Flygplanet, eller en dag med VAB

Boddington PA Mk I, Karlströms MaltBoddington, den lyfte hävdade jag i ett tidigare blogginlägg. Lägg ihop detta med mitt jobb som slöjdlärare och min förkärlek för pysslande. Plussa på med faktumet att jag är hemma och VABar samt att Boddington kommer i burk och jag är inte allt för snabb på att panta. Ta, da då får vi en dubbeldeckad Boddington PA Mk I. Jag skulle vilja utveckla flygplanet lite men vet inte om jag vill dricka Boddington för att få burkar. Jag får fundera på någon annan öl, vilken är er favoritöl i burk från de brittiska öarna?

Boddington, en tänkt djupdykning som lyfter

Ofta handlar mitt bloggande bara om det som sker just där och nu. En del saker finns det någon slags linje i. Som t.ex. att jag ska försöka prova mig igenom de brittiska öl som finns i Systembolagets ordinarie sortiment. Någon enstaka gång så kommer jag då att prova öl som jag mer eller mindre har bestämt mig i förväg vad jag ska tycka om dem. Svaghet kan man tycka men jag tror det hade varit ännu värre om jag inte visste att jag skulle göra det. Boddington Pub Ale var en sådan öl och mina förväntningar var inte allt för högt ställda men vi ska dra det hela från början.

Boddington Pub Ale, Karlströms MaltBoddington Pubale var en av mina inkörsportar till ölen. Detta var inte ungdom och jag är lite oklar på hur det egentligen gick till. Har den varit så bra att man skulle kunna hylla den? Om man läser om den i böcker och på nätet så var den en gång i tiden en högklassig puböl. Jag misstänker dock att det var snygga reklamkampanjer i kombination med att den hade god historik och en proveniens om man nu kan tala om en sådan för ett ölmärke. Det passade bra in i min image att dricka en Manchesteröl istället för irländsk öl (läs Kilkenny). Antalet öl jag provade steg lavinartat, ni känner säkerligen igen gången och inköpen av Boddington minskade kraftigt och närmare ner till 0. Så en gång bär vi skulle träffas i Gröna Husets ölsällskap så skulle vi ha bland annat pröva Boddington och jag minns hur platt och fadd den kändes i relation till allt annat den kvällen men framförallt i relation till min minnesbild. Så därför försvann den lika fort igen efter sin comeback i ölkällaren. Detta är nog fyra, fem år sedan.
Inga stora förväntningar alls på ölen, kanske var det därför som den plötsligt bara växte och kändes helt okej och kanske faktisk lite mer än så.

Det man får när man öppnar burken och låter kvävgasens småbubblor rumla runt omkring/genom den lilla plastkulan är en tungt fruktig arom med stor sötma. Gräsig humle men med en ton av citrus. Smaken är väldigt lik aromen, lite honungstouch. Mjuk, lite oljig munkänsla och så smörkolan som en grym bas i smakbilden. Kraftigt skum och medium kolsyra. Vi pratar inte om den mest komplexa bitter i världen men bättre balans än jag mindes, mera tyngd och i alla fall inte helt enformig.