Augustinattens mörker sänker sig över oss – The Kernel India Double Porter (Mosaic, Bramling Cross)

Två av mina favorithumlesorter, alla dagar i veckan men absolut inte några sorter som jag ser som självklara i en porter. Normalt är inte humlen den viktigast ingrediensen i en porter men The Kernel är ett humleälskande bryggeri så egentligen är det inget förvånande.
En svart brygd, där av rubriken på kvällens inlägg. Rostade toner som går över i mentol, citrus, torkade örter och svartavinbärsblad. Torr smak med kraftig beska både av humlen och de rostade tonerna. Lakrits, citrus, grapefrukt men inte så mycket sötma eller kropp som jag mindes. Jag har provat den tidigare men nu har den fått en tid i källaren och den hade bäst före datum i september 2019. Normalt är knappast detta ett bekymmer för porter men jag tror att det var bra att jag tog denna nu och inte hade den liggande mera i källaren.
Vad det gäller sötman och fylligheten så hjälpte jag upp detta med en bit kraftig chokladkaka. Ofta tycker jag att kaffe är en bättre dryck till chokladtårtor men just det torra i ölen i kombination med det söta i chokladkakan, ölens beska kompletteras av kakaons egna bitterhet och ölens friskhet som motsats till chokladkakans tyngd gjorde det till en utmärkt avslutning av lördagskvällen.

bsh
bsh

London Brick – en red rye från The Kernel

Den här ölen har fått en lång vilopaus i källaren. Jag provade den i april förra året. Den är fortfarande väldigt disig och skummet nästan obefintligt.

Aromen: Jordig, mastigt maltig, kryddig vacker komponerat med mycket frukt i botten. Tydlig ton av grapefrukt.

Smak: Tydlig karamellton i smaken, beskan är inte överdriven, alkoholen tydlig men inte störande. Torr avslutning.

God öl, har alla Kernels kännetecken. Jag har hittat på några ställen att detta skulle vara en samarbetsbryggning mellan The Kernel, Redemption och Dark Star. Jag drar fram min gamla käpphäst att samarbetsbryggningarna är bra för bryggarna men vad ger det mig? Hittar jag något Redemption i den här ölen? Märks Dark Stars bidrag i ölen. Svårt att säga, möjlighet att man skulle kunna hävda att jordigheten kommer från Redemption och att cascaden kommer från Dark Star men både cascade och jordighet är vanligt i The Kernels egna öl. Never Mind, god var den i alla fall.

London Brick, Red Rye Ale,The Kernel, Karlströms Malt ver 2

The Kernel India Double Porter

the kernel, double ipndia porter, bramling cross, mosaic, flaska och glas, karlströms maltPå något vis känns det som om jag ligger lite efter med mitt öldrickande och till detta kopplat ölskrivande. Skönt då att Systembolaget hjälper mig lite genom att ha ett Storbritannienfritt släpp nu i början av januari. Istället plockar jag av lagret i ölkällaren och varför då inte välja en Idia Double Porter? Jag bara undrar, vad kan gå fel. Säkerligen massor av olika saker. Problem med pappersarbetet hemma i hamn, storm i Baiscaya, vattenbrist utanför Angolas kust, pirater i närheten av Zanzibar men den här satt precis där den skulle.
The Kernel är ett av de mest säkra korten man kan välja bland Londonryggerierna. Smakrikt, ofta balanserat, väl harmoniserande smaker och nästan alltid humlen i fokus. Den här ölen är dessutom kryddad med Bramling Cross som är en liten favorithumle för mig. Bramling kan i bästa fall erbjuda en väldigt fruktig ton med stor trädgårdskänsla. Svartavinbärsblad, krusbär, hallontoner.

the kernel, double ipndia porter, bramling cross, mosaic, flaska, karlströms malt

Utseende: Svart med mörkt skum

Arom: rostade toner dominerar uppblandat med lite gräsigare och tropiska frukter. Inte bara kaffe utan mycket olika brända toner. Kaffe, choklad, bränt socker, nygräddade ch

okladmuffins.

Smak och munkänsla: Tydlig beska, sötma. Söt och bitter. Mindre att sortera in när det gällde smaken än aromen. Fyllig kropp men den är samtidigt lätt i smakerna. Mjukt kolsyrad

Efterbeska: Det söta klingar bort och avslutningen är torr med toner av lakrits, svartavinbär och en tilltagande beska.

Sammanfattning: Gudagott, lite svårt att tackla beskan inledningsvis men jag vänjer mig efter en klunk eller två och sedan är det en belöning varje klunk man dricker. Bramling Cross tycker jag inte märks så tydligt. Känns som om Mosaicen har fått en mera framträdande roll.

Dags för Londonbesök igen, bara två The Kernel kvar

Aj, aj, aj, nu har jag bara två flaskor The Kernel kvar i källaren och den ena är fusk. Den är nämligen köpt i Sverige. Jag har flera bolagsflaskor på ingång men de fungerar inte heller som drömma mig bort-öl. Lite spännande att vi återigen får in en buteljering från Kernel. Jag undrar vad det beror på. 2012 pratade jag lite kort med Evan O’Riordain om hans öl, export eller ens långväga försäljning i UK. Hans hållning då var att öl inte ska transporteras och att de inte hade några problem att sälja det som buteljerades inom M25an.

Anledningen nu skulle kunna vara personliga kontakter med importöre Great Brands. Jag vet inte om någon produktionsökning men jag har inte varit där på länge så eventuellt har de skruvat upp produktionen och behöver ha en större marknad. Sista förklaringen jag kan komma på är att konkurrensen är så mördande i London att de kanske inte kan sälja allt de producerar längre.

The Kernel, Imperial Brown Stout, London 1856, London Brick, Karlströms Malt, ölflaskor.JPGNär jag kommer till London nästa gång så ska jag försöka att ta mig till Kernel, inte minst för atmosfären och för surölen men jag får samtidigt leta efter något annat bryggeri att släpa hem öl ifrån för att ha som drömma mig bort-öl. The Kernel känns lite massproducerat numera, notch, notch, know what I mean. Nja, knappast massproducerande och de har inte sjunkit i anseende hos mig på något vis men finns de här hemma regelbundet så blir det helt enkelt inte lika njutningsbart att dricka här hemma i syfte att drömma sig bort för en klunk eller två

Ölen i bakgrunden eller ölen i förgrunden? Alltid ölen i fokus!

Det här med rågöl har jag som sagt fnderat en del över och provat mig fram. Nu tror jag mig veta vad råg kan bidra med och det är just kryddighet som jag tar till. Jag har prövat att brygga två rågöl och utöver en vacker färg så bidrar det med något man kan kalla kryddighet. Förutom en bitter med allt för stor dos råg (40% Pale Ale och 60% rågmalt) så var det att äta rågbröd som ledde mig rätt och just kombinationen rågbröd och rågöl kan vara väldigt lyckad.

London Brick, Red Rye Ale,The Kernel, Karlströms Malt ver 2En fråga att beakta är den som rubriken ger. Att ölet ska vara i fokus kan kännas som en självklarhet men den behöver inte vara i förgrunden för att finnas i fokus. Det behöver inte vara en högljud, burdus öl som ropar på uppmärksamhet för att ölen ska vara i fokus. Det kan vara en maltig, mustig öl som bygger bakifrån. Som en god bitter till en nystekt hamburgare.

Jag bestämde mig för att köra den första varianten. Det blev stekta champinjoner på smörat rågbröd, lite vällagrad prästost och äg på toppen. Lite basilika och peppar men inte mycket mera. Lite salt på ägget säkert.

London Brick, Red Rye Ale,The Kernel, Karlströms MaltLondon Brick Red Rye Ale är en alkoholstin rågöl på 7,3% Utseendemässigt så är det en väldigt disig öl, inte alls aptitlig att titta på och uruselt skum men så fort man stoppar ner näsan i glaset är allt förlåtet, eller kanske inte riktigt. Men det är fyllt av kraft. Grapefrukt, sirap, apelsinskal och, överraskning! Rågbröd. Något som harmoniserar väl med maten.

Fruktiga toner, karamell, kryddiga smaker och med en tydlig beska som övergår i en torr och lång avslutning.

En riktigt trevlig öl, bra att den bara kommer i 33 cl flaskor för annars kunde det bli jobbigt för hjärnan.

Två nya brittiska öl på fredag

Givetvis finns det massor av andra öl också men den här bloggen har ju ett visst fokus på brittiska öl som sagt.

Det som kommer är ännu en Omnipollo men denna gången är det inte ihop med Buxton man har plockat ihop en öl utan med BrewDog. I Wanna Be Your Dog är ett skämtsamt namn på en mäktig imperial stout på 12% Hoppas att den levererar allt vad en sådan öl kan ge. En riktig sniffaröl som man sitter och sippar på men det blir bara en burk till att börja med. 73 kronor är ett mäktigt pris också men det förklaras delvis av ekfatlagring, fast det brukar inte i min gom vara någon kvalitetssäkring och då syftar jag inte bara på Innis&Gunn.

Den andra ölen ligger på i jämförelsen bleka 7,3%. Det är en rågöl från iconbryggeriet The Kernel. Jag tycker att det riktigt roligt att vi får hit lite Bermondseyöl igen. The Brick Red Rye Ale är en spännande öl som kanske har sitt ursprung i ett samarbete mellan Kernel, Dark Star och Redemption.

Bland det övriga så kommer jag sikta in mig på Ichtegems Grand Cru Cuvée, Bière Nouvelle och Weihenstephan & Sierra Nevadas veteöl, Braupakt. Skål på er och fortsatt Glad Påsk

Hela Kernelbryggeriet
Inte stort men riktigt, riktigt bra!

Torsdag igen – The Kernel, Export Stout

Så fort veckorna går! Fast mig stör det inte, jag fåt ju drick porter eller som i detta fallet Export Stout. Det verkar som om jag inte har skrivit om denna öl tidigare. Brukar inte köpa med mig den hem men av någon anledning kom den med i oktober.

The Kernel, Export Stout London 1890, Karlströms MaltMörkt, småbubbligt skum som snart nog bara lämnar kvar en tunn strimma utmed glaskanten. Inte så mycket i aromen, rostade toner, mest kaffe och lite humle. Långt ifrån en imperial stout utan detta är en helt vanlig stout fast lite starkare.
Väldigt hög beska, nästan så den blir otrevlig. Inte kan väl ölen ha smakat så här i London, då hade jag aldrig köpt den?
Den mjuknar något när den värms upp och de skarpa smakerna får lite rundare kanter men det blir ingen rund öl för det. Medium kropp och hög kolsyra dämpar knappast beskan och av den mjuka krämighet jag minns finns absolut inget kvar. Med en skvätt whiskey så anpassar den sig ännu bättre men domen blir fortfarande hård. Det blir vasken för en stor del av ölen. Så stor att jag faktiskt gick och hämtade en annan öl, det är ju trots allt torsdag!

Jag kan inte låta bli än att fundera på vad som har hänt, mins jag ölen så fel och är det så att jag tyckte så mycket bättre om den när jag drack den på plats? Har något hänt i flaskan? Är det något fel på just hållbarheten hos den här bryggningen? Något svar lär jag knappast få, tur att det snart är torsdag igen.

Öl och böcker, böcker och öl eller varför inte böckling till ölen?

Okej, det blir lite udda detta men jag måste söka mig nya vägar och jag behöver ta mig ur ölträsket. Jag läser ölböcker, ölbloggar och ölartiklar, å så en och annan whiskyblogg men inte så mycket skönlitteratur. Under semestern så passade jag på att förlora mig in i tankevärlden och jag tänkte försöka att beskriva böcker med öl eller om det blir öl med böcker. Svårt att veta liksom, det blir någon slags symbios och så ska jag leta efter olika kopplingar mellan böckerna och ölen.

Första boken ut blir Graham Greene med sin bok Den stillsamme amerikanen. Graham Greene är en av dessa författare som gång efter gång nämndes i Nobelprissammanhang men nådde aldrig fram. Hans mycket stillsamma, nästan torftiga roman om den cyniske brittiske krigskorrespondenten Fowler och hans vänskap/bekantskap med den inte fullt så godtrogne som det från början verkar amerikanen Pyle. Den senare har blivit mördad och hela historien utspelas genom att Fowler tänker tillbaka på hur han mötte Pyle och hur deras bekantskap växte fram.

Boken var en plåga att läsa, skittråkig bitvis. Stillsam om man vill vara positiv, långtråkig och man ska beskriva den korrekt genom mina känslor. Jag fullföljde den mest av pliktkänsla, böcker ska plöjas igenom. Sedan läste jag några andra, betydligt mera lättsmälta men för varje bok jag läste så tänkte jag igenom Den Stillsamme Amerikanen gång efter gång. Så mycket att jag faktiskt läste den en gång till förra vecakn. Bara för att leta efter olika nyanser.

Ölutbudet på KernelVilken öl kopplar jag ihop detta med? The Kernels Pale Ale. Vilken humle? Ingen aning, det är en del av liknelsen. Kernel gör Pale Ale med olika humlesorter hela tiden. Tydliga, amerikanska toner cascade, amarillos o.s.v. Det stillsamma? Hela The Kernels formspråk är stillsamt, hela bryggeriet är stillsamt och ölspråket var när det kom amerikanskt men nu är det lite mera av universiellt. Pale ale är dessutom en klassisk amerikansk öltyp, eller? Nåväl, deras Pale Ale är stillsam och låter humlen spela förstafiolen på bästa vis.

Hur som. Första gången jag drack Kernels Pale Ale så tryckte jag att den var tråkig precis som boken, Enkelspårig, otroligt besk. Sedan föll det sig att jag prövade den igen och jag hittade nya delar i den. Jag kände att den var välintegrerad, hade underbara maltiga toner och överraskade alltid med nya aromer. Ju mera lättdruckna, mera lättillgängliga Pale Ale som jag prövade dessto mera tänkte jag på den helhet som Kernel presenterar. Misstolka inte, maltigheten finns där men i grund och botten är vätskan, ölen bara en stillsam bakgrund till humlen. Kanske, kanske har jag övertalat mig själv att köpa hem någon Pale Ale nästa gång jag besöker Kernel men definitivt blir det en att dricka. Det blir det alltid.

BTW Graham Greene är släkt med ägarna till Greene King Brewery men han har inte mer än så med dem att göra.

Portertorsdag – The Kernel Imperial Brown Stout

Det får bli denna favoritöl en kväll som denna av en hel radda olika skäl. Vädret är ett bra skäl. Falköping har idag ett underbart höstregn. Man skulle lätt kunna tro att det är oktober eller rent av november och då behöver man en TKIBS. Dessutom så har jag tagit ledigt från bryggeriet idag för att måla lister hemma i huset. Dom blev otroligt bra målade om jag får säga det själv så därför är jag värd en TKIBS. Ett tredje skäl skulle kunna vara gratischansen att få göra lite reklam för Londonresan för då kommer man att kunna köpa TKIBS direkt på bryggeriet men inte minst det fjärde skälet, eftersom jag har bloggat om den här ölen tidigare så har jag bilder, smaknoteringar och de gamla inläggen att länka till. (2013 och 2017) Alltså går det snabbt att skriva och jag kan få slå mig ner i biblioteket med min bok, min öl och mina tankar och bara njuta av tystnaden. Jag har plockat fram ett av favoritglasen och med bokens hjälp ska jag till London. Håkan Nessers Himmel Över London är det som väntar. Kanske bryter jag tystnaden senare och sätter på lite musik. Förbereder mig för söndagens begivenhet. Jag ska till Göteborg och lyssna på Billy Bragg. Då, för väldigt länge sedan, när jag lyssnade live på honom senast så drack jag inte öl. Kunde inte ens tänka tanke. Jag var en helt annan människa men längtan efter det där magiska England fanns där redan då. Njut av eran porter där ute gott folk!

The Kernel Tabel Beer – Sticklebract

The Kernel, Table Beer, Upphäld, Karlströms MaltEn öl som har lite mindre kropp, inte allt för ofta det skrivs som något positivt. Ibland kommer tillägget, vad kan man förvänta sig av en så pass lågalkoholig öl? Jag hör absolut till dem som ofta tänker i dessa banor. Med The Kernels Tabel Beer så kändes det lite tvärt om, fast inte fullt ut. Den tunna kroppen störde i alla fall inte. Inte heller beskan som likt deras andra öl är tilltagen. Det här med humlen är ju en kul grej hos The Kernel. Att de ständigt och hela tiden varierar. Jag undrar hur ofta de återbrygger. Jag menar, nog måste de kunna hitta sina favoriter, eller?
När det gäller minnet så kan det givetvis svika men jag kan inte säga att jag har upplevt allt för stora skillnader någon gång på deras Tabelbeer. Vi pratar frisk, skön arom men inslag av lätta fruktiga toner, inga tunga estrar från jäsningen utan primärt från humlen. Det borde finnas varianter med tropiska frukter men jag minns bara citrus, grape, tall (okej, knappast en frukt men…)

Denna tappningen hade citrus, krusbär och lite tall i aromen. Smaken domineras av beskan men det finns en maltig ryggrad som ger ölen stadga. Känns inte alls svårdrucken, mjuk munkänsla, mjuk kolsyra och lagom syrlighet för att göra den intressant men inte alls som någon suröl.

Väl utjäst öl med en stigande beska i eftersmaken. Session IPA innan dessa fanns kanske? Tabel Beer säger väl precis vad användningsområdet är? En Femliterskagge av den här på bordet, det vore något.