Gipsy Hill Outlooker

Hazy fruit? Fräsande skum som ger paralleller till cider men skummet stannar kvar under längre tid. Funderar intensivt på om jag vill att en fruktig öl ska vara så här disig. Låt oss förresten kalla den vid sitt rätta adjektiv, grumlig! Den är långt bortom Hazy. Ser ut som en förväxt hallonshot på dryga 4 deciliter. Ni vet en sådan där trögflytande sörja med tydlig syrlighet som serveras på de flesta hotellfrukostar numera. Som ett nyttigare alternativ till morgonjos kanske? Definitivt billigare gissar jag efter som det brukar serveras i 8 cl glas typ.

Nu har skummet lagt sig och det luktar halloshot också, hallon blandat med andra bär, kanske blåbär av döma av färgen, jag hittar äpple också.

Tar första klunken och känslan av hallonshot lämnar. Det här slinker rätt ner i magen utan att krångla. Friskt, aningen beskt, syrligt och väldigt hallonigt. Läser man på burken får man rätta svaret. Hallon, Lingon och Björnbär. Antar att det är björnbären som ger den färg jag svamlade om tidigare.

rbt

Vad ska man dricka den här ölen till? Även här har burken svaret, en natthimmel fylld med norrsken. Jag kan inte någonsin ha tvivlat mera på försäljarsnacket som står på etiketten än nu. Detta är en sommaröl för mig. Massor av solsken, väl kyld. Det är sällan jag upplever att jag dricker en för varm öl när de kommer från matkällarens 10-12 grader men den här hade tjänat på att serveras vid 4 grader. Så kall öl, då vill jag gärna ha varmt. Grillad entrecote, sommarfräch potatis sallad, kapris.

Dock ingen större mening med att drömma sommardrömmar om den här ölen, för den är på väg bort. Den finns kvar i enstaka butiker hos Systembolaget. Fast Gipsy Hill har nog flera, liknande. Detta är en typisk Gipsy Hill öl enligt mig. Syrlig, fruktig och god men inte fantastisk.

Buxton – Trolltunga och räkmacka

Det här har jag gjort tidigare och jag älskar det. Den här gången tog jag vis av tidigare räkmackor hela burken Trolltunga för mig själv. Inte en droppe till frun, hon fick annan öl för hon gillar inte Trolltunga. Att dricka den till räckmackan blir som att få en extra skiva citron, räkorna känns krispigare och majonäsen får något att bryts mot. Buxton leverar! Skål och trevlig fredag på er. (Länk till tidigare inlägg om Trolltunga)

Blues Runs the game, Northern Munk

Jag hittade detta blogginlägg nedkluddrat på ett papper, undrar var jag skrev det? Eftersom jag inte hade dator tillgänglig, kanske satt jag ute i trädgården? Dateringen säger 7 september.

Blues Run The Game, Northern Monk, Burk, Karlströms Malt
En öl som jag funderar på, varför kom denna in på Systembolaget? En tillfällig lansering av Timothy Taylor’s Landlord hade glatt fler, skulle jag tro.

Blåbärsöl? Kan det vara något? Vet ingen blåbärsöl där jag tycker att blåbären gör ett riktigt bra inhop oc med någon större kraft påverkar arom eller smak. Färg bidrar de dock med. Det är faktiskt ett av de svåraste bären vi har i Sverige att göra saft på av just den enkla anledningen att man inte så lätt lockar ur bäret smak eller arom.

Mörkröd, lilablå , blåbärsfärgad vätska. Humlig doft som drar åt det vegitativa hållet. Lite röda bär och humle i aromen. Frisk smak med lätt sötma och diskret syra. Ganska behaglig. Vanilj, blåbär och laktos. Fast det funkar inte fullt ut, spretigt, bären åt ena hållet och humlen i en annan riktning. Inte omöjlig att dricka, absolut inte med pulled pork i pitabröd. Vitlöksdressing, mycket tomater och lite av sommarens sista sallad från grannens land.

Days of Creation – igen

Days of Creation, Thornbridge, Karlströms Malt, ÖlflaskaJag köper gärna två flaskor av varje sort som kommer på bolaget för att pröva den vid minst två olika tillfällen. Kanske två sorters mat, två olika tillfällen, medan jag är på olika humör. Fast jag har nog inte tänkt mig att det ska gå ett helt år mellan gångerna. Nu var det dags att smaka Days of Creation från Thornbridge igen. Jag har faktiskt ytterligare en flaska kvar av den i källaren. Ser jag fram emot att få pröva igen, kanske om ytterligare ett år?

En anledning till att det har dröjt var min upplevelse att den var lite väl aggressiv i sin syra. Det har inte mjuknat något avsevärt i denna flaskan. Kanske mjuknar aldrig syran? Jag har ingen större erfarenhet av att lagra syrliga öl.

Svagt skum, lite mörkare färg, vackert blank röd färg.

Vilken fantastisk arom, helt underbar. Syrligt, vinäger, calvados, fruktigt, aprikoser och övermogna äpplen. Jordigt och brötigt. Riktigt lockande.

Väldigt syrligt och jag parar direkt ihop den med ungsrostad potatis, getoströra med rödbetor samt fläskkottlett. Speciellt getosten gifter sig fint i det hela. Riktigt trevligt med syrligheterna som faktiskt mjukar upp varandra, rödbetssmaken som blandar sig med ölens röda frukter. Hallon, vinbär och så kommer en svag beska uppepå detta. Det blir som en våg av sommar sveper in i mitt kök denna kurrande novemberdag som annars är fylld med dimma, dis och tunga, mäktig höst.

Hisilicon Balong
Skogspromenad med labradoren Brumma, lunchtid, 8 november

Love among the ruins – Thornbridge

Love among the ruins, Thornbridge, glas, mat, Karlstöms Malt, England.jpgBrittisk suröl, kan det vara något? Kanske, kanske inte. Thornbridge har försökt i alla fall. Det handlar om en basöl som har fått mogna i burgundyfat (rödvin) ihop med en dos körsbär. Under tiden har man tillsatt olika jäststammar som Brettanomyces, Pediococcus och Mjölksyrabakterier. Allt för att skapa så mycket komplexitet hos ölen som möjligt. Torr munkänsla, tydlig syra, medium kropp. Lätt kolsyra och riktigt torr och fin avslutning. Utseendemässigt kändes den lite tråkig. Nästan smutsbrun och rejält disig trots försiktig upphällning. Smutsvitt skum.
Aromen är fruktig, körsbär, ekfat, äpplen och svartavinbär.

Jag brukar dela mina öl med min fru men den här får jag nära nog behålla hela flaskan själv. Drack den till hemmagjord fish ’n’ chips. Sherryvinäger på chipsen band ihop syrligheten. Riktigt stilfullt och gott. Jag gillar verkligen suröl och detta var ett bra exempel men jag gillar inte att inte få dela flaskan med min fru. Öl är en social dryck och jag väljer hellre något annat tillsammans med henne.

Gose med grapefruit och orange – I Finally Invented Something That Works!

Jag hade hopats att få smaka lite av Beavertowns projekt Tempus på Göteborgsmässan men det blev bara ett fat påkopplat medan jag var där. Däremot så fick jag en mycket trevlig pratstund med Antonio Sassi. Han är egentligen productionsbryggare inom den icke syrliga bryggeridelen men ibland får han gå över för att hjälpa till. Det var han som tipsade om att senare under kvällen skulle en av deras suröl kopplas på. Han beskrev ölen som lite mera lättillgängliga suröl. Syrliga men inte extrema eller jobbiga.

Humm, visade sig vara en samarbetsbryggning detta också, med Cloudwater.

Antonio Sassi, Karlströms MaltFunkar det då? Jojomän, första klunken kändes lite mjäkig, svag syrlighet, frånvaro av sälta men sedan kom allt i större doser. En sådan här öl avnjutes bäst kall men inte 3-4 gradig utan den öppnar upp precis som all dryck med några grader till.

Den passar precis in i kategorin som Antonio beskrev, lätt syrliga, inte så intensiva eller krävande som en geuze, lambic utan en lättillgänglig sommardryck som svalkar och fräschar upp. Friskt, lätt

intensivt vitt skum.

Citron mycket mer än grapefrukt i aromen, lätt brötig i smaken, medium kropp, kort avslut och där kommer det lite sälta.

Återhållen är ledordet på den här ölen. På gott och ont. Den kommer ofta fungera bra men den kommer inte hitta sin väg in i mitt hjärta. Lämnar dock kvar en stor nyfikenhet på vad som komma skall från Tottenhambryggeriet, för om allt går som Beavertown hoppas så stannar man kvar i befintliga lokaler med sin surölsproduktion när man åter igen skalar upp och flyttar vidare. Fast det sade de om Hackney också. Hur stora ska de egentligen bli?

Morello Cherry Gose från One Mile End

Jag håller fortfarande på att bearbetar mina texter, intryck men inte minst flaskor från Londonresan men det börjar ta på det. Här kommer i alla fall en öl från bryggeriet One Mile End som definitivt är mera nyskapande och experimentellt än traditionellt.

Jag öppnade en Morello Cherry Gose. Moreller är surkörsbär som har mörkt fruktkött och vars saft har kraftig färg. Bra bär till saft eller varför inte till en öl.
Disig öl med en klar rosa färg. Alltså färgen är klar men ölen disig om det ni fattar vad jag menar. Aromen har det mesta som färgen påbjuder. Sötma och syrlighet, cheesecake och koriander, sommar och sol. Skummet är svagt och rosafärgat.
Medium kropp och en stillsam kolsyra bidrar till att göra detta till en inställsam gose. Syrligheten finns där, väldigt försiktig sälta. Körsbär, gröna äpplen, aningen vegitativ.

Morello Cherry Gose, One Mile End, Karlströms Malt.JPGEn trevlig öl men helt fel årstid för den. Jag gissar att den har tappat en hel del karaktär sedan den brygdes. Jag vet inte hur känslig frukt är men om inte körsbärskaraktären har mattats rejält så var den lite för försiktig. Däremot gillar jag den helt lagom syrligheten, inte komplicerat, inte krångligt. Riktigt friskt och fräscht om än lite för snällt.

Sleeping Lemon Export – The Wild Beer Co

En gång är ingen gång, två gånger är en vana. Gammalt talesätt och i så fall verkar det som om det blir en vana under 2018 att dricka Wild Beer. Dagens öl är ett återbesök till Slepping Lemons Export, en öl som jag tyckte smakade bra men där jag störde mig lite på den stalliga aromen. Visst, det hör till stilen och bryggeriet men det var ett halvt snäpp för mycket och jag skrev ner ölen någon poäng eller så inombords.

Vana eller inte så är jag ganska säker på att det kommer bli mera Wild Beer under 2018. De har sålt relativt väl på bolaget men det finns ingen plats i ordinarie lanseringsplanen. Istället är det småsläppen som är Wild Beers plats, helt rätt tycker jag nog. Sleeping Lemons återkommer nog inte, visserligen är stalligheten inte så framträdande som jag kom ihåg den men det är en rätt stillsam öl detta precis som Tepachen. Jag vill att det ska vara syrligare, funkigare, häftigare, mera Wild Beer helt enkelt.

Wild Beer Sleeping Lemons Export, Karlströms MaltEn notering som jag gör med samtliga Wild Beers öl under 2017 är att jag har gillat den bättre vid omprovningen. Sleeping Lemons testade jag mol alena vid båda tillfällena så det var inte kombinationen som gjorde något till eller ifrån. Kanske komer dessa öl lite för tidigt till oss kunder? Kan det vara så att de behöver tid för att mogna? Ingen aning, mina kunskaper om suröl är starkt begränsade. Jag vet att jag gillar dem men sedan är det inte så mycket mera fast det räcker givetvis långt bara det. Skål!

Dags för årets första öl – Tepache från Wild Beer Co

Här rivstartar vi i gamla spår och bara rullar på. Jag har satt upp nya mål för 2018 men det behövs lite tid för att det ska slå igenom, om de slår igenom. Det finns en viss risk för att det rullar på i invanda spår. En sak jag tänker mig ändra är tempus. Jag tror det heter så i alla fall. Jag är ingen språkmänniska men jag har tänkt att mina inlägg ska bli utan tidsangivelse. Inga ikväll, just idag eller en dags som denna markeringar. Varför? Jo jag tänker försöka hitta tillbaka till det goa med att ligga ett par, tre, fem inlägg före så jag inte behöver känna någon press.

The Wild Beer co, Tepache, Karlströms MaltTepache är en öl som tog lite längre tid på sig att hitta fram till hyllorna än tänkt. Om jag inte minns fel drogs den tillbaka alternativt blev försenad två gånger innan den slutligen dök upp. Den lät onekligen nyskapande med annanas, kryddor å så Wild Beers egna vildjäst. Tepache är alltså en Mexikansk dryck som man framställer genom jäsning av ananas ihop med rörsocker. Normalt är Tepache en lågalkoholdryck men här är det alltså en öl inspirerad av originalet men på tilltagna 6%

Ölen är väl sedigmenterad och första glaset är väldigt blank. När jag avslutade flaskan, det är en 75 cl så det tar viss tid, så hade en del av bottensatsen rörts upp men inte farligt. Färgen beskrivs någ bäst som medelstarkt earl grey och jag fick en ta-känsla med i ölen från början. Det är svårt att arbeta upp något skum och det som bildas dör snabbt ut för att försvinna utan ett spår.

Tart and funky står det på flaskan men det är väldigt återhållsam syra och brötighet i den här ölen. Nästan så min fru kan tänka sig att dricka den. Jag vet inte om det är för att jag kan bakgrundsstoryn som jag hittar ananas i aromen men syrlighet, jästighet och fruktighet finns med i en salig röra. Väl utjäst och med en lätt kropp. Inget maltigt, inget humligt snarare drag mot cider.

En okej öl men jag hade förväntat mig mera av något. Mera kraft, överraskning, mera sticka ut, mera syra, mera ananas, mera något annat. Nu blev det mest en stillsam variation av Modus Operandi. Kul att ha prövat men inget för omköp.

Wild Beer Modus Operandi – till tomatsoppan

Egentligen hade jag tänkt mig att dricka den här ölen till något viltkött precis som bryggeriet föreslagit men det blev liksom aldrig tillfälle och när det sedan fanns en tomatsoppa med massor av sötma i att kombinera den med så tvekade jag inte särskilt länge. Nu var det dags att testa den igen. Tomater har en härlig kombination av syra och sötma och nu var det en soppa som min fru hade gjort till sin bokklubb som träffades hemma hos oss. Själv hade jag varit borta och kom hem sent och fick äta för mig själv i köket. Kan låta lite undanskuffat men jag misstycker sällan över att få äta själv. (Skulle kännas nästan pinsamt om någon matade mig)

Wild Beer Modus Operandi, Suröl, Karlströms MaltTill detta plockade jag fram Modus Operandi, som visade sig vara en superb öl. När jag provade den första gången i april så tyckte jag att den såg lite väl tråkig ut med sitt brundisiga utseende och med vissa orena smaker. Smaker som visserligen doldes väl bakom syran och strävheten i ölen men som ändå stack fram. Nu hade ölen klarnat och fått en rödare färg. Aromen var oerhört lockande och smakerna rena. Vinegeraktig syrlighet och ekfatstoner, honung och vanilj, borubon och rött vin. Liten kropp, väl utjäst, bra balanserat.

I våras tänkte jag lite inombords att den skulle vara rolig att pröva till viltkött som sagt. Fast egentligen så tyckte jag nog att den var lite väl ansträngande att få ner så därför blev den stående och jag valde andra öl när vi åt rådjur, älg eller hare. Nu så ångrar jag plötsligt bittert att jag inte hade två, tre eller varför inte fyra flaskor till i källaren av den. Riktgit god suröl som visar att britterna kan mera än bara Mild eller Boring Bitters