Saint Landelin Biere de Paques

Fransk öl hör inte till vanligheterna och sannerligen inte fransk påsköl. St Landelin Mythique har jag druckit och den har gett mersmak så det är inte utan förväntningar som jag ger mig på denna öl. Jag gjorde lite efterforskningar denna gången och insåg att jag har fel fört in St Landelin-ölen under fel ”etikett” här på bloggen. Bryggeriet heter nämligen Les Brasseurs De Gayant eftersom jag använde mig av Googles översättning så är jag lite misstänksam mot det hela men enligt mmin information så ska det vara drygt hundra personer som arbetar på bryggeriet vilket i sig verkar otroligt om de inte har en masslager att producera. Visserligen har de en årsproduktion på 180 000 hl (jämf med t.ex. Nils oscar som jag tror har en kapacitet på 13 000 hl men bara ett tjugotalet anställda) Hur som helst är de ett bryggeri som satsar på specialöl och enligt dem själva så är de störst i Frankrike på detta. Varken störst i Frankrike eller specialöl säger så mycket i sig men jag tror ni greppar helhetsbilden. St Landelin är alltså en fransk klosteröl. Profana bryggare men med ett fjärran siktat kloster vars grundande 1032 och den källa som den helige Landelin hittade säkerligen inte har något med smaken av ölen att göra.

Hur är då denna franska klosteröl? Färgen är aningen för ljus för en belgisk dubbel men den rostiga aromen, de torkade frukterna och en försiktigt maltig arom för ändå tankarna mot en dubbel. Smaken är torrare och råare trots sin lätta kropp. Bränd beska, sträv och kärv i känslan. Medium kolsyra och med en vegitativ eftersmak. Intressant öl som är lite annorlunda, kul att ha smakat men jag väljer lätt deras torrhumlade Mythique om jag skulle behöva välja, alternativt få chansen att välja någon gång.

Sjurätters fiskmiddag med Gröna Huset

En sjurätters middag kräver sin planering. Planering var det lite mindre av denna gången men det slank igenom till slut. Jag hade givetvis funderat under en hel del men jag hade liksom inte gjort så mycket mer än att skapa ett embryo till meny. Så med en vecka kvar satte jag fart och började fundera färdigt och på måndagskvällen med fem dagar kvar så går det upp för mig att jag inte har beställt öl. Ingen katastrof men urvalet begränsas till vad som finns i Falköping och vad de har i depån. Klantigt men så var det. Sedan rullade det på med bara hur mycket som helst att göra under veckan så det blev inte mycket gjort av det som var tänkt. Ingen egengravad lax, ingen egeninlagd sill och inte något surdegsbröd. Menyn kunde aalltså ha varit fantastiskt arbetad med massor av arbete men istället blev det en köp-en-hel-del-färdigt-meny. Det innebär att var och en som vill ge sig på det hela kan lätt kan genomföra middagen och man kan givetvis ta sig tid att göra mycket av det själv.

Middagen delade jag upp i två avdelningar. Först tre rätter och sedan lite paus men bildvisning från ölsällskapets resa till Gent 2006 för att fortsätta med tre rätter till och så kaffe och efterrätt. Här kommer de tre första rätterna.

Sill och Potatis

Abbas färdiga sillinläggningar. Skärgårdssill, löksill och senapssill.

Öl: Mariestads Prima Lager, Sierra Nevada Celebration Ale och Oud Berseel Geuze

Jag har druckit sur öl till midsommarbordet innan men denna gången, med bara sillsmaker, inte allt för fett så vann allt den relativa humlebomben smakkombinationspriset. Jag gillar Geuzen bäst fortfarande som öl betraktat, och om man undviker att lukta på den allt för mycket, fast sill är lite speciell mat. Ska man ha ett helt smörgåsbord så får det bli Geuzen men äter man mera rent av sill så blir det en humlebomb. Eller kanske så inverkar vädret.

Whiskykokta musslor

Receptet är från Akkurat via Jan Groth & Arne Adlers bok Whisky och mat. De tänker sig givetvis att man ska dricka whisky till men vi fortsatte att prova ytterligheter för att undersöka vilken typ av öl som passar bäst. Maredsous 8, Belhaven Wee Heavy och Schlösser Alt prövades. Tre öl med tre olika profiler som alla kanske skulle kunna passa in. Belgare har en lång tradition av att äta musslor och Maredsous 8 är en väldigt god öl. Jag borde kanske ha kostat på något finare men i detta svammelsurium av smaker passade den perfekt. Hög kolsyra, nötig, kryddig, medel beska och både maltsötma och alkoholsötma. Belhaven halkade in på det mindre humlade bananskalet. Min tanke var att den inte skulle ta över utan bara förstärka och så slutligen en altbiér som ett slags kompromissöl till lagerdrickarna. Renjästa smaker, hög hinkabilitet, maltiga smaker som precis som skotten skulle kunna passa ihop med havstouchen.

Avslutande rätt på första avdelningen var stekt fjällröding, potatismos, blomkålsmos samt kall sås. Till detta skulle vi dricka Jämtlands Postiljon och Dugges Holy Cow men efter en liten fadäs vid ölförrådet så hamnade även en flaska St Landelin Mystique på bordet. Grundtanken var alltså att bitter skulle smaka bra till fisken. Rödingen är fångad i Jämtlands/Härjedalens län och eftersom Postiljon är bland det godaste som finns så blev den ena valet. Sedan ville jag ha något karamelligt men med mera beska och då blev det Dugges Holy Cow. Fjällrödingen trivdes som fisken i vattnet ihop med Holy Cow. Postiljonen var visserligen god men inte riktigt superb. Mystique var också god. Alla tre var faktiskt goda och jag kan inte utse en vinnare, möjligen en förlorare i Postiljonen men den är ju så god som den är utan mat.

 

Saint Landelin Mythique

mythique75Grillad entrecote, klyftpotatis i ugn, beanece och en slags bonuslördagskväll. Inte illa alls faktiskt och det blev inte sämre av en Saint Landelin Mythique. En belgisk ljus ale på 7,5% och 75 cl. Lite mycket för en person men min kära hustru hjälpte mig lite innan hon hellre övergick till rött vin med orden God och spännande öl men kanske skulle man hellre ha den till kyckling. Detta tänker jag ta fasta på och se till att bestämma hem flera Mythique och bjuda till kyckling.

Ölen är aningen disig, gyllene i färgen och ett inte allt för kraftigt skum. Aromen är mjuk och stillsam men maltighet, stillsam humleton, lite jästig och aningen estrig och fruktig. Medelfyllig till fyllig kropp, relativt bra utjäst. Maltig, örtig, lite torkad frukt i smaken och med eftersmaken kommer citrustonerna.

Säkerligen skulle denna ölen inte bli först vid ett blindtest men en kväll som denna, god mat, massor av sol under dagen, stor flaska med champangekork och grimma gör den till en kommande favorit.