Vissa öl förtjänar alltid att nämnas – något av favoriter

Jag skrev om ett vackert öl igår, om passande öl tidigare i veckan, om syrlig öl för en vecka sedan och även om öl i kartong. Många öl nämns men jag tänkte bara slänga upp bilder på öl som jag tycker förtjänar en push. Det handlar om öl i ordinarie sortimentet. Av de 30 brittiska och irländska öl som finns i ordinarie sortimentet för tillfället har jag valt ut följande. Hade du valt någon annan öl?

London Porter, Fuller's, Karlströms Malt, burk.jpgLondon Porter: Förtjänar alltid att nämnas för sin mjuka textur

McGargles Granny Mary’s Red Ale: Förtjänar alltid att nämnas för att det är en underbar irländare med betydligt bättre kraft än både Kilkenny och Smithwicks ihop

St Peters Cream Stout, Karlströms MaltSt Peter’s Cream Stout: Förtjänar alltid att nämnas, inte bara för flaskans skull utan för de riktigt mörka smakerna och den kraftiga kroppen. (Mörka smaker=Katrinplommon, mörk choklad och farinsocker).

Jet Black Heart, BrewDog, Karlströms Malt

 

 

BrewDog Jet Black Heart: Förtjänar att alltid nämnas tack vare sin sötma

Fuller’s ESB: Förtjänar alltid att nämnas för det är en icon som fortfarande levererar

Brewdog Punk IPA: Förtjänar alltid att nämnas för sin fantastiska arom.

Brewdog, Punk IPA, Karlströms Malt.jpg

Mera formspråk, mera kartongprat – trälådor och en plåtlåda?

Innis Gunn 15, Fuller's Imperial IPA, Pappkartonger, Karlströms MaltDetta med formspråk är roligt. Jag kan inte så mycket om det, som så mycket annat som jag uttrycker åsikt om men man behöver inte kunna allt för mycket för att veta vad man tycker om. Ta detta med kartonger. Syftet är givetvis att skapa en aura av lyx och öl kan sannerligen vara lyxigt men tjänar ölen något på ”lyxen” eller blir det bara ett miljöproblem? Smaken är personlig och det är okej att vara astringent.

Ser det snyggare ut med en rad vintagekartonger än om det är flaskor? Jämför bilderna på, själv tycker jag inte det. Kartongen kommer i bästa fall bevaras väl men det är troligt att den får skavanker vid lagring. I sämsta fall blir kartongen helt sunkig och sänker hela totalintrycket. Fast, ska man verkligen bedöma en öls förpackning idag efter hur den kommer att se ut med tio års lagring i min medelmåttiga källare? Det tycker jag definitivt. Vintage Ale är en lagringsvänlig öl så absolut att man måste ta detta i åtanke.

Mariestads Emmerporter, plåtlådan, Karlströms MaltTrälådor då? Hur är det med dessa, borde vara helt uteslutna skulle man kunna tycka. Här svänger jag helt om men mest för att jag kan se framför mig vilken underbar presentförpackning som en trälåda är. Även en plåtlåda har dessa kvalitéer men man vill givetvis ha en som är märkesneutral och som kan användas gång på gång. Det kan gå bra med ett specifikt märke också på trälådan men det ska inte vara ölmärke. Jag tänker mig en trälåda som det står t.ex. St Peter’s på och så kan man stoppa i vilken flaska från dem som man vill. Ska jag välja så får det bli en trälåda fast bara om jag ska ge bort ölen i present.

Humm, jag hade ingen bild på en trälåda. Jag borde haft en med Mariestadsöl där också men icke…

En passande öl

Fullers Past Masters Double Stout
Visserligen fel Past Master men jag ville inte förstöra stämningen med att fotografera flaskan

Jag har svårt att tänka mig så mycket bättre öl att dricka idag än Fuller’s Past Master Strong X. Jag hade en hel del synpunkter när den kom på det faktum att Fuller’s hade valt att brygga den lite starkare än orginalet men idag är jag glad över detta för jag tror att de 7,3% är en viktig anledning till att ölen har klarat de tre åren i källaren fint. Jag var inte helt såld på ölen när jag prövade den i februari 2015 och flaska nummer två blev stående i källaren och när jag ”hittade” den i våras så bestämde jag mig för att spara den till just denna dagen.

Idag, 11 november 1918 klockan 11:00 så blåste eld upp hör i det som då kallades för The Great War men som vi senare har kallat Första Världskriget. Fuller’s bryggde den 2014 till minne av krigsutbrottet. Tanken var att man skulle känna lite av den känsla som trupperna som skeppades iväg hade, dela en öl med dem. Det är inte otroligt att för en del blev deras sista pint i England just en Fuller’s Strong X

Så med en bön om att världens folk börjar rösta fram ledare som har förstått att problem på lösningar finner man bäst i samspråk, utan hård retorik och utan prestige så dricker jag kvällens öl för alla de som dött i krig. Både soldater och civila. Direkt vid strider eller som konsekvens av de vedermödor som alltid följer kriget.

Jag skickar med texten till Ruben Nilsons sång. Jag tycker den passar bra idag.

Den okände soldaten

Här vilar jag, den okände soldaten,
inunder en triumfbåges vita marmorvalv.
Man hittade min kropp – nåja – åtminstone en halv,
och jag fick fin begravning utav staten.

Jag slets itu av tyskarnas granater.
Det var på sista tampen – sen blåstes »eld upphör»,
ty det ska vara tyst och lugnt när som en mänska dör
den regeln gäller även för soldater.

Jag plockades ihop utav kamrater
och lades i en kista, som var förfärligt fin.
Min vänstra arm har suttit på en jude från Berlin –
men sånt, det spelar inte nån teater.

Nu blir jag hyllad utav diplomater,
och en och annan furste han lägger ner en krans
och ber en bön för ruttet kött från landet »Ingenstans»
och pratar stort om mina hjältedater.

Här ligger jag, den sanne demokraten,
och skrattar ganska gott med min skalles döda flin.
Ett ben från Prag, en arm från Kiel och en ifrån Berlin,
det kallar dom Den okände soldaten.

Storleken spelar roll

”Det ser ju en blind, att det är godare?”

Citatet är från Jonas Magnussons, Den Stora Ölresan, Del 1. Ni vet, farbrorn som häller soja i sin öl för att få till mörk lättöl. Man kan le åt honom, man kanske kan hålla med honom, man kan bli förbannad på honom men faktum är att oväsentligheter spelar roll. Som storleken på en flaska. 50 cl eller 33 cl, inget av det är något slags klassisk brittiskt mått. Pinten, en åttondel av ett gallon, motsvarar 568 ml. Lite mera en 50 cl flaskan alltså. Om man nu eftersträvar en pint kanske man ska köpa två 33:or och då få påtår som jag såg att någon kallade de extra 9 centilitrarna.

Rotar man vidare kan man samtidigt säga att en 33 är bra nära två stycken Gill. Gill är ett mått som nästan uteslutande används som spritmått numera, inom bakning och matlagning motsvarar det en teacup. En gill är lika med 142 ml så inte heller här hittar man någon bra ekvivalent till det brittiska volymenheterna.

Fuller's ESB, två olika flaskor, Karlströms MaltSå varför är 50 cl bättre? För att 33 cl helt enkelt ofta är för lite av en London Pride eller en ESB som syns på bilden och det irriterar mig att man väljer att räkna antalet köp hos Systembolaget när man utvärderar en öl istället för liter. Om det säljs hundra liter ESB i halvlitersflaskor så sparar vi miljön. Det blir bara två hundra flaskor som ska transporteras, tillverkas, fyllas o.s.v. istället för tre hundra. Med vissa sorter så finns den större flaskan att beställa i beställningssortimentet, utan kollikrav, vilket gör att jag med jämna mellanrum beställer några flaskor. För då smakar ölen bättre, det ser ju en blind!

Buxton har ett underbart formspråk

En personlig åsikt men det är givetvis hela bloggen fylld av. På något vis känns mina analyser av öl inte riktigt lika personliga som det jag nu kommer skriva. Ett rent tyckande om etiketter. Kanske borde jag utveckla mina smakrecensioner så att de går mera åt det personliga hållet.

Buxton med den fantastiska Trolltunga, den mäktiga King Slayer och den ännu tyngre Ring your mother, den lättdruckna Myrcia och inte minst Superluminal som de tog fram ihop med Stillwater.

Deras etikett kan mycket väl ha varit det första med knottrigt papper jag fick kontakt med. Jag har alltid gillat känslan de har där och det har inte blivit sämre med att deras formspråk på etiketterna har utvecklats.

Från början var det ganska blanka och pråliga etiketter men snart kom det mera matta, lite avskalade fast med tydliga färger och högkonstrika bilder där motivet var monocromt. Nu har man istället målningar med visst drag av Edward Hoppers verk. Namn och etikett i skön samstämmighet plus att etiketternas taktila och färgskalan är väl avvägda. Bra öl, generellt sett, blir knappast sämre av snygg förpackning.

Buxton Brewery, Highland, Karlströms MaltVilka brittiska förpackningar gillar ni läsare? Det vore roligt att få höra.

Hösten är äpplenas tid

Äpplen och Cider, Bulmers, Karlströms MaltTveklöst är det så att hösten och äpplen är väldigt tätt sammankopplade. Av äpplen kan man göra äppelmos och lägga på havregrynsgröten. När hösten kommer skiftar jag över från filmjölk till havregrynsgröt till frukost. Av äpplen kan man göra äppelpaj. Fantastiskt gått och en helt annan sak när det görs med Ingrid Marie från trädgården än när man gör det på lite hårda, enkelspåriga ”köpeäpplen”. Med äpplen kan man förhöja smaken på en köttgryta, ungsbakad falukorv eller ge ungspankakan lite höstkänsla. Av äpplen kan man göra cider men då blir det lite mera stopp med samhörigheten med hösten. Cider är en lätt dryck, serveras gärna sval och den har stark sommarvib hos mig. Lite konstigt med allt annat som äpplen och höst knyts ihop med. De röda löven och de röda äpplena. Min konsumtion av calvados ökar också något efter sommaren. Småregn, löv som prasslar, lite ruggigt, då kan kaffet behöva en förstärkning för att uppfylla sitt värmande uppdrag. Jag börjar dock inse att cider kan ha flera dimensioner. Kan jag hitta en cider jag vill ha till söndagssteken? Det tror jag nog, så kraftig som den är passar det bra med något mera lättflyktigt,

Nu vet vi svaret – Fourpure blev nästa

Medan svallvågorna gick höga i diskussionen om Heinekens inköp i Beavertown så ökade en annan ständigt återkommande diskussion i intensitet. Den om vilket bryggeri som skulle bli nästa att köpas upp. Den har i princip pågått med varierat intresse sedan Meantime sålde till SAB Miller. Nu vet vi svaret. Nästa blev Fourpure, ett av Bermendsay Beer Mile bryggerierna, som så sent som i fjol investerade 2 miljoner pund i nytt bryggverk och utökad jäskapacitet så att de nu kan producera 6 miljoner liter per år.

Jag har inte själv besökt bryggeriet sedan de utökade och byggde om sitt tapproom men kamrater till mig sade att de kändes expansiva men samtidigt gemytliga. Hur nu ett bryggeri med 70 anställda kan kännas gemytligt men det kan det givetvis.

By The Horns, Imperial Stout, Ölflaskor, London, Karlströms Malt
Någonstans i högen ligger det en eller två flaskor Fourpure

Köpare är Lion, en australiensisk firma som har bland annat Little Creatures, White Rabbit, och Emerson’s under sina vingar. Själva ägs de av Kirin, det japanska bryggeribolaget som i sin tur äger 24,5% av Brooklyn Brewery.

Jag gissar att det är i ljuset av Camden, Brixton och nu senast Beavertown som Dan Lowe väljer att uttrycka sig som han gör. Han säger att det kommer att bli förändringar, det kommer att ske nya saker. Annars hade det inte varit någon mening med att sälja. Det råder i detta fallet heller ingen tvekan om hur försäljningen ser ut. Lion har köpt 100% av Fourpure men vi får inte veta summan. Både Dan och Tom Lowe kommer arbeta kvar. Däremot framhäver Fourpure på sin blogg att ölen, kulturen och människorna kommer vara de samma. Låter som att inget ska ändras, allt ska bara bli bättre och vi kan ta ännu en runda med den snart tröttsamma diskussionen om vad ett hantverksbryggeri/craft brewer är. Jag säger som senast, vill du känna dig säker så handla bara av ett bryggeri där du nu och då ser den som brygger ölen, paketerar ölen, säljer ölen, tar betalt för ölen eller levererar ölen. Jag är dock säker på att Fourpure inte kommer att röra upp samma svallvågor som Beavertown. Det handlar om flera orsaker. Dels låter Lion lite ofarligare men man ska inte glömma bort att de sköter en hel del av Heinekens affärer i den delen av världen. Framförallt så har inte Fourpure alls på samma vis slagit på stora trumman om craft beer, oberoende eller förkastligheten hos de stora.

Extravaganza, frågan om att hoppa av eller inte

tomma-olglas-olprovning-london-karlstroms-malt
Resterna efter en provsmakning

Jag håller mig kvar lite vid Beavertown, uppköp och det eventuella moraliska dilemmat att hoppa av en ölfestival. Gissa om jag är glad över att inte ha Sam Millards jobb som kommunikatör på Beavertown. Egentligen inte heller hos Brew By Numbers, Cloudwater eller de andra heller för de får en hel del negativ kritik också. De svenska bryggerierna verkar klara sig undan från en släng av sleven.

Låt oss ta det från början.
– Beavertown arrangerar en kanonfestival 2017 och många av världens hetaste bryggerier bokar upp sig för 2018 års event. Listan från 9:e april är imponerande.
– Heineken köper en okänd andel för en okänd summa av Beavertown. (Uppenbarligen var detta inget problem för Logan Plant trots hans inledningstal förra året. Det, om något, irriterar mig)
– En större mängd bryggerier hoppar av festivalen i protest mot Heinekens inträde.

Murphys trekommafem, Karlströms Malt
Otänkbar att dricka?

Så långt är det ganska rätt fram men här börjar frågorna hopa sig hos mig och jag funderar i termer av talesättet ”Det finns olika grader i helvetet också” Jag tror att det ursprungligen kommer från Dantes men är inte helt säker. I det här fallet finns det olika vägar i helvetet också, eller utgångspunkter.

Låt oss börja med detta med oberoende bryggerier.
Hantverksbryggerier/Craft ska vara oberoende. Sedan är ju frågan om i vilken grad. Inga banklån? Ingen utomstående med mer än 10%, 25%, 49% eller är det okej så länge det inte handlar om någon aktör inom branschen? Den senare ståndpunkten håller BrewDog t.ex. högt. De blir irriterade och drar sig ur Extravaganza eftersom det är Heineken som köper in sig medan de själva anser sig oberoende (och Punk) eftersom TSG Consumer Partners som köpte in sig hos skottarna inte driver egen verksamhet. Däremot har de betydande intressen i bland annat Pabst Blue Ribbon så helt utanför ölbranschen står de inte. Inte alls lätt skulle jag säga. Är man oberoende om man äger sitt bryggeri men har distributionsavtal med t.ex. Spendrups, Åbro eller Carlsberg för att hålla sig till våran egen damm. Visst låter det ofarligare med CraftSweden eller Martin&Servera föra att inte tala om Granqvist? Otroligt svår fråga detta med oberoende. Läs vidare med precis eran egna definition för efter denna långa inledning så tar vi nästa dilemma.

Öldrickarna
lordag-morgon-partizan-brewery-london-karlstroms-maltInnan man hoppar av en sådan här festival så hoppas jag att man funderar igenom sitt ställningstagande även med slutkonsumenten i tankarna. Folket som dricker bryggeriernas öl och som har satsat en hel del pengar för att komma till festivalen. Det handlar inte bara om de £40+5 som det har betalat för biljetten utan även hotell och resa dit. I vissa fall flygresa, stora summor i en privatekonomi. Sviker man inte sina kunder om man backar ur? Det har varit många arga röster på sociala medier men av det jag har läst så överväger definitivt de positiva. Det kan mycket väl vara så att de som har köpt biljett är argare och de som inte har köpt är dem som hejar på besluten. Ett eller två bryggerier hade inte gjort någon skillnad heller men nu handlar det om hälften och lite drygt det som har backat ur. Så här stort rabalder tror jag inte ens Heineken hade räknat med, absolut inte Beavertown. De mindre nöjda handlar till största delen skulle jag säga om folk som har köpt sina biljetter och som nu blir snuvade på sin festival. Skulle verkligen Brew By Numbers, Stone Brewing, Stigberget eller Jester Kings ha blivit ihopkopplade med Heineken om de hade deltagit i Beavertown? Jester Kings får sin öl såld i Europa av Saveur Biere som delvis ägs av AB InBev. Borde de inte bojkotta dem också? Grader i helvetet! Enligt bryggeriet själva så säljer de bara till Drikkeriget som i sin tur då troligen säljer vidare. Kommer de nu sluta handla med Drikkeriget av rädsla att bli sammankopplade med AB InBev?

Den stora anledningen till missnöje verkar vara att man känner att det bara blir ett slag i luften mot Heineken, ett slag som bara drabbar de (hantverks)ölsdrickare som har köpt biljetter till festivalen.

En annan vinklig är bryggeriernas egna ansvar. Uppköpet av Beavertown har det pratats om under längre tid. Det har småviskats och gissats, spekulerats och fantiserats. Nog borde väl ett bryggeri som Cloudwater ha hört något. De skriver nämligen, hade vi veta om att detta var på gång hade vi dragit oss ur för länge sedan. För de svenska bryggerierna tycker jag sammarbetet med Spendrups i sig borde ha varit en varningsklocka för att Beavertown var på väg att lämna craft-sidan. För det tycker jag att de har gjort.

Logan Plant
Fortfarande ett av mina absolut bästa bryggeribesök

Själv har jag väldigt svårt att bestämma mig. Å ena sidan har jag ingen biljett köpt men hade jag bokat plats till en festival med följande bryggerilista så hade jag nog varit nöjd. Så även om många hoppar av så finns det en hel del spännande kvar. Dock är det många russin som backat undan. Fast om vi ska ha någon förändring så krävs tydliga ställningstagande, inte bara av bryggerier utan även av oss öldrickare. Backa ur festivalen, man har två veckor på sig att få tillbaka £40 pund, annars kommer man att få £20 punds avdrag på priset. Har du bokat hotell och resa? London har mycket öl att erbjuda och det kommer säkerligen att erbjudas några alternativ.

Slutklämmen till både bryggerier och öldrickare. Skapa era egna definitioner gällande oberoende och vem som hör till den goda sidan men vill du vara säker som öldrickare så drick (lokala) öl från bryggerier där du nu och då har chansen att prata med dem som brygger ölen, packar ölen, kör ut ölen, skickar fakturor och allt annat. Då kan du själv avgöra om de är värda dina pengar eller inte.

Slutet för Beavertown som Craft?

Det har troligen inte ungått någon av er att Heineken har köpt en icke offentlig andel av Beavertown för en icke angiven summa. Det gissas vilt på sociala nätet och 49% är den vanligaste gissningen. Beavertown själva kör med vad vi numera kan kalla det vanliga. ”
“We would only align ourselves with a minority investor who were clear they would not be involved with the management of the brewery. It was also critical that any partner understood and respected our family ethos and culture,”

Fast det spelar faktisk ingen större roll för mig. Heineken är Heineken och bara ytterligare ett steg. Kolla gärna in vad jag skrev om att de valde Spendrups som distributör i Sverige. Heineken å andra sidan säger “We love what they’re doing and are excited to be able to help them do more,” Jag undrar vad Heineken har att erbjuda mer än pengar? Distributionskanaler givetvis. Någonstans måste ölen från det planerade 45-miljoners-liter-per-år-bryggeriet, Beaverworld, ta vägen.

Varken 45 miljoner liter eller Heineken stämmer med min bild av ”Craft” men å andra sidan.tror jag inte Beavertown frågar efter min bild.

Är jag lessen på Logan Plant och Beavertown? Nja, det kan man inte säga. Vill plocka hem pengarna så har man sin absoluta rätt till detta. Anser man att man inte kan nå nästa steg i sin utveckling utan att plocka in en utomstående investerare så varsågod men sluta kalla er för Craft. Det är fortfarande så att Smog Rocket är en riktigt, riktigt trevlig öl! Fast med en bismak som inte fanns innan. Tur att man inte alltid vet vad som finns i glaset.
Beavertown öl å en tunna

Torsdagsporter – porter och youtube

Vilken var då den godaste stouten/portern i ordinarie sortimentet enligt mig? Svårt att säga för det beror på vad man vill ha men om jag delar in kandidaterna i två kategorier, söta och icks söta så har vi två jämbördiga öl i BrewDog Jet Black Heart och Young’s Double Chocolate Stout. Båda funkar bra om man vill ha en lite sötare, lite chokladig, lite vaniljigare.

Bland de torrare så har Guinness Draught fortfarande sin plats i mitt hjärta och i min mage. Lite nu och då så slinker det gärna ner en pint of plain. Fast Extra Stouten är godare så blir det hellre Draughten för det vackra skummet. Rent objektivt smakmässigt vinner dock Fuller’s London Porter. En riktigt smakrik öl på dryga fem procent. En knapp hårsmån före St Peter’s som har mera kraft och karaktär men som inte känns riktigt lika homogen.

Idag sitter jag och njuter av en London Porter samtidigt som jag kollar runt på youtube efter intressanta klipp. Jag hade som plan att publicera klipp om Stout och Porters men ni vet hur det är när man börjar klicka runt.

Vi börjar med ett klipp från Craft Beer Channel, A stout & porter crawl of East London

Mild är en spännande stil öl, lite extra roligt att han, Peter Haydon, säger att han inte kan kalla sina öl för Mild om han vill få dem sålda. Kolla in numera nedlagda Head in a Hat

Mycket vackra bilder från Suffolk, välproducerad

Hammerton, ett av mina facoritbryggerier och ett som jag inte blir förvånad om vi slutligen får se här i Sverige också

Visst har du många gånger funderat på vilka rulltrappor i Londons Tunnelbanesystem som är längst.