Very Big Moose – återprovningen

Ibland är det svårt att förstå sig på smaksinnet. Kanske har jag en för impulsrik dag just idag, eller så handlar det om smakerna som jag har prövat tidigare idag. Brasna är tänd precis som förra gången jag provade den så där kan det inte ha blivit fel. Vad det än beror på så faller inte Very Big Moose mig i smaken den här dagen. … Fortsätt läsa Very Big Moose – återprovningen

Brewdog – Santas Paws

Lite torrare och lite mindre humlebeskare i år. Det är den synnerliga komprimerade beskrivningen av Santa Paws. Ska man vara lite utförligare så kan man lyfta fram chokladen och russinen i aromen. En smekning av madeira. Mjuka smaker men spritsig munkänsla. Hög hinkabilitet. Den slinker ned lätt, både med och utan ost som tilltugg. Beskan är alltså snäppet lägre än jag minns ifrån ifjol men … Fortsätt läsa Brewdog – Santas Paws

Innis 15 – ännu en kartong

Jag har flera favoritbryggerier, några jag brukar tycka bra om å så har jag några få bryggerier som jag har en viss aversion mot. Innis & Gunn är ett sådant. Om det inte vore för mitt engagemang och övertygelse att mitt arbete med denna blogg är viktigt för i princip hela jordens överlevnad så hade jag kanske valt att inte köpa den här ölen. Läget … Fortsätt läsa Innis 15 – ännu en kartong

Återprovar Innis MangoIPA

Detta skulle kunna vara lite no, nej, never again men det är det faktiskt inte. Det är helt okej om än lite isglassaktigt i sötman. Honung, lätt maltighet som bidrar med knäckighet och en tung sötma. Aromen är väldigt fruktig, mycket stenfrukter, persika, inte oväntat mango och så undertoner av citrus och tallbarr. Inte något IPA-tryck i beskan och smaken ligger kvar i samma härad … Fortsätt läsa Återprovar Innis MangoIPA

Electric India – BrewDog gör humlig saison

Saison, denna underbara ölstil som det helt enkelt inte går att få grep om. Det blir lätt så när man mest läser om en öltyp innan man brygger vilket jag gissar har varit fallet för mer än en bryggare. Nu är det alltså dags att prova den skotska tolkningen. Riktigt tunn och transparent gul färg. Mycket skum som snabbt dör bort och lämnar verkligen ingenting … Fortsätt läsa Electric India – BrewDog gör humlig saison

Hösten är här – Very Big Moose (Brewdog vs Fierce Beer)

Jag har precis tagit en kvällspromenad med hunden, småregn och fortfarande blåsigt men inte alls som för bara några timmar sedan när det vräkte ner. Temperaturen har sjunkit tillräckligt för att gubbkepsen ska åka på och väl hemma så tände jag i brasan och sitter nu och bara njuter. I glaset har jag en svart sak på mäktiga 12% Det är reklammucklarna BrewDog som har … Fortsätt läsa Hösten är här – Very Big Moose (Brewdog vs Fierce Beer)

Att dela en öl med sin granne – Manic Mango

Brewdog, Mango, IPA. Ni förstår givetvis att jag inte är så förtjust över detta. Lägg till ett josaktigt utseende, disigt som en San Fransciscodimma fast det blir ju fel kust då. Aromen är pressad med mangotoner, grapefrukt och tallbarr. Tillbakahållen beska, medium kropp och fullt med mango hela vägen. Vad gör det nu att denna ölen, trots sina egenskaper plötsligt blev en god öl? Platsen, … Fortsätt läsa Att dela en öl med sin granne – Manic Mango

Mangoes on the Run IPA

Innis&Gunn är som ni vet kära läsare allt annat än mitt favoritbryggeri. Lite för söta, lite för mycket kokos och lite fel i allmänhet. Visst, vissa sorter har jag kunnat tolerera mer än andra och deras saison, Latitude & Longitude: 001 Raspberry Barrel Aged Saison, var riktigt fin. Nu kommer en som kanske inte är ekfatslagrad. Jag undrar om I&G har gjort något som inte … Fortsätt läsa Mangoes on the Run IPA

Startar med Traquair Spring Ale

Då är jag igång igen med bloggandet! Jag har verkligen saknat mitt bloggande men ibland får man inte göra det man vill. Eller för att citera Rickfors ”Att göra det man måste är att göra det man vill” Nu ligger mycket på plats som det ska i mitt liv och jag kan hitta lite tid för bloggandet och vad kan vara en bättre dag en … Fortsätt läsa Startar med Traquair Spring Ale

St Andrews, en god öl från Belhaven

Peter M Eronsson beskrev klassiska brittiska öl som lite milt humlade, maltiga med drag mot det knäckiga. Den första ölen jag prövade efter hans föreläsning (då jag sparade lever och hjärna och bara lyssnade) var St Andrews och direkt tänkte jag på hans ord. Det här är som urtypen i den brittiska öltraditionen. Ljust kopparfärgad, relativt tjockt skum. Mycket karamell i aromen, fruktiga toner men … Fortsätt läsa St Andrews, en god öl från Belhaven