte att det brända skulle slå igenom samt att jag inte ville ge gurksoppan allt för mycket färgskiftning.
De fyra grupperna var relativt samstämmiga om att ölen gör skillnad och att man ska akta sig för att ha i för mycket öl. Några började misstänka att det var samma öl i flera av varianterna med ledtråd av de två som var Carnegiefärgade men kände sig ytterst tveksamma till denna slutsats. Carnegiens brända toner gjorde sig påminda med en ganska otrevlig beska som skar igenom soppas, företrädesvis i den varianten med dubbel mängd i. Torpedon som jag själv trodde skulle förstöra soppan med sin dubbla mängd var den variant som bästa tålde att dubbla ölen på. Klart bäst, det var alla överens om, var varianten med den mindre mängden Westmalle Triple men det gäller att vara försiktig för med dubbla mängden öl var det flera som tyckte att gurksoppan snarast blev oätlig.
Ett mycket roligt experiment både genom testandet av öl men även med tanke på det oväntade med gurksoppa.