Porterfestival, det är grejer (Shepherd Neame Double Stout)

Helgen som gick hölls den traditionstyngda Göteborgs Porterfestival. En riktigt mörk tillställning där de rostade kaffe och chokladtonerna dominerar. En fantastisk festival i all sin enkelhet och smalhet. Bara svarta öl. Och bara underbara människor.
Fokus ligger på svenska öl men några brittiska fanns det där. Jag prövade bara Shepherd Neame Double Stout. En stout med lite mera karaktär än de irländska ikonerna men långt ifrån en imperial stout. Nu tror jag inte att Double Stout ska leverera en IS-upplevelse. Snarare en kraftig stoutkänsla.
Lättdrucken med fina rostade toner, choklad och lätt beska. Medium kropp och helt i balans. Mörk och god men inget överväldigande.

Sheperd Neame Christmas Ale

Säga vad man vill om den här ölen men vacker som en sydengelsk juldag är den. Vad kan man säga mera? Massproducerad medelmåttig öl? Jovisst kan man det och någonstans i folks medvetande så tror de att jag inte dricker sådan öl, inte ens om jag blev bjuden på den. För bara två veckor sedan var det en person som visade mig en bild på just Sheperd Neame Christmas Ale med orden ”Fast du dricker väl aldrig sådana här öl?” Klart jag gör och absolut om jag blir bjuden. Sheperd Neame Christmas Ale blir kanske aldrig någon favorit hos mig men det är en enkel och harmlös öl som inte sticker ut i något avseende utom möjligen alkoholhalten. Jag vet inte om det finns någon ”ekonomisk lag” men nog måste det vara lättare en sälja stora volymer av någonting, oavsett vad det är, om få människor kan reta upp sig på produkten.

Vacker öl som sagt. Lite ljusare ett medelvärdet för julöl, vackert kopparfärgad. Skummet ligger kvar en stund men faller ihop till ett tunt lock.

Aromen är fylld av karamell, torkade frukt, rostat bröd. Smaken stämmer bra ihop med aromen och texturen är kraftig och fyllig. Det är en öl som tar plats. Lite torrare smak men i eftersmkaen kommer maltsötman med full kraft.

Det här är inte alls illa, snarare förrädiskt lättdrucket och om man har tänkt sig en lite sturskare traditionell engelsk bitter/strong ale så kommer denna leverera till julbordet.

Idag släpps julölen

Det är alltid stor sug kring julölen generellt sett men i år tycker jag att den brittiska sidan ser tunnare ut än någonsin. Klassiker som Fuller’s Old Ale, St Peter’s Winter Ale och Shepherd Neame Christmas Ale är bra öl, eller i alla fall inte dåliga. Om jag ska plocka fram någon favorit bland dessa så får det bli St Peter’s. Återkommer gör också BrewDog Santa Paws som jag blev väldigt överraskad av för två år sedan medan om jag bara hade fått skruvat lite på kolsyremängd och humlegivor så hade den varit riktigt bra ifjol. Undrar om de har läst min blogg och följer mina önskemål till i år. Gissar att det inte är så.

Nyhetsmässigt så är Fuller’s Winter Brew det mest spännande. Jag har ingen info alls om den och googlande hjälpte föga. Lite konstigt att ett så pass stort bryggeri som Fuller’s inte har kapacitet att hålla sin hemsida uppdaterad. Skönt att julen närmar sig…..

Jag kommer definitivt sakna Harvey’s julöl från förra året. Hade varit trevligt med Mr Snowball men saknar är att ta i. Konstigt att vi inte kan få flera, bra, brittiska winter warmer till oss men faktum är nog att det inte är någon jättegrej med julöl hos de brittiska bryggerierna.

Sheperd Neame Christmas Ale

Var för slö för att ordna en bild, norpade en från förra året. Det är ju i princip samma öl, byt bara Buxtons Winter Stout mot Harvey’s Christmas Ale

Vi kör igång med förra årets mest plumpuddiga brittiska julöl på Systembolaget undrar vad den kommer att få för utmärkelse i år.

Utseende: Härlig, djup bärnstensfärg som drar mot koppar. Svagt skum.

Arom: Toffe, smörkola, försiktig om ens någon humleton, maltig och söt

Smak: Sötma, lättillgänglig, fruktig, lite jenka, lite fruktkola

Munkänsla: Mjuk, rund, medelfyllig

Eftersmak: Stillsam, försiktig, sötma

Omdömme: En god öl utan inverkan på sin omgivning. Förrädiskt lättdrucken med sina 7% När jag nu hade bloggat om den var det 2/3 kvar av halvlitern och jag satte mig med en god bok och bara njöt av att läsa och att ta en klunk lite nu och då.

(Den här ölen fick jag som ett varuprov av importören)

Midnight Sun och Wetherspoon Real Ale festival

För några år sedan snubblade jag över reklam för Wetherspoons årliga Real Ale-festival på hösten. Jag var aningen för tidigt för att avsmaka några av brygderna men det såg väldigt ambitiöst ut. Något år senare blev jag lite besviken, det var liksom ingen festival över det hela. Det var bara andra sorter för mig och jag var inte så imponerad. Nu har jag svängt över, om inte så långt som att bli imponerad, så jag är glad över att vi kommer vara i London när festivalen är igång.

Wetherspoon ska man besöka av två skäl brukar jag säga. 1) billigt käk och 2) god öl, minst någon/några roliga saker hela tiden på alla pubarna. Vissa har mera fokus på nytt och roligt medan andra har mindre men det finns alltid något.

Festivalen som så har kanske inte så mycket information att bjuda på, inget ”meet the brewer” eller ens ”meet the saleguys neighbours aunt” men det gör inget för det handlar mest om att Wetherspoon drar ihop en väldig massa bra öl och ser till att sprida dessa.

Dessutom har man en roligt koncept att man i samarbete med Adnams, Caledonia och andra stora bryggare (stora=stor kapacitet) bjuder över internationella bryggare att brygga unika, tillfälliga öl som bara är tänkta för festivalen. I år har Jessica Heidrich varit över i Faversham hos Shepherd Neame och bryggt en öl. ”Jessica Heidrich has travelled to Shepherd Neame brewery, in Kent, to brew this golden beer especially for this Wetherspoon real-ale festival. Aromas of tropical fruit lead to fruity flavours and a moderate bitterness, with the addition of oats and wheat helping to create a smooth mouthfeel throughout. Hops”

Får se om vi inte kan hitta den när vi är över. Det brukar kunna bli en eller två måltider på pubarnas McDonald’s

Vi sammanfattar, julölen

Fem brittiska julöl hade kanske varit imponerande i slutet av nittiotalet men nu är det en försvinnande del i julölsflödet som sköljer över oss i november. En våg som jag upplever dör ut lagom till Lucia då flera eller ibland många av ölen är slut reda. Viktigt att vara tidigt ute om man inte vill missa sina favoriter. Någon sådan fara föreligger inte med någon av de fem brittiska ölen. Det finns relativt gott om dem alla fem.

Man kan rangordna öl på många vis och betygsätta dem men med bara fem öl så blir inte listor så intressanta. Istället har jag försökt att hitta lite olika kategorier där vi finner lite olika vinnare.

Årets mest oväntade
Här får vi ge priset till BrewDog och deras Santas Paw. Så lite humle, så mjuk karaktär och ändå så fin och elegant. Riktigt oväntat för att vara BrewDog

Årets nykomling
Här plockar jag fram Buxton Winter Stout. Julölen från Fuller’s, Shepherd Neame och S:t Peter’s har ju funnits med innan och BrewDog är ju gamla i gården så man blir knappast förvånade över att de har med en julöl. Alltså blir det en ohotad kategorivinst för Buxton

Årets humligaste
Bara i detta samanhanget kommer jag att kalla Fuller’sölen för mest humlig men där ligger den i topp. Kanske inte för mängden humle, det vet jag inte något om, utan mera fö upplevandet av humlen.

Mesta plumpudding
Å vad massor av plumpuddingkänlsa det finns i Sheperd Neames Christmas Ale. Det luktar torkad frukt, smakar tungt och lämnar en blytung mage efter sig. Visst låter det plumpudding, själv har jag aldrig provat det.

Den bästa
Då väljer jag S:t Peter’s i år. En öl som passar mig riktgit fint i år. Visserligen söt men inte allt för sliskig även om den ligger där och dalrar. Den kommer funka fint till julmat men även till tystnaden vid granen när resten av familjen har gått och lagt sig.

Julöl från Faversham

När jag föreläser om julöl då brukar jag beskriva svensk julölstradition som mörkare, sötare och alkoholstarkare. Precis så vill jag beskriva Sheperd Neames julöl jämfört med Bishop Finger. Den här landar på 7,0% jämfört med 5,2% Färgen är lite mörkare och aromen är betydligt kraftigare. En riktigt mustig öl med stora mängder smörkola, knäck och melass i aromen. Mjuk och följsam smak som väntat. En bitter i all sin prakt om än väldigt mäktig, lite för mäktig för mig. En Bishops Finger på smörkolasteroider. Det finns inget nytaget kort på den för jag provade den (eller ska man säga drack den kanske) medan jag diskade. Inte den mest seriösa provningssituationen kanske men det är aldrig fel med en disköl. En intressant detalj i det hela blev när jag skulle öppna flaskan. Jag hade tagit fram mitt nya favoritglas, en TEKU-kupa men liksom när doften framträdde, rätt upp genom flaskhalsen så avstannade jag och hällde inte upp ölen. Detta var inte en öl för ett fint ölglas i form av kupa på fot. Istället plockade jag ner ett klassiskt pintglas med en midja och hällde upp i. Plötsligt kändes det helt rätt. Rätt glas till rätt öl. Inte att negligera.

Inte en Bishop eller en Christmas men väl Sheperd Neame öl i kranarna. Bilden är från en Sheperd-pub i London

 

 

Dags för julöl

På tisdag släpps julölen fri för året. En sökning på Systembolagets fantastiska websida (lite ironisk är jag här, borde kanske ha varnat känsliga läsare) gör mig lite förvirrad. Har man redan släppt viss julöl? Eller är de kvar från förra året? Hur som, fem julöl från Storbritannien verkar det finnas. Två av dem har säljstart på tisdag och de andra tre finns redan på hyllan.

BrewDog Santa Paws
Buxton Winter Stout
Fuller’s Old Winter Ale
Shepherd Neame Christmas Ale
St Peter’s Winter Ale

Som sig bör i brittisk tradition så är det inte julöl utan vinteröl. De två först känns absolut mest spännande medan jag kommer att köpa de andra också och pröva igen. Inget fel på dem men inget jag direkt längtar efter. Fuller’s har visserligen fräschat upp sin etikett till Old Winter Ale och det anser jag var ett kliv framåt. Detta är en bra öl, smakar Fuller’s. St Peters har varierat genom åren men 2011 beskrev jag dn som ”Det är en gedigen, präktig engelsk bitter utan några större julkrusiduller. En vintervärmare så till vida att den har rund, fyllig kropp och en ganska tydlig alkoholnärvare.” Får se vad det ger i år. Shepherd Neame? Nja, men om jag köper de andra fyra så blir det klart den också.

Tjong, bong, ibland går det fort

Fort, både i det längre perspektivet och det kortare. Jag har försummat mina plikter och inte skrivit på ett tag. Plikter förresten, knappast rätt ord för skrivandet håller jag bara på med för mitt egna nöje och njuter av att några av er läser det men en plikt, det blir det inte. I så fall borde jag fundera rejält på vad jag sysslar med. 100-200 läsare per dag motiverar knappast allt jobb, om det nu hade varit ett jobb liksom.
Mycket annat har upptagit mina tankar och funderingar under senaste tiden men idag när jag kom hem från soptippen (någon mera som har soptippen som lördagsnöje?) så fick jag reda på att jag skulle åka tåg, till Skövde! Det var dottern som skulle gå på bio med kompisarna och med ett busskort så kan någon över 20 år ta med sig tre personer under 20 år. Ni fattar säkert min uppgift, jag var inte välkommen att följa med på bion. Glad att jag ens fick sitta bredvid tösera på tåget.

Så vad gör man några timmar i Skövde? Givetvis sätter man sig och arbetar och var kan passa bättre än Bishop Arms? Å så en liten paus ibland för att skriva lite blogg.

Om jag drack någon öl? Givetvis, jag stod och funderade på Shepherd Neame 1698. Enligt barpersonalen så var fatet inte kvar sedan ”festivalen” i februari utan de hade fått nya fat. Fat förresten, kolla fotot, Thrice Hopped and Bottled at the Brewery. Zimon fanns inte bakom baren denna dag så jag antar att det var han som hade källarskiftet, att sitta där nere och öppna flaskor för att fylla på till kranen. Nu kom tösera, jag återkommer med de öl jag faktiskt drack.

Shepherd Neames nya öl och den magiske Stewart Main

Jag skrev för ett tag sedan om att de stora lyssnar intensivt på de små och tar efter genom att twista till sina recept och skruva upp både humle, malt och jästaromerna och smakintensiteten. Shepherd Neame hakar även på sin jämstore konkurrent/kollega Fuller’s och tar ett djupt andetag och dyker ner i sina gamla bryggeriböcker och skapar nytolkningar av dessa öl. Jag har inte kunskap alls om vem av bryggarna som är mest ”autentisk” men detta spelar mindre roll. Bättre är att se på ölen so nya öl med historisk bakgrund. Shepherd Neame skyddar sig lite genom att säga att recepten baserar sig på historiska recept. Även Fuller’s skarvade lite av nöden tvungen. Bland annat kan man inte hitta samma kornsorter som användes då. Stewart Main, headbrewer presenterade och pratade sig varm om dessa öl . Stewart Main är stöpt i liknande form som exempelvis Derek Prentice (Fuller’s) eller Martin Zuber (Paulaner). Det handlar om en lång bryggartradition bakom sig. I Mr Mains fall cirka 40 år i branschen med 8½ år hos Shepherd Neame men allt startar i barndomen i Skottland med flera av de äldre männen i släkten abetandes på någon av Edinburghs 18 bryggerier. Han har utbildat sig hos Harriot Watt och arbetat hos bland andra Hook Northon. Han började sitt anförande med att beskriva vad en bryggare är för något. Korn/odling – biologen, jäst – microbiologi, bryggningen – fysiker, mätningar av olika parameter – teknisk fysik, renlighet – microbiologi igen o.s.v. Stewart Mains tes var helt enkelt att en bra bryggare är en bra naturvetare/vetenskapsman. Han pratar engagerande även om han kändes lite trött och kanske hade han hoppats på flera deltagare vid hans Master Class i Stockholm och jag måste säga att många missade något när man inte kom och lyssnade på honom.

På Shepherd Neames blogg på hemsidan beskrivs det som att Stewart Main reste med deras Export Team till Stockholm och precis så var det nog. När vi via frågor hamnade på avigvägar så satt två killar och förde en mer eller mindre nöjd huvudbryggare tillbaka till ”säljsnacket”. Mycket trevlig master class blev det med massor av möjligheter att fråga. Jag frågade t.ex. hur det känns att brygga någon annans öl. Shepherd Neame kontraktsbrygger Asahi och Samuel Adams Boston Lager. En engagerad Main blev väldigt entusiastisk när han beskrev arbetet med att brygga dessa öl. Hur han personligen skötte bryggandet tills han var nöjd med recepten och att man hade minimerat skillnaderna mot originalen. Och det är klart, om man är där för att prata brittisk bryggerihistoria och hur Shepherd Neame som Storbritanniens äldsta bryggeri hämtar kraft ur den så passar kanske inte lagerbryggningen in i bilden.

Hur smakar då deras Double Stout och IPA? Jag satt och njöt, tog en klunk här och där, lyssnade intensivt och skrev ner mycket i mitt block men inget alls om ölen. Min slutsats är att det var bra öl men jag måste nog försöka få tag på dem igen. De säljs på bolaget i kolli om 8 så helt otänkbart att jag försöker få ihop en sambeställning är det inte. Läs mera om Shepherd Neame här