Några anspråkslösa förslag

När man provar så fruktansvärt mycket på en gång som vid en festival så blir det svårt att göra någon dryck rättvisa. Torsdagen bjöd på, inte mindre än 53 smakprov av blandade drycker. Rågwhisky, suröl, fin singel cask, mindre fin ung calvados, mäktigt vällagrad calvados o.s.v. När jag nu skriver om ett litet urval av drycker så innebär det inte på något sätt att det jag inte skriver om inte var gott. Speciellt innebär det inte att inte ni skulle kunna tycka om det. Jag gillar ju listor så jag gör en tio-i-topp (utan inbördes rangordning) från mässan.

Carnegie 175års jubileumsversion
Riktigt roligt att det kommer spännande saker från Sveriges största bryggare. Här handlar det om en lite tillskruvad Carnegie som lagrats på bourbonfat. Riktigt trevlig, dessutom har Carlsberg i mitt tycke bästa montern på mässan. Missa inte deras smakkombinationer.

http://tidningenkrog.se/?p=1192

Coeur de Lion, Hors d’Age
Att en Calvados smakar och doftar äpple är inget förvånande men här hittar vi en balans och rundhet som de yngre inte har. Inte heller är den ekigt tung. Bara så bäst av alla de calvados jag provade.

Guinness Stout
Jag skämtar inte men se det som en rekomendation att inte bara dricka nya skapelser hela tiden. Ta tillfället i akt och drick gamla trotjänare.

Highland Park Saint Magnus Edition
För att testa den tror jag att man måste gå på Martin Markvardsens provning men det kan det vara värt för att få dricka en så underbar sak

Hornbeer Carribean RumStout
Ohh, la, la. Fruktig och mörk som den karibiska natten. Mystisk som en Agatha Christiedeckare men med en helt fridfull upplösning.

Slottskällan Kloster 2005
Snyft, den kommer troligen aldrig att bryggas igen och då pratar vi om den bästa svenska belgaren… Passa på medan chansen finnes.

Strömsholms Malakias
Jag är väldigt svag för rököl och detta var den bästa av dem jag provade. Att jag sedan gjorde det snart på en två, ttre smått dålliga öl gjorde inte upplevelsen sämre. Jag citerar. ”Malakias Andersson dömdes, mot sitt nekande, för att ha orsakat att nästan hela Köping brann ned 1889. Vi vet inte om han var skyldig men han inspirerade oss att brygga denna rököl. Vi har bryggt den med bl.a. whiskymalt från ön Islay utanför Skottlands västkust. Humlen är Amarillo, EKG och Wiliamette.” Enligt mannen med mustaschen så buteljerade man röken från lille Malakias lek med egen eld.

Slottskällans Freedom IPA
Slottskällan har gjort två ipor. En traditionellt engelsk och så den amerikanskinspirerade Freedom. Smaka gärna båda och jämför.

Vatten
Glöm för all del inte att dricka vatten. Varannan kanske är att överdriva men varje timme i alla fall.

Ängö Oktoberöl
Nej den har absolut inget att göra med de menlösa pissgula, alkoboostade oktoberölen från Tyskland som vi brukar få in på bolaget. Här handlar det mera om en Märzentolkning.

Nya öl i sommarkvällen

En sådan här sommardag med maskmete, bad, kortspel och vanligt brädspel, glass och allt annat som hör sommaren till kan med fördel avslutas med lite ölprovning. Att hälla upp öl, smaka någon deciliter , sedan öppna nästa för att timmar senare skriva lite om dem när barn (och alla andra också) har gått och lagt sig har sin charm. Det är verkligen de starka intrycken som man kommer ihåg.

S:t Eriks Sommar: Vacker sommargyllene i färgen. Pilsnerlik i aromen d.v.s. torr och humlig. Mycket sträv i smaken medan eftersmaken är klibbig i gommen och gör att man längtar efter nästa klunk. Å fy var omdömet av frun, du får mitt också vilket jag inte tackade nej till. S:t Eriks Sommar kan jag definitivt tänka mig som en matlagningsöl. Drick den väl kyld och fundera över onödigheten i definitionen ale.

Hård: Mörkare än slussvaktaren men fortfarande lätt i kroppen. Alkoholen märks inte direkt i fylligare kropp eller mäktigare öl. Syrligheten stör snarare än den tillför i ölen. Fruktig och definitivt inte hunleorienterad. Jag gillar den mer för varje klunk men jag föredrog nog ändå Slussvaktaren.

Det är roligare att semestra i Sverige numera

En semester i Sverige kändes inte riktigt het när man var 20-25 år gammal. Numera känns det helt okej. Bara en sådan sak att det faktiskt finns en mening med att göra sig en avstickare för att besöka ett Systembolag. På vägen ner från Ludvika så svängde jag och barnen in i Köping och kom på så sätt över tre öl från Strömsholms Brygghus, Slussvaktaren, Hård och Biskop Kol. Slussvaktaren testades omedelbart samma kväll. En klassisk engelsk bitter på 4,5% som de betecknade som alkoholsvag. Nåväl, här hade vi en välbrygd öl som har ett tydligt inslag av  humlearom men inte någon enorm beska. Trevlig att lukta på med sin blommighet, ser fin ut i glaset och smakar gott. Fruktigt och lite syrligt. Lätt i kroppen medel, kanske rent av låg kolsyra bidrar till känslan av bitter. En öl som passade till maten och som passar utmärkt att bara sitta och dricka, gals efter glas efter glas å så ett glas till.

Några flera öl kunde vara på sin plats

Vi testade Sundsvall IPA mot Rainbow Warrior (Närke). Båda två är ljusafärgade med dragning mot halm på ett för stilen helt korrekt sätt. Aromen präglas hos båda av frisk humlighet men där Sundsvall drar mot jordighet så drar krigaren mot citrus. Smakmässigt är Sundsvall lite snällare och rundare. Håller sig mera i närheten av de Engelska IPA medan Rainbow Warrior drar mot det stora landet i väster utan att överdriva på något vis. Kanske blir den två grader för söt i smaken. Båda två har en eftersmak som hojtar om mera öl och båda två är bra som aptitretare. Vinnare tycker jag dock att Sundsvall IPA blir. Tredje ölen som testades ihop med dessa var lite oväntat Biskop Kol men den pratar vi tyst om. Inget jättefel på den men det passade inte mig alls med denna stout som seglat vilse till Indien. Jag citerar deras hemsida. Biskop Kol är en svart ale. Fylligare en en vanlig stout och betydligt kraftigare humlad. Smaken är en ljuv blandning av kaffe, mörk choklad, humle och en ton av lakrits. Slut citat och visst är den kraftigare humlad, så pass att kaffe, mörk choklad och ton av lakrits bleknar bort allt för mycket och humlen är det som finns kvar. Det idiotiska var att i förvirringen bland numren, öl som inte fanns och mitt egna kaos så beställde jag den en gång till, lite dumt.

Helsinge Svagdricka testades och där skedde inte misstaget att beställa den igen. Skönt! Den smakade konstgjord rakt igenom.

Nytt race, belgiska öl.

Bredaryd hade jag tänkt mig att smaka något från. På fatkranen stod det något om Belgisk Dubbel eller så. Därför kunde den passa bra i ett Belgiskt Race. Färgen passade bra in på Dubbelstilen, kanske kunde den ha varit något brunare. Aromen präglas av den typiska belgiska lite syrliga, vridna aromen som gör att en öl blir belgisk. Nu räcker det inte riktigt med detta. En belgare behöver också en viss kryddighet och ett helt batteri av smaker från malten, nötter, russin, torkade frukter, knäckighet o.s.v. Smaken var okej men inte mycket mera. En öl som klart kan förbättras, bland annat kan den jäsas ut något mera. Yttre Gaarden är en öl med smått himmelskt skimmer omkring sig. Jag lagar gärna många olika sorters sillar både till jul och midsommar men även till andra tillfällen och ett av mina mera spektakulära sorter är Gravad strömming Yttre Gaarden. Receptet är från Svenska öl i köket som jag har nämnt tidigare på bloggen. Tyvärr har jag aldrig kunnat göra den enligt receptet med Yttre Gaarden men nu fick jag alltså smaka den. Grumlig värre (Bottenslatten) och rejält opac. Ganska vitt skum men inte riktigt så vit som t.ex. Hoegaarden. Aromen är lite försiktig och jag hade önskat mig mera. Den är rakt på med nejlikor men inget mera. Smaken är uppfriskande, syrlig och koriandern finns kvar men är tyvärr allt för ensam. Visst var den god och jag är glad över att ha smakat den men bättre kan dom allt, grabbarna på Nynäshamn. Munken från Hantverksbryggeriet. Utseendet är perfekt för en dubbel. Blank, lagom brun men med den där antydan till rött. Aromen fylls av sötma,nötter och russin. Den är verkligen publikfriande. Smaken liknar aromen men utvecklas med en härlig karamellton och lite knäckig. Lite sötare än stilen föreskriver kanske men det passar mig utmärkt. Sötman balanseras av en stillsam beska. Klart bättre en Bredaryd

Anders Göranssons Bästa Rököl

Här har vi festivalens gladaste överraskning för mig. Å vad jag skulle vilja ha ett par sådan häringa flaskor i ölkällaren. Att plocka fram till kallrökt lax, äggmackor men framförallt till en god bok och sitta och mysa med i soffan. Färgen är mörkt rödaktig och aromen skriker ut ”Islay, here we come” Enorma mängder torvrök. Mmmm, vet knappt om jag vill smaka först eller om jag bara ska sitta och lukta. Smaken är knäckig och maltig på en gång, inte så kolsyrig, medelfyllig. Blir lite beskare i eftersmaken. Tack Närke för denna ölen. Jag tror nog att jag uppskattar denna mer än Stormaktsportern.

Smaken sötma, knäckig, lagom beska

Underbar öl

 

Ahlafors mörka

Här är man glad att man har betalt tio kronor och dessutom delar denna deciliter med två andra. Inte var det många öl men denna dracks inte ur helt och hållet. Jag vet inte riktigt var det går illa men det smakar helt enkelt konstigt i min mun.