Sexrättersmiddag

Eller för att vara mera riktig i mina ögon, en herrans massa smårätter men kocken envisades med att säga att det var en sexrätters måltid. I Falköping skryter vi gärna med våra megalitgravar, våra fina tågförbindelser, Falbyggdens Ost och att vi har flera kor per invånare räknat än någon annan kommun var av det sista troligen inte ens är sant. Det finns en anledning att vi inte försöker skryta med att ha ett rikigt mat och dryckutbud. Det finns nämligen inte så mycket att skryta med. Pizzeriaresturanger står inte så högt i kurs. Tendenser till undantag har vi i form av Kurorten och Rantens Hotell men riktigt i klass med Qvänum Mat&Malt, Bjärttorp slott, Forshems Gästskiveri når vi inte och absolut inte till Sjömagasinet, Resturang 28+ eller Thörnströms Kök. Inte heller har vi något i närheten av Ölrepubliken, Tre Små Rum eller ens ett Bishop’s.

Välkomstsnittar med folkFör en kväll förändrades dock allt detta den 10 november. Då hade vi personalfest med mitt arbetslag och genom kontakter så hade vi fått erbjudandet att Josef Assio skulle laga mat. Josef driver resturang Dagny’s vanligen och det är en lunchresturang helt i linje med Falköpings övriga utbud om jag får säga så. Däremot har han ett starkt intresse för högklassig matlagning och har bland annat varit iväg till Barcelona och El Bulli och kurs med Ferran Adrià. Även Daniel Roos har han sammarbete med så nog kan killen laga mat. Vi hade träffats en gång tidigare och jag hade öppnat hans ögon för öl och alla de smaker drycken kan erbjuda, sedan hade vi haft lite kontakt men egentligen så visste jag inte alls vad maten skulle smakade. Det fick bli en hel del på känn och så lite öl i reserv. Dessutom måste man ha sällskapets preferenser i beräkning också. Till föröl hade jag Duvel och Sierra Nevade Torpedo och det blev mycket omtag på Duvelen men knappast på Torpeden, den var för besk helt enkelt. VälkomstsnittarSom tilltugg hade vi tre olika snittar. Knäckebröd med en kräftsill, en potatisterrin med lufttorkad serrano samt blinier med löjrom från Vänern/ rödlök/cremefraiche /dill

Sedan satte vi oss till bords och började ölmässigt i all enkelhet med Paulaner Hefe till en Västerbottenostcheesecake med syltade svampar innan vi gick på mera tunggung i form av en fantastisk jordärtskockscappucino som serverades med krispig rulle på lagradost o timjanbakad svamp. Till den lite nötiga, släta soppan hade jag valt Chimay Blå 2007 vilket jag var väldigt nöjd med. Den mjuka, avrundade Chimayen omslöts av den slätmixade soppan. Något av kvällens höjdare blev sedan den eldade kallrökta laxen som rullats runt en avokadorröra. Det hela smaksattes med sesam, soja, citrus och koriander. Inte helt givet vad man skulle välja. Jag prövade två olika vägare, rökt och lax är vi vana med i Sverige och Nils Oscars Rökporter kunde vara en väg tyckte jag och det fungerade okej men bäst blev det med ett glas Highland Park Thor. Nästan lika många gillande blickar efteråt som förvånade ögonbryn innan när jag presenterade dryckerna blev det.

Josef prepar ankkorven med Gotlandstryffel
Josef prepar ankkorven med Gotlandstryffel

Efter en snabb palettrensare i form av en sorbet så gick vi in på ankkorven. Här var tillbehören minst lika mycket med i skapelsen som själva korven. Ankkorven hade Josef laborerat med tryffel från Gotland, riven mandel och pumpa och jag svarade upp med Sigtunas Equilibrium. En bra balans är nyckeln och här byggde balansen på mycket av allt på något vis. Lyckad kombination enligt mig även om det var aningen för avancerad öl för flertalet av gäästerna. En av de mera oväntade sakerna i menyn var de svampfyllda kroppkakaorna som kohydrater till huvudrätten. Rådjurssdeln var perfekt tillagad, mör, lätt blodig och saftig. Som sagt, kroppkakorna stod för överraskningen och köttet för elegansen. Till detta plockade jag fran Traquair House Ale från 2006 samt Rochefort 8. Att jag valde åttan handlar rätt och slätt om personlig preferens för den gentemot tian. Traquair House Ale och vilt passar enormt bra ihop och den finstämda legenden om de stängda portarna gör inte upplevelsen mindre.

Nu börjar vi närma oss slutet av middagen och man börjar bli lite mätt på smakupplevelser och varken ostterrinnen i sig eller kombinationen päron, brieost och saison upplevde jag som lyckad. Dessto bättre blev det med cheesecaken. Den hade komponerats med hjortron i många varianter och då valde jag whisky som dryck igen. Denna gången drog vi oss till whiskyns hemland och en äkta Potstill. Tolvårig Redbreast blev det. Det var flera som uppskattade drycken fast kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig. Skönt att det inte blev mera öl, det är så mycket att dricka och en whisky är bara några få centiliter. Klenisar!

Öl var vi tillbaka på till avslutningen så till kaffet och pralinerna, damsugarna, brownisen och macroneer hade jag offrat en av mina två sista Carnegie Porter Jubileum. Det var med mycken tvekan jag tog en sådan, väldigt nöjd var jag dock efteråt då den passar fint till pralinen och browniesen. S:t Eriks God Jul från förra året gick med sin stora maltkropp bättre med kakorna.

En mäktig middag med massor av goda kombinationer. Enormt tack till Josef för chansen att få grotta ner sig i mat och dryck kombinationer. Kul att få sprida lite ölintresse och ett stort tack till mina trevliga arbetskamrater som i alla fall i början på kvällen orkade lyssna.
Hela dryckesmenyn

Bigfoot, Ekfatslagrad

Jag vet inte om den finns att få tag på i Sverige men Steve Grossman hade den med sig på sin master class i Stockholm. Underbar master class och en underbar öl. Vad gör ekfatet med ölen? I många fall så letar man säkerligen efter lite stringenta tanniner som ska ge ölen balans. Tanniner är i naturen ett medel för växter att skydda sig från att bli uppätna. Denna illasmakande karaktär kan man uppleva om man lakar ur för mycket ur sin maltbädd vid mäskningen till exempel eller om man utsätter sin dryck för allt för stor kontakt med ek. I rätt mängd skapar man balans åt ölen på samma vis som beskan från humlen i ölen. När det gäller Bigfoot så har den tillräckligt med beska och blir över. En mäktig kropp skapar motbalans och det är en fantastisk öl som trots detta blir ännu bättre i mina smaklökar av ekfatslagringen. Eken suger i sig en hel del av beskan. Det var flera stycken i publiken som verkligen saknade humlekicken men inte jag. När jag lagrar ölen hemma i källaren för att dämpa humlekaraktären något så blir ölen aningen för tung. Även detta ser ekfaten till att balansera upp genom att tunna ut ölen. Jag är inte helt säker på vad det är som tunnar ut ölen men en teori som jag har fått mig till livs är att ekfatens tidigare innehåll kan göra detta. Om det som i detta fallet handlar whisky så blir ölen automatisk lättare i kroppen.

En kul anekdot som Steve delade med sig var hur de hade fått faten. När det blev humlebrist för ett par år sedan så gjorde Sierra Nevada ett byte med BrewDog. I utbyte mot humle fick amerikanarna helt sonika ett gäng whiskyfat.

Stockholmsmässan del två, lördagen

Jag hade blivit varnad för lördagen, det är bara party men riktigt så upplevde jag inte det hela. Visst, mycket folk men inte knökfult och inte värre än fredagen. Mera berusade men å andra sidan tog det liksom slut innan det stängde. Fast enligt mera rutinerade så var det mindre med folk än andra år. Kan det vara så att vi som är där för smakupplevelsera och tickandet ser till att vara tidigare?

Lördagen började jag med ett besöks hos Monks. Där blev jag serverad av Viktor Hamnblad som jag ska återkomma till. Jag prövade deras trevliga SVEA Pale Ale som var en pale ale i ordets betydelse för så där 7-8 år sedan. Jag prövade även Robin Bruin vilken tävlar med Thornbridge Bracia om att vara min favorit vid mässan. En pratstund vid Jamesons, avsmakning av Midleton Barry Crockett Legacy rensade smaklökarna något innan jag gick och prövade Spendrups tre specialbrygder för mässan. Rickard Bengtsson har tagit en avstickare mot sina tyska bryggerirötter. Av dessa tre ska troligen en lanseras på bolaget senare. Tanken var att man skulle rösta och vinna någon handduk. Jag tror att jag helst skulle vilja ha Hellesvarianten.

Sedan lyckades jag snubbla in i SHBF-domarnas arbete med att utse Bästa Svenska Microöl. Roligt att få vara med, synd bara att jag hade så helt fel :-) Nej, skämt å sido, även om jag satte deras vinnare, Ängös Märzen sist i min rangordning så var det frågan om åtta mycket bra öl. Väl klar där var det dags för mat och då i form av Food pairing med Glenlivet. Tre rätter parades ihop med tre olika tappningar Glenlivet. Att para ihop mat och dryck är riktigt, riktigt roligt. Det är i sin kontext som drycken fullkomligen kan blomma ut. Sedan finns det givetvis drycker som mår bäst att spela solo men de flesta mår bra av lite stöd.

Även lördagen ägnade jag åt master classes, den första var med Karen Fullerton, Glenmorangie. Fulländat bländverk med god blandning av överentusiastiskt säljarprat och övertygande personlighet. Det var två saker som stack ut i hennes show. Dels att hon hade med ett casksampel av något som var undervisande snarare än bra, en överexponerad sherrybuteljering, för att visa att det blir bättre med en andra fatlagring istället för lagring hela tiden i t.ex. sherryfat. Den andra saken som lyfte hennes presentation var chokladen på slutet. Jag har vid ett par tillfällen använ mig av deras portfinnish-whisky till choklad men Signet var en underbar träff. Fabulous!

Jag försökte även få till en vertikalprovning med Slottskällan Imperial Stout men det får vänta. Jag fick nöja mig med att pröva den bourbounlagrade varianten och trösta mig med ett trevligt samtal med Anders Slotte. Provningen får bli en annan gång. Mera öl i form av Sigtunas Syndrome 2012, Imperial Vanilla Brown Ale, Equilibrum Scottish Strong Ale samt Princess of Darkness. Svaneke är ett favoritbryggeri och deras odödliga häst är underbar. En liten skvätt av en öl som hade fått medalj blev det också innan dagen mer eller mindre rundades av med två underbara tillställningar. Först Steve Grossmans master class där jag satt i en andäktig publik som i trans lyssnade på varje stavelse som uttalades längst fram och fick sedan prova Torpedo, Flipside samt Big Fot och ekfatslagrad Big Fot. Den andra fantastiska stunden var när Ray McIntosh serverade fram en provning med New make från grain, potstill och malt samt de tre varinaterna fast efter tre år i fat. Det är alltså av dessa tre beståndsdelar som man senare (typ efter 6-8 år) makar ihop Tullamore Dew.

Jag rundade av kvällen med en irish coffe samt ett par trevliga drams, runt och pratade med folk jag helt enkelt inte hade hunnit med Tomatin, Box nästanwhisky och Old Pulteney 17y skvallrar lite om vem det var. Det sista som jag hann med innan jag gick upp till pressrummet och upptäckte att min regnjacka hade blivit nedspydd var en snabb pratstund med Peter Allison från Innis&Gunn. Långt ifrån min favoritöl men en oekad I&G kunde jag inte tacka nej till.

En onsdag före farsdag-öl

Det finns julöl och påsköl, sommar öl och vinteröl, oktober öl och majbockar, Early summer ale och Late summer ale. Apertiföl och degestivöl. Kort sagt det finns öl för alla tillfällen. Vart ska det sluta. Tumbler från Sierra är enligt etiketten en höstöl. En höst öl, vad kan det vara? Enligt en gammal etikett från något hembryggningsprojekt så är det en mörk, mustig öl. Lite maltig, bröd ton i doften som gärna ska blandas med kola och kaffe toner. Smaken ska domineras av malten, fint balanserad av en stillsam beska. En beska som är len i eftersmaken då kaffesmaken kommer tillbaka från aromen. Så tyckte vi då, när vi bryggde öl den hösten.

Brunfärgad med mycket kolsyra. Skummet är medelmörk och försvinner snart med bara lite rester kvar efter en kort stund. Jag vet inte om det är namnet, Autum Brown Ale som får mig att tänka på rostade kastanjer. Lite chokladmaltstoner, rostade aromer, lätt jordiga toner och mörka myllrande aromer. Ganska markant beska, åt det torrare hållet, medium kropp och en kort, intensiv eftersmak. En mycket trevlig höstöl som definitivt passar som hand i handske på typen höstöl och läggs in som min referens till denna, för mig nya, öltyp. Inte en vanlig Brown Ale, ingen höstöl utan en höstbrun öl.

 

Ölbloggarträffen

Vi hade ett ganska tight schema men sparkade igång i tid och under Jankos vana ledning hade vi en liten provning. Två öl skulle avsmakas mot varandra och det hela skulle liksom symbolisera alla ölbloggare som representerar den nya vågen. Den ena ölen skulle vara en gammal trotjänare och den andra en nykomling. Vi gav oss ganska raskt i kast med de två första ölen. Båda två skulle ha en lika maltkompossition och båda två skulle vara enkelhumlade med samma humle. Ganska snart hamnade vi i APAkategorin med våra funderingar. Ettan var aningen grumsig men annars blank. Båda två ljust kopparfärgademedelfylliga i kroppen, fin frisk beska. Frisk doft i båda även om ettan kompletterades av en viss unkenhet och lite kogödsel. Båda luktade ganska olika men smakskillnaden var betydligt mindere. Lite gissningar kom och så lite sprida förvånande kommentarer när det avslöjades att den gamla trotjänaren var Sierra Nevada Pale Ale, vad den andra var har jag glömt.

Sedan fick vi två glas till att sniffa som kaniner och sörpla som svin på (Jankos ord om jag kommer ihåg dem rätt) det var nu två öl som var lite mörkare i färgen och som luktade mera lika men smakade helt olika. Någon knäkte ganska snart att det vara Amarillohumle men sorterna var det värre med. Oppigårds Amarillo och Slottskällans Red ale avslöjde de senare. Jag upplevde en viss rökighet hos Slottskällan Red och lite mera kropp. Oppigårds Amarillo jobbade bättre med att maltigheten och humligheten skulle komplettera varandra snarare än att den ena skulle ta överhanden.

Där efter fick Václav Berka lite tid för ett kort föredrag om sitt bryggeri eller snarare sina bryggerier. En hel del gammal information som hur Josef Groll utvecklade Pilsnern för snart 200 år sedan men även en del nytt. Jag tycker att det är lite häftigt med den tradition som en del av producenterna visar upp. Václav är Herr Berka den tredje på bryggeriet. Han började arbeta där för 30 år sedan och sade sig ha njutit av det varje dag. Vi fick givetvis ställa lite frågor och det gjordes det lite sporadiskt. Det mest intressanta tyckte jag var att han bekräftade att man inte brygger en 3,5% variant utan späder ner den. Innan träffen, eftersom jag var så tidig, så fick jag chansen att fråga både Václav, Janko och Henrik från SABMiller om vilken variant på pilsnern de gillade bäst. Den ofiltrerade, filtrerad eller filtrerad och opastöriserad. De båda ölbryggande herrarna svarade båda opastöriserad med förbehållet att den är väl skött. Så gled vi in på detta med att sköta sin öl. I Tjeckien har de ett antal pubar som inte har ölen på fat utan får levererat till tankar på mellan 30 och 40 hl. Vilka enorma mängder öl dessa ställe säljer. Han nämnde dem vid namn men jag skrev inte upp dem och namnen sade mig inget, humm man kanske borde försöka ta sig iväg till Tjeckien också.

Efter föredraget satte vi igång och diskuterade en hel del om en ev. ölbloggarförening. Alla verkade vara överens om att en sådan vore bra men jag tyckte inte att vi kom fram till några svar alls. Varken om varför den behövdes, vad vi ville uppnå med den eller vilket ansikte den skulle visa utåt. Hursom helst bestämdes att vi skulle försöka fortsätta diskussionen över nätet och sedan sjösätta det hela runt nyår. Låter väl ganska förnuftigt tycker jag.  Jag utlämnar alltså diskussionen till stor del eftersom vi ska fortsätta den över nätet.

Sjurätters fiskmiddag med Gröna Huset

En sjurätters middag kräver sin planering. Planering var det lite mindre av denna gången men det slank igenom till slut. Jag hade givetvis funderat under en hel del men jag hade liksom inte gjort så mycket mer än att skapa ett embryo till meny. Så med en vecka kvar satte jag fart och började fundera färdigt och på måndagskvällen med fem dagar kvar så går det upp för mig att jag inte har beställt öl. Ingen katastrof men urvalet begränsas till vad som finns i Falköping och vad de har i depån. Klantigt men så var det. Sedan rullade det på med bara hur mycket som helst att göra under veckan så det blev inte mycket gjort av det som var tänkt. Ingen egengravad lax, ingen egeninlagd sill och inte något surdegsbröd. Menyn kunde aalltså ha varit fantastiskt arbetad med massor av arbete men istället blev det en köp-en-hel-del-färdigt-meny. Det innebär att var och en som vill ge sig på det hela kan lätt kan genomföra middagen och man kan givetvis ta sig tid att göra mycket av det själv.

Middagen delade jag upp i två avdelningar. Först tre rätter och sedan lite paus men bildvisning från ölsällskapets resa till Gent 2006 för att fortsätta med tre rätter till och så kaffe och efterrätt. Här kommer de tre första rätterna.

Sill och Potatis

Abbas färdiga sillinläggningar. Skärgårdssill, löksill och senapssill.

Öl: Mariestads Prima Lager, Sierra Nevada Celebration Ale och Oud Berseel Geuze

Jag har druckit sur öl till midsommarbordet innan men denna gången, med bara sillsmaker, inte allt för fett så vann allt den relativa humlebomben smakkombinationspriset. Jag gillar Geuzen bäst fortfarande som öl betraktat, och om man undviker att lukta på den allt för mycket, fast sill är lite speciell mat. Ska man ha ett helt smörgåsbord så får det bli Geuzen men äter man mera rent av sill så blir det en humlebomb. Eller kanske så inverkar vädret.

Whiskykokta musslor

Receptet är från Akkurat via Jan Groth & Arne Adlers bok Whisky och mat. De tänker sig givetvis att man ska dricka whisky till men vi fortsatte att prova ytterligheter för att undersöka vilken typ av öl som passar bäst. Maredsous 8, Belhaven Wee Heavy och Schlösser Alt prövades. Tre öl med tre olika profiler som alla kanske skulle kunna passa in. Belgare har en lång tradition av att äta musslor och Maredsous 8 är en väldigt god öl. Jag borde kanske ha kostat på något finare men i detta svammelsurium av smaker passade den perfekt. Hög kolsyra, nötig, kryddig, medel beska och både maltsötma och alkoholsötma. Belhaven halkade in på det mindre humlade bananskalet. Min tanke var att den inte skulle ta över utan bara förstärka och så slutligen en altbiér som ett slags kompromissöl till lagerdrickarna. Renjästa smaker, hög hinkabilitet, maltiga smaker som precis som skotten skulle kunna passa ihop med havstouchen.

Avslutande rätt på första avdelningen var stekt fjällröding, potatismos, blomkålsmos samt kall sås. Till detta skulle vi dricka Jämtlands Postiljon och Dugges Holy Cow men efter en liten fadäs vid ölförrådet så hamnade även en flaska St Landelin Mystique på bordet. Grundtanken var alltså att bitter skulle smaka bra till fisken. Rödingen är fångad i Jämtlands/Härjedalens län och eftersom Postiljon är bland det godaste som finns så blev den ena valet. Sedan ville jag ha något karamelligt men med mera beska och då blev det Dugges Holy Cow. Fjällrödingen trivdes som fisken i vattnet ihop med Holy Cow. Postiljonen var visserligen god men inte riktigt superb. Mystique var också god. Alla tre var faktiskt goda och jag kan inte utse en vinnare, möjligen en förlorare i Postiljonen men den är ju så god som den är utan mat.

 

Slut på nyheter?

Fem nya öl den 1 februari men inga nyheter. Är det slut på sådana? Jag skulle inte tro det och det heter ju faktiskt tillfälliga varor och behöver således inte vara några nyheter. Sedan kan jag nog tänka mig att dessa är nyheter för en hel del. Dessutom känns det inte helt lessamt hur som helst. Achel Blond kommer jag ihåg som en väldigt trevlig öl, Three Philosophers mäktigt god och Brooklyn Chocolate Stout intressant eller var det den som jag tyckte var lite tunn? Achel bruin tycket jag inte så mycket om och Sierra Nevada Celebration Ale är en trevlig öl någon enstaka gång men inte för ofta. Framförallt kommer jag ihåg den som ganska lika annan Sierra Nevada öl. Summa summarum, man kan få en trevlig ölprovning med dessa fem ölen som kommer.

 

Soppor

Hur var det nu, skulle jag inte sitta på onsdagarna med fötterna på pallen framför brasan och skriva blogginlägg? Jovisst men igår var det lite modifierat. Jag är på kurs i Linköping så pall, brasa och internet gick bort men lite skrivande blev det.

När jag var liten så sade min farfar att soppor var för tanter och tandlösa gubbar. Säkerligen hade han fnyst åt maltwhisky också så jag fäster inte så storvikt vid det hela. Dessutom så saknar jag en tand numera och kan således hävda att jag är på väg mot tandlöshet. Hur som faller sig så gillar jag numera soppor och tycker att det passar bra både på torsdagar och som starträtt för en ölmiddag. Det kan vara soppor med öl i eller bara öl till soppan. Mest klassiskt i det Karlströmska hemmet är en lök och potatissoppa med öl i. Skala och skiva lite lagom med lök och potatis och bryn detta i en tjockbottnad kastrull. Tillsätt en liter buljong och 1,5 dl öl och koka tills potatisen är mjuk. Mosa sönder med potatisstöten och servera gärna med en klick syrlig yoghurt. Vilken öl ska man använda? Ofta använder jag Pripps Blå lättöl eller något liknande men inte Falcon Bayerskt, det blir otäckt beskt. Inte mörkare torra öl och absolut inte öl med lite större beska. Det behöver inte vara några humlebomber för att soppan ska bli otäckt skarp. Har man bestämt sig för syrlig yoghurt så kan man ta en belgisk trippel eller något åt det hållet som t.ex. en Duvel.

Något som är fantastiskt gott är musslor. Oftast har vi kokat det på klassiskt vis med lök, vitlök och vitt vin men vi har även testat med öl. Altbier ger en väldigt naturnära havssmak om man håller igen lite på vitlöken medan veteöl framhäver just vitlöken bra. Stora, maltiga, kraftiga belgare som La Chouffe Houblon passar bra. Det är sötman i ölen som ska komma fram för att komplettera musslorna. Glöm inte gott bröd så att man får upp såsen/soppan/spadet som är nog så god som musslorna själva.

En soppa som jag aldrig har prövat att ha öl i men som passar utmärkt med öl till är morotsoppa. Stora mängder vitlök och sötman hos morötterna ger oss flera alternativ till dryck. Veteöl kan fungera bra men aldrig fantastiskt tror jag. Systembolaget rekomenderade något i stil med Grebbestads Lager men det var enligt mig sämre. Flera andra har dock varit mera uppskattande. Jag tror att det kan ha mycket att göra med sina smakpreferenser för öl. Istället vill jag ha något renjäst med relativt mycket humle som tillexempel Sierra Nevada Pale Ale. Jag har inte provat Anchor Steambeer men någon gång kommer jag att göra det.

Morotssoppa (4 personer)
6 morötter
1 gul lök
1 liter grönsaktsbuljong
1 vitlöksklyfta
1 msk smör
1 msk vetemjöl
2 msk kräm fräsh

(vit)yoghurt till servering

Skala och skiva morötterna, grovhacka löken. Fräs detta i smör i en soppkastrull. Pressa ner vitlöksklyftan och red med mjölet. Tillsätt buljongen och låt soppan koka upp och småkoka i 15 minuter.

Tag grytan av värmen, tillsätt kräm fräshen och mixa soppan helt slät och lite luftig. Smaka av med peppar och salt.

Servera gärna med yoghurt och nybakat, grovt bröd.

Föröl

Jag sitter och gör något jag gör alldeles för sällan. Fötterna på puffen, tillbakalutad i fåtöljen framför kamminen i källaren dricker jag whisky. Dels något jag inte vet vad det var, sedan en skvätt Bowmore 12y och nu en singel cask Highland Park 13y Sherry Cask. Så bra det känns. Det som bland annat hindrar mig att skriva så mycket är min utbildning til slöjdlärare men detta medför vissa trevliga måste också. Runt nyår t.ex. var jag tvungen att dricka en Duvel. Ett tufft uppdrag men vad gör man inte för slöjdens skull? Jag kommer försöka att skriva regelbundet igen. Jag tänker att jag varje onsdagkväll ska sätta mig nere vid brasan och göra ett inlägg. Ev. kompletterar jag nu och då med något mera. Jag tänkte också att jag skulle hålla recensionerna till ett minimum av flera anledningar. Den största är nog att det finns gott om andra som gör detta lika bra som jag, i sämsta fall, de flesta gör det nog bättre än jag. Jag tänkte istället försöka fokusera på öl och whisky i kombination med mat. Här finns det massor av spännande att utforska. Jag tänkte ta vid där jag slutade med att beskriva en ölmiddag. Jag börjar med förölen.

Föröl

En ölmiddag bör börja med en välkomstöl. Det är alltid trevligt, även om alla gästerna skulle komma samtidigt, att få ett glas i näven och få småprata lite innan middagen. Jag brukar tänka i lite olika banor när jag väljer välkomstöl. Det första och viktigaste är vilka gäster man har. Är det öldrickare, kanske kan man ta ut svängarna lite. Bjuda på öl med mera beska, mera smak, mera tvist. Ev. har man ett tema för kvällen och då kan man hålla detta även om ölen kanske inte passar klockrent som välkomstöl. Vet man lite om sina gästers smak så är det lättare att välja. Jag arbetar normalt med någon av följande öltyper.

– spontanjästa Geuze eller Kriek

– Välhumlade öl som har jäst rent. Ex. IPA eller pilsner med hög beska.

– kryddade öl

Exempelvis bjuder jag väldigt gärna på kriek om det ska bli vin till middagen i övrigt. Ofta får man positiva reaktioner från vindrickare medan öldrickare inte brukar vara lika positiva utan hellre vill ha ”riktig” öl. Kriek blir alltså mitt val om det är en lite mera vanlig middag hemma. Vilken kriek beror mycket på vad jag har i källaren. Det är så sällan jag får chansen att prova kriek att jag inte riktigt har hittat något favorit som höjer sig. Ska det vara en Geuze får det gärna vara Oud Beersel men den är inte särskilt publikfriande.

Väl humlade öl gör sig ytterst bra som aptitretande fördrycker. Jag brukar kyla dem mer än vanligt, ner mot 3-4 grader och även nu hälla upp små mängder i höga glas. Då hinner inte ölen värmas så mycket och man kan ha flera olika varianter att låta folk smaka. Val av sort styrs givetvis av tillgång men av det som ofta finns hemma tycker jag att Red Seal, Oppigårds Spring Ale eller Old Speckled Hen kan fungera bland de överjästa. Vill man ha underjäst så varför inte Hell eller kanske den torrare Jever. Mr Sno’ball är en tillfällig favorit.

Kryddade öl är något som jag helst använder innan jul och under juletiden. Jag vet inte riktigt varför men det känns helt fel med kryddade öl efter nyår, lite off season helt enkelt.

Vad serverar du?

Varför var jag tvungen att dricka Duvel? Jag behövde kapsylen och etiketen. Vi skulle kopiera något föremål i svarven och föremålet skulle finnas i hemmet. Mitt val föll på en Duvelflaska. Om någon nu tycker att den är snygg så får man gärna byta till sig den. Är ni flera som vill byta till er så blir det budgivning, hör jag någon som bjuder två flaskor Duvel :)

Mitt i månaden nyheter

Så var det dags för februari månads specialsläpp. Denna gång kommer jag att handla… ingenting. Det är antingen för ointressant och dyrt eller bara för dyrt eller så bangar jag av annan anledning. Det finns dock tid att ändra sig. Jag är inte helt säker och jag kommer ändock att cykla ned med en beställningslista med annan öl så kanske blir det en eller två öl tillslut. Sedan vet man ju inte om jag får dom men om inte så överlever jag. Listan är som följer.

 

11688   Flying Dog Schwarz     USA Flaska 750 ml (242.66) 182.00 C

Här har vi alltså en svart lageröl som vore intressant nästa lördag när jag ska ha en lagerölsföreläsning men tyvärr avskräcker priset. Inte riktigt en Schwartzbier med sina 7,8% och inslag av rök. Detta är nog ölen jag är närmast att beställa.

 

11629   Nøgne Ø Dobbel India Pale Ale    Norge Flaska 500 ml (108.00) 54.00 C

DIPA – nej tack, jag håller mig till äkta vara. Jag har nämligen fått för mig att DIPA mest är att se som variant på Barley Wine.

 

11684   Sierra Nevada Harvest 2008   USA Flaska 710 ml (91.69) 65.10 C

Som skrivit har jag varit en tur till Skottland och där druckit en hel del öl med moderat beska för att inte säga låg och vilken glädje har varit för mig efter allt för mycket prövande av Amerikanska västkustöl under det senaste året. Nej tack, även om priset är synnerligen överkomligt och det är en intressant bakgrund till ölen genom att man använder färsk, otorkad humle till kryddningen. Humlen plockas samma dag som den hamnar i grytan hos Sierra Nevada. Kanske blir det en flaska men det hade känts mera rätt att få dricka den på hösten. Så mycket som de har kämpat att få i humleoljorna så ska den definitivt inte lagras, tror jag.

 

11565   Smoke Jumper Smoked Imperial Porter    USA Flaska 650 ml (122.76) 79.80 C

Left Hand lämnar mig sällan besviken men jag har drösavis med stout och porter i källaren. Dessutom vill jag inte riktigt att något ska slå min egna rökta porter J Fast, kanske ska jag köpa en, det kan ju hända att jag fortfarande gillar min porter bättre än deras Imperial Porter.

 

11682   XS Imperial Younger’s Special Bitter    USA Flaska 750 ml (184.93) 138.70 C

Flaskan är snygg, jag gillar Special Bitter, Rouge kan brygga öl… men nej. Inte denna gången. Flaskan hoppas jag få tag i senare i form av deras Imperial Stout och det får räcka.