Great beer, great memories

Det kändes väldigt klart för mig redan i lördags vilken öl som skulle förgylla min torsdag denna veckan. Vädret har verkligen slagit om och hösten är definitivt här. Dagarna börjar bli riktigt korta och det passar bra att mysa med tända ljus på morgonen när man äter frukost. Det är en tid som traditionellt anses höra ihop med porter och stouts. Inte för att jag brukar avhålla mig från sådana gudabenådade drycker under resterande delen av året på något vis men det känns verkligen rätt.

Ölen jag har valt ikväll är Old Ford, en export stout från Redchurch. Ett Londonbrygger ursprungligen men sedan 2016 har de flyttat ut till en ort som heter Harlow. Harlow ligger Essex, norr om London i linje mot Stansted. En gång i tiden, när det låg inklämt under ett järnvägsvalv på Poyser Street så var jag på besök. Det jag minns bäst är den något buttre och luttrade ägaren Gary Ward och hans frågor angående Galatea som då importerade deras öl.
Jag ska forska vidare lite i Redchurch, jag tror nämligen att de har behållit sitt bryggeri på Poyser street för att brygger experimentella bryggder.

Redchurch Export Stout, Old Ford, London, Karlströms Malt

Over to the black, beautiful stuff

Den här ölen är kolsvart och ligger i gränslandet mellan export stout och imperial stouts. 7,5% ligger i den lägre skalan för de senare men över för export stouts. Redchurch har dock satt Export Stout på etiketten så jag förväntar mig rätt så låg viskositet men rejäl arome. Export Stout bör vara lite lättare i aromen, munkänslan och har en betydligt högre hinkabilitet. Ett vackert cappuccinofärgat skum kompletterar utseendet.

Aromen är fantastisk. Stor, mäktig kaffeton kompletterat med rostad malt och en lätt ton av humle. Inte murrig som en imperial stout utan precis så distinkt som jag vill ha en export stout. Lätt kropp trots sina 7,5% och rena enkla smaker. Kaffe, lite fruktighet, brödighet, lakrits och lite citrus kompletteras med en kraftig beska som balanseras av en lätt sötma. Eftersmaken är mediumlång och torr men dör tvärt på slutet vilket öppnar för en ny klunk.

Å vad underbart öl är, hur man kan förflytta sig i tid och rum med den. Frågan är om den inte är något bättre än jag minns den. Cheers!

Redchurch Brewery – Hoxton Stout

Hoxton Stout, RedchurchHärliga brända toner förgylls av en en stillsam kittlande humlearom. Bara så där att man anar den och om man inte koncentrerar sig så är det inte alls säkert att man tänker på den. Aromen känns lätt värmande och långt ifrån Guinness Draughts svalkande karaktär. Lätt chokladig också, tendens till rökighet och lite kaffetoner. Krämig öl med en inledande sötma som avslutas relativt torrt. Mycket humlebeska för öltypen som sitter som en smäck. Beskan blir lite kärvare eftersmaken och detta är något jag normalt inte gillar hos en öl men även detta passar bra här. Maltig, fruktig karaktär på smaken under beskan. Underbart god öl, behaglig, välbalanserad, mäktig men ändå lätt i karaktären. Ingen introduktionsöl för folk som inte gillar brända toner eller beska utan en öl som belönar den ihärdige. 9 poäng får den av mig. Hoxton för övrigt är ett distrikt i London och rätt gissat, detta är en av flaskorna jag släpade hem från London.

Mera London

Ska du till London snart? Grattis! Det finns massor med spännande på gång i ölLondon. Idag testade vi fem bryggerier och den klart lysand stjärnan är The Kernel. Moncada inte så tråkig som jag hade väntat. Camdens veteöl var oväntat mörk. London Fields inte riktigt lika bra som deras ”standardflaskor” och Redchurch slank ner. Mera kommer jag knappt ihåg av den. Själv pratade jag givetvis mycket eftersom jag visade massor med bilder från Londonresan.

image