Robert Burns Night – i alla enkelhet med fru och barn (BrewDog Nine to Five, Traquair House Ale och Jacobite Ale)

Hallå där vänner, inte ska väl gammal vänskap glömmas bort? Trodde ni att jag tänkte fira Robert Burns Night med enbart statistik, om whiskey? Nopp, inte en chans. Jag borde givetvis ha haft haggis på tallriken och läst ett hyllningskväde men som min gamle vän Tam brukar säga. Skål på er!

Istället för Haggis blev det den västgötska motsvarigheten, grynkorv. En alldeles speciell grynkorv som gjorts med drav och vört och som serverades med potatismos och stampade morötter. Att jag bytte rotmoset mot morötter har inget med fattigdom att göra utan var helt en smaksak och det är jag man för. Det blir liksom att välja mellan att korsa floden via den gamla bron eller den nya bron. Å är man en liten mus likt mig så väljer man den godaste vägen. (Den konstiga inledningen bygger på sju hänvisningar till Burns verk, hur väl kan ni eran Burns?)

Grynkorv, Nine to Five Wizard, BrewDog, Karlströms MaltTill detta måste vi givetvis ha skotsk öl och då faller valet på två bryggerier. BrewDog eller Traquair, eller, det är nu man kanske skulle fråga den hornprydde (Address to the Deil) varför han slog klorna i mig, som jag tänkte jag skulle göra en tävling och ta en BrewDogöl och en Traquair Houseöl. Givetvis ville jag att det senare skulle vinna.
Sagt och gjort, frun fick bli domare (hon har lite svårt för veteöl nämligen) och inte oväntat föredrog hon Jacobite Ale framför Nine to Five Wizard. Fast jag själv blev glatt överraskad hur bra veteölen faktiskt fungerade med det söt i morötterna och de milda kryddorna i grynkorven. Den tydliga fruktigheten bar fram korvens smaker lite ytterligare. Ihop med den rustika maten kändes den lite tyngre kroppen helt rätt. Jacobite Alen var inte fel heller, inte alls med sina russin toner, sin karamellsötma och alkoholtonerna som matcheds fint mot svampstuvningen.

Som någon slags mellanting av efterrätt och ostbricka hade jag en för mig ny ost, double glocester. Jag trodde att det var för att den hade två ostar i sig som den kallades så, fast när jag läste på lite om osten så visade det sig inte vara fallet. Gloucester är en ost som liknar cheddarost i strukturen och just denna var alltså mixad/varvad med stilton. Till denna ostiga anrättning så serverade jag Traquair House Ale från 2006. Åh vilka viniösa toner och vilken mäktig öl det har blivit av den. Allvarligt alltså, jag vet att jag inte har den största trovärdigheten när det gäller Traquair men denna gång bör ni tro mig. Okej, en elva år gammal öl tappar en hel del i fräschör iform av kolsyra men det vägs med lätthet upp av russin, dadlar, korinter, portvin, sherrytoner och den fullkomliga explosion av smaker som sker i gommen.

Traquair House, Jacobite Ale och House Ale, Karlströms Malt

Sumering, Nine to Five var en riktigt bra öl till potatismos och ännu bättre till stampade morötter. Jacobite Ale är en helgjuten öl ihop med grynkorv och en vällagrad Traquair House Ale ihop med lite kraftigare, stabbigare ost är en kalasavslutning.

Brewdogs veteöl Nine To Five Wizard

Nine to five wizard, Brewdog, klockan och burken, Karlströms MaltÄr det bara jag som kommer att tänka Dolly Partons, vad jag tror, långfilmsdebut. Det kanske är BrewDogs tanke, vad vet jag? Jag undrar var trollkarlen kommer in i det hela. Jag minns filmen som underbar men å andra sidan var jag bara tio år när den hade premiär så jag kanske inte behövde så mycket för att bli imponerad.

Titeln vet jag alltså inte så mycket om inte heller BrewwDogs tanke med att göra en veteöl på 7,5% med stor mängd humle som smakar mest som en hefe weizen som är lite för mycket av allt. Fast tanken med deras small batch releases är väl kanske att pröva gränserna. Fast den här gör liksom inte det, den är bara lite, lite mer av allt en hefe har förutom hinkabilitet. Mera humlearom men långt ifrån västkustIPA. Väldigt mustig arom, mera nejlika än skumbanan men mest humle alltså. Mer humlebeska än standardhefe men inte så mycket att man kallar det Hopfweizen.

Nine to five wizard, Brewdog, upphällning, Karlströms Malt

En god öl som absolut gick att dricka och jag har inget emot burken jag har kvar men jag ser inte meningen med att göra en variant av en klassisk öltyp om man inte tänker ta ut svängarna lite mera. Kanske lyfter jag den vanliga lite för mycket här, jag tror att jag måste testa burken mot ett klassiskt tyskt exempel.

An old friend for dinner

Weltenburger KlosterTja, någon slags rubrik ska man ju ha. Här om kvällen hade vi i alla fall gäster och jag fick göra något som jag verkligen gillar att göra. Att gå ner i källaren och planera vilka öl man ska bjuda på och hela tiden ha sin gäst i tankarna. Min gäst gillar öl och han kan absolut tänka sig att dricka både det ena och det andra även om han inte alls uppskattar en Imperial Stout eller en DIPA. Istället botaniserade jag bland de tyska ölen jag fick med mig hem i somras. Först plockade jag fram en Weltenburger Kloster, en Barock Hell, vad en Barock nu kan innebära. En lätt, maltig, lätt gräsig öl som slinker ner. Aningen mycket maltsötma för min smak men en perfekt öl att dricka medan man grillar och pratar igenom respektive familjer sommaräventyr.
Augustiner och WeisenbacherTill maten sedan så föll valet på två veteöl. Belöningen kom iform av utskattande hummande och glada utrop från min gäst. Dels var det Augustiner som jag visste att han hade koll på, inte minst sedan han var i München. Sedan valde jag ut Kaiser Bräu och deras Wiesenbacher Weissbier vilket i mitt tycke var en betydligt bättre veteöl. Mera brötig, banindoftande arom och tyngre jästighet. Båda två hade fin kropp, hög hinkabilitet och satt precis så där bra som veteöl ibland gör till grillad korv. Jag betygsate ingen av ölen eftersom jag inte var koncentrerad när jag drack dem utan konstaterar glatt att alla tre går bra att dricka. Hellesen kvittar mig, Augustiner var okej medan Wiesenbacher var bäst.

Kolja i öllag som förrätt

Välj en benfri filé vitfisk av valfri sort. Kolja, torsk eller liknande. Koka fisken i lätt saltat vatten, om du har termometer så använd den annars blir det bra om du bara låter koka upp vattnet, stänger av plattan och lägger i filén. Kontrollera att den blev färdig genom att titta på fiskköttet i mitten av fisken, om inte så värm på lite försiktigt.

Rulla sedan ihop filén till en avlång rulle och linda lite plastfolie runt så att den håller ihop. Stick hål i plasten på många ställen så att ölen kommer intill. Lägg ner fisken i ett ölbad och ställ svalt. Ölbadet gör du av 1 del öl, 1 del vatten och lite pressad citron. Jag har mest prövat med olika veteöl. Godast har det nog varit med belgiska wit. Grundregeln är att det behövs mycket kraft för att fisken ska dra åt sig smak. FrEQuency Ain’t Nuthin To F*** Wit är ett bra öl, dessutom blir det lite till kocken också. Eftersom man inte kokar ölen så är inte beska ett problem och humlefrelsta kan gärna pröva en humlebomb. Efter tre timmar tar man fram rullen och skär i bitar som man lägger på tallriken. Ha gärna några kokta sparrisar till och lite värme i form av ugnsstekta små körsbärstomater. Till detta ska man välja ett torrt öl, ljusa starka belgare typ Duvel, Westmalle Triple eller fortsätt med veteöl. Kraftiga öl dödar lätt fisken medan en geuze kan fungera bra. Qvänums Havre Ale har precis den syra som bryter av bra. Smaklig spis

Shipyard Applehead – Friskt vågat, hälften vunnet

Skumet dör fort och kvar blir en äppelfärgad vätska som luktar kanel, äpple och inte så mycket mer.
Arom: Kanel och äpple
Smak: Lite fruktigt i bakgrunden men flytande äppelpajskänslan dominerar stort aningen kemisk. Fräsande bubblighet på tungan som sticker lite. Smaken är ganska försiktig och det är först i eftersmaken som det tar någorlunda fart. Flytade äppelpaj som sagt och detta borde man kunna para ihop med någon maträtt men jag tror inte på äppelpaj för det blir för mycket äppelpaj. Friskt vågat och hälften vunnet men denna öl vinner inget hos mig. Jag ger den 4 p

 

När förväntningarna inte stämmer med verkligheten

I juli var den gode Stellan med damsällskap till det stora landet låååångt i väster (d.v.s. Ryssland) och med sig hem där ifrån hade han en del öl från Baltikabryggeriet. Eftersom det Carlsbergsägda bryggeriet har mer än 40% av den inhemska marknaden (enligt wikipedia) så var det knappast konstigt att han hittade dessa.
Under hela hösten pratades det om att jag skulle få smaka någon eller några av dem. Det pratades och pratades men någon öl såg jag inte till. Ofta pratade Stellan om dem i termer dålig, enkel öl och han behövde göra lite god mat till för att kompensera liksom. När vi skulle träffas i mellandagarna och prova Chimay Blå så hade Stellan med sig fyra stycken. Tre flaskor och en burk. Speciellt burken ville han att vi skulle öppna till maten, öppna och smaka och sedan hälla ut. Stellan häller inte ut öl vanligtvis så detta var sannerligen något extra att pröva. Provade gjorde vi och jag ska skriva mera om det en annan dag men vi kan säga att den smakade lageröl. Allt detta svamlande för att bygga upp en bakgrundsbild för er om känslorna, stämningen i det Karlströmska hemmet igår torsdag. Arbetsveckan är slut, Ulrika är i Kristianstad, jag är sams med barnen och vill ha en öl medan jag lagar maten. Inte så mycket, något lätt och något som kanske inte gör något om jag häller ut halva av. Ögonen föll nere i ölkällaren på Baltika 8. Varför inte en av de ryska, ljusa lagerölen? Sagt och gjort, den fick det bli. Upp i köket, fram med ett inte allt för välanvänt pilsnerglas som jag diskade och torkade ur med ren handduk, inte den fettiga som hängde i köket. Av med korken och jisses vad skum det blev. Tja, det får väl sjunka tänker jag och vispar ihop pannkakasmeten. Nu är allt skummet borta, jag fyller på med mera öl och förundras över hur ölen uppför sig. Stellan sade något om att den kanske var gammal. Kan det vara så? Den ser ganska disig ut? Det här kanske inte går att dricka. Luktar på den försiktigt, känner nästan ingen arom alls. Luktar igen, kraftigare denna gången och känner jäst, lite fruktighet, aningen banan ton. Luktar mysko helt enkelt. Tar en klunk och märker att detta smakar inte som en lageröl ska. Ska jag hälla ut allt? Tar en försiktig klunk till, nej detta är inte rätt smakar inte bra ut med… Vänta nu, varför ska jag hälla ut allt? Det smakar inte lager men det smakar inte illa på något sätt. Ganska okej faktiskt. Jag tar en klunk till och smkara mera ordentligt denna gången. Humm, detta påminner ju… men vad tusan…. det är ju en veteöl jag har i glaset!!! Inte underligt att det är lite disigt, lite jästigt, aningen fruktigt och att skummet tokdog i mitt pilsnerglas. Istället för att hälla ut fortsätter jag att njuta även om Baltika 8 inte är någon toppveteöl så inte är den botten heller.

Provning i det gröna med de gröna

Det kanske ska sägas direkt att det inte var Miljöpartiet de Gröna utan Gröna Husets Ölsällskap som under stundoms ganska spefulla tillrop hade femkamp i Steves trädgård. Fotbollsgolf, spikslagning och inte minst en rafflande straffslagning då allt avgjordes till det bästa. D.v.s. Lag Mörk Lager vann och de andra förlorade.

Temat för kvällen var hemligt men med Steves store bror inblandad så var det inte en allt för vågad gissning att det skulle vara tysk öl. Så var det också, fyra öl av ett inledningsvis okänt bryggeri plus en del andra öl före maten och till maten.

Öl 1: Andechs Hefe
En trevlig veteöl av Hefetyp. Alltid lika svårt att veta hur man ligger till när det är kvällens första öl att bedöma. Vi hade fått 1857 eller vad den hette, en lite småtråkig söt sak som jag inte riktigt drack ur som välkomstöl. Denna hefe var så mycket godare och jag satte en 8:a på den. Jag hade gärna sett lite mera jästkaraktär på den och en aningen torrare. Frisk, svalkande, ljuvlig som en veteöl i solskenet ska vara.

Öl 2: Andechs Spezial Hell
Nu var man igång och redo för nästa öl som vi senare skulle få reda på var en Helles Spezial. Nja, tråkigt över maltig, för söt, obalanserade, lite tungdrucken. Svåger’n kallade den för en snabböl och det pratades om en bra öl i början på kvällen. Varför ska man dricka mindre god ölsom ”uppvärmning”? Varför finns det tillfällen då man kan dricka mindre god öl? PPK måste vara det klart sämsta argumentet för en öl, eller? Jag gav den 4 poäng.

 

Sedan var det dags för mera tävlingar och mat. En fantastiskt god grillad lax kompletterades med zatziki, sallad, grillad kyckling, korv och pomme. Välfyllda magar genomförde sedan sista tävlingen under jubel.

 

Öl 3: Dunkles Weissbier
Mörk, frodig, kanske en dubbelbock… så luktar man och inser att det är en dunkel. Två klunkar och sedan är jag övertygad om att detta är en Andechs Dunkel och att det passar in i bilden med de två förregående ölen. Jag tror att jag har knäckt bryggeriet. Att jag känner igen dunkeln beror på att den är så lik en hefe och att den mörka malten knappt märks i smaken utan bara i färgen. Druttens min när jag föreslog att det skulle kunna vara Andechs fick mig att känna mig säker på bryggeriet. En bra Dunkel men man hade nog kunnat göra mera av själva dunkelaspekten. En 7:a fick den.

Öl 4: Andechs Hell
Nja, det var väl inte riktigt vad Steve hade tänkt sig. I så fall hade han säkerligen inte serverat den sist. Här fick vi den nu, en bra Helles men jag gillar inte dessa söta, maltiga öl utan tycker att de är lite obalanserade men framförallt helt ospecktakulära. En knapp 5:a.

 

Stort tack till Drutten och Steve för en riktigt bra kväll. Kul att ni hade ordnat öl som inte finns på bolaget. Jag ser redan fram mot träffen hemma hos Konstruktör’n.

Störtbeker Pilsener och Roggen-Weizen

Vid Stralsund ligger ett anrikt bryggeri. Redan 1827 bryggde man öl här men om jag gissar rätt så har det aldrig varit särskilt berömt och enligt hemsidan var det ganska murket efter DDR-tiden när nya ägare tog vid 1997. Då hade de en premiumpilsner men ganska snart skapade de varumärket Störtebeker. Klaus Störtebeker var en av sjörövarkaptenerna i den grupp kapare i Östersjön som kallades för Vitaliebröderna. Han har blivit något av en tysk Robin Hood. En anledning till detta kan vara att Vitaliebröderna inte betalade besättningsmännen fast lön utan man delade på det eventuella bytet. Kaptener och befäl fick givetvis mera av bytet men man delade på det. Det finns en spektakulär sägen om hur Klaus Störtebeker slog vad med Bödeln vid sin halshuggning och där med räddade några av sina besättningsmedlemmar. Ett namn valt med stor omsorg alltså och perfekt för att lansera nya ölsorter under. Jag hittade ett sex-pack med sex olika öl i Kiel på väg hem från Tyskland i påskas. Att de siktar på nya marknader både hemma i Tyskland och inte minst i Sverige märks på hemsidan som även finns på Svenska.

Störtebeker Pilsner

Inte så illa som man kunde befara. Livlig skum, gyllene färg och riktigt inbjudande i glaset. Aromen var intressant men på tok för svag. Man fick riktigt anstränga sig för att hitta milda örter, gräsighet, maltighet och lite pepprighet. Första klunken sade att detta var något för solk som pratar om gräsklipparöl. Inget annat än törstsläckare. Inget fel på den men inget intressant heller. Lite vattnig i sin brödiga maltighet men jag tyckte ändå att den har den där typiska metalliska klangen i en tysk pilsner. Torr eftersmak med mycket gräsiga toner.

Sammanfattningsvis kan man säga att den inte var helt fel men jag är knappast rätt person att försöka imponera med en ta pilsner.

Störtebeker Roggen-Weizen

Desto större förhoppningar hade jag på deras Råg-veteöl. Enligt hemsidan är det något nytt och så kan det förvisso vara och jag ska säkerligen pröva en gång till men den flaska jag hade var inte god. Jag höll visserligen god min och fick därmed min kära fru att smaka den också men båda hällde vi ut och var noga med att skölja glasen. Annars ska detta vara en av de bättre sorterna enligt Ratebeer. Jag vet inte om det var en infektion eller om den skulle smaka så här. När jag själv lämnade in hembryggda öl som hade drag åt detta hållet så föll domen på oxidation, att jag inte hade varit tillräckligt försiktig med syret efter mäskningen. Jag vet inte, eller om rågen ger dessa smaker? Bra smakade det inte.

Koka dina kräftor i veteöl

koka kräftor

Är du trött på traditionella kräftkok? Nyfiken på lite andra smaker och då givetvis smaker av öl? Pröva att koka dina kräftor i veteöl. Följande recept är långt ifrån färdigutprövat men det visade sig ganska lovande enligt mig. Jag tycker inte att man behöver ersätta det traditionella kokandet med salt och dill som de dominerande smakgivarna utan se det hela som ett komplement och ett område att utforska.

Jag gjorde som följer

3 dl veteöl
1 liter vatten
En halv gul lök
två vitlöksklyftor

Löken hackades och frästes i olja i grytan som jag senare skulle använda för kokandet. När den gula löken började bli lite glansig tillsattes cirka 1 dl av veteölen som fick reduceras in i löken till halva volymen. Där efter tillsattes resten av veteölen och vattnet. När allt kokade igen lade jag i kräftorna. Koka cirka 7 minuter och låt kräftorna kallna i spadet.

Att hävda att de veteölskokta kräftorna gjorde succé vid kräftskivan vore att överdriva men det smakade definitivt inte otrevligt. Lite tama smaker som behöver kompletteras. När jag kokar nästa gång kommer jag använda mera veteöl eller ev. någon annan typ av öl. Kanske en brown ale, alt eller stout. Dessutom kan jag tänka mig att använda mera kryddor än bara lök. Kanske lägga i en hel lök med kryddnejlikor instuckna, cayennepeppar, ingefära eller något annat som faller mig in.

Franziskaner Dunkel

franziskaner-dunkelJästig och disig i utseendet. (Är det bara jäst eller är det proteinfällning också?). Mörkt i färgen, lite mahogny aktig som det anstår en dunkel.

Banan, lite karamellton, aningen av torkade frukter i aromen. Liknar den vanliga ganska mycket. Det är mest fråga om en komplettering av aromen, en mera komplex öl helt enkelt.

Lätt i kroppen, härlig kolsyrenivå, lättdrucken och fin veteöl. Kul med en Dunkel i ordinarie sortimentet.