Ett besök på Bishop

Pandemin har slagit hårt i världen och det känns lite futtigt att prata Coronarelaterade ölproblem men ta det för vad det är. Detta är trots allt en blogg med ölfokus. Det är bara att konstatera att Bishop Arms inte längre är det ölmecka det än gång var i det nyss uppvaknande öllandet Sverige. Rakt ut tråkigt utbud av öl helt enkelt, med mina preferenser alltså och bara fatölen i åtanke. Vem orkar efter en hård dag på jobbet stå och välja flasköl ur en kyl som knappt syns? Speciellt när man inte klarar av att läsa vad det står på flaskorna numera.

Halvhjärtat Oktobertema kan väl gå an för jag vet inte om jag vill se ett helhjärtat oktoberfestfirande på en tisdagstom Bishoppub men liksom bara två öl på pumparna som inte kommer från de stora leverantörerna. Ni har säkert läst något om Ölfrämjandets genomlysning av fatsituationen i Göteborgsområdet men att det skulle vara så illa på det som en gång i tiden var Ölsveriges, om inte krona i juvelen, så i alla fall något av en ryggrad, hade jag inte trott och så illa är det inte riktigt. Det är fler än bara en leverantör men det mesta kommer från de stora distributörerna. Inte riktigt ett Bishop att känna igen men så har det blivit under pandemin enligt personalen. Det Bishop jag besökte ligger i Skövde och är ett av Sveriges mindre BA vilket skulle kunna vara ytterligare en del i förklaringen. Förhoppningsvis kommer det börja rulla på igen nu när vi öppnar upp Sverige igen. Fast då gott folk där ute i vårt bryggeritäta land, då gäller det att vi kunder visar vad vi vill ha säger ölbloggaren som till slut beställde ett glas Siren Broken Dream vilken säkerligen är levererad av Great Brands. Kan vara på sin plats att påpeka att jag absolut gillar BA och inte minst i Skövde har jag alltid fått bra service. Hur upplever ni utbudet på era Bishop Arm’s ställen?

En öl, lite jobb och bara njuta. Allt som saknas är ett bra cask-utbud. Skål på er.

En svart skapelse på 6,5% som bär tydliga spår av oxidation. Absolut inte helt ”off” men påväg däråt. God öl idag men hur är den på lördag? Funderar hur länge den har varit påkopplad.
Nötig, chokladig. Mycket tranbär, lingon och givetvis kaffe. Det är hur som helst en stout, alltså en sturskare öl i det kraftigare registret. Det känns som mer än bara 6,5% i ölen. Tänk vilken lyx att få smita in på puben på väg hem från jobbet en tisdag vid åttatiden och ta sig ett välförtjänt glas. Jag ignorerar allt jag har skrivit ovan och loggar in den som en femma på Untapped. Skål på er alla glada människor där ute.

Mot bättre vetande

I mitt sökande efter den perfekta brittiska ölen (lugn, jag bara överdriver, det finns ingen sådan öl) så köpte jag ett antal öl för att ta igen lite förlorad mark här på bloggen. I den lådan fanns det två öl som jag absolut köpte mot bättre vetande. Det var Tiny Rebels Fizzy Bubbly och Sirens Maiden 2019. Det finns stor skillnad mellan dessa två ölen men gemensamt är att om jag hade varit logisk så hade jag inte köpt dessa två öl.
Vi börjar med Maiden från Siren Craft Brew och då i deras 2019 tappning av denna Barley Wine. Jag gillar Siren som bryggeri, snygga etiketter, bra öl, ofta otroligt goda men ibland allt för humliga för min smak. Detta är som sagt en Barley Wine så det borgar för att jag ska gilla den men det som gör att jag egentligen borde backa på den är priset. 115 kr för 37,5 cl är överdrivet hur snygg flaskan än är och vaxet gör inte mig gladare. Fast, köpte den gjorde jag så med facit i hand tror jag att Siren och Great Brands gjorde rätt. Jag gissar att det inte är en öl som man hoppas på hur mycket omköp som helst på.
Tiny Rebels är jag som bryggeri mera skeptisk till. Jag minns deras introduktion på Stockholmsmässan för evigheter sedan. Tunn kropp, inga karamelltoner och obskyra mängder humle. Fizzy Bubble är en lageröl med Key Lime i en burk som ser ut som om den innehåller läsk. Knappast en öl jag kommer tycka om men ibland måste man stödköpa.Hur ska vi annars få mera Walesisk öl på Bolaget? Varför vi vill ha mera sådan öl på Bolaget är en helt ovidkommande fråga!

Siren återkommer till Sverige

Limoncello SirenDet är Great Brands som kommer dessa glada nyheter. Siren är bryggeriet som har försett oss med den fullmatade lågalkoholipan Half Mast, den syrliga Limoncello, den mjuka Ryesing Tides eller varför inte nattsvarta Broken Dreams (jag minns den som nattsvart i alla fall). Jag trodde att Siren Craft Brew skulle komma och ta över Thornbridge plats på den brittiska tronen i Sverige men båda två fadade bort i kölvattnet av Fuller’s och inte minst BrewDog. Nu är alltså båda tillbaka. Thornbridge levereras av Bier & Co Sweden medan Siren plockas in av Great Brands som även har Magic Rock.
I dagsläget är det oklart vad som kommer häråt. När jag ringde och pratade med Great Brands så skulle man snart sätta sig och ha strategimöte. Om fyra till sex veckor kommer de första ölen och om det inte bara är riktigt små volymer så kommer allt att kunna finnas via Privatimport. Det är bara att höra av sig och pröva. Tanken är inte att lägga sig på ett specifikt sortiment från Siren utan att variera sig friskt, allt efter vad som kan passa vid varje leverans. En del beror också på Systembolagets intresse. Vi pratade lite om nya sortimentsmodellen som låter intressant men som är svår att se hur Systembolaget ska klara av med sin något stelbenta organisation.
Klart är dock att vi kan hoppas på en hel del trevligt från Siren Craft Brew framöver.

Siren Craft, Draugen, Karlströms Malt
Draugen, en imperial smoked porter som gjordes ihop med Dugges

Torsdag, årets första torsdag! Draugen – Siren/Dugges

Vad kan passa bättre att starta igång torsdagsportrandet än just en porter? Draugen är dessutom en samarbetsbryggning mellan Siren Craft och Dugges vilket gör att jag tycker den passar riktigt bra, både svensk (typ lokalt) och brittiskt, porter och rökig, allt i ett helt enkelt. Kan det bli bättre? Det är precis vadjag kommer att märka när jag öppnar den.

Etikettsmässigt så skriker det Siren Craft om den. Om vi startar med namnet så är Draug ett sagoväsen från den nordiska mytologin. Helt nytt för mig så inget av de mera framträdande alltså. Enligt wikipedia så är det en död kropp som går igen. Inte anden alltså utan kroppen. Det snirkliga mönstret känns igen och här har de nästan gjort texten oläslig.

Siren Craft, Draugen, Karlströms Malt

Helsvart färg, beigefärgat skum som lägger sig med några millimeters tjocklek över hela ytan.
Sötma, krydighet, medel rökighet, inget överdrivet. Kraftig humlekaraktär. Lakritstoner så väl som hostmedicin.
Smaken är trevligt maltig, mörka brödskivor som rostats på grillen. Bränt socker och mera lakrits. Efter flera klunkar börjar en nötig ton framträda ihop med chokladtoner. Komplex öl i all sin enkelhet som kompletterar med viss fruktighet i slutet. Hostmedicinen drar över mot halstabletter liksom.
Eftersmaken torr och rostad.

Summerar jag den här ölen ölen så tror jag att största anledningen till att det finns så många kvar av den är priset (54:90 kr för 330 ml) och att den släpptes mitt i julruschen. Känns den prisvärd, både jag och nej. Imperial stouts (eller porter) på 10% och uppåt har ofta en och två skönhetsfläckar. Det kan vara sojasmak, överdriven sötma eller alkoholnärvaro medan detta är en riktigt bra öl som trots sin tungd har en hög hinkabilitet. Tur att jag redan har lagt ut pengar på en till för jag är inte säker på att jag hade gjort det annars. Nu har jag en att se fram emot, ska vi säga februari 2020 för jag tror att den här ölen har lagringspotential.

​Ryesing tides, Siren Craft Brew

Egentligen vill jag se mig själv som en välplanerad människa med kontroll på tillvaron fast så är det faktiskt inte alltid och det är inte alltid av ondo. Igår t.ex. trodde jag att matfestivalen stängde sju och idag trodde jag inte på regn. Gårdagens okontroll resulterade i en god öl medan dagens okontroll riskerar att resultera i en rejäl blöta.

Roligare då att prata om öl och närmare bestämt Ryesing Tides

En rågIPA på 7% som jag hann med att sänka innan jag tog tåget hem till familjen.En disig skapelse med en färg som drar åt orange. Kryddig, fruktig och frisk arom. Vackert vit skum som ligger kvar en bra stund och får mig att sniffa lite extra innan jag tar första klunken.

Mjuk, len, kraftig munkänsla. Man har använt har använt de 7% väl. De märks tydligt men det smakar inte spritigt eller spretigt. Tvärtom, harmoniskt och välpolerat. Lite apelsinmarmelad, passionfrukt först, sedan går det mera mot lite jordigare toner.

Bittrare i eftersmaken. Mycket trevlig rågIPA

Perfekt med en öl som har låg alkoholhalt – Siren Half Mast

wp-image-1096778432jpg.jpg

Kan tyckas lite udda att välja en lågalkoholöl att släpa hem från London men jag tycker det var ett suveränt val. Inte bara för att det är en riktigt god öl som inledningsvis kan kännas lite obalanserad men som tar sig och liksom ramlar på plats. En alkoholsvag öl passar riktigt bra vid många fler tillfällen än de starkare. Half Mast ligger visserligen på 2,8% men jag tillät mig ända ta den till lunchen. Sparade endra halvan av flaskan till efter jobbet så det blev ingen mängd men en half flaska räckte för att förgylla middagen en vardag som gårdagen.
Half Mast har, givetvis får man kanske säga, en tunn kropp men kompenserar detta genom fyllig humlekaraktär. Frisk, sommarängsdimma flödar ut ur glaset när man häller upp. Tropiska frukter blir belöningen om man sträcker fram näsan och drar in. Gyllenefärgad och krittvitt skum gör detta till en kanonöl under sommaren. Som ni säkerligen har gissat eftersom jag gillar den så är beskan stramt hållen. Om jag springer på den så blir det nog ett sex-pack. Synd att inte bolaget säljer sådan häringa öl.

Siren – ölen

Vid mässan i tidigare i höstas (SB&WF) så passade jag på att pröva igenom allt vad Brill hade med sig av Siren. Lite anteckningar blev gjorda och detta var relativt tidigt på fredagen så smaklökarna var inte allt för trubbiga.
Undercurrent 4,5%
En pale ale med tydlig humlearom, lätt citrus, mäktig grape. Brötig med hästskit i bakgrunden. Inte allt för mycket utan bara lite gnagande. Tunn kropp och mera grapefrukt. Torr eftersmak. Rätt trevlig öl men mer än 7 poäng fick den inte.

En öl
?? sju j-a bra om jag skrev upp vilken öl det var jag provsmakade men troligen Sound Wave. Härlig svartavinbärs arom, lite mera kropp men jag skulle ha velat haft mera maltighet. Lång frisk eftersmak 8 poäng fick denna mystiska öl

Liquid Mistress 5,7%
Mera alkohol brukar betyda mera kopp och det hade vi här men fortfarande ligger balansskålen klart åt humlebeskan. Mera karamelltoner men fortfarande en öl utan riktigt tung bas. Detta ger frisk, fräsch öl men som jag tycker blir lite tråkig i längden. Tillbaka på 7 poäng

Neither 8,3% (samarbete m Grassroots och Cigar City)
Imperial IPA. Kanske, kanske inte… mera humle, mera maltighet, mera alkohol, mera tyngd, mera allt, verkligen mera av allt. Brukar passa mig sisådär men detta funkar bra. 8 poäng

Limoncello SirenLimoncello IPA
Höjdpunkten – jag gillar inte konceptet alkoläsk och detta är farligt nära men smatidigt så långt ifrån man kan komma. Jag hade inte en susning om Limoncello som en italiensk spritdryck och visste inte vad som väntade mig. Massor av citrus, det drar i mungiporna, livsfarligt fräsch. Unik öl med underbar känsla. 10 poäng

Half Mast QIPA 2,7%
Tunn kropp följer som ett brev på posten till en sådan alkoholhalt men en trevlig variant. Kul med alkoholsvagare öl. 8 poäng för denna med humle inte fullmatade nästan-lättöl. Fruktig och frisk.

Broken Dreams 6,5%
På det svarta! Kaffe, rostad malt, sötma, maffig öl som känns mer än sina 6,5%. Stillsam, tillbakadragen smak som bygger upp intensiteten. Låg kolsyra bidrar till lyxkänsla. Klart i klass med Limoncellon men jag ger den bara 9 poäng

Jag ser fram mot mera från Siren som jag gissar kommer att bli nya Thornbridge.

10 poäng
Dark Island Reserve (Orkney Brewery)
Limoncello IPA

9 poäng
Broken Dreams (Siren)

8 poäng
Sound Wave (Siren)
Neither (Siren)
Half Mast QIPA (Siren)

7 poäng
Undercurrent (Siren)
Liquid Mistress (Siren)
Bishop’s Finger (Sheperd Neame)

6 poäng
Fraoch 22 (Williams Bros)
Marston’s Pedigree Pale Ale (Marston’s)
Abbot Ale (Green King)

Siren och Ryan Witter-Merithew

Okej, visst, Mikkeller, Evin Twin, Hill Farmstead, Duck Rabbit, Fanø och Stillwater Artisinal inger väl viss respekt. Det är Ryan Witter-Merithews meritlista som vi pratar om och den är helt i nivå med hans skägg och tatueringar. Ryan, hans passion för bryggning och jordnära kunskap om bryggning är grundstenar i Darron Anleys bryggeribygge. Välplanerat märkesbygge är också en viktig del men det är roligare att skriva om Ryans bryggeribesatthet. Låt oss börja lite med den drygt 30-årige amerikanens bakgrund fast liksom baklänges. Till drottningens land kom han från, just det drottningens land fast den drottningen har rödvita färger istället för vitröda. Redan innan han flyttade till Ryan Witter-MerithewReading så var han ett namn inom bryggerivärlden. Att hans stjärna inte har dalat är väl den Tap-over som Brodie (ett hyfsat bra Londonbryggeri för att använda lite engelska understatment) körde på sin pub William IV. Witter Fest kallade man eventet och det handlade helt om Ryans kreationer. Danska Fanø var ett perfekt ställe där han fick möjligheten att arbeta för och tillsammans med berömda flygande bryggare som Mikkeller, Evil Twin och inte minst min egna favorit Stillwater Artisanal Ales men det var inte här han lärde sig bryggarkonsten. Steg för steg har han vuxit från den kvällen då han drack för mycket av sin brors Corona i barndomens NASCAR Carolina, via ölmäckat Colorado där han upptäckte craft beer och ett magiskt bryggeribesök med kompisar i New Jersey. Efter detta var han fast besluten om att satsa på en karriär inom ölbranchen och började brygga hemma. Via en anställningsintervju som ledde till ett försäljarjobb istället så hamnade han hemma i North Carolina igen hos Duck Rabbit. Här fick han praktisera grunderna i bryggeri, han lärde sig värdet av upprepningsbarhet och av goda rutiner. Det var inte alls vad han såg fram för sig men det var nyttig läroperiod. Eftersom Duck Rabbit bara gör mörka öl och dessutom med liten variation så var det liksom förutbestämt att han skulle byta bryggeri men steget till Fanø inte det mest uppenbara. Tre år efter att han klev in hos Duck Rabbit så startade han upp i Danmark med förhoppningen om att få utvecklas och att även utveckla craft beer scenen i Danmark/Europa. Detta visade sig vara en förhoppning som inte kom på skam. Nu finns han alltså i England och det är inte vilka öl som helst som kommer ut från hans bryggeri.

Samarbete med bryggare utan bryggeri har fortsatt och mest känt är kanske hembryggartävlingen ihop med Omnipollo där Rick Gordon Lindqvist fick chansen att flyga över och brygga sin Näcken, en humlig sydtysk veteöl som jag tror har funnits lite här och var på fat.

I dagsläget finns det inga öl på Systembolaget men till våren får vi se Näcken (1 februari), Limoncello IPA (1 mars) och kanske en bourbonfatslagrad variant av denna i maj. Pubar har möjlighet att beställa Undercurrent, Sound Wave, Liquid Mistress, Näcken, Ryesing Tides, Neither samt Broken Dream (snart också tillbaka i lager) och det är Brill som importerar