St Peter’s Winter Ale

Rullar vidare med ytterligare en av de kommande julölen. Återigen är det ett varuprov från importören Galatea. Årets version av St Peter’s Winter Ale träffade mig med full kraft. Jag stod och lagade mat och tänkte mig en god matlagningsöl. Jag mindes den som något tunn i kroppen men detta var en fullmatad öl med massvis av kropp. Brödig, chokladig och rätt så söt. Lätt torkade apelsinskal, som om man lämnat skalet från en kvällsapelsin på köksbordet till dagen efter. (Jag gör givetvis inte sådant, bara alla andra i familjen) Pomerans och kaffetoner tonar in tillsammans med eftersmaken. Rejält mörk i färgen och en vackert, ljust skum. Det kommer bli flera av den här ölen innan vintern tar slut.

st-peters-winter-ale-karlstroms-malt
Fortsätter att återanvända bilder från föra säsongens julöl. Imorgon så kanske, kanske kommer jag ta tag i mig och fotografera.

Throwback Thursday och Portertorsdag i samma öl

Sitter här på torsdagskvällen med en öl som jag har druckit många gånger innan. Det är inte så väldigt många öl jag kan skriva det om för återköp är inte min starkast gren. St Peter’s Cream Stout är hur som en öl som hittar vägen till min ölkällare med jämna mellanrum. Jag tror den har funnits på bolaget i närmare 15 år.

Här har vi en välgjord stout på 6,5% som luktar och smakar riktigt mycket. Kraftig, vacker och underbar. Trevlig öl alltså. Godast smakar den antingen på Old Jerusalem Tavern eller ute på landsbygden i Suffolk. Helst på The Star Inn, den bästa puben i Suffolk men vänta nu? Det är ju en Adnams pub precis som de flesta i östra Suffolk så det är inte helt lätt att hitta en pub med Creamstouten på fat. Bäst att njuta av den här hemma.

Detta är som sagt en vacker öl, svart färg med fint skum. Rostade korn, choklad och liten skvätt jordig humle i aromen. Det kommer lite sötma och fudge efter ett tag och en touch lakrits. Mjuk, fyllig öl med mjuk kolsyra. Smaken är fruktigare än aromen men i övrigt kommer samma tema igen. Skön avslutning med lite mera chokladighet och mindre lakrits. Skål på er, det var trots allt Portertorsdag för en halvtimme sedan.
St Peters Cream Stout, Karlströms Malt

Vi sammanfattar, julölen

tomteol-fran-storbritannienFem brittiska julöl hade kanske varit imponerande i slutet av nittiotalet men nu är det en försvinnande del i julölsflödet som sköljer över oss i november. En våg som jag upplever dör ut lagom till Lucia då flera eller ibland många av ölen är slut reda. Viktigt att vara tidigt ute om man inte vill missa sina favoriter. Någon sådan fara föreligger inte med någon av de fem brittiska ölen. Det finns relativt gott om dem alla fem.

Man kan rangordna öl på många vis och betygsätta dem men med bara fem öl så blir inte listor så intressanta. Istället har jag försökt att hitta lite olika kategorier där vi finner lite olika vinnare.

Årets mest oväntade
Här får vi ge priset till BrewDog och deras Santas Paw. Så lite humle, så mjuk karaktär och ändå så fin och elegant. Riktigt oväntat för att vara BrewDog

Årets nykomling
Här plockar jag fram Buxton Winter Stout. Julölen från Fuller’s, Shepherd Neame och S:t Peter’s har ju funnits med innan och BrewDog är ju gamla i gården så man blir knappast förvånade över att de har med en julöl. Alltså blir det en ohotad kategorivinst för Buxton

Årets humligaste
Bara i detta samanhanget kommer jag att kalla Fuller’sölen för mest humlig men där ligger den i topp. Kanske inte för mängden humle, det vet jag inte något om, utan mera fö upplevandet av humlen.

Mesta plumpudding
Å vad massor av plumpuddingkänlsa det finns i Sheperd Neames Christmas Ale. Det luktar torkad frukt, smakar tungt och lämnar en blytung mage efter sig. Visst låter det plumpudding, själv har jag aldrig provat det.

Den bästa
Då väljer jag S:t Peter’s i år. En öl som passar mig riktgit fint i år. Visserligen söt men inte allt för sliskig även om den ligger där och dalrar. Den kommer funka fint till julmat men även till tystnaden vid granen när resten av familjen har gått och lagt sig.

St Peter’s Winter Ale

En klassisk julöl som jag inte har koll på hur många år den har funnits på Bolaget men den har hamnat i beställningssortimentet ibland och ibland har den inte kvalet in, om det stämmer med de uppgifter jag har fått. Det är ju oftast en hel del hyss, hyss om sådant. Äldre än 20 år kan den dock inte vara för i år är det 20 år sedan bryggeriet startades.

st-peters-winter-ale-karlstroms-malt
Flaskan är alldeles för fin för att kastas. Här återanvänd som ljusstake.

Mörkt rödbrun och utan något större skum så gör den sig bra i ett klassiskt pintglas. Jag är barnsligt förtjust i den ovala flaskan och känner mig riktigt nöjd över att den är tillbaka. St Peters är en öl som i mitt minne fortfarande är en öl som riskerar att smaka surt/syrligt på ett otrevligt vis. Roligt detta med minnet för när jag scrollar igenom mina egna kommentarer om just Winter Ale bland S:t Petersinläggen så handlar det ofta om att jag blir positivt överraskad? Har den varit syrlig ett år, eller? I år är smaken fylld av behaglig sötma som drar åt det sliskiga. Ett glas räcker gott som det är men ihop med mat blir det bättre. Gärna en Jansson, omelett och en knäckemacka. Knäckebrödet bygger en maltbrygga till ölen och bidrar med en sädig grundton som ölet mår riktigt bra av. Aromen är rostade kaffetoner, lätt chokladig, torkad frukt. När det blir tomt i glaset och jag luktar igen så kommer det en rökighet som jag inte hittade först. Subtil öl med många lager. En öl värd att spara till julaftonskvällen, att öppna den vid brasan eller granen när barnen knoppat in. Tyvärr funkar det inte riktigt så hemma hos oss längre. Jag somnar nämligen innan barnen.

Dags för julöl

På tisdag släpps julölen fri för året. En sökning på Systembolagets fantastiska websida (lite ironisk är jag här, borde kanske ha varnat känsliga läsare) gör mig lite förvirrad. Har man redan släppt viss julöl? Eller är de kvar från förra året? Hur som, fem julöl från Storbritannien verkar det finnas. Två av dem har säljstart på tisdag och de andra tre finns redan på hyllan.fullers-old-winter-ale-karlstroms-malt-systemboalgets-bild

BrewDog Santa Paws
Buxton Winter Stout
Fuller’s Old Winter Ale
Shepherd Neame Christmas Ale
St Peter’s Winter Ale

Som sig bör i brittisk tradition så är det inte julöl utan vinteröl. De två först känns absolut mest spännande medan jag kommer att köpa de andra också och pröva igen. Inget fel på dem men inget jag direkt längtar efter. Fuller’s har visserligen fräschat upp sin etikett till Old Winter Ale och det anser jag var ett kliv framåt. Detta är en bra öl, smakar Fuller’s. St Peters har varierat genom åren men 2011 beskrev jag dn som ”Det är en gedigen, präktig engelsk bitter utan några större julkrusiduller. En vintervärmare så till vida att den har rund, fyllig kropp och en ganska tydlig alkoholnärvare.” Får se vad det ger i år. Shepherd Neame? Nja, men om jag köper de andra fyra så blir det klart den också.

Köptips

Ska du handla öl till helgen? Det är ganska många som vill ha lite köprekomendationer och ofta med tillägget att man vill kunna gå in direkt till butiken och handla. Här kommer mina köprekommendationer för er som bor i Falköping och det aningen begrensade sortimentet som fins här. Jag tänkte att jag skulle återkomma lite nu och då med dessa rekomendationer. Hör gärna av er med era tankar om ölen och ni prövar dem. Givetvis beror det på vad man handlar till för ett tillfälle men denna köprekomendation gäller fyra goda öl att dricka till helgen och man ska alltså kunna gå in och plocka dem direkt från hylla i Falköping.

Brakspear Oxford Gold blir mitt val i den enormt breda kategorin Ale. Detta är ett praktexemplar på en lätt fruktig, ljus ale med karaktärsdragen placerade mot humlesidan utan att hamna i träsket. Lätt i kroppen och frisk. (Nr 1533, 15 kr, 33 cl) Drick den som den är eller till maten.Undvik mat som är allt för delikat eller tokstark.st_peters_cream_stout_detal

Bland lagerölen finns det verkligen massor av olika sorter som smakar väldigt lika. Jag väljer ut Red Stripe som sticker ut både genom sitt ursprung från Jamaica och genom sin design på flaskan. OBS valet har alltså inte mycket med smaken att göra, Det finns gott om ljusa lager som smakar lika bra eller kanske man ska säja, lika neutralt. (Nr 1531, 14,90 kr, 33 cl) Enkel, okomplicerarad. Passar bra som matlagningsöl eller som välkomstöl.

Lika bra att vi tar en veteöl också. Valet står lite mellan klassisk sydtysk eller inte men jag stannar till slut för en Franziskaner Hefe-Weissbier (Nr 1687, 20,50 kr, 50 cl) Banantyngd i aromen, lättillgänglig som få men med karaktär. Definitivt ett mat öl, lite vanvördigt kan man säga att den passar bra till all mat men inte blir inte någon smaksensation med någon mat.

Avslutningsvis väljer jag en av mina egna klassiska favoriter. St Peter’s Cream Stout från den engelska landsbygden är en fröjd av rostad smak och med en liten touch av rågbröd i smaken. Fyllig öl med god pubkänsla över. (Nr 1671, 28,90 kr, 50 cl) Med sin fyllighet så passar denna bra mot slutet av kvällen. Till mat så kan man pröva den till reda köttgrytor eller mustiga soppor med lite kött i.

Njut av den kommande helgen

Idag fick det lov att vara paus…

Jag borde sitta här och dricka mera julöl, lukta, smaka, analysera. Helst också Mariestads Julöl och Falcon Julöl som jag har köpt som referens för att kunna skriva en artikel till lokalblaskan för att se om de vill ha julölsartikel. Borde men gör inte. Klockan är sent, barnen sover, disken är avklarad och jag väntar på att frun ska komma hem från sitt styrelsemöte. Jag njuter av att ha hällt upp en hel öl i ett bastant pintglas, aningen för tjockt för att på något vis kallas finglas. Jag tittar lite förstrött på färgen och visst, jag luktar på den men inte förrän framåt tredje, fjärde klunken. Det är en gedigen, präktig engelsk bitter utan några större julkrusiduller. En vintervärmare så till vida att den har rund, fyllig kropp och en ganska tydlig alkoholnärvare. Maltighet är ordet för dagen och humlen finna bara med som en balansspelare. Det smakar bra av bara tusan och detta trots att denna ölen ofta genom åren har gjort mig lite besviken. I år är det ingen tvålarom, ingen otrevlig syrlighet utan bara god. En riktig St Peter’s öl. Fem saliga luvor (ett överbetyg, jag vet) för en njutbar öl.

 

Fem tomteluvor (Mycket goda, jag ska så fort jag hinner köpa på mig några flaskor)
Gouden Carolus Noël
S:t Eriks Barley Wine
St Peter’s Winter Ale

Fyra tomteluvor (Har du inte smakat den ännu? Se till att göra det)
Jämtlands Julöl
Sigtuna Vinterlager
Oppigård Winter Ale
N’ice Chouffe
Anchor Our Special Ale

Tre tomteluvor (Jag har inget emot att dricka flera av dem men jag kanske inte går till bolaget och köper en till nu när det finns annan öl hemma.)
Abita Christmas Ale
There Is No Santa

Två tomteluvor (Låt den vara, det finns bättre)
Snowblind

En tomteluva (Varning, varning, inget att ha)

Tillägg: När man är van att hälla tredjedels fullt i tulpanglas är det bra om man dricker mer än tre, fyra klunkar.innan man luktar på den. Annars är det lätt att man får öl i näsan….

 

St Peter’s provbrygd

Som jag skrev den 16 juni så fick vi några flaskor av St Peters provbryggd. I söndags skulle denna avsmakas. Till min hjälp hade jag Konstruktör’n och Grannen. Ingen av dem hade väl hört mig tala allt för illa om provbrygden så de skulle ha ganska neutrala förväntningar på den. För att göra det hela så neutralt som möjligt så skulle vi testa fem öl och vi skulle ha en halvblind provning. Min svägerska som inte vill uppträda med namn på Internet (men hon heter samma som Sveriges roligaste kvinna) ansvarade för upphällandet av ölen.

De fem ölen var förutom St Peter’s provbrygd (9,5%) fyra öl med lite skiftande karaktär för att ge oss ett spektrum av ”Engelsk” stark öl.

McEwans Champion, en skotsk ale på 7,3%
Adnams Tally-Ho, en traditionell engelsk Barley Wine
Fullers Brewer’s Reserve Limited Edition No 1 Oak Aged Ale, Engelsk Strong Ale (7,7%)
Mohawk Snowblind Strong Ale, en amerikansk strong ale på 7,5%

Fyra olika typer av öl och så en katt bland hermelinerna. McEwans och Adnams var helt nya för mig, Snowblind och Brewer’s Reserve var väldigt länge sedan jag drack. Snowblind kunde man dessutom förvänta sig vara en aningen trött. Pang! Så var startfältet igång.

Glas 1:
Mörkt röd färg med ett stabilt skum. Maltig, söt, russin, ganska enkel, alkohol. En tydlig, rakt på sak öl. Smaken medelfyllig, lite brödig och med ektoner. Borde inte dessa ha funnits där i aromen om det var Fullers? Sniffar igen, finns de inte där? Eftersmaken är fräsh och mera humlig en ekfatsaktig. Lätt spritig, menthol. En lätt spritig öl som balanceras av ekfat i smaken och humle i eftersmaken. Inte alls i aromen. Enkel och rakt på sak trotts sin alkoholhalt som borde kunnat bjudit på mera. Poäng: 9 (men en svag nia) Min gissning: Fullers Rätt svar: Snowblind

Glas 2:
Riktigt djup röd ton. Vacker som en höstkväll i New England antar jag. Skummet är aningen mörkt i färgen. Aromen är söt, fruktig, med inslag av bittermandel och choklad. Torkade frukter, russin kanske lite nötig. Aromerna bara väller välvilligt emot en. Smaken är om möjligt ännu mjukare. Fyllig och nästan sirapslik i munen. På gränsen till kladdig i eftersmaken. Man tar bara en klunk lite nu och då. Som en klunk tradition, stilla ro och stora läderklädda Chesterfield fåtöljer. Poäng: 9 (på gränsen till 10) Min gissning: Adnams Tally-Ho (Rätt svar)

Glas 3:
Mörkröd, medelstort skum. Aromen sur och ohumlad. Tänk att ohumlad kan kännas som en egenskap. Smak av mörk choklad,, knäckig, karamelliserad, sötma. Citrus först i eftersmaken. Okej öl utan uttalat mål. Skulle kunna vara roligare. Trött Snowblind eller Skotsk mästare? Poäng: 7 Min gissning: Efter mycket tvekan Champion (Rätt)

Glas 4:

Bärnstensfärgad med medelskum. Syrligt, svag humling utan en massa andra spännande dofter. Knäckig, lite fruktig smak. Syrlig och alkoholsötma. Lite mera brända smaker i eftersmaken. Den här ölen behövde man dricka fort för den smakade inte alls bra avslagen och det blev den snabbt. Poäng: 6 (och detta när den var som bäst) Min gissning: Snowblind Rätt svar: Fullers Brewer’s reserve

Glas 5:
Aningen oblank, medelljus öl utan skum. Luktar lite sur med drag av saison/trippel. Tydlig doft av gröna äpplen. Mycket kolsyra, smakar speciellt och är platt och tråkig. Dragning åt grapefrukt. Lite mera sötma i eftersmaken. Kvällens sämsta öl, som en dålig trippel. Platt och för dålig karaktär. Poäng: 5. Min gissning: St Peters provbrygd (Rätt svar)

En kul provning där Tally-Ho gav mersmak. Frågan är hur jag får tag på flera flaskor av den. En annan fråga är om St Peters låter mig provsmaka deras öl någon mera gång?

Varför smakade St Peter’s Cream Stout bättre förr

För några år sedan dök det upp en spännande flaska på bolaget. Den var formad som en fickplunta snarare än som ölflaska. Det var ingen vanlig stout utan en Cream Stout vad nu det skulle betyda. Aningen rök i, lite fylligare kropp och kanske aningen krämigare. St Peter’s blev något av ett favoritbryggeri och en starkt bidragande anledning till att det blev en ölresa till Suffolk. Jag trodde mig veta att de tog emot besökare. När deras öl först dök upp i Sverige så läste jag mig till att John Murphy hade en tanke redan från början när han köpte de oanvända gårdsbyggnaderna att han skulle ”utbilda” folk i ölkunskap. Gårdsbyggnaderna står i en fyrkant och man skulle få vandra med malten, humlen och övriga råvaror runt, se hela produktionen och sedan avsmaka öl i St Peter’s Hall. Det skulle bli spännande och högintressant. När jag sedan började planera så var det bara att gå in på hemsidan för att boka biljetter. Visningar endast lördag och söndag (och bankholiday mondays)! Snopet var bara förnamnet. Söndag kändes uteslutet med tanke på hemfärden och lördagen ville vi tillbringa på ölfestival. Jag skrev och frågade och efter lite e-postkommunikation blev det bestämt att Mark Slater, headbrewer skulle träffa oss klockan 14.00 för att prata om bryggeriet men han kunde inte på grund av healthcare regulations visa runt oss i bryggeriet. Fine, om det verkade riktigt spännande så skulle vi kanske smita tillbaka på lördagen trots allt. Väl där blev rundturen något helt annat än vad jag hade tänkt mig. Mr Slater var inte redo att ta emot oss. Han hade rent av glömt oss, verkade stressad över att ha oss där eller om han alltid pratar så där fort. Vi pratade lite om vad vi hade sett i Suffolk innan och tvärt emot vad som sagts innan så tog han oss på en rundtur för att visa oss vad som skiljer St Peter’s från andra bryggerier. Vi kunde inte riktigt gå in bland mäskpannor och vörtkokare men vi stod på någon slags innergård och tittade in i bryggeriet genom fönster. På denna innergård hade man ställt dit tre nya jästankar som skulle installeras för att öka kapaciteten. Höjden på dem hade anpassats så att de inte skulle synas över de ursprungliga taken om man stod ute på fälten. Jästankarna var för tillfället den största flaskahalsen men efter att dessa hade installerats så skulle det bli buteljeringen som avgjorde produktionsvolymen.

St Peter's nya jästankar

St Peter säljer till drygt 30 länder och efterfrågan överstiger rejält produktionskapaciteten. Resultatet blir att t.ex. Nethergate Brewery kontraktsbrygger öl som ska hamna på fat. Greene King brygger det mesta av flaskölen som ska exporteras. Det är därför som vi har de runda St Petersflaskorna numera. St Peters själva skulle gärna ha samma form som innan men Greene Kings flasktappningsmaskin klarar inte av den formen av flaskor. Så alla vi som tyckte att St Peters inte riktigt smakar lika bra som innan så har vi troligen rätt. Vi fick testa St Peter’s Old Style Porter i två versioner. En från oval flaska bryggd hos St Peter’s och en rund flaska bryggd hos Greene King. Det ända som verkligen skiljer enligt Mark Slater är själva jästen. Resultatet är en stickigare öl vilket får mig att undrar över kolsyrehalten i öllen men Mark försäkrar att den är den samma. Chokladmalten kommer inte heller fram lika tydligt i Greene Kings version men jag hittar inte Green kings gräsighet som jag annars förknippar med deras öl. Slutsatsen är att St Peter’s egna version smakar betydligt bättre. Jag undrar om det kan ha något med flaskan att göra eller det faktum att jag står i baren och hänger med Mark Slater. Vi fick pröva deras fruktöl vilket inte är att rekomendera. Lätt kropp, låg arom och inte särskilt mycket karaktär. Deras Winter Ale bjöd han även på men jag vågade inte fråga varför den smakar surt i Sverige… mark var allt för trevlig för detta. Innan vi skiljdes åt så stack han iväg och hämtade två flaskor specialbryggd öl åt oss. Den svenska och den amerikanska marknaden efterfrågar alkoholstarka öl, något som alltså inte alls fungerar i England. Engelsmänen vill knappt ha 5% men St Peters ska alltså försöka sig på detta. Jag lovar att återkomma med en riktig recension men jag kan säga att de har en bit kvar… En bit kvar har de innan de släpper sin whiskyöl.

Mark Slater heller upp öl

De ska göra ett samarbete med St George som bara ligger några riktigt präktiiga stenkast där ifrån men det fick vi inte smaka. Summerar vi det hela. Skönt att få veta hur det låg till med flaskans form men surt att bara (nästan bara om man inte dricker ekologisk) kunna få tag i licensbrygd. Jag hade nog trot att St Peter’s var lite större än det var i själva verket. 15000 barrels per år gör väl att de ”bara” är lite drygt dubbelt så stora som Nils Oscar eller Jämtlands? Mark Slater visade sig vara en synnerligen sympatisk prick. Kemiingengör från början som halkat in i bryggarbranchen, varit i USA under några år och bryggde nu öl å St Peter’s. Hade många önskningar om sitt bryggeri men levde i en verklighet att han bryggde det som han blev tillsagd att brygga.

Årets Tio Bästa Öl

Årets tio godaste öl

Jag har lagt in en ny flik på sidan, Årets Tio Godast Öl. Det handlar inte nödvändigtvis om de tio lukt och smakmässigt bästa ölen utan om de tio ölen som har smakat absolut bäst. Listan består i dagsläget av följande öl

Plats nummer 1: Ocean Arbetarporter som jag drack på Bishop (Järntorget) när jag var på shoppingrunda med frun, Drutten, hans fru och Steves fru. (Ulrika, Pernilla och Maria är fruarnas namn i nämnd ordning)

#2 Får bli den Duvel som Cuba bjöd på hemma hos sig. Efter att han hade bjudit på öl nummer tre som var en Maredsous 8

#4 Midnight Sun från bröderna Williams. En rest från i fjol som stod i källaren.

#5 Är lite oväntat för mig själv St Peter’s Winter Ale. Se gärna äldre inlägg för anledningen till min förvåning.

#6 dracks också på JärnBiskopen, Aecht Schlenkerla Eiche Doppelbock var den öl som fick försöka matcha Arbetarportern vilken den gjorde ganska bra. Jag gillar rököl.

#7, 8, 9 och 10 Nu hamnar vi bland öl som mest finns med för att jag inte har druckit så många öl ännu i år. Chimay Blå och Fullers IPA fanns lite oväntat till hans när vi vuxna skulle få ett glas vin hemma hos Rickard. K-9 Cruiser har jag nästan glömt hur den smakade så det kan inte vara så mycket med den och så släpar Kals aldra sist.