Midsommaröl

Två vänner diskuterar om ölenHar du planerat att hålla en informell ölprovning under sommaren, t.ex. till midsommar nu i helgen. Här kommer ett förslag på åtta öl som ger en bra spridning och som man kan välja att pröva till midsommarmaten. Midsommarmaten? Som om det bara fanns en meny för midsommar vilket det knappast gör men jag väljer att utgå ifrån det som jag själv upplever som klassisk midsommarmat.

Låt oss rulla igång direkt. Sillunch är väl inte en oväntad start, färskpotatis, gräddfil, gräslök och så massor av olika typer av sill. Passar på att tipsa om enklaste veteölsillen om någon vill ha en ölsill på bordet. Väljer man calvados så ska man bara byta ut en fjärdedel av lagen mot calvados. Men vad väljer man att dricka? Syran och en hel del sötma ställer sina krav. Att sill i sig har en del fett hjälper inte direkt till vid dryckesvalet. Själv gillar jag att förstärka syran och arbeta med öl som har en inneboende syra. Det naturliga valet blir spontanjästa öl som t.ex 3Fontainen men eftersom detta är tänkt att vara öl man kan komma åt innan midsommar så faller valet på Oud Beersel Oude Geuze Vieille. Nästan ingen beska alla vilket annars är ytterligare en väg att gå. t.ex. Bedarö Bitter är spännande relativt besk öl. Beskan och kolsyran rensar smaklökarna, fräschar till och gör dig redå för nästa smakdos. Att den sedan med sin karamellmalt (Crystal från Fawcett) är en bra smakbrygga om man har silltårtor eller kanske en västerbotten paj med vid sillunchen. Min tänka favorit i år är Saison de Dottignies. En saison från De Ranke i trevlig 75 cl flaska som gör sig bra på bordet dessutom. Den är lätt brötig och är precis lagom stram för att sitta som en smäck, hoppas jag. Tre öl med lite olika karaktär som ger möjligheter att diskutera smaker och smakkombinationer.

Ett glas calvadosNär det gäller jordgubbstårtan så passar jag på ölen. Det fungerar säkerligen fint med flera olika men en kopp kokkaffe och ett glas calvados ger så pass mycket glädje att jag inte vill experimentera. Man får visserligen nära nog dubbelt med dryck för pengen om man väljer Boulard Calvados Grand Solage men jag tycker att man får så mycket mera kvalitet om man istället tar Calvados La Ribaude Hors d’Age eller varför inte favoriten Coeur de Lion.

Väl framme vid kvällen och grillat kött (fläskköttsmarinad) så vill jag ha mera sötma, mera brända toner och inte minst mera okomplicerade drycker. Här kommer ett förslag på tre olika ale. Klassiska toner med Lancaster Bomber från Thwaites. Fruktigt, örtigt och klassiskt. Jag tjatar ofta om Postiljon som något av det bästa son finns. Apelsinskal, torkade frukter, fylligt och trevligt. Som avslutning tar vi med något mera nyskapande, Electric Nurse Pale Ale började säljas 1 juni och är kontraktsbrygd hos Dugges. Kommer man från ostriket Falköping så har man givetvis ost med på menyn och här tar jag med det bästa från två världar. Rochefort 8 från den belgiska klostertraditionen och humm, Barley Wine hade jag tänkt skriva här men Bötet är tydligen slut på bolaget, så synd för det är en underbar Barley wine. Ersättare är inte helt lätt att hitta, vi har för lite Barley Wine på bolaget. Istället kliver jag tillbaka till Belgien. Kanske skulle man hålla sig till klosterna men den ljusa sidan i form av Westmalle Tripel. Det är i alla lägen en bra öl men till just ost tycker jag att Duvel är flera kategorier bättre. Westmallen tar vi någon gång under dagen när det helt enkelt behövs något stärkande mellan regnskurarna. Inga regnskurar, ingen riktig midsommar.

Hela listan
Oud Beersel Oude Geuze Vieille (nr 1694)
Bedarö Bitter (nr 1410)

Saison de Dottignies (nr 11854)
Lancaster Bomber Thwaites (nr 1543)
Postiljon (nr 11361)

Electric Nurse Pale Ale (nr 1443)
Rochefort 8 (nr 1619)
Westmalle Tripel (nr 1684)

Kom gärna med kommentarer om ni kör ”mitt” upplägg!

Sexrättersmiddag

Eller för att vara mera riktig i mina ögon, en herrans massa smårätter men kocken envisades med att säga att det var en sexrätters måltid. I Falköping skryter vi gärna med våra megalitgravar, våra fina tågförbindelser, Falbyggdens Ost och att vi har flera kor per invånare räknat än någon annan kommun var av det sista troligen inte ens är sant. Det finns en anledning att vi inte försöker skryta med att ha ett rikigt mat och dryckutbud. Det finns nämligen inte så mycket att skryta med. Pizzeriaresturanger står inte så högt i kurs. Tendenser till undantag har vi i form av Kurorten och Rantens Hotell men riktigt i klass med Qvänum Mat&Malt, Bjärttorp slott, Forshems Gästskiveri når vi inte och absolut inte till Sjömagasinet, Resturang 28+ eller Thörnströms Kök. Inte heller har vi något i närheten av Ölrepubliken, Tre Små Rum eller ens ett Bishop’s.

Välkomstsnittar med folkFör en kväll förändrades dock allt detta den 10 november. Då hade vi personalfest med mitt arbetslag och genom kontakter så hade vi fått erbjudandet att Josef Assio skulle laga mat. Josef driver resturang Dagny’s vanligen och det är en lunchresturang helt i linje med Falköpings övriga utbud om jag får säga så. Däremot har han ett starkt intresse för högklassig matlagning och har bland annat varit iväg till Barcelona och El Bulli och kurs med Ferran Adrià. Även Daniel Roos har han sammarbete med så nog kan killen laga mat. Vi hade träffats en gång tidigare och jag hade öppnat hans ögon för öl och alla de smaker drycken kan erbjuda, sedan hade vi haft lite kontakt men egentligen så visste jag inte alls vad maten skulle smakade. Det fick bli en hel del på känn och så lite öl i reserv. Dessutom måste man ha sällskapets preferenser i beräkning också. Till föröl hade jag Duvel och Sierra Nevade Torpedo och det blev mycket omtag på Duvelen men knappast på Torpeden, den var för besk helt enkelt. VälkomstsnittarSom tilltugg hade vi tre olika snittar. Knäckebröd med en kräftsill, en potatisterrin med lufttorkad serrano samt blinier med löjrom från Vänern/ rödlök/cremefraiche /dill

Sedan satte vi oss till bords och började ölmässigt i all enkelhet med Paulaner Hefe till en Västerbottenostcheesecake med syltade svampar innan vi gick på mera tunggung i form av en fantastisk jordärtskockscappucino som serverades med krispig rulle på lagradost o timjanbakad svamp. Till den lite nötiga, släta soppan hade jag valt Chimay Blå 2007 vilket jag var väldigt nöjd med. Den mjuka, avrundade Chimayen omslöts av den slätmixade soppan. Något av kvällens höjdare blev sedan den eldade kallrökta laxen som rullats runt en avokadorröra. Det hela smaksattes med sesam, soja, citrus och koriander. Inte helt givet vad man skulle välja. Jag prövade två olika vägare, rökt och lax är vi vana med i Sverige och Nils Oscars Rökporter kunde vara en väg tyckte jag och det fungerade okej men bäst blev det med ett glas Highland Park Thor. Nästan lika många gillande blickar efteråt som förvånade ögonbryn innan när jag presenterade dryckerna blev det.

Josef prepar ankkorven med Gotlandstryffel
Josef prepar ankkorven med Gotlandstryffel

Efter en snabb palettrensare i form av en sorbet så gick vi in på ankkorven. Här var tillbehören minst lika mycket med i skapelsen som själva korven. Ankkorven hade Josef laborerat med tryffel från Gotland, riven mandel och pumpa och jag svarade upp med Sigtunas Equilibrium. En bra balans är nyckeln och här byggde balansen på mycket av allt på något vis. Lyckad kombination enligt mig även om det var aningen för avancerad öl för flertalet av gäästerna. En av de mera oväntade sakerna i menyn var de svampfyllda kroppkakaorna som kohydrater till huvudrätten. Rådjurssdeln var perfekt tillagad, mör, lätt blodig och saftig. Som sagt, kroppkakorna stod för överraskningen och köttet för elegansen. Till detta plockade jag fran Traquair House Ale från 2006 samt Rochefort 8. Att jag valde åttan handlar rätt och slätt om personlig preferens för den gentemot tian. Traquair House Ale och vilt passar enormt bra ihop och den finstämda legenden om de stängda portarna gör inte upplevelsen mindre.

Nu börjar vi närma oss slutet av middagen och man börjar bli lite mätt på smakupplevelser och varken ostterrinnen i sig eller kombinationen päron, brieost och saison upplevde jag som lyckad. Dessto bättre blev det med cheesecaken. Den hade komponerats med hjortron i många varianter och då valde jag whisky som dryck igen. Denna gången drog vi oss till whiskyns hemland och en äkta Potstill. Tolvårig Redbreast blev det. Det var flera som uppskattade drycken fast kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig. Skönt att det inte blev mera öl, det är så mycket att dricka och en whisky är bara några få centiliter. Klenisar!

Öl var vi tillbaka på till avslutningen så till kaffet och pralinerna, damsugarna, brownisen och macroneer hade jag offrat en av mina två sista Carnegie Porter Jubileum. Det var med mycken tvekan jag tog en sådan, väldigt nöjd var jag dock efteråt då den passar fint till pralinen och browniesen. S:t Eriks God Jul från förra året gick med sin stora maltkropp bättre med kakorna.

En mäktig middag med massor av goda kombinationer. Enormt tack till Josef för chansen att få grotta ner sig i mat och dryck kombinationer. Kul att få sprida lite ölintresse och ett stort tack till mina trevliga arbetskamrater som i alla fall i början på kvällen orkade lyssna.
Hela dryckesmenyn

Vilken öl är godast av trappisterna?

morka-trappisterFrågan är givetvis idiotiskt formulerad. Allt beror på smak och tillfälle men vissa tester kan man givetvis göra. Till att börja med gäller det att sortera så man inte blandar äpplen med päron och framförallt inte apelsiner. Jag har valt att göra tre grupper av ölen och jag har inte tillgång till alla öl och vissa uteslöt jag av någon orsak. Eftersom Orval är så pass speciell i smak så får den helt enkelt bilda en egen grupp och blir en självklar vinnare i den gruppen. Om ni inte har smakat Orval tidigare så tycker jag definitivt att ni ska ge den ett försök. De andra två grupperna delade jag in på klassiskt svenskt manér efter färg. Ljus och mörk trappist. Ur den mörka gruppen valdes Rochefort 8, Chimay Blå, La Trappe Dubbel och Westmalle Dubbel. Vi var fyra stycken som satt en kväll med dessa öl och ett par goda ostar som tilltugg. Först provade ölen allena och sedan tillsammans med osten.

Dessa fyra öl utgör ett bra exempel på öltypsgrupp. De liknar varandra men de skiljer sig åt tillräckligt för att vara intressanta att prova. Det senare kan jag ibland tycka att veteöl faller på. Givetvis hade jag gärna haft med Achel Bruin och Westvleteren men ganska heltäckande var startfältet. Givetvis hade Chimay röd och Rochefort 6 och 10 kunnat varit med men fyra öl räcker en vardagskväll. Diverse olika omständigheter gjorde att jag inte provade ölen blint eller ens halvblint. Jag tror dock, även om jag veta att det finns de som tvivlar, att jag skulle ha känt igen Chimay Blå. Den är verkligen särpräglat estrig och lite typiskt Chimayig. La Trappe har en tydlig arom av ost som avslöjar den. Aromen var mera spännande än jag kom ihåg men på det hela inte riktigt i nivå med sina belgiska bröder. Westmalle Dubbel är lite vassare, kantigare och mera sprudlande på tungan. Alkoholen framträder något tydligare men den känns samtidigt något viniös. Rochefort 8 däremot är stillsammare med svagare arom som domineras av torkade frukter.

Kvällen gick fort och snart var det dags att summera våra intryck. Alla fyra rangordnade 1 till 4 och sedan summerade jag ihop. Själv satte jag ölen i följande ordning men som sagt, det var inte en halvblind provning. Rochefort 8, Chimay Blå, Westmalle Dubbel och La Trappe Dubbel. När vi summerade ihop fickde följande poäng (Lägst poäng är bäst). Rochefort 8 (9 p), Chimay Blå (7 p), Westmalle Dubbel (9 p) och La Trappe Dubbel (15 p)

Som ni ser var vi ganska oense om vilken som var bäst medan vi var rörande överens om att La Trappen var sämst. Till dess försvar kan man nämna att Eva tyckte att den var absolut bäst bland de fyra ölen till osten som vi hängav oss åt efter fullgott arbete.

Rochefort

alla-tre-rochefort1Mot bättre vetande så dyker det upp bilder av gudsfruktiga munkar som mellan bönerna och vid bara lämpliga tidpunkter på året sliter med ölbryggandet. Malten mals i en vattendriven kvar, all grist ska bäras upp till bryggeriet och där rör man för hand i mäskkärlet. Värmen under kopparpannan regleras genom att man eldar i en vagn som man kan skjuta in under koppar pannan eller dra bort, allt efter behov. En liten bön ber de säkert innan de tillsätter jästen. Så är det INTE och jag vet inte om det någonsin har varit så men det spelar ingen roll. Titta på flaskan, stirra lite på etiketten, hör du bönesången? Om inte så öppna flaskan, häll upp ölen och låt dina sinnen öppna sig. Här har vi nog något av det bästa som finns i ölvärlden. Helst vill jag ha Rochefort 8 men även 10an går bra. 6an sjunker något i poängskalan men visst är även den en bra öl. Bryggeriet tilldelas ibland epitetet ”Cathedral of Beer” och detta inte bara för den altarkänsla man kan få av de perfekt putsade kopparkittlarna. Atmosfären, solstrålarna som skiner genom de färgade glasen får besökarna att sänka sina röster till en viskning, precis som i kyrkan. Inte för att det är särskilt många besökare på ett år men de som får möjligheten att besöka är säkerligen desto gladare.

Nej även här är det en profan bryggare som sköter det mesta av de dagliga besluten på bryggeriet. Har jag förstått rätt så hjälper ändock sex av munkarna till vid buteljering, packande och andra inte lika frekvent återkommande uppgifter. Kanske även den dagliga driften. Hela klostret består av knappt tjugo munkar.

Det moderna bryggandet startade 1899. Då handlade det närmast uteslutande om att brygga öl för munkarnas egna konsumtion. Den vegetariska dieten som munkarna håller behövde förstärkas något. Efter bara något år skickades fader Dominique till Universitetet i Leuven för att utbilda sig i bryggarkonsten och ölkvaliten ökade och snart nog började man buteljera och sälja öl. Bryggeriet vann bland annat Grand Prix Award 1910 vid en utställning i Bryssel. 1920 var munkarna uppe i en årsproduktion på 35 000 liter per år.

800px-8250_church_of_abbaye_notre-dame_de_saint-remy_rochefortBåda två världskrigen medförde om inte helt avbrott i produktionen så vart fall kraftig nedgång. Efter första världskriget fick hela bryggeriet byggas upp på nytt med stor hjälp av Chimay. Denna hjälpsamhet präglar hela trappistbryggarhistorien för även om de ur en synvinkel är konkurrenter så är de främst klosterbröder. Ett bra exempel på detta är 50-talet då försäljningen av Rochefort sjönk kraftigt, främst kanske tack vare att Fader Theodors arbete med att förbättra Chimayölen. Rochefort producerade faktiskt så lite öl att draven inte räckte till klostrets egna kor. Rocheftort bad då Chimay att upphöra med ölförsäljnning i deras område. Visserligen ställde inte Chimay upp på detta men man skickade Jean De Clerk som under två års tid hjälpte till att förbättre bryggrutiner, ökade renligheten och beordrade viss ombyggnation. Bland annat kan nämnas att man flyttade ett stall med tillhörande gödselstack som låg för nära bryggeriet. Dessutom fick flertalet bryggeriarbetare praktisera hos Abbaye de Scourmont. Även en modernisering av bryggeriutrustningen påbörjades.

Klostrets historia tar sin början 1230 då nunnor organiserade klostret Le Secours Notre-Dame. Drygt två hundra år senare tog Cisteriensismunkar över verksamheten. Troligen bryggdes det öl tidigare men första skriftliga bevisen kommer 1595. Den munk som hade ansvar för bryggningen hade även ansvar för kvarnen eller om det var tvärt om. Det är dock dåligt med skriftliga bevis över huvudtaget om klostret eftersom de flesta dokumenten förstördes under franska revolutionen. Ingraveringar visar dock äldre humlegårdar vilket får en att misstänka att klostret bryggde öl själva innan 1595.

Efter ödeläggelsen vid Franska revolutionen så dröjde det till slutet av 1800-talet (1887 tror jag) då Victor Seny, pensionerad armékaplan, arbete med att återskapa klostret gav frukt. Han hade under många år närt drömmen om att få bli prior och hade köpt upp marken där klostret hade legat. Han hade även framställt en förfrågan om hjälp med bland annat munkar till de andra klostren i trakten. Det blev Achel som bidrog med munkar och även Fader Anselme, klostrets första prior, kom från Achel. Seny blev klosterbroder men nåde aldrig positionen som prior.

rochefort-8Inte bara munkarna hämtades från Achel utan även inspiration till Rocheforts första öl. Vardagsölet till munkarna, en starkare variant för försäljning samt en ytterligare starkare öl för sjuka under andra världskriget utgick alla tre från Achels Patersvaatje. Noterbart är att den starkaste ölen då inte inte hade högre OG än 1050 att jämföra med dagens OG där 6an startar på 1072 och 10ann är laddad med 1096. På 50-talet sedan modifierades sedan ölen. Först kom en öl som kallades Merveille vilken idag är känd som Rochefort 10, 1953 kom Rochefort 6 och den ska inte förväxlas med refraktorölen som tillverkades enkom för klostrets räkning ända fram till 1973. 1955 lades min favorit till samlingen. Rochefort 8 eller som den hette först, Spéciale.

Under en period med start på 50-talet så försökte man använda sig av Chimays jäst ocksåmen det blev inte riktigt bra. Eventuellt har detta med vattnet att göra. Rocheforts vatten, som nämns som ett otroligt rent vatten i gamla källor, är hårt medan Chimay har ett mjukt vatten. Den jäst som Rochefort använder sig av idag kommer ursprungligen från Palmbryggeriet där man hämtade den någon gång på 60-talet. Basen i maltreceptet är pilsnermalt som kompletteras med karamellmalt. Karamellmalten ger ett visst färgtillskott men det mesta av färgen står sockret för. Dessutom använder man sig av vetestärkelse. Fram till för några år sedan använde man sig av majs men bytte till vete när det blev svårt att få tag på garanterat ej genmanipulerad majsstärkelse. Stärkelsen hjälper till att skapa en öl med relativt lätt kropp. 8210_brewery_in_abbaye_notre-dame_de_saint-remy_rochefort_brygghusetIdag använder man pellets medan man tidigare använde humlekottar som man malde för att öka effektiviteten och kontinuiteten. Ihop med sista humlegivan skickar man även i korriander. Man ska dock inte missta sig, det är inga större mängder. Det mesta av den kryddiga smaken kommer från jäsning. En jäsning som startar vid 20 grader och som stiger ett par grader under den vecka det tar för ölen att jäsa. Gradvis under 2000-talet har man övergivit de gamla jäskärlen för cylinderkoniska. Man fyller dock tankarna endast halvvägs för att inte få ett för stort tryck för jästen. Jästen används under en begränsad tid och sedan startar man om jästen. Man brygger då en vecka 6an, stegar upp till 8an för att sedan brygga en tank av 10an innan jästen kasseras. Under två tre dagar får sedan ölen efterjäsa i horisontella tankar. Innan ölen tappas på flaska så filtreras ölen och ny jäst samt socker doseras in. Om detta sker innan eller efter sekundärjäsningen vet jag inte riktigt säkert men jag tror att det är innan. Flasklagringen sker sedan i värmekontrollerad källare i sex, åtta respektive tio veckor innan flaskorna skeppas ut för försäljning. Man behöver dock inte hetsa med att dricka ur flaskorna. Ölen mognar och lugnar ned sig om de får stå ett halvår eller kanske två.

Öl och chokladprovning

Nu har jag haft första (jul)öl och chokladprovningen. Just detta med att det hade önskats julöl komplicerade det hela tyckte jag. Både Slottskällan Imperial Stout och Thomas Hardy’s Ale gillar jag att äta choklad till. Efter en del testade av båda choklad, öl och deras kombinationer bestämde jag mig för att använda mig av tre stycken öl. N’ice Chouffe, sötma och fruktighet. Samichlaus med sina kolatoner, aningen nötig och brödig. Dessutom har jag en teori om att det inte alls är fel med en rejäl alkholhalt för att matcha chokladen. Detta motsägs direkt av att kaffe smakar så bra ihop med choklad men ändå. Som sista öl valde jag Fra Til utan att ha smakat den alls. En julöl som jag hoppades skulle vara lite åt Imperial Stouthållet. Nu blir det inte alltid som man tänker sig. Mitt provande hade dragit ut på tiden och jag gjorde beställningen på måndag eftermiddag. Tyvärr har jag missat att man numera måste beställa innan klockan 13.00 från depån. Johanna kollade snällt att ölen fanns hemma i Örebro men tyvärr så är inte det någon garanti för att jag får någon öl. På onsdagen stod jag där utan varken Samichlaus eller Fra Til. Nu slängde jag julölen överbord och beställde Slottskällan Imperial Stout samt Rochefort 8.

Chokladsorterna valdes ut med hjälp av personalen på Flickorna Kanold. Åtta sorter köptes hem och jag smakade mig fram till tre av dom. Michel Cluizel – Concepcion, en fruktig choklad som jag hoppades skulle fungera med N’ice Chouffen. Amedei La Tavoletta 63%, en nötigare choklad som jag tänkte mig kunde harmonisera med Rochefort 8 och slutligen Michel Cluizel Noir de Cacao 72% som jag tänkte mig till imperial stouten

Väl vid provningen flöt det hela på bra och folk sade sig vara nöjda. Även om jag tyckte att N’ice Chouffen fungerade till choklad och då framförallt den mörkaste så var det många som tyckte att den var betydligt godare utan choklad. Rochefort 8 passade väldigt fint ihop med den italienska Amedei medan Slottskällan IS definitivt skulle ha sällskap av en mörk choklad. Den ihop med den 72% chokladen var överlägset bästa kombinationen i provningen.

Höstöl

Hösten närmar sig med storsteg. Regnet kommer och går mest hela tiden och igår hade vi säsongspremiär för att tända en brasa i kaminen i källaren. Mysigt värre med andra ord. Givetvis finns risken för bakslag med helsoliga dagar och 20 grader varmt men det blir snart höst hur man än ser på det hela. Själv kommer jag då att ändra mina dryckesvanor. Det kommer bli mer whisky, mindre med öl och andra typer av öl. Både veteölen och de ljusa lagerölen försvinner i det närmaste helt. Istället ökar de brittiska ölen, mörka lager, belgiska öl och alkoholstarka öl. Jag roade med att fundera ut en lista på öl som kanske hamnar i strupen under september månad och definitivt under oktober och november.

 

Thomas Hardy’s Ale – i mitt tycke världens bästa öl. Köp flera en du dricker på ett år och spara i källaren. God bok, öppen brasa, stillsam musik, god konversation eller dylikt är riktigt bra tillbehör.

 

Slottskällan Imperial Stout – en chokladkaka till denna öl, eller varför inte chokladtryfflar eller bara för sig själv som avslutning på en bra kväll. Slottskällans klart bästa öl.

 

Chimay Blå – denna läckerhet som började som en jul men numera finns året om passar bäst enligt mig när det börjar kurra ihop sig till höst. Jag ser alltid till att diska av mina Chimayglas och dricker ur dessa. Då smakar det ännu bättre.

 

Beelhaven Wee Heavy och Caledonian 80/-

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska få tag på de i år men den första finns I beställningssortimentet med kollikrav på 12 flaskor. Kanske kan jag hitta en eller två att dela den med.

 

Fuller’s ESB – Detta är en öl jag dricker året om men volymen brukar ha en tendens till att öka under hösten och vintern. En del av förklaringen är att även menyn brukar ändra sig när hösten inträder. Köttgrytorna ökar, fish ’n’ chips friteras ibland och pajerna blir köttigare. Då passar ESB som hand i handsken.

 

Traquair 900 – Tillskillnad från sina skotska bröder så är detta allt annat än ett matöl eller Session beer. Ratebeer betecknar den som en Barley Wine och där hör ölen verkligen hemma. 33 cl känns som en något för stor flaska. Bör delas på två men man får ju offra sig ibland. Dessutom är detta en öl att höja all sitt Skottlandsromantiska dravel till skyarna med. Se mera här.

 

Carnegie Porter – Hela svenska folkets julöl om än oftast i den svagare varianten som säljs i livsmedelsaffärerna. I höst ska jag vertikalprova årgångarna 2006, 2007 och 2008 för att avgöra om jag tror att den är värd att lagras i källaren. Annars har jag närmare 30 flaskor att dricka ur. Fast jag tvekar på att den skulle försämras katastrofalt av lagring, snarare tvärt om. Så jag kan lugna mig att dricka ur allt innan jul.

 

Rochefort 8 – Detta är munkölet nummer ett för mig. Jag tror att det är etiketten som gör det hela. När jag tittar på flaskan kan jag nästan se hur munkarna står och rör i mäskgrytan även fast jag vet att så inte alls är fallet. Så låt den Gregorianska stämsången fylla rummet, ta fram lite smakrika ostar och lite knäckebröd som en gudomlig maltbrygga mellan de två och låt njutningen ta sin början.

 

Monkey Wrench – Ett öl från Daleside Brewery som jag provade i somras men som jag tror kommer passa bättre i höst. Kolla in vad jag skrev .