Midsommaröl

Två vänner diskuterar om ölenHar du planerat att hålla en informell ölprovning under sommaren, t.ex. till midsommar nu i helgen. Här kommer ett förslag på åtta öl som ger en bra spridning och som man kan välja att pröva till midsommarmaten. Midsommarmaten? Som om det bara fanns en meny för midsommar vilket det knappast gör men jag väljer att utgå ifrån det som jag själv upplever som klassisk midsommarmat.

Låt oss rulla igång direkt. Sillunch är väl inte en oväntad start, färskpotatis, gräddfil, gräslök och så massor av olika typer av sill. Passar på att tipsa om enklaste veteölsillen om någon vill ha en ölsill på bordet. Väljer man calvados så ska man bara byta ut en fjärdedel av lagen mot calvados. Men vad väljer man att dricka? Syran och en hel del sötma ställer sina krav. Att sill i sig har en del fett hjälper inte direkt till vid dryckesvalet. Själv gillar jag att förstärka syran och arbeta med öl som har en inneboende syra. Det naturliga valet blir spontanjästa öl som t.ex 3Fontainen men eftersom detta är tänkt att vara öl man kan komma åt innan midsommar så faller valet på Oud Beersel Oude Geuze Vieille. Nästan ingen beska alla vilket annars är ytterligare en väg att gå. t.ex. Bedarö Bitter är spännande relativt besk öl. Beskan och kolsyran rensar smaklökarna, fräschar till och gör dig redå för nästa smakdos. Att den sedan med sin karamellmalt (Crystal från Fawcett) är en bra smakbrygga om man har silltårtor eller kanske en västerbotten paj med vid sillunchen. Min tänka favorit i år är Saison de Dottignies. En saison från De Ranke i trevlig 75 cl flaska som gör sig bra på bordet dessutom. Den är lätt brötig och är precis lagom stram för att sitta som en smäck, hoppas jag. Tre öl med lite olika karaktär som ger möjligheter att diskutera smaker och smakkombinationer.

Ett glas calvadosNär det gäller jordgubbstårtan så passar jag på ölen. Det fungerar säkerligen fint med flera olika men en kopp kokkaffe och ett glas calvados ger så pass mycket glädje att jag inte vill experimentera. Man får visserligen nära nog dubbelt med dryck för pengen om man väljer Boulard Calvados Grand Solage men jag tycker att man får så mycket mera kvalitet om man istället tar Calvados La Ribaude Hors d’Age eller varför inte favoriten Coeur de Lion.

Väl framme vid kvällen och grillat kött (fläskköttsmarinad) så vill jag ha mera sötma, mera brända toner och inte minst mera okomplicerade drycker. Här kommer ett förslag på tre olika ale. Klassiska toner med Lancaster Bomber från Thwaites. Fruktigt, örtigt och klassiskt. Jag tjatar ofta om Postiljon som något av det bästa son finns. Apelsinskal, torkade frukter, fylligt och trevligt. Som avslutning tar vi med något mera nyskapande, Electric Nurse Pale Ale började säljas 1 juni och är kontraktsbrygd hos Dugges. Kommer man från ostriket Falköping så har man givetvis ost med på menyn och här tar jag med det bästa från två världar. Rochefort 8 från den belgiska klostertraditionen och humm, Barley Wine hade jag tänkt skriva här men Bötet är tydligen slut på bolaget, så synd för det är en underbar Barley wine. Ersättare är inte helt lätt att hitta, vi har för lite Barley Wine på bolaget. Istället kliver jag tillbaka till Belgien. Kanske skulle man hålla sig till klosterna men den ljusa sidan i form av Westmalle Tripel. Det är i alla lägen en bra öl men till just ost tycker jag att Duvel är flera kategorier bättre. Westmallen tar vi någon gång under dagen när det helt enkelt behövs något stärkande mellan regnskurarna. Inga regnskurar, ingen riktig midsommar.

Hela listan
Oud Beersel Oude Geuze Vieille (nr 1694)
Bedarö Bitter (nr 1410)

Saison de Dottignies (nr 11854)
Lancaster Bomber Thwaites (nr 1543)
Postiljon (nr 11361)

Electric Nurse Pale Ale (nr 1443)
Rochefort 8 (nr 1619)
Westmalle Tripel (nr 1684)

Kom gärna med kommentarer om ni kör ”mitt” upplägg!

England nästa!

Skål för Gröna Husets Ölsällskap

Jag fortsätter att berätta från vårt tioårsjubileum, eller hundraårsjubileum som Grannen överdrev det hela till här om dagen. Efter starten i Mössebergsparken med tysk öl så skulle vi dra oss ut mot Gudhems klosterruin. Jag hade halvvägs ut ungefär rekat fram en bra stopplats men dessvärre var detta bara en bra plats den dagen jag rekade. Blåsten tvingade oss att svänga ned på en vad vi gissade skulle vara en mindre använd framfartsväg vilket visade sig inte vara helt korrekt. Nästa led i vår resa var att mentalt besöka de brittiska öarna och återuppliva minnena av öl som man tyckte var god förr. Handen på hjärtat, öl som Kilkenny, Newcastle Brown Ale och Boddington känns inte alls lika smakrika och intressanta som förr. Min uppfattning av Guinness har ändrat sig men jag vill hävda att den fortfarande håller. Jag har inget emot en pint lite nu och då hur massproducerad den än är. Till dessa fyra hade jag även lagt till två kanonöl, Fuler’s ESB och Lancaster. De två är utmärkta exempel på överjästa, fruktiga, maltiga öl där humlen spelar andrahandsfiolen och balanserar ölen snarare än dominerar ölen. Mörkt kopparfärgade, kort efterbeska och båda två smakar bäst när man får dem från fat. Om det är miljön eller den verkliga kvaliten detta avspeglar vet jag inte. Båda två passar gott som ikoner för det gemytliga, drömska publiv som man ofattbbart ofta faktiskt finner i verkligheten om man letar runt lite på brittiska pubar.

Som komplement till detta spelade vi även Toad in the Hole. En perfekt pubkväll blandas enligt mig med lite traditionellt pubspel. Det kan vara dart, backgammon, shut-the-box eller varför inte Toad in the hole? Toad in the hole är ett spel med lite oklar bakgrund. Spelet finns i otaliga varianter världen över med olika historier som bakgrund till namnet. Här är en från Sydamerika. Spelet finns framförallt kvar runt Lewes, Sussex i södra England där det finns seriespel i tre divisioner på pubar runt staden. Toad in the Hole spelas av två lag. Lagen börjar med 31 poäng och man kastar fyra myntliknande metalldiskar. Dessa kastas mot en låda som har ett litet hål. Laget får en poäng för varje mynt som stannar uppe på lådan och två poäng om man träffar i lådan. Enkelt spel utan strategitänk, bästa laget vinner helt enkelt och väldigt roligt. Med några goda öl att dricka till så blir det en trevlig kväll utan farliga pilspetsar som kan träffa någon på illa valt ställe.

Jag tror att han missade att döma av kroppsspråket

Flygaröl

Spitfire är väl den mest kända, själv gjorde jag en stout som kallades Jak 3 med en uppföljande imperial stout som kallades Jak 9. Däremot hade jag lite svårt för att kalla min hembryggda veteöl för Fockewolf eller Messersmith så det fick bli lite mjukare Junker 52. Tante Ju användes mest som transportflygplan om än militärt.

I fredags ville jag ha öl till maten. Något enkelt, lättillgängligt och gott. Valet föll på ännu en flygaröl, Lancaster Bomber från Thwaites. Det är TOMP som har tagit in den till Sverige och utan att egentligen veta något så antog jag att det var en hyfsat normal engelsk bitter. Ettiketten skvallrar om ESB men själv så lutar jag mera åt Ratebeers definition Bitter. Hur var den då? En typisk brittisk ale med väldigt lite som kan irritera eller få någon att älska den över allt annat i öllväg. Jag köper den gärna igen, ligger bra i pris, ser bra ut både på flaskan och i glaset och glädjer mig när jag dricker den.

 

Finns det flera flygaröl?