Kungen, eller kanske drottningen, av svarta öl

Imperiet i fråga är det ryska och legenden förtäller att Katarina den storas hov importerade öl från England. Portern som då skulle skeppas dit behövde ha lite mera alkoholhalt och mera humle i analogitet med India Pale Ales. Den första brygden ska enligt engelskspråkiga wikipedia ha varit Thrale’s Entire Porter från 1796. Detta kan tyckas lite sent med tanke på att Katarina den stora dog just det året och om det nu var hon som gillade ölen så…

En imperial stout är inget som man ska svepa i sig. Givetvis, var och en njuter sin öl som den själv vill men detta är öl för eftertanke. Dessa öl har en stor kropp och har de lagrats ett tag kan även kolsyran ha dämpats vilket jag personligen anser är till ölens fördel. Beskan kan variera stort. Speciellt amerikanska sorter som North Coast Old Rasputin tar gärna ut svängarna med humlen. Syrligheten och beskan från de mörka maltsorterna bör hållas dämpade vilket ofta låter sig göras av den högre restsötman och alkoholen. Humle arom ska det finnas men det måste dofta mycket av annat också. Kaffetoner, choklad, nötter, viniöst och inte minst sötma. Smaken har samma beståndsdelar men även lite rökighet, lakrits, bitter choklad. Färgen på ölet är svart, möjligen en röd ton. Skummet ska vara cappucinofärgat eller mörkare än så.

Stone Imperial Russian Stout

Stone är ett legendariskt västkustbryggeri med en tydlig humlig karaktär. Mest kända är dom nog för sin Arrogant Bastard även om Double Bastard rönt stor uppmärksamhet här i Sverige. Nu är det alltså deras Stone Imperial Russian Stout.

En mycket svart öl med ett stort skum som är väldigt ojämn i bubblorna. Skummet är aningen cappucinofärgat. Aromen är följsam, karamellig, inte alls påtagligt humlig, nötig, söt och inte helt oväntat bränd.

Smaken är söt, oväntat söt, brända smaker, lite kaffe, lite anisdragning och alkoholsötma. Den medellånga eftersmaken har mer av en bränd beskhet som närmar sig de torra stouten.

En stillsam Imperial Stout med stor tyngd i eftersmaken. Inget för min fru men själv tyckte jag att den var god. Kanske inte riktigt så god som siffrorna på ratebeer och BA visar. Jag kan dock mycket väl tänka mig att beställa den igen. Jag tycker sannerligen att Slottskällan Imperial Stout är minst lika bra, nej faktiskt bättre. Stöd svensk bryggindustri. Drick Slottskällan Imperial Stout.

Stone Vertical Epic 070707

sve070707Så var det dags att dricka denna belgiska öl med amerikansk touch. Stone är smått mytomspunnet mikrobryggeri från San Diego, Kalifornien. Mest kända är dom nog för sina humlerika öl som t.ex. Stone IPA eller Arrogant Bastard Ale. Nu gäller det deras Vertical Epic, en öl som bryggdes första gången 2 februari 2002 och sedan har det rullat på. Min flaska var alltså 070707. Deras tanke är/var att man skulle spara en flaska av varje årgång fram till 121212 och då sätta sig med en verticalprovning med alla flaskorna.

Jag hade som redan skrivit tagit upp den allt för ovarsamt så det svävade omkring stora flagor i ölen. Den fick då vila sig i kylskåpet och nu var det dags. Det var dock inte helt enkelt att hälla upp den utan att virvla upp bottenslammet. Färgen har dragning åt det orangea hålletmed lite maffiga koppartoner. Något mellanting mellan mörk och ljus öl alltså. Aromen är mild men stor. Lite syrlig, karaktärsfull, kryddig belgisk doft som har stora inslag av nejlika, kanel, kardemumma och apelsin. Smaken liknar den brödiga kryddor, kryddnejlika, apelsin och pepparmynta. Aningen för söt tror jag för att klara av att lagras i nära fyra år till. Eftersmaken är en aningen kantig, lite lakritstoner och känns lite obalanserad på något vis.

Sammanfattningsvis så var det roligt att smaka den men det gör mig inget att jag inte har en hög flaskor i källaren. Jag kommer att dricka den igen om jag bjuds men knappast göra något extra för att få köpa den igen. Klart bättre än Beijing Bière de Pékin. En aningen för skruvad för min smak med absolut intressant.

Amerikanska öl – Gröna Husets Ölsällskaps novemberprovning

Den tredje lördagen i november träffades Gröna Husets Ölsällskap hemma hos Gröningen som tillsammans med Cuba stod som värd. Deras tema var USA och vi fick inte mindre än 13 jänkaröl plus Budweiser och Millers till maten. Maten var underbart goda hamburgare, rent nötkött, med alla tänkbara tillbehör. Man behövde två hamburgare för att kunna smaka av alla tillbehören. Gotti gott gott!!! Lagom till maten plockades alla glas bort och man anbefalldes att dricka ölen i flaska. Jag smakade pliktskyldigast på en Miller men det är verkligen inga öl jag gillar. Onödigt att slösa alkoholplats i kroppen på dylika blaskdrycker.

Ölen som testades under kvällen var följande (i ordning).

 

Samuel Adams Imperial Pilsner (6 p), Left Hand Oktoberfest (7 p) samt Brooklyn Oktoberfest beer (5 p)

cimg3797Här kan man ha synpunkter direkt på ordningen och det hade jag så jag sparade undan SAIPen till senare tillfälle. En rolig detalj är att Left Hands är en ljus lager medan Brooklyn är en mörk lager. När vi tittade på färgen på dem så hade vi svårt att sära på dom. Kanske var Left Hand något mörkare. Vem bestämmer egentligen om en lager är ljus eller mörk? Systembolaget eller importören/producenten? Jag konstaterade även att jag har vänt på Left Hand och Brooklyn. I höstas tyckte jag att Brooklyn var godare… Tja, så är det med smaker och upplevelser.

 

Saranac Black Forest (6 p) och Left Hand Milk Stout (9 p)

Här kunde man få höra en del roliga kommentarer om Saranac att den inte var tillräckligt fylliga, kraftig o.s.v. jämfört med en stout. Visar lite på vikten av att veta lite om öltyper innan man sätter sig och bedömer. Nu ska jag inte sätta mig till doms över andras smaklökar. Saranac är för tunn, lite för syrlig och ganska tråkig för att tilltala mig. Left Hand Milk Stout kommer jag inte riktigt ihåg som en niopoängare men här fanns det arom värd att sitta och lukta på, fylliga smaker och inbrygd trevlighet. Jag vet inte om den kammade hem 9 poäng för att den provades ihop med det som den gjorde.

 

Samuel Adams Honey Porter (6 p), Anchor Porter (6 p)

Samuel Adams hade en väldigt kort eftersmak och först förstod jag inget om varfö rden hette Honey Porter men sedan kom det massor av honung. Både i smaken och i aromen. En sak som förvirrade mig var just honungssmaken. Enligt mina kunskaper om bryggning med honung så ska det inte ge direkta honungssmaker utan jästen jäser bort dessa. Hur det är med den saken får jag forska vidare i. Anchor Porter kom jag ihåg som obalanserad öl och det upplevde jag även denna gång men inte alls så kraftigt som senast. Jag tyckte även att den var lättare i kroppen och mindre bränd i smaken.

 

Liberty Ale (6 p) och Red Seal Ale (6 p)

Här blev det jämt lopp men för allt i världen drick inte en Red Seal för kall. Den var väldigt tråkig i de första klunkarna och kändes bara enkelriktat besk men i takt med värmen kom komplexiteten och den blommade ut. Liberty är enligt mig Anchors bästa öl och kanske borde jag ha satt ett högre betyg på den men nu började smaklökarna domna.

 

brooklyn_brown_aleBrooklyn Brown Ale (8 p) och Anchor Steam Beer (5 p)

Här hade jag ofinheten att bara sippa lite på Anchor Steam Beer för att sedan njuta av Brooklyn Brown Ale. Farinsocker, lite brödig, aningen gräsig/grön och smörkola i lagom dos. Smaken är medeltorr och beskan balanserar fint (något mer än engelska varianter) och det finns lite kaffe och chokladsmak i det hela. Mkt bra öl innan kvällens avslutning.

 

Double Bastard Ale 2007 (8 p) och Sierra Nevada Anniversary Ale 2008 (6 p)

Double Bastard som jag hade hört så mycket väsen om. Kunde det verkligen vara något för mig. Jag tror att den Ska klassas som den dubbel IPA och jag har svårt redan med vanliga amerikanska IPA. Här blev det dock skillnad. Detta är en maltig, söt öl som inte är dränkt i grapefruktsstinkande humle. Beskan finns där och allt för mycket men kvaliteten i ölen kändes tydligt. Eftersom vi var sent gångna på kvällen och inte alla flaskorna gick åt så kunde jag få en med mig hem vilken jag ska spara undan i källaren till en trevlig februaridag 2010 Här började tankarna rinna iväg till problemen med ölstilsindelning. Är detta en DIPA? Vad skiljer då denna från en Imperial Pilsner. Jag vet att Bastard är överjäst och Lagern underjäst men smakmässigt så liknade dessa båda varandra. Dessutom hade jag knappast protesterat om man hade sagt att båda två var amerikanska versioner av Barley Wine.

 

Slutligen vill jag bara återigen ösa lite beröm över värdparet. Till efterrätt fick vi en smarrig Cheesecake som bara smälte i munnen ihop med resterna av Samuel Adams Imperial Pilsner och Double Bastard.

November månads tillfälliga nyheter på Systembolaget

November månads nyheter är inte mycket att diskutera. Köp allt om du bara har råd med det. En flaska av allt landar på knappt sjuhundra kronor. Dyrast är Dark Horizon Second Edition med sina 149 kronor för 50 cl. Enligt Jack Jakobsson som skriver på bkwine så är den kanske inte prisvärd men definitivt en upplevelse värd att kosta på sig. Själv tvekar jag storligen men kommer säkert att falla till föga.

Två öl man inte behöver tveka på prismässigt är Bath Ales Festivity och Nils Oscar Coffee Stout och jag tycker nog att man kan unna sig Sierra Nevada Anniversary Ale 2008, Meantime Old Smoked Bock och Samuel Adams Imperial Pilsner trots att literpriset ligger runt 80 kronor på dessa öl. Sierra Nevada är allt för humlig för mig men gillar man humle så är det absolut en välbrygd öl. Meantime har vi haft förmånen att stifta bekantskap med tidigare men nu är det dags för en rökt öl från dem. En rökt bocköl? Jag har ingen aning om vad det kommer att smaka men smaka ska jag. Samuel Adams Imperial Pilsner vill jag smaka för att se om det går att få balans i en så pass stark, 8,8%, pilsnerliknande öl. Jag är skeptisk få jag tillstå.

Med tanke på min förkärlek för brittiska öl och då inte minst barley wines så är Fuller´s Vintage Ale 2008, Fuller´s Brewers Reserve, Bötet Barley Wine 2007 och Old Guardian Barley Wine 2008 självskrivna. Fuller´s Brewers Reserve ska vara en fatlagrad (maltwhiskyfat) öl som faktisk är en blandning av tre olika öl. Mycket speciel och mycket god, kanske. Det får jag se om ett par dagar.

 

Hum, hur ska jag göra? Ska jag beställa en DH eller inte… Tänk att livet kan vara så svårt ibland.

 

Tre öl som jag slopar är Double Bastard Ale, Ename Cuvee 974 och Innis & Gunn Island Cask. Den först tror jag inte att jag kommer tycka om och troligen kommer jag att få smaka den hur som helst. Ename hoppar jag eftersom jag inte gillade den jätte mycket förra året och Innis & Gunn har jag gett upp på.