Fem dagar kvar till jul

Julförberedelserna är i full gång. Jag ska köpa en flaska sherry till cumberlandsåsen, glöggen är provsmakad (jag har inte bryggt någon nu i år men den gamla håller ännu), senapen ihoprörd, pepparkakshusen byggda och det börjar bli dags att fundera över ölen till högtiden. Så här med fem dagar kvar kan det vara lagom att samla ihop sina intryck. Det ska direkt sägas att det är många öl som jag inte har provsmakat ännu men det är som det ska antar jag. Kom ihåg, allt är provat öppet, en del provat under allt annat än optimala provarförutsättningar. Själv reagerade jag på att jag skilde så mycket på Tomte och på Jämtland. Det brukar jag inte riktigt göra. Varför så få låga betyg? Erfarenhet kanske, mycket av ölen är med år efter år och jag hoppar Sheaperds Neame och St Peters eftersom jag sällan gillar dessa. Jag fick heller inte tiotalet halvpissiga julöl typ Sofiero, Pripps eller Eriksberg av min svåger i år.

Fem tomteluvor
Grebbestad Julöl. Denna öl ställer begreppet julöl lite på ända tycker jag samtidigt som den aktualiserar öltypsdiskutionen. Är det en wineröl, en münchner, en modifierad bocköl, julöl tja, det går att kalla den massor. Maltiga, rena smaker med lagom beska för att balansera upp sötman i vörten. Orkar inte riktigt till det mäktiga julbordet men till lilljulensbjudningen innan med lite skinka, janzon, köttbullar, prinskorv, senapssill kanske en omelett och så bröd och ost.

Hibernation. Totala motsatsen. Ingen mat, inget stillsamt utan mycket kraft istället. Jag ska pröva med lite rökt korv någon kväll har jag tänkt mig. Hibernation är en öl som jag varje år undrar varför jag gillar så mycket, all sin humle till trots. Mäktigt fyllig med underbara nötiga toner som mixas med

Rudolf Ren. En riktigt bra allroundöl. Jag gillade den bättre till brasan än till mat. Det är lite för mycket smaker, lite för komplext som matöl men att sitta där och lukta, sippa, pröva stora klunkar, snabba klunkar. Att utforska ölen, underbart. Nära nog det bästa Dugges gör.Fyllig, rund och riktigt trevlig. 7,0% om jag kommer ihåg rätt förklar en hel del.

Solstice d’hiver. Det känns som ytterligheter. Det gudlösa bryggeriet och Brasserie Dieu du Ciel (Gud i himlen om min franska är korrekt) Deras öl (Gudelös och Solstice) har dock en del likheter. Fantastiska öl som jag sparar för speciella tillfälle. Solstice dricker jag givetvis på tisdagkväll och Gudelös tänkte jag dricka på min mors dödsdag. Två problem bara. Jag har druckit upp mina Gudelöss och jag har aldrig lagt hennes dödsdag på minnet. Jag är inte mycket för att fira sådant.

Jämtland Julöl. En svensk klassiker brukar jag presentera den som vid julölsprovningar. En öl som räknades som lite extra för bara några år sedan men numera hamnar den i mittfåran. Himmelskt god. Väl värd att vänta på varje år. (Nja, vissa år har den varit mindre god…)

Jólabjór. Årets bästa. Jag borde åka till Bamberg för detta med rököl är min grej. Ölvisholt Brugghús smakade jag från fat i Linköping och kommenterade även då priset. Prisvärd kanske inte denna är men eftersom det är den enda rökbocken jag kan få tag på så får vi nog försöka skaffa några till.

Fyra tomteluvor

Mr Sno’balls. Krispig som en snöflinga, klar som en februaridag i pulkabacken, humlebett som en -8 dag (det finns ju betydligt bettigare öl) renjäst och med väldigt lite fruktiga aromer som en ale oftast har.

Oppigårds Winter Ale. Sällan har rostade toner passat så bra ihop med citrustoner från humlen. Som vanligt tycker jag att Oppigårds öl är ganska lika varandra. Åter igen lovar jag mig själv att ha en ren Oppigårdsprovning någon gång.

N’Ice Chouffe. Nej, det blir ingen femma. Den är lite för välanpassad, lite för mainstreamad, lite för alkoholtyngd i år men jag gillar den fortfarande. En bra belgare och julsläppets enda stora flaska om man gillar sådana. Det konstiga med denna är att den känns bara stor, inte exklusiv. Jag undrar om det har med etiketten att göra.

Mysingen Midvinterbrygd. Det kan inte vara någon större förtjänst på dessa öl för Nynäshamn. Själv sätter jag altså en fyra på dem men jag har svårt att tänka mig så där särskilt många av den. Jag delar gärna halvlitern med både en och två personer. Någon kryddöl per öl är ett måste och i år har jag smakat Mysingen och Liefmans, Mysingen leder!

Visby Julbrygd. Jag fick nyligen en kommentar till min Mariestadprovning av Rickard Bengtsson och i mitt svar framhåller jag Gotlandsbryggeriet som ett bevis på att Spendrups som bryggeri har en hel del ölkultur i sig. Visby julöl hör dit. Bort med tomten från etiketten och ge kvalitetsmärket Mariestad en en variant i mörk lager-segmentet.

Tre tomteluvor

Liefmans Glükriek. Jag gillar kriek och det var spännande med en glöggkryddad sådan men kriek känns inte som rätt basöl för en glöggöl. Liefmans gör dock som vanligt ett bra jobb. Kryddnivån ligger högre än bara en aning men dominerar inte fullsständigt. Den känns värmande och flaskan jag har kvar vill jag pröva att värma, precis som glögg.

Tomte. Som jag skrev i ingressen undrar jag om det bara är etiketten som gör att denna hämnar på en trea.

Fullers Winter Ale. Jämfört med deras ESB eller Golden Pride så är detta en synnerligen slätstruken historia. Tråkig i all sin balans.

Sigtuna Merry Christmas. Jag kommer faktiskt inte ihåg den särskilt väl. Lite stickig kolsyra, krävande humle, helt okej men inget ihågkombart.

Två tomteluvor

Samuel Adams Winter Lager. För söt, för tung, för kladdig… Smakar den lika dant som ifjol? Jag tycker definitivt sämre om den i år.

En tomteluva

Ingen hittils i år

 

Ännu en varm dag, en väldigt varm dag.

Under en tid har vi haft värmbölja här i Falköping, precis som stora delar av landet. Detta har sammanfallet med en kortare period då vi har varit storfamilj. Jag har inget emot sju, åtta ungar men det blir lite rörigt. Desto skönare när alla skulle på tipspromenad och jag blev tvungen att stanna kvar och vakta den sovande lillemannen.

Så då blev det lite nystekt pyttipanna, stekt ägg samt lite jordgubbar och glass till efterrätt. Givetvis passade jag på att ta en öl till maten. Bedarö Bitter! Jag har undrat lite under senare tid om jag inte har börjat bli mera förtjust i humle, inte något humlehuvud, men ändå… Fast denna Bedarö Bitter gav lugnande svar. Till pyttipanna, värmen till trots, så var det för mycket beska för mig. Jag drack raskt ur den under matlagningen ock i det läget är den fantastisk. Fräsch, bygger upp aptiten och drar en man långt ner i det underbara ölträsket. Till maten blev det istället den sista Postiljonen som stod i källaren.

Ikväll sitter vi, för idag har lugnet lagt sig, jag och min fru och delar på en Slottslager, Westmalle Trippel och en Samuel Adams Black Lager till lite kex och ost. Nu när temperaturen äntligen närmar sig 20 grader…

Amerikanska öl – Gröna Husets Ölsällskaps novemberprovning

Den tredje lördagen i november träffades Gröna Husets Ölsällskap hemma hos Gröningen som tillsammans med Cuba stod som värd. Deras tema var USA och vi fick inte mindre än 13 jänkaröl plus Budweiser och Millers till maten. Maten var underbart goda hamburgare, rent nötkött, med alla tänkbara tillbehör. Man behövde två hamburgare för att kunna smaka av alla tillbehören. Gotti gott gott!!! Lagom till maten plockades alla glas bort och man anbefalldes att dricka ölen i flaska. Jag smakade pliktskyldigast på en Miller men det är verkligen inga öl jag gillar. Onödigt att slösa alkoholplats i kroppen på dylika blaskdrycker.

Ölen som testades under kvällen var följande (i ordning).

 

Samuel Adams Imperial Pilsner (6 p), Left Hand Oktoberfest (7 p) samt Brooklyn Oktoberfest beer (5 p)

cimg3797Här kan man ha synpunkter direkt på ordningen och det hade jag så jag sparade undan SAIPen till senare tillfälle. En rolig detalj är att Left Hands är en ljus lager medan Brooklyn är en mörk lager. När vi tittade på färgen på dem så hade vi svårt att sära på dom. Kanske var Left Hand något mörkare. Vem bestämmer egentligen om en lager är ljus eller mörk? Systembolaget eller importören/producenten? Jag konstaterade även att jag har vänt på Left Hand och Brooklyn. I höstas tyckte jag att Brooklyn var godare… Tja, så är det med smaker och upplevelser.

 

Saranac Black Forest (6 p) och Left Hand Milk Stout (9 p)

Här kunde man få höra en del roliga kommentarer om Saranac att den inte var tillräckligt fylliga, kraftig o.s.v. jämfört med en stout. Visar lite på vikten av att veta lite om öltyper innan man sätter sig och bedömer. Nu ska jag inte sätta mig till doms över andras smaklökar. Saranac är för tunn, lite för syrlig och ganska tråkig för att tilltala mig. Left Hand Milk Stout kommer jag inte riktigt ihåg som en niopoängare men här fanns det arom värd att sitta och lukta på, fylliga smaker och inbrygd trevlighet. Jag vet inte om den kammade hem 9 poäng för att den provades ihop med det som den gjorde.

 

Samuel Adams Honey Porter (6 p), Anchor Porter (6 p)

Samuel Adams hade en väldigt kort eftersmak och först förstod jag inget om varfö rden hette Honey Porter men sedan kom det massor av honung. Både i smaken och i aromen. En sak som förvirrade mig var just honungssmaken. Enligt mina kunskaper om bryggning med honung så ska det inte ge direkta honungssmaker utan jästen jäser bort dessa. Hur det är med den saken får jag forska vidare i. Anchor Porter kom jag ihåg som obalanserad öl och det upplevde jag även denna gång men inte alls så kraftigt som senast. Jag tyckte även att den var lättare i kroppen och mindre bränd i smaken.

 

Liberty Ale (6 p) och Red Seal Ale (6 p)

Här blev det jämt lopp men för allt i världen drick inte en Red Seal för kall. Den var väldigt tråkig i de första klunkarna och kändes bara enkelriktat besk men i takt med värmen kom komplexiteten och den blommade ut. Liberty är enligt mig Anchors bästa öl och kanske borde jag ha satt ett högre betyg på den men nu började smaklökarna domna.

 

brooklyn_brown_aleBrooklyn Brown Ale (8 p) och Anchor Steam Beer (5 p)

Här hade jag ofinheten att bara sippa lite på Anchor Steam Beer för att sedan njuta av Brooklyn Brown Ale. Farinsocker, lite brödig, aningen gräsig/grön och smörkola i lagom dos. Smaken är medeltorr och beskan balanserar fint (något mer än engelska varianter) och det finns lite kaffe och chokladsmak i det hela. Mkt bra öl innan kvällens avslutning.

 

Double Bastard Ale 2007 (8 p) och Sierra Nevada Anniversary Ale 2008 (6 p)

Double Bastard som jag hade hört så mycket väsen om. Kunde det verkligen vara något för mig. Jag tror att den Ska klassas som den dubbel IPA och jag har svårt redan med vanliga amerikanska IPA. Här blev det dock skillnad. Detta är en maltig, söt öl som inte är dränkt i grapefruktsstinkande humle. Beskan finns där och allt för mycket men kvaliteten i ölen kändes tydligt. Eftersom vi var sent gångna på kvällen och inte alla flaskorna gick åt så kunde jag få en med mig hem vilken jag ska spara undan i källaren till en trevlig februaridag 2010 Här började tankarna rinna iväg till problemen med ölstilsindelning. Är detta en DIPA? Vad skiljer då denna från en Imperial Pilsner. Jag vet att Bastard är överjäst och Lagern underjäst men smakmässigt så liknade dessa båda varandra. Dessutom hade jag knappast protesterat om man hade sagt att båda två var amerikanska versioner av Barley Wine.

 

Slutligen vill jag bara återigen ösa lite beröm över värdparet. Till efterrätt fick vi en smarrig Cheesecake som bara smälte i munnen ihop med resterna av Samuel Adams Imperial Pilsner och Double Bastard.

Samuel Adams Winter Lager

samadamswinterlagerEn mörk lager med klara brunaktiga koppartoner. Skummet lade sig ganska fort och dog bort. Aromen är aningen bränd, russinsötma samt balans mellan malt och humle. Smaken är lättsam med brödig karaktär. Beskan är försiktig i smaken för att tillta i eftersmaken. Lite bränt och lite knäckigt. Eftersmaken är lite pappig. Inget kanonöl och inget att antingen älska eller misstycka om. Som det brukar från Boston Beer Company. Ganska mainstream men absolut inget kanondåligt.

Samuel Adams Imperial Pilsner

samadimppilsSannerligen en välbryggd öl som är rejält humlad. Den höga beskan väljer man att balansera med en hög alkoholsötma men även en ansenlig mängd restsötma. Jag vet inte om ölen är torrhumlad, jag tror inte det, men den har en enormt fräsch, aktiv humlearom. Vete tusan om man ens kan finna mer än antydan till maltighet över huvudtaget. När man smakar på den så smakar det nästan lika beskt som mina hembryggda öl innan de börjar jäsas. Eftersmaken är intensivt humlig hela tiden och vill liksom inte ge sig. Efter ett tag är munnen helt bedövad av humle. Börjar fundera på om jag har ätit humlen rakt av. Samtidigt är humlebeskan relativt sett angenäm. Jag antar att det är för att de har använt tysk Hallertau Mittelfrueh, eller som Systembolaget uttrycker det humlesorterna hallertau och mittelfrueh, och inte de grapetone, citrusdränkta amerikanska varianterna. Ölen är definitivt välbrygd och jag är imponerad över den men jag tvivlar på att jag kommer dricka den igen. Jag klarade inte av att dricka upp denna 35,5 cl flaska själv till maten (varma smörgåsar) utan fick hälla ut halva. Alltså ingen dålig öl men jag lämnar den med varm hand till humlebombsälskarna. Dessutom är 8,8% i mesta laget även om det inte är obalans i ölet på grund av alkoholen.

November månads tillfälliga nyheter på Systembolaget

November månads nyheter är inte mycket att diskutera. Köp allt om du bara har råd med det. En flaska av allt landar på knappt sjuhundra kronor. Dyrast är Dark Horizon Second Edition med sina 149 kronor för 50 cl. Enligt Jack Jakobsson som skriver på bkwine så är den kanske inte prisvärd men definitivt en upplevelse värd att kosta på sig. Själv tvekar jag storligen men kommer säkert att falla till föga.

Två öl man inte behöver tveka på prismässigt är Bath Ales Festivity och Nils Oscar Coffee Stout och jag tycker nog att man kan unna sig Sierra Nevada Anniversary Ale 2008, Meantime Old Smoked Bock och Samuel Adams Imperial Pilsner trots att literpriset ligger runt 80 kronor på dessa öl. Sierra Nevada är allt för humlig för mig men gillar man humle så är det absolut en välbrygd öl. Meantime har vi haft förmånen att stifta bekantskap med tidigare men nu är det dags för en rökt öl från dem. En rökt bocköl? Jag har ingen aning om vad det kommer att smaka men smaka ska jag. Samuel Adams Imperial Pilsner vill jag smaka för att se om det går att få balans i en så pass stark, 8,8%, pilsnerliknande öl. Jag är skeptisk få jag tillstå.

Med tanke på min förkärlek för brittiska öl och då inte minst barley wines så är Fuller´s Vintage Ale 2008, Fuller´s Brewers Reserve, Bötet Barley Wine 2007 och Old Guardian Barley Wine 2008 självskrivna. Fuller´s Brewers Reserve ska vara en fatlagrad (maltwhiskyfat) öl som faktisk är en blandning av tre olika öl. Mycket speciel och mycket god, kanske. Det får jag se om ett par dagar.

 

Hum, hur ska jag göra? Ska jag beställa en DH eller inte… Tänk att livet kan vara så svårt ibland.

 

Tre öl som jag slopar är Double Bastard Ale, Ename Cuvee 974 och Innis & Gunn Island Cask. Den först tror jag inte att jag kommer tycka om och troligen kommer jag att få smaka den hur som helst. Ename hoppar jag eftersom jag inte gillade den jätte mycket förra året och Innis & Gunn har jag gett upp på.

Nyheter på systembolaget den 1 oktober

1 oktober medger nya lanseringar av öl och whisky som ska få finnas kvar i ordinarie sortimentet. Det är alltså inte fråga om tillfälliga nyheter utan godsaker som ska finna tillgängliga ett helt år. Detta brukar i sin tur medföra att det är tunnsått med riktigt heta nyheter.

 

Vi kastar oss direkt in på ölen. Mest av allt gläder jag mig åt att Westmalle Trippel kommer att finnas. Under lång tid har Systembolaget behandlat Tripplarna styvmoderligt men nu finns både Chimay Vit och Westmalle Trippel. Trevligt, trevligt.

De mörka ölen av belgiskt snitt får sitt med en amerikansk tolkning från North Coast Brewing vid namn Broder Thelonious. Jag har druckit den vid en provning av just Amerikanska varianter på belgiska öl men tyvärr är jag inte alltid välorganiserad och har därför inga konkreta anteckningar att stödja mig mot men om inte minnet sviker mig så smakade den bra.

 

Efter förra höstens bocköl från Slottskällan kommer nu ytterligare en tysköltyp som vi inte ser mycket av på Systembolaget. Det är en Alt-bier från Krombacher Brauerei. Dom är annars mera kända för sina lagertolkningar men Rhenania Alt är alltså en överjäst tysk öl. Det betyder inte att man ska vänta sig en typisk brittisk fruktighet för det är fortfarande en typisk tysk öl. Ytterligare en tysk ölsort som inte brukar rosa marknaden är mörka veteöl. Nu kommer dock Andechser Dunkel. Deras Hefe håller mycket hög klass men den mörka har jag inte testat ännu men har höga förhoppningar på den.

 

Vi som gillar svarta öl får en uppgradering av sortimentet. Oppigårds Starkporter, Samuel Adams Honeyporter och Nils Oscar Rökporter. Mest intressant tycker jag att oppigårdaren verkar vara. Den vann nyligen guld på SWBF i kategorin stout och porter på fat. NO Rökporter kunde man testa förra året och det gjorde jag. Jag kommer ihåg att jag tyckte att den var något för alkoholstark för sitt innehåll. Sedan dessa har den tävlat i World Beer Cup där den vann pris i klassen Smoke-Flavored Beer. Jag kommer definitivt ge den en rejäl chans till. Men hur det blir med Samuel Adams Honey Porter vet jag inte. Den kan allt kvitta. Visst borde det finnas bättre stouts från amerika eller någon roligare ale. Tja, så är det.

 

I det ordinarie sortimentet har det uner en längre tid funnits två varianter av spontanjäst öl. Timmermans Kriek Tradition och Timmermans Kriek. Som tillfälliga nyheter har man regelbundet petat in öl både från Lindemans och Cantillon men nu tar man in en Geuze från Brouwerij Oud Beersel. Detta måste ses som oväntat. Dels valet av bryggeri och att det inte är fråga om en kriek (körsbär) eller framboise (hallon). Fruktölen är betydligt ”lättare” öl. En Geuze är något som man måste närma sig med öppna ögon och ge sig själv tid att lära känna. Tycker ni inte om det första gången så pröva igen.

Alla tre varianterna, Geuze, Kriek och Framboise, bygger på något som kallas Lambic. Bryggandet av Lambic är ett rejäl kliv bakåt i historien. Det är att brygga öl som man gjorde på 11-1200 talet och metoden har bara överlevt i Belgien. Man använder förutom malt även en rejäl dos omältat vete och gammal oxiderar humle. Det helt unika med ölen är att man inte tillsätter jäst utan att ölen får börja jäsa spontant med hjälp av den microflora som finns i luften, väggarna och i jäskärlen på bryggeriet. Resultatet blir rejält surt och här skiljer sig det tre nämna sorterna åt. Kriek och framboise får en andra jäsning när man tillsätter frukten medan en Geuze består av blandningar av gammal och ung lambic. Oud Beersel består av lambic som är mellan ett och tre år gammal. Syrlighet är bara förnamnet och på systembolagets hemsida så talas det om bokna äpplen. Bokna betyder övermogna om någon undrar. (enligt http://g3.spraakdata.gu.se/saob/)

 

Två öl som jag kommer att testa även om jag inte förväntar mig stor dåd är Krusovice Cerne som är en mörk lager och Slottskällan Slottslager som är ljus. I övrigt finns det en lista på öl jag troligen inte kommer testa, någonsin.

 

Bintang Pilsner, miljötänk, ge kunderna vad de vill ha pratar systembolaget om. Vem vill ha Bintang? Hur miljömässigt är det med en blek lager från Indonesien?

Brok Export, när det finns så mycket annat spännande från Polen.

Coors Light, dom måste skämta, när Budweiser börjar göra Ale

Spotlight, tror nog aldrig jag kommer dricka den…fy mig att döma på förhand

Åbro Lejon – Jasså

 

Där emot kommer det ytterligare två produkter som inte klassa som öl men som är värda att nämnas här. Green Goblin är en engelsk cider från Wychwood Brewery. Ska bli spännande att smaka med tanke på deras öl. Weihenstephaner Hefeweissbier Alkoholfrei, en alkoholfri veteöl? Tja, den kan inte vara sämre än den jag prövade för 3-4 år sedan i Tyskland. Hoppas att det inte är samma, tusan att jag inte gör bättre anteckningar.

Samuel Adams Octoberfest

Oktoberfesten startade nere i München 1810 för att fira giftermålet mellan den bayerske prinsen Ludvigs och prinsessan Therese av Sachsen-Hildburghausen. Sedan dess, med få undantag för krig, kolera och ekonomisk depression, har man firat varje år med stor pompa men framförallt med massor av folkfest. Till dessa festligheter bryggs ett festivalöl som brukar kallas för oktoberöl. Dessa öl är en något starkare variant av Wieneröl, eller Bayerskt öl som det ofta kallas i Sverige, och har inte så mycket med moderna Oktoberfestöl att göra. Dessa, t.ex. Löwenbräu, Hofbräu eller Paulaner, är ljusare, mindre maltiga och exceptionellt lättdruckna. Ett ”äkta” Oktoberfestöl om man nu kan tala om något sådant bör låg men märkbar humledoft, kopparfärgat och helt klart. Maltsötman ska försiktigt balanseras upp med en ren humlebeska. Rostade, karamelliga toner ska finnas med i smakbilden.

 

Hur ligger det till med Samuel Adams?

Samuel Adams är en maghonyfärgad öl med kraftigt skum som lever kvar en längre tid. Aromen är försiktig om man säger så. Enormt långt ifrån sina kusiner från västkusten. Smaken är något rikligare, maltig, aningen söt, ganska nötig i smaken och med en försiktig beska, söt, festivalöl. Lättdrucken, maltig, beska för att balansera

 

Jag har inte druckit tillräckligt många bra Oktoberöl för att kunna slutbedöma SA Octoberfest helt men visst ligger den närmare originalen än de moderna tyska varianterna. Lite humleton i aromen och mindre med sötma alternativt något högre beska skulle säkerligen höja ölen men den är inte alls oäven.

Samuel Adams Holiday Porter

Samuel Adams är ett varumärke som levererar, allt som oftast, öl av väldigt hög kvalitet. Deras Samuel Adams IPA var en gång i tiden en klar favorit bland ölen. Numera finns den bara kvar i mitt saliga minne. Nu var det så dags att pröva deras Holiday Porter. En porter med julsmak? Vad kunde det bli?

Doften var söt, fullsprängd med russin och frukter. Färgen är svart med en röd ton.

Smaken var bränd, inte allt för stor beska. Lite för tunn kropp kanske men det passar till mat. Speciellt söt eller fet mat som den kan möta med sin beska. En holiday porter!