En dag för svarta öl

Det är inte så ofta som jag ”live”-bloggar. Att jag sitter och skriver om det jag dricker just då eller om man vänder på det hela att jag skriver och publicerar isamband med att jag dgöra själva provsmakningen alltså. Idag är det dock en sådan dag. Det är en speciell dag och en dag som är mig mycket kär och som jag ibland tycker att jag firar allt för lite. Den helige Patricks dag!

Som så ofta med människor som är födda under den första halvan av första årtusendet så vet man inte när de är födda men om de gjorde väl ifrån sig i livet så noterade man deras dödsdag. Enligt svenskspråkiga wikipedian så anges hans dödsdag väldigt tvärsäkert till 17 mars 461 e.kr. men det är nog tveksamt om man ska säga det tvärsäkert. Eftersom detta är en blogg om öl och andra drycker så lämnar jag åt er själva att utforska vidare.

Guinness Extra Stout, flaska, glas, ost, lax, Karlströms MaltTvärsäker kan man dock var på ett antal olika saker. Att detta är en dag då det normalt dricks otorliga mängder Guinness världen över. Enligt ett pressmedelande från Carlsberg Sweden förra året så beräknas det drickas 13 miljoner pints över världen bara den 17 mars. Cirka 150 länder finns den i och även om inte alla färgar fontäner och floder gröna så är det normalt en uppskattad festdag. Jag gissar dock att det faktum att det är en tisdag i år samt situationen världen över med Coronaviruset gör att volymerna sjunker i år.

Pressmedelandet gjorde ingen skillnad på Draught eller Extra Stout (eller West Indies Porter/Dublin Porter heller för den delen) så jag vet inte om mitt glas räknas in men gott smakade det. Väl kombinerad med ett par skivor kallrökt lax samt en bit Saint Agur.
Hoppas ni också fick chansen att dricka ett glas Plain och då helst porter förstås, om inte så kanske ni njuter lite extra av filmen som gurun Pattinson. Jag hittade inget sett att länka direkt så det blir via hans sida.
http://barclayperkins.blogspot.com/2017/05/guinness-porter-pour.html

Jag tröck på knappen

Bulköl, många flaskor, ale, Karlströms MaltOkej då, tryckte, men är man Östgöte så tröck man på knappen. Kanske gäller det inte bara Östergötland?
Hursom, vilken knapp är det jag har tröckt på? Den stora gröna beställningsknappen hos Systembolaget. Inte min första beställning och kanske inte den största heller men den första av så många kollin på en gång och den största när det gäller antalet flaskor på en gång som jag själv räknar med att dricka upp fast med lite hjälp av hustrun. Jag ska nämligen prova att dricka samma öl massa gånger, så där som en ”riktig” öldrickare gör. Lägg inte för mycket värdering i det hela, jag vill pröva detta om man kan lära känna en öl och i den processen lära sig uppskatta dess egenheter alternativ totalt tröttna på de samma. Många kommenterar på sociala medier i stil med ”den ölen drack jag mycket av i min ungdom” men jag har inga sådana öl. Varken i min ungdom eller senare har jag druckigt några större mängder av samma öl. Jag dricker gärna en Chimay Blå men det blir knappast så många fler än tio på ett år och då är de av varierande årgångar. London Pride eller 1845 brukar jag ibland lyfta fram som favoritöl när jag pressas till det men frågan är om jag ens kommer upp i dussinet på ett år, av de båda ihop alltså.
Vilka öl köpte jag?
Dels var det fyra stycken öl med kollikrav, Landlord, Fursty Ferret, Old Leg Over samt Ridgeway Bitter. Dessa kompletterades med Ruddles County för att ha med en burktappad öl med och Granny’s Red Ale för att få med något irländskt. Tanken från min sida är att prova dessa öl i olika situationer, med olika aspekter och till slut hamna i en öl som ”jag alltid ska ha hemma”. Vi får se om det verkligen blir så. Det tvivlar jag visserligen på men kul ska det bli. Dessutom har jag inte riktigt bestämt mig ännu utan funderar fortfarande på om jag ska peta in Fuller’s London Pride. Mest för att jag inte själv tror att jag kommer gilla den ölen medan den samtidigt höjs den både nu och då till skyarna av många personer, t.ex. ölgurun Magnus Bark.

Jag ska bara köpa öl jag tror jag vill dricka

Jag har ett stort i-landsproblem! Fel, jag har massor av i-landsproblem och skulle man vara lite kritisk så är de inte ens stora med i-landsproblemsmått mätta. Jag har för mycket öl i källaren. Ni förstår vidden. Egentligen vore det bara att bjuda in lite vänner så skulle problemet, om inte försvinna så i alla fall skulle det minskas ordentligt. Fast saknar man vänner så är den vägen stängd och jag har tagit ett bra beslut för 2020. Jag ska bara köpa på mig öl som jag tror att jag kommer tycka om. Jag ger alltså upp tanken på att prova alla brittiska ölen som släpps. Sedan får vi se hur det blir med den saken. Spänningsmomentet kommer att försvinna till viss del. Hur ska man kunna vidga sina vyer om man inte prövar något utanför sin trygghetssfär? Av den här anledningen och lite för att engagemanget saknas så har jag hoppat över Innis & Gunn Vanishing Point 03 Barrel Aged Imperial Stout. Nu är det ingen större fara för er läsare för Svenska Öl har prövat den och jag länkar recensionen här. Jag tvivlar på att ni känner att ni missar något direkt bara för att jag inte skriver om den. Varför jag hoppade över den kanske är av intresse? Att den kommer från I&G samt att den är ekfatslagring är två anledningar plus att det står en hel del Imperial Stout i kön för att drickas.
En annan jag hoppade över var Dimma av Burnt Mill. Den är gjord i samarbete med Dugges. Kul för Dugges skulle jag säga, Burn Mill som ligger så vackert en bit utanför Ipswich i Suffolk. Jag skulle gärna åka dit och i jämförelse med en tågbiljett dit så är 58:70 kr plus pant ingen kostnad men för en burk öl som jag troligen inte kommer gilla. Dessutom har jag nästan prövat den skulle jag tro i och med att jag har druckit Citra Fog. Namnledes så borde det vara liknande öl. Tyvärr hittade jag ingen recension på den men en titt på Untappd ger att den nog är kanonbra, kanske läge att ändra sig? Nja, det finns andra öl.

Pub, ölinkast, ölkällare, London, Karlströms Malt

God fortsättning på er alla

Okej, det är kanske sent på året för det uttrycket en dag som denna då vi skriver 1 februari i almanackan men ni ska veta att jag verkligen menar det. Kanske är det lite sent för en sammanfattning av föregående år men det är å andra sidan ganska sent på kvällen också och mitt huvud är lite tungt av för lite sömn och kanske, kanske lite påverkat av Fuller’s Imperial Porter.

Som vanligt har jag massor av tankar och funderingar på ändringar och utvecklingar av bloggen men men det mesta kommer troligen rulla på i sakta mak. Mycket sakta har det visat sig i januari eftersom det först nu kommer ett dylikt inlägg. Mycket drömmeri och lite skapande skulle man kunna säga men några saker kommer jag att genomföra. Jag lovar att snart nog posta lite inlägg med vad jag tror är ny vinkling men först en tillbakablick på 2019.
Med hjälp av den alltid korrekte Magnus Bark på Ofiltrerat så har jag gjort en sammanställning över året. Jag lovar inte att den är helt korrekt men det är nog inga större fel i den och de fel som ev. finns är helt mina och inte Ofiltrerats.

Brexit Stamps
Brittisk humor….

Låt oss börja med det ordinarie sortimentet. Där har vi fenomenet Wells Banana Bread som åker jojo in och ut på hyllorna. Ut i mars, in i juni och ut i september. Gissa vad som hände i december? Jodå, då var den tillbaka igen. Kul, eller? Kanske, jag har ingen åsikt alls om det utan konstaterar bara faktum. Jag undrar hur importören (TOMP) ser på det men de har givetvis vant sig.
Samma fråga kan ställas till People Wine AB för de importerar Crossborders Porter som åkte ur i juni för att komma in igen 1 september och sedan ut igen 1 december.
Ännu konstigare är det med McGargles Granny Mary Red Ale som lämnade 1 juni för att sedan KVALA IN igen 1 december. Hur gick det till? Den säljer för dåligt för att finns med enligt Systembolagets bedömning men sedan är det den bästa ölen i den kategorin, igen för den hade vunnit en lansering tidigare.

 

St Peters Cream Stout, Karlströms MaltUr ett konsumentperspektiv kan dessa jojoaktioner vara helt okej. Jag gillar både MacGargles Red Ale och t,ex, S:t Peter’s Cream Stout men jag köper dem knappast varje vecka. Om den däremot försvinner från hyllan några månader så blir det lite av en nyupptäckt när de kommer igen. Fast Banana bread å andra sidan skapar som mest en axelryckning.

Summerar vi året lite strukturerat på den fasta sidan så blir det följande
Bye-Bye
Lämnar oss gör bara BrewDog Indie Pale Ale (Stor chans dock att den återkommer i mars för den har åkt in och ut den också), Fuller’s IPA och Proper Job. Inte alls farligt. In på hyllorna på ett eller annat vis kom istället hela sju öl. Ett bra år för brittisk ölindustri i Svenska detaljhandel således.

 

Welcome
Ruddles County Country Ale
Samuel Smith’s Imperial Stout
Wychwood Hobgoblin
BrewDog King’s Shilling
Saltaire Titus
BrewDog Raspberry Blitz
BrewDog Clockwork Tangerine

Roligast här tycker jag det är att en öl med så klassiska smaker som Ruddles County och inte minst mäktiga Saltaire på 3,8%  kom in i sortimentet

Sedan har vi några öl som kom in, vände och gick. Gamma Ray och Innis & Gun Mangoes on the run. Återstår att se om de kommer tillbaka i mars igen. Gamma Ray dricker jag mest för att jag vill ha lite Londonkänsla som inte stavas F.U.L.L.E.R

Jag återkommer med en sammanställning på de tillfälliga ölen.

Den bittra kampen efter en favoritöl

Vad är era förslag? Jag tänkte jag skulle beställa hem lite olika öl och ha lite långtgående test om vilken som är bäst. Det ska vara en hel hög av varje och jag ska dricka samma sorter flera gånger inom en avgränsad tid. Jag får så ofta frågan om vilka/vilken favoritöl jag har. Svarar nästan alltid lite slentrianmässigt att det beror på tillfälle, sällskap, humör, väder o.s.v. Klämmer sedan ur mig Fuller’s ESB, Thomas Hardy’s Ale, Broadside eller kanske Jämtlands Postiljon. Postiljonen vet jag inte när jag drack senast, jag var tvungen att söka på Systembolagets hemsida och kontrollera att den fanns kvar. Det gjorde den men hur kan jag kalla den för favoritöl?

Jag tänker alltså gå till botten med detta och försöka mig på att komma fram till nya favoriter och samtidigt göra det med just humör, tillfälle, situation, sällskap och tilltugg i åtanke. Bloggen finns med i bakgrunden så det blir bara brittiska öl, lätt slagsida åt bitters och jag funderar på vilka.
Max 12 öl i kollikrav, inga porters/stouts och inte högre än 5% Hellre bitters än IPA men gärna en Mild också. Minst fyra, kanske så många som sex sorter. Vilka skulle ni välja?
Jag orkar inte göra en lista här utan skickar med sökningen på Systembolagets sida. Lite synd att man inte lite enkelt kan kopiera från deras hemsida. Länken.

Minst lika spännande är vad jag ska prova ölen till för något? Ett par idéer har jag givetvis.
Dartkväll
Köttfärslimpa
Efter en eftermidagspromenad med hunden
Till smarriga trekantsmackor (egg&bacon tror jag att jag ska göra)
Bjuda in grannarna på en fredagsöl


Vilka andra situationer, matkombinationer, platser vad som helst tycker ni att jag ska lägga in i min undersökningsmatris? Om det är åtta flaskor i ett kolli så blir det åtta tillfällen att prova dem vid.

Ett glas London Porter och funderingar kring Brexit

Portobello PorterNej, lugn, jag ska inte diskutera politik. Inte heller stötta eller förlöjliga Boris Johnsson. Det finns andra som gör så bra. Konstaterar att det finns många skämt om den gode Johnson samt bilder med håret i viss oordning.

Fast lite kan man fundera över hur det ska gå efter den 31 oktober 2019, om det nu blir ett utträde. Jag är ingen expert på Brexit, knappt medelmåttigt intresserad så ta inget för sanningar det som jag skriver. Utträdet både skrämmer mig och kittlar min fantasi. Med taxfree, miljötänk och allmännostalgi, kommer man börja köra båtar mellan Göteborg och engelska östkusten igen? Nja, gissar att det inte sker i förstaläget men det vore trevligt.

Bäst att ignorera allt oväsentligt och fokusera på det som verkligen gäller, ÖL! Om vi börjar med råvarorna och smalnar in synfältet till just Fuller’s London Porter så kan det bli lite mera överskådligt. Malten är enligt vad man säger på rundturerna på bryggeriet uteslutande brittisk. Brittiskt korn och brittiska mälterier. Humlen är Fuggles rakt igenom och jästen kommer från ett bryggerilab i norra England om jag kommer ihåg rätt. Det är samma jäst som används till övriga Fuller’s öl. Vattnet kommer från Thems… nähä det gör det inte alls och har inte gjort tidigare heller. Det är borrade brunnar som gäller. Bara brittiska råvaror således vilket gör att den delen inte kommer påverkas. London Porter borde kunna stå sig frameldes också men det finns många andra öl. Wylams t.ex. de har många öl med mycket importerad humle och där kommer det att bli stor skillnad.

Taximacka och Fuller PorterVad som påverkas är däremot en trolig importtull så det skulle kanske betyda dyrare öl för oss men det vet vi alla att priset på ett öl inte bara bestäms av inköpspriset utan man tittar givetvis på vad folk kan vara beredda att betala. Frågan är om vi kommer få högre priser på våran Fuller’s London Porter. Om vi höjer blicken något över den underbart mörka porterhorisonten så kan jag bara konstatera att det knappast behövs någon Brexit för att driva upp priserna. Det klarar bryggerierna och importörerna av själva.

En annan sak som Brexit definitivt påverkar är omvärldens syn på Storbritannien. Jag lyssnade på Korrespondenterna i P1 för någon vecka sedan. Eller om det kanske var EU-podden. Oklar på vilket. Där relaterades det till att det som associeras med britter och Storbritannien brukar vara tea, baconfrukost, pubar och rosenträdgårdar m.m. Fast nu i Brexitkaoset så är det just politiskt kaos och Brexit som associationerna handlar om.

Glädjande nyheter från Storbritannien – Fuller’s blir åter brittiskt

Det var stora rubriker när det blev känt att Japanska Asahi hade kommit överens med Fuller’s om att köpa hela dryckesdelen av det anrika familjeföretaget. Reaktionerna i sociala medier sträckte sig från ilska via likgiltighet till full förståelse. Fuller, Smith & Turner behåller sina vinstgivande pubar och hotel och man hade ett avtal med Asahi om att de nya ägarna skulle säkerställa att London Pride, ESB, London Porter och de övriga ölen skulle fortsätta flyta genom kranarna.

Allt annat än en grinig gubbe
Paul Sykes tar sig ett glas mild på puben Three Goats, Harrogate, Yorkshire

Hur det blir nu återstår att se. Asahi har varit snabba i sitt handlande. Nu, blott tre månader efter tillträdet är det klart med nya ägare igen och nu återgår bryggeriet i brittisk ägande.

Paul Sykes (affärsman från Yorkshire med kopplingar till UKIP), Matthew Freud (ingift i Murdoch media) och Ross O’Hara (Head brewer hos Green King) har toppat Asahis bjuder över med hela 13 pence per aktie.

”Det handlar om att visa hela världen att vi britter klarar oss själva” säger Paul Sykes till Daily News. De tre nya majoritetsägarna bidrar med var sina kvaliter. Ross O’Hara kommer kliva in som Head Brewer hos Fuller’s från och med den 12 maj och gör där med slut på diskutionerna om vem som kommer att efterträda Georgina Young på den posten. Matthew Freud för med sig sina kunskaper från PR-branschen där hans PR-byrå gjorde rekordökning förra året med 30% nettovinst. Detta trots att de redan var Uks mest lönsama PR-byrå. Paul Sykes bidrag är för utom pengarna, enligt The Guardian, ”Loads of attitude”

Han har redan skapa rubriker med sitt uttalande om att bryggeriet givetvis ska fortsätta producera London Pride men att det inte alls är självklart vilka pubar som kommer att få sälja den. Bara pubar som är värda en BRITTISK öl löd hans något kryptiska uttalande. Mr O’Hara ser fram emot att åter igen få återställa Chiswick Bitter’s forna glans. Givetvis ska vi återgå till att brygga bryggeriets bästa öl året runt. Han lovar även en fortsättning på Fuller’s & Friendsserien men med lite annan inriktning. Det kommer snarare bli samarbete med våra riktiga vänner, nämligen öldrickarna.

chiswick bitter-1970s

Omkullkastade planer

Det är knappast första gången jag har planerat stort och vitt och även brett för bloggens räkning men sedan har det inte blivit något alls av det. Oftast har det varit på grund av mig som allt har runnit ut i sanden men den här gången handlar det enbart om tillgång och lite grand snålhet.
Min plan var att dra i gång en irländsk period. Jag har aldrig beställt öl via nätet innan och tyckte att det skulle vara roligt. Första frågan var om det fanns någon bra sida med lite schyssta irländska bärs. Gärna Guinness om det var något jag inte hade prövat, ännu hellre The White Hag eller Kinnegar men aldra helst lite Galway Bay. Nu har jag tittat runt men jag hittar faktiskt inget lämpligt att beställa ifrån. Glasbanken hade inte en irländsk öl, samma sak med Boxbeer. Hopt har lite irländskt men priserna! Obrotherölen går löst på knappa fem euro styck oh sedan ska jag lägga på frakt på dessa. Humm, jag får fundera lite där. Borde ordna en irländsk afton, bjuda in lite folk, fördela kostnaden. Det är 44 cl burkar mycket av det så då skulle det plötsligt bli lite mera överkomligt.

Hur mycket plus får en öl för att det står Fuller’s på etiketten?

Rubriken säger allt egentligen. Givetvis vinklat från min horisont. Du kan ju ha en helt annan inställning till Fuller’s. Kanske drar du automatiskt ner ”betyget” på en öl om det står Fuller’s på flaskan? Eller så har du ett annat favoritbetyg, byt då namnet i rubriken mot just ditt favoritbryggeri.

Två tillfällen får mig att undra, inte om jag påverkas, utan hur mycket jag påverkas av att det står Fuller’s på etiketten.
Läs det jag skrev om Fuller’s Winter Brew, visste jag redan från början att ölen skulle vara god Eller var jag så sugen på just den typen av öl? Eller är det helt enkelt en fantastisk öl.

Nästa exempel är Fuller’s IPA, en öl som jag verkligen inte har lyft till skyarna de senaste åren. Köper den väldigt sällan själv, bara någon enstaka gång per år. Så hade vi provning på temat Öl som liknar Sierra Nevada Pale Ale. Det var systembolagets klockor som fick avgöra vad som skulle vara lika öl. 8-10 IPA/APA/PA testades och analyserades. Fuller’s IPA var en klar besvikelse. Jag visste liksom inombords att den absolut inte skulle vinna men att den skulle kännas så här medioker provad ihop med Jämtlands IPA, Poppels Session, Samuel Adams Boston Ale, Brewdog Punk IPA m.fl. var oväntat för mig.

Två andra talande exempel är BrewDog och Innis & Gunn. Båda två har en trogen skara anhängare som, upplever jag, hyllar sitt bryggeris öl oavsett vad det smakar. Inte ohämningslöst, absolut inte, men kanske så mycket som 0,75 på Untapped för att bygga upp en bild av vad jag menar. BrewDog har sedan en annan grupp människor som muttrar om att det var bättre för, när deras öl innehöll mycket mera humle. De sänker ölen lite, typ 0,25 på Untapped, för att det står BrewDog på den.

Sumering då? Vi människor är bra på att smaka, lukta och bedöma men det flesta av oss påverkas mycket av omkringliggande faktorer. Ljus, historik, vad man ätit innan, vem man provar med, humör, lukter i rummet, tid på dygnet. Ta inte folks rekommendationer för sanningar, smaka själv! Tycker du det är gott så är det gott, punkt! Sedan om det är 4,25 gott eller bara 4,0 gott spelar troligen mindre roll om dina öldrickande kamrater är trevliga. Skål på er och trevlig fredag.

Independent listar tio bra Winter Warmer

Britterna är inte så mycket för julöl, mera vinteröl i största allmänhet. Om det är ett bra drag, detta att förlänga säsongen för ölen med några veckor genom att kalla den vinteröl istället för julöl tål att funderas över. Allt med lite julhysteri på sig säljer väldigt bra i november/december men sedan dör det snabbt och då kan givetvis en vinteröl tuffa vidare. Faktum är att Engelsmännen har haft en tradition av att kalla sina öl Winter Warmer under lång tid. Jag har inte hittat när det startade men många av dessa öl försvann årtioendena efter andra världskriget.

Nu är det dock helt nya tider och jag hittade en lista på ”moderna” winter warmer som Independent har sammanställt.


Mount Saint Bernard Abbey Tynt Meadow
Trappistölen från England, den är jag väldigt sugen på att få pröva. Har hört både ros och ris om den.

Anspach & Hobday, The Porter
Fina grejor, A&H kan sina svarta öl

Hillside Brewery Over The Hill
Helt okänd för mig

Orkney Brewery, Dark Island
Jag har säkerligen druckit den men jag kan inte komma ihåg denalls. Däremot minns jag väl den ekfatslagrade versionen

Fourpure Oatmeal Stout
Havrestout, kan bli hur bra Winter Warmer som helst

The Kernel Export Stout
Den borde definitivt gå mera på export. Kan vara hur god som helst ibland.

Siren Old Fashioned Barley Wine
Siren lovar gott och Old Fashioned lovar ännu mera. En öl att leta efter

The Durham Brewery Imperious
En 12% mäktig pjäs, jag har svårt att räkna in den som Winter Warmer. Way beyond…

Fuller’s Vintage Ale
Kommer snart till bolaget, en högtidsstund

Fyne Ales Origins Kilkerran Wee Heavy
Wee Heavy kan definitivt värma dig om vintern