Old Pulteney Vertikal

Att få hålla föredrag om öl och whisky är något av det roligaste jag vet. Att bli kontaktad av några personer som har varit på provning med mig och som säger att det var så intressant att lyssna på dig. Kan inte du beställa en favoritprovning och komma hem till oss? Jag gav några förslag och de bestämde sig snabbt för en Old Pulteney vertikal. Kvällen inleddes med att försöka reda ut ett litet missförstånd där inte mindre en tre personer trodde att någon av de andra hade köpt en flaska av den 12-åriga. Nu saknades den inte mer än för formens skull då det fanns 17-årigen, 21-åringen och 30 åringen som kompletterades med två Travel retail uttryck WK 209 och WK 217.

Malcolm Waring, destillerichef hos Pulteney. Jag erkänner, han är intressantare än mig att lyssna på.

Färgen varierar från 30-åringens vittvinsgula till bärnsten hos WK209 så där ser man ingen samhörighet. Om den mörkare färgen hos retailversionerna kommer sig av bara sherryfatslagringen eller om man tillsatt sockerfärg också vet jag inte. Båda består av 100% sherryfat men av olika ektyper.
När det gäller kropp och textur så spretar det inte riktigt lika mycket men en hel del. 21 åringen är en fyllig mässa medan de sherrytyngda är mera medium i kroppen. De tre åldersangivna är bättre whiskies rakt igenom men hade vi haft med tolvåringen så tror jag att både WK 209 och WK217 skulle ha rankats högre. Jag hällde upp och deltagarna fick chansen att prova halvblint. Med lite diskuterande sinsemellan så enades fem av de sex vilka sorter som var vilka medan den sjätte hade en klart avvikande åsikt och hatten av för Peter som faktiskt placerade alla rätt. Han gick nämligen på min beskrivning att 17åringen är godare än 21-åringen. Han ville dessutom vara lite bångstyrig och vände sonika på WK 209 och 217 vilket bara var gissningar hur som helst.

17-åringen regerar klart med sin friska arom, fylld av citrus som kompletteras av lite rödaktiga äpplen. Vaniljen kickar in i smaken och det söta övergår i en mera torr eftersmak som har härligt häng. Tre stycken hade den inte bara högre än 21-åringen utan även högre än 30-åringen och räknar man in pengarna så är det inget snack alls om vad jag skulle köpa. Old Pulteney bygger på kraft och det är för lite kraft i 30-åringen enligt mig.

Stort tack till Tomas för chansen att prata Old Pulteney, jag gör det ju med stor glädje och kul att ni satsade på 30-åringen också.

Mina egna poäng
Old Pulteney 17 yo (92 poäng)
Old Pulteney 21 yo (87 poäng)
Old Pulteney 30 yo (82 poäng)
WK 217 (82 poäng)
WK 209 (76 poäng)

 

En mycket lyckad mässa – Del 1

De må ha varit logistiskt kaos under fredagen i Göteborg och En öl och whiskymässa. Jag lider verkligen med de som hade laddat och som inte blev insläppta. Att ha bokat hotellrum, ev. Tagit ledigt från jobbet, stått i kön i flera timmar och sedan ändå inte kommit in. Tråkigt är givetvis bara förnamnet och jag lder med dem. För egen del var det en av de bästa mässorna. Mässor handlar om att träffa folk och jag träffade massor med intressanta människor. Branschfolk från Sverige och från Storbritannien, vanligt folk och helt insnöade personer, bryggare och destillatörer, bloggare och icke bloggare.

Hela äventyret började med en pressträff anordnad av Berntson Brands på båten Valkyria. Pulteney hade skickat över Malcolm Waring, destillerichef, till mässan. Han var klassiskt uppklädd i kilt och levererade de klassiska skämten men visade även en öppenhet som värmer och glädjer när man pratar. Själva pressträffen höll skotsk standard. Han började med att beskriva destilleriets läge och lite om vad som gör deras sprit så unik. Han lyfte fram pannornas form och skämtade sedan om hur vindarna ger sältan. Sedan provades i rask takt 12,17,21 och 30-åringarna. Kanske borde man inte bli förvånad men ändå blev jag det lite, whiskyn serverades i stadiga, bredbottnade tumlarglas som man absolut inte kunde beskylla för att locka fram whiskyns alla underbara toner. Mycket av Pulteney historia kunde jag men lite nytt lär man sig alltid. Till exempel var det nytt för mig att hela staden var torrlagd mellan 1922 och 1947.

En annan inspirerande person jag träffade var Johan Spendrup. Vi pratar ofta om Gotlandsbryggeriet lite nedlåtande som det stora opersonliga Spendrups försöka att rida lite på microölbranschen. Att säga att de leder utvecklingen är väl att ta i men att det är mycket mer än bara ett sätt att behålla greppet visste jag sedan tidigare. 2009 var jag med familjen på Gotland och då passade jag p att besöka bryggeriet. Ett mycket vackert bryggeri med öppna jäskärl och vackra kopparvörtpannor. Jag prövade några öl jag har missat. Dels Wisby mörk som är en dunkel med lite modernare tysk humle. Johan pratade om eukalyptustoner pratade han om och jag kan knappt stava till det än mindre hittad det men det luktade inte tysk humle. Sorten man hade använt sig av var Polaris från Hallertauområdet. En ny sort som hade funnits på marknaden i cirka två år och enligt Johan så kan vi nog förvänta oss en hel del nyheter av det slaget från Tyskland. ”-De måste för att svara upp mot övriga världen” enligt bryggmästare Spendrup. Att även Gotlandsbryggeriet ska utöka var känt sedan tidigare men att de även tittar på att kunna mälta själva var nytt för mig. Gotlänningarna håller på att nischa in sig rejält. Man har kontrakt med spannmålsbönder också så att man kan få bestämma vilken sorts korn som odlas. Idag köper man kornet av bönderna och sedan har man någon annan att mälta, ofta i Finland, deras ”Bulldog Pale Ale”-malt.

På gång sedan länge har Göteborgs Nya Bryggeri varit och deras Stark Pilsner har jag prövat, mest med en axelrykning. God öl men… Nu breddar de sig och kommer med Lilla London, en bitter i klassiskt engelskt stuk med fin, smörkolaaktig, jordig, källardoftande arom. Medium till tunn kropp, hög kolsyra och en beska i det starkare och lite strävare registret. En bitter med en bitter twist om man uttrycker det så.

 

På väg mot kaoset

Dags för andra dagen av mässan. En mässa som kommer gå till historien på flera sätt skulle jag tro.  Jag hoppar det tråkiga och går in på några få dryckesråd. Gillar ni Old Pulteney så missa inte en sväng runt deras monter och passa på att dricka deras whisky men missa inte att få en pratstund med Malcom Waering,destillery manager på Pulteney.
Går vi in på öl så blev jag frälst av Poppels (f.d. Poppelmans) De har fått mycket beröm för sin IPA men det var allt för mycket humlefokus för mig. Istället var det deras Brown Ale som fick min kärlek.
Kärlek vid första sniffen blev det till Göteborgs Nya bryggeri och deras Lilla London. Underbar kola, maltig, källarfruktig arom.
Mäktiga och roliga öl är de två som jag har missat namnen på. Båda två Duggesöl, den ena en saison och den andra var en annanasöl. Båda två väldigt goda, friska och fruktigt.
Ett sista tips är Glenmorangie Cask master selection. Pröva tre olika fatlagringar och gå sedan in och rösta på din favorit. Sedan ska man imte glömma Visbys ekfatslagrade porter. Perfekt ostöl.

Good Hope – Old Pulteney WK209 och Spectrum – WK217

Pulteney bygger upp bilden av en maritime malt. De har en fan-club precis som väldigt många andra destillerier och deras heter The Pilot House vilket torde bli styrhytt på svenska. Nyhetsavdelningen kallas för Loggboken. I samma stil så har de döpt sin serie specialbuteljeringar som endast är tänkt för Retailmarknaden efter berömda fiskebåtar som alla har haft sin hemmahamn i Wick, staden där destilleriet ligger. WK217 är den sista i serien som inleddes med WK499 Isabella Fortuna och med WK209 Good Hope mellan dessa två. Spectrum buteljerades i 9600 flaskor och består av 100% Ex-sherry men blandat av både amerikansk ek och spansk ek. Det är Stuart Harvey, masterblender hor Inver House som står för sammansättningen. Även Good Hope har 100% sherry men bara europeisk ek.

WK209-Good Hope
Färgen massiv sherry utan att för den delen slå över i ren bärnsten. Tårarna rinner medelfort. Första sniffen pratar samma språk som ögonen, sherry, mycket sherryinfluerad. Inledningsvis lätt otrevlig arom men öppnar upp fint när gummi och lätt köttiga aromer får vädra ut och citrustonerna får komma fram. Smaken är jordig, nötig och inledningsvis dominerar sherrysötman men den ger vika för torrare känslor. Mera mandel, apelsinskal och väl framme vid eftersmaken infinner sig en välbehövlig balans och whiskyn kommer till sin rätt. Inte en whisky jag vill sitta och sniffa på utan en whisky för att dricka i stora klunkar, okomplicerat och relativt oengagerat. 81 poäng. Långt ifrån den bästa Old Pulteney men väl värd sina pengar som inte var så många om jag kommer ihåg rätt. Bättre än 12-åringen men ett par snäpp under 17-åringen.

WK217 – Spectrum.
Ljusare i färgen och lättare i de inledande intrycken. Roligt att jämföra båda två. Aningen ljusar, aningen mindre fyllig kropp och lättare, ljusare aromer. Vanilj, fruktig, gröna äpplen, inte så mycket sherry, friskare whisky. Oväntat lätt kropp, Pulteneys kryddiga signum, lätt ekig, sherry givetvis. Det brukar nämnas salt men jag hittar inte sältan men däremot inbillade jag mig rökighet i smaken. Åter igen är det eftersmaken som tilltalar mig mest. Sötma, romkaraktär, mörk choklad och framförallt ordentlig balans. 78 poäng får den av mig och jag dricker hellre 12-åringen. Roligt med en så pass sherrryinfluerad whisky från Pulteney men inget jag önskar köpa. WK209 var ett bra öp men WK217 avstår jag hellre från.

Båda två buteljeringarna är icke åldersbestämda men det pratas om 8-12 år och man hittar inte allt för mycket spritighet i dem. Lättdruckna och gjorda för en mingelkväll. Jag hoppas att jag får pröva deras 40-åriga variant på Mässan i Göteborg i mitten av april.

Örebromässan

Nu sitter jag på tåget till Örebro för mässan. Fika är bättre än mord åå tåg… Jag ska jobba i Berntson Brands monter med att prata Old Pulteney, anCnoc, Balblair samt min favorit Speyburn. Titta gärna förbi och prata lite så berättar jag varför den är en av mina favoriter.

Exclusive Old Pulteney

När vi var i butiken i Elgin hade jag som mål att köpa något vi inte har här hemma. Valet föll på en flaska Old Pulteney som enligt försäljaren bara såldes i butiken. Enligt etiketten så är den framtagen for the UK market only. Priset var rimligt med £35 och efter en liten provsmakning slog jag till.

Långa sega tårar men även en mängd ”öar”. Jag gillar verkligen att titta på whiskyn innan man närmar näsan. Den är svårluktad med intensiva alkoholångor som slår upp i näsan. Alkholångorna överträffar vida det förväntade. Smaken ovattnad är spritig och fatig. Man känner igen Pulteneydestilatet med sin kryddighet och den mäktiga fruktbakgrunden men det finns mera. När jag vattnade köldgrumlas den kraftigt och smakerna snarare dämpas än förstärks. Old Pulteney är inte en whisky som tål vatten i någon större mängd. Kryddig, lite pepprig, aningen lakrits. Eftersmaken är kort.

Detta var en specialbuteljering men så speciell var inte whiskyn. Den vanliga är nog lika bra. Priset var £35 och det kanske var lite högt med tanke på innehållet. Jag känner mig lite nöjd ändå med mitt köp i Elgin eftersom det är en unik flaska ;-) som jag inte skulle ha kunnat köpt här hemma.

Old Pulteney 12y

Med sina 329 kronor hör Old Pulteney till en av Systembolagets billigaste maltwhisky. Detta till trotts rankar jag den väldigt högt och det finns ofta hemma av den. Flertalet andra sorter är bättre men ändock så fyller den sin plats i spritförrådet. Jag gillar att den inte är helt dominerad åt något håll. Värmen finns där som en medicinal ton, lite fruktig i aromen. Något sötare i smaken, russin, fruktig och med en medellång eftersmak som är denna whiskys största tillgång. Den är inget som jag plockar fram vid högtidliga tillfällen utan snarare som motivering vid disken eller som avslutning på en trevlig dag.

Sedan blir den inte mindre bra av mina trevliga minnen till den. Det var med ett par centiliter Old Pulteney som jag avslutade dagen framför den sprakande brasan på Bjertorps slott ihop med min fru på vår första helg utan barnen. Ett annat minne är de få centilitrar som jag hade med mig ut till Gudhems klosterruin. Att sitta där och fundera på hur destilationskonsten utvecklades i klostren från medicinal till mestadels nöjsam dryck.