Fuller’s & Friends – Flora & The Griffin

Jag sitter mitt i smeten så att säga. Byte av kök, betygstider och så 8 december med tenta som jag ska skriva. Sverige är fantastiskt, jag vill inget hellre än att få fortsätta som slöjdlärare. Därför kommer jag på lördag att tentera Astronomi, grundkurs. Ja, ja, så blir det ibland om man inte sköter sig rätt.

Sköter sig har Fuller’s gjort, i samarbete med Thornbridge. Sista flaskan för min del skulle jag gissa men en smak att minnas. Jag önskar att man kunde få den igen. Kryddigt, blommigt och kraftfullt. Fyllighet som en ESB men med en mera subtil kraft. Som en boxare i Weltervikt. Ingen tvekan om styrkan i jabben men absolut ingen ångvält utan mera som en undanflyende humla i lättheten. Humm, undrar om någon verkligen bara har tagit några klunkar på ölen?

Vackert rödaktig färg i glaset som jag tror till stor del kommer av rågen. Jordigt från Goldingshumle och mera blommigt från Centenial och Simcoe. Blomman och Draken!

Ölen i bakgrunden eller ölen i förgrunden? Alltid ölen i fokus!

Det här med rågöl har jag som sagt fnderat en del över och provat mig fram. Nu tror jag mig veta vad råg kan bidra med och det är just kryddighet som jag tar till. Jag har prövat att brygga två rågöl och utöver en vacker färg så bidrar det med något man kan kalla kryddighet. Förutom en bitter med allt för stor dos råg (40% Pale Ale och 60% rågmalt) så var det att äta rågbröd som ledde mig rätt och just kombinationen rågbröd och rågöl kan vara väldigt lyckad.

En fråga att beakta är den som rubriken ger. Att ölet ska vara i fokus kan kännas som en självklarhet men den behöver inte vara i förgrunden för att finnas i fokus. Det behöver inte vara en högljud, burdus öl som ropar på uppmärksamhet för att ölen ska vara i fokus. Det kan vara en maltig, mustig öl som bygger bakifrån. Som en god bitter till en nystekt hamburgare.

Jag bestämde mig för att köra den första varianten. Det blev stekta champinjoner på smörat rågbröd, lite vällagrad prästost och äg på toppen. Lite basilika och peppar men inte mycket mera. Lite salt på ägget säkert.

London Brick Red Rye Ale är en alkoholstin rågöl på 7,3% Utseendemässigt så är det en väldigt disig öl, inte alls aptitlig att titta på och uruselt skum men så fort man stoppar ner näsan i glaset är allt förlåtet, eller kanske inte riktigt. Men det är fyllt av kraft. Grapefrukt, sirap, apelsinskal och, överraskning! Rågbröd. Något som harmoniserar väl med maten.

Fruktiga toner, karamell, kryddiga smaker och med en tydlig beska som övergår i en torr och lång avslutning.

En riktigt trevlig öl, bra att den bara kommer i 33 cl flaskor för annars kunde det bli jobbigt för hjärnan.

Fuller’s & Friends – Flora & The Griffin

Några dagars uppehåll och ni tror direkt att jag har lagt av! Va? Har ni inte ens noterat det lilla uppehållet? Okej, tyder på att ni har ett riktigt liv också men alright, lets roll. Jag var väldigt entusiastisk när Fuller’s släppte nyheten om Fuller’s & Friends och undrade ur jag skulle kunna lägga vantarna på ett sexpack. Turen gjorde att jag har fått provat fyra av ölen i serien. Jag gör en liten miniserie av dessa. Vi börjar med Flora & The Griffin. Ölen som låter som en pub än en öl men om man kan sin bryggerihistoria så kanske man uppfattar finessen i namnet. Jag gjorde det inte. Thornbridge har en blomma som sitt varumärke samt att gudinnan Flora står staty i trädgården på Thornbridge Hall. Fuller’s bryggeri heter faktiskt Griffinbryggeriet, det är därför som en grip pryder bryggeriets vapensköld. Flora & The Griffin, rätt fint namn faktiskt.

Ölen är en Red Rye Ale, vad nu det kan vara för sort alla kategorientusiaster där ute. Själv tänker jag att råg är något av ett modesädesslag och att det dyker upp både här och där. Själv har jag lite svårt att kategorisera vad råg innebär för ölens smakbild. Kryddigt brukar man säga, vadå kryddigt? Nå väl…. jag har börjat experimentera själv med råg och jag prövar så ofta jag kan rågöl utan att bli riktigt klokare men det är bara att fortsätta dricka. Spelar ju ingen större roll bara ölen smakar bra.

Vackert mahoneyfärgat, nästan helt blank öl, undrar om den inte är filtrerad? Lite mörkare skum, jordig, karamellig, varm och väldigt trevlig arom. Lite mörkare fruktighet. En höstöl med alla fördomar uppfyllt. Värmande alkoholton i lagom balans, fast med en oljighet i beskan mot slutet som drar ner helhetsbetyget lite. Smakbilden bygger vidare på aromen. Medium kropp. En mörk, värmande höstöl (tog jag tre beskrivande ord som säger allt fast egentligen inget). Kändes som en modern öl med båda fötterna långt ner i den engelska öltraditionen.

​Ryesing tides, Siren Craft Brew

Egentligen vill jag se mig själv som en välplanerad människa med kontroll på tillvaron fast så är det faktiskt inte alltid och det är inte alltid av ondo. Igår t.ex. trodde jag att matfestivalen stängde sju och idag trodde jag inte på regn. Gårdagens okontroll resulterade i en god öl medan dagens okontroll riskerar att resultera i en rejäl blöta.

Roligare då att prata om öl och närmare bestämt Ryesing Tides

En rågIPA på 7% som jag hann med att sänka innan jag tog tåget hem till familjen.En disig skapelse med en färg som drar åt orange. Kryddig, fruktig och frisk arom. Vackert vit skum som ligger kvar en bra stund och får mig att sniffa lite extra innan jag tar första klunken.

Mjuk, len, kraftig munkänsla. Man har använt har använt de 7% väl. De märks tydligt men det smakar inte spritigt eller spretigt. Tvärtom, harmoniskt och välpolerat. Lite apelsinmarmelad, passionfrukt först, sedan går det mera mot lite jordigare toner.

Bittrare i eftersmaken. Mycket trevlig rågIPA

Lervig Rye IPA

Kopparfärgad, nästan blank öl med stort skum som sakta sjunker ned till en centimeter. Frisk humlearom men inte så vanvettigt som baksidesettiketten skvallrar om. Grapfruktsbeska i smaken och rejäl efterbeska och nu känns den stora mängden humle mera. Detta borde vara en IPA som gillas av humlefolket, aningen för mycket för klena mig men jag sitter mer än gärna och luktar på en öl som denna. Den är underbart frisk och blommig i aromen. Jag upplever balans i ölen och dricker gärna i små mängder, en öl räcker gott och väl åt mig. Hur rågen påverkar ölen vet jag inte. Själv hittar jag inget annorlunda mot icke rågöl att ringa in. Om detta beror på att rågen dölj bakom humlen eller om jag bara är ouppmärksam vet jag inte. Jag hittar absolu inget av rågbröd som systembolaget gör.

Jag provade den till redd grönsakssoppa men den för mig lite för kraftiga efterbeskan dämpades knappast av detta utan förstärktes mera. Detta är en öl som jag har svårt att passa in till mat. Använd den som sällskapsdryck istället. Jag vet att jag tjatar om alkoholen ibland men det känns som om en liknande humlekaraktär borde kunna uppnås utan att ha en öl på 8,5%. Å andra sidan beklagar jag mig inte sällan över obalansen i vissa öl med allt för enkelspårigt humlefokus och det har inte denna. Kanske är det där de 8,5% behövs. Den får inte mer än 7 poäng av mig men jag uppmanar alla med kärlek till humlen att köpa sig en flaska.

 

Mohawk Rye Lager, bränn den istället

Ger mig på att öppna en halvliter Mohawks Rye Lager. Det blir stort, småbubbligt skum och den bärnstensfärgade drycken är lite smådisig. Första sniffningarna avslöjar mycket jästighet. Medan jag steker färdigt isterbanden så hinner ölen vädra ur och skummet lägger sig och försvinner med en lite oljig rand kvar. Tar en första klunk och undrar lite försiktigt vad smakar. Inte helt tokigt men inte helt rätt heller. Är det råg som det smakar? Inte vet jag, detta är min första rågöl vad jag vet. Lite kärv står det att den ska bli men jag vet inte riktigt om jag förstår, karamell, sötma, lite jordig beska. Mera gräsig i eftersmaken.

Nja, bestämmer mig tillslut för att detta inte kan bli mer än 6 poäng. Inte helt odrickbart men absolut inget jag rekomenderar utan för sakens skull. Nej, bränn rågen istället och går rågwhisky. Cirka 4 dl gick i vasken.