Ett besök på Bishop

Pandemin har slagit hårt i världen och det känns lite futtigt att prata Coronarelaterade ölproblem men ta det för vad det är. Detta är trots allt en blogg med ölfokus. Det är bara att konstatera att Bishop Arms inte längre är det ölmecka det än gång var i det nyss uppvaknande öllandet Sverige. Rakt ut tråkigt utbud av öl helt enkelt, med mina preferenser alltså och bara fatölen i åtanke. Vem orkar efter en hård dag på jobbet stå och välja flasköl ur en kyl som knappt syns? Speciellt när man inte klarar av att läsa vad det står på flaskorna numera.

Halvhjärtat Oktobertema kan väl gå an för jag vet inte om jag vill se ett helhjärtat oktoberfestfirande på en tisdagstom Bishoppub men liksom bara två öl på pumparna som inte kommer från de stora leverantörerna. Ni har säkert läst något om Ölfrämjandets genomlysning av fatsituationen i Göteborgsområdet men att det skulle vara så illa på det som en gång i tiden var Ölsveriges, om inte krona i juvelen, så i alla fall något av en ryggrad, hade jag inte trott och så illa är det inte riktigt. Det är fler än bara en leverantör men det mesta kommer från de stora distributörerna. Inte riktigt ett Bishop att känna igen men så har det blivit under pandemin enligt personalen. Det Bishop jag besökte ligger i Skövde och är ett av Sveriges mindre BA vilket skulle kunna vara ytterligare en del i förklaringen. Förhoppningsvis kommer det börja rulla på igen nu när vi öppnar upp Sverige igen. Fast då gott folk där ute i vårt bryggeritäta land, då gäller det att vi kunder visar vad vi vill ha säger ölbloggaren som till slut beställde ett glas Siren Broken Dream vilken säkerligen är levererad av Great Brands. Kan vara på sin plats att påpeka att jag absolut gillar BA och inte minst i Skövde har jag alltid fått bra service. Hur upplever ni utbudet på era Bishop Arm’s ställen?

En öl, lite jobb och bara njuta. Allt som saknas är ett bra cask-utbud. Skål på er.

En svart skapelse på 6,5% som bär tydliga spår av oxidation. Absolut inte helt ”off” men påväg däråt. God öl idag men hur är den på lördag? Funderar hur länge den har varit påkopplad.
Nötig, chokladig. Mycket tranbär, lingon och givetvis kaffe. Det är hur som helst en stout, alltså en sturskare öl i det kraftigare registret. Det känns som mer än bara 6,5% i ölen. Tänk vilken lyx att få smita in på puben på väg hem från jobbet en tisdag vid åttatiden och ta sig ett välförtjänt glas. Jag ignorerar allt jag har skrivit ovan och loggar in den som en femma på Untapped. Skål på er alla glada människor där ute.

Varför heter så många pubar The Cock?

Jag ramlade på en artikel från Atlas Obscura. Jag känner mig lite osäker på vad det är för en organisation/ett företag men de verkar vara baserade i Brooklyn, New York. Enligt deras artikel så är det vanligt med pubnamn som har med Cock att göra. Jag kan inte riktigt hålla med dem och i minnet kommer jag bara på en pub med Cock i namnet. The Cock Tavern i London där Howling Hops startade sin karriär nere i källaren.
Jag hittade två sammanställningar på pubnamn. Hotfoot har en lista på de 50 vanligaste pubnamnen som de säger sig ha plockat från The Morning Adviser. Hur man har gjort listan vet jag inte men hur som helst finns det ingen Cock med där. Pubs Galore är en hemsida med recensioner av pubar och de har en sammanställning över vanligaste namnen i deras databas, där kommer Cock på 54 plats så så där supervanliga är knappast The Cockpubarna.

Varför kallas de för The Cock? Givetvis för Cockale, en gammal skön ölstil som jag gärna skulle se återupplivas. Eller kanske klarar jag mig utan. Jag vet faktiskt inte, jag har inte prövat den så jag vet inte. Enligt wikipedian så var det en populär sak i England under 1600 och 1700-talet. Man brygde öl som vanligt men sedan ”torrhumlade” man med en kokad tupp, gärna i kombination med frukt och kryddor. Cock Ale. Den berömde Samuel Pepys, ämbetsmanen som på 1600-talet skrev en helt ohämmad dagbok som senare gavs ut. Han skrev den på chiffer för att hindra att saker kom i dagen innan hans död. Han gillade att dricka Cock Ale. Kanske inte för att det sades skydda mot tuberkulos utan mera för att det skulle ha en god inverkan på sexlivet. Utan att ha det minsta bevis så tänker jag analogt på kycklingsoppa. Denna, i engelsktalande länder, standardlösning standardlösning av riktigt tunga förkylningar kanske har sitt ursprung i detta. Ale är flytande bröd, cock ale är flytande kycklingsoppa. Skål på er.

Storslagna planer som inte riktigt har gått i kras, ännu?

Sicken underbar rubrik. Säger allt om nivån på denna blogg men det är ju bra. Då kan man inte påstå att jag kör med falsk marknadsföring. En av dessa underbara idéer jag har haft om vad jag ska skriva på bloggen hör ihop med 2020 års bästa julöl. I alla fall av de brittiska som släpptes på Systembolaget för dessa har jag prövat. Övriga kan jag egentligen inte uttala mig om men den stod sig bra i övrig konkurrens också.

2020 års bästa julöl var Lump of Coal Dark Holiday Stout

Jag köpte tolv stycken av den och tänkte att jag skulle ha en per månad och sitta och sippa på och skriva något fyndigt, trevligt och bra. Vad tyckte du om januari månads Lump of Coal-blogginlägg? Missat det? Jag också, mest för att jag aldrig kom på den där bra bloggidén men nu har jag en plan på gång. Jag vet att jag är lite sent ute men det gör nog inte så mycket. Min önskan var att komma på något att skriva om som skulle kunna engagera er läsare.

Och nu har jag knäckt idén om hur upplägget med Lump of Coal ska bli. Den svåraste frågan blir nu först om jag ska räkna detta som januaritemat eller om jag ska hoppa över januari men då får jag givetvis en flaska över. Jag satsar på att detta blir januaritemat och att jag orkar med tolv teman.

Januaritema – Puben

Jag tänker att det ska komma några olika inlägg om pubar. Lite om namn, en bokrecension, funderingar kring, push för gamla inlägg, kanske lite pubstatistik eller fun facts om pubar och kanske något mer. Pubar jag minns kanske?

Så vi kör igång, lite om namn. Pubnamn är viktiga men vi börjar med en hypotetisk frågeställning. Om jag hade en pub, vad skulle den heta? Givetvis har jag funderat massor genom åren på detta med en pub. Mest har det kanske handlat om en önskan om att vi skulle ha en pub i Falköping och vad den då skulle kunna heta? Namnet borde givetvis spegla staden/orten/bygden. Kanske någon yrkeskategori som hör ihop med Falbygden. Mjölkerskan, med tanke på att Falköping ofta, men helt felaktigt, kallas för Sveriges mest kotäta kommun. Stenbrottsarbetaren kunde vara något eller hattmakaren efter J.A. Forss Hattfabrik som låg i stan. Engelska pubnamn blandar inte särskilt ofta in yrkestitlar. Jag kommer bara att tänka på The Footman i Mayfair, The Grenadier i Belgravia och The Botanist i York men det var länge sedan. Kanske rätt att göra en svensk variant av namn. Olika lejon är vanliga namn, Red Lion, Black Lion, Blue Lion….bara skämtade, jag har aldrig hört talas om ett blått lejon. Om jag skulle välja ett djur så blev det nog älgen, detta favoritdjur eller Falken för att knyta an till F:t i Falköping eller Tranan med tanke på dess dragningskraft på turister. Inget dumt namn faktiskt, Tranan!

Fast heter pubarna inte ofta Elephant & Firkin, Goose & Spider eller Horse & Hund? Nja, jag tror att det mest handlar om pubar utanför öarna som försöker låta rätt. Fast jag är inne på detta, jag gillar dessa dubbelnamn. Läraren & Bryggaren, efter mig själv. Brandmannen och Tranan, om den gamla brandstationen skulle byggas om till pub. Bonden & Stabon vore ett förslag. Inte helt rätt.
Vad skulle ni läsare kalla eran pub om ni öppnade en? Skriv gärna och berätta.

En av mina favoritpubar i London, The Dove, ligger vid Themsen vilket kan få den dassigaste puben att kännas charmig.

Charlie’s Bar i Köpenhamn

Charlie's Bar, Köpenhamn, utsidan, Karlströms MaltVa? Har du aldrig varit på Charlie’s Bar i Köpenhamn. Orden sprutade formligen ur Peter Eronssons mun när jag helt ovetande avslöjade en stor spricka i min anglofila fasad. Hur har detta gått till frågade han. Svaret är enkelt. Mina besök i Köpenhamn har antingen skett innan jag började dricka öl, med bred marginal kan tilläggas. Eller så har det varit ihop med fru och barn med ett betydligt tydligare fokus på Varmkorv och Wienerbröd än på öl. De öl jag har köpt med mig hem har dessutom varit danska med viss regional rätt.

Charlie’s Bar är väldigt stillsam och trots sin brist på yta så är det ingen trängsel när jag kom dit. Ett äldre danskt par sitter vid fönstret och en gästarbetande skotte vid baren. Jag stannade till i Köpenhamn när jag passerade på väg till lagerölets ursprung och mecka. Båda två påståendena gr säkerligen att diskutera men Bamberg kan absolut göra anspråk på båda. Livet är mer än bara god caskale, man måste dricka lager ibland också.
Jag inleder med en feast & TIDE från St Austell. Någon slags tillfällighetsbryggning med krusbär och lime. Krusbär växer i min trädgård och jag är otroligt nyfiken på vad man kan göra med dem förutom marmelad, saft och kräm. Givetvis borde de kunna hamna i öl?

Charlie's Bar, Köpenhamn, bardisken, pubbilder, Karlströms Malt
Gemytligt, murrigt, mysigt och god öl. På cask! Framgångskoncept i Köpenhamn precis som var som helst annars.

Fast ska sanningen fram så är det tur att det står på pumpclippen att det är krusbär i för jag hade annars missat det. Delvis för att jag mer tänker på svartavinbär och lime men dels också för att moderna humlesorter, inte minst från södre hemisfären är fulla av fantastiska och variationsrika aromer. Svårt att veta vad som kommer från vad.

Charlie’s Bar är verkligen en pärla, en oas av brittisk pubkultur och ett fantastiskt ställe för cask ales. Fyra finns tillgängliga när jag är där. London Pride, HSD från St A och Clutch från Tiny Rebell. Inte illa alls tycker jag. Jag älskar att sistta och titta på alla pumpclipsen som sitter på takbljälken och i taket. Många känner jag igen, några känner jag igen namnen på men inte designen så jag drar slutsatsen att de inte är från detta deceniumet i alla fall.

Hoopsan, där var ölen slut. Lättdrucken, mjuk, helt okej och inte något nerköp men det blir inte en pint till. Jag prövar något nytt. Eller kanske inte just nu för plötsligt fylldes baren av folk, vi är minst 20 personer här inne.

Charlie's Bar, Köpenhamn, skylten, Karlströms Malt

The Palm Tree – en pub för wanna beesbloggare och rutinerade produktionsbryggare

antonio-sassi-karlstrc3b6ms-malt.jpgJag tänkte försöka föra in lite liv i bloggen genom att låta andra komma till tals. Jag hade en väldigt trevlig intervju med Antonio Sassi och passade på att fråga om vilka andra Londonbryggerier han rekomenderar. Han ursäktade sig med att han dricker inte så mycket annan Londonöl, det blir mest Cloudwater, Buxton, Burning Sky och liknande bryggerier. Jag frågade också om bra pubar och till min förvåning så plockar han fram The Palm Tree som en av sina favoritpubar. Genuin miljö, underbar live musik, god öl, opretentiös och man behöver inte vara så väldans cool. Jag kommenterade något om coolhet och Beavertown varvid Antonio drog upp sina axlar i en uttrycksfull gest och svarade ”very cool brewery, not so cool brewer”

The Palm Tree kanske har bytt ägare, Antonio var inte helt säker heller men om så är fallet, eller om ni har oturen att bli otrevligt bemötta för det händer om man läser t.ex. Time Out Londons kommentarer från besökare så kan The Victoria i närheten vara ett bra alternativ.

The Palm Tree, utsidan, Karlströms Malt

Spännande att han bland Londons 4000 pubar så väljer han ut att rekommendera en så pass ”local” pub, en pub jag känner till och en pub som har ganska traditionell öl.

Karta

Bree Louise – en institution som faller för utvecklingen

Institution är väl kanske att ta i men ett välkänt vattenhål för öltörstande Londonresenärer är det. Snart nog kommer vi dock att säga var det. En av resenärerna på senaste resan pratade om Euston Tap och om att det skulle finnas något mera ställe i närheten. Det kunde bara vara ett alternativ och det var The Bree Louise så vi gick dit. Bree Louise har officiellt 6 caskpumpar men regelbundet har de 8-11 stycken fat som de har uppställda på bardisken bakom personalen. Dessa öl serveras alltså självrinnande och varning för lätt fesljummen öl, så som jag vill ha den alltså. Var och varannan månad har de dessutom festivaltema och kör ungerfär dubbelt så många fat. Riktigt stor utbud när det gäller cask. Inte alltid i toppkondition men oftast riktigt bra. Kunnig personal så om det är en öl som är påväg utför så tas den bort istället för att försöka krängas ut.

Tyvärr upphör det hela i januari. Euston Train Station ska utökas och Bree Louise faller offer för utvecklingen. Det ska bli ett avslutningparty i januari innan man stänger för gott. Så om ni är i London, passa på medan det fortfarande finns kvar.

Känns otroligt men trotts mina fyra, fem besök på puben så verkar jag inte ha några bilder alls från stället.

Uppköp som vi inte pratar om……..

Bryggerier som har köpts helt eller delvis har jag uppmärksammat här på bloggen. Ett annat uppköp som jag faktiskt inte har skrivit något alls om Heineken International som sedan ett drygt halvår har arbetat med att få igenom köpet av 1900 pubar från Punch Taverns. Punch Taverns är en pubkedja som startades 1997 och som i dagsläget äger 3300 pubar. Grundbulten var de pubar som Bass sålde ut efter ”Beer order” när den brittiska regeringen drev igenom att bryggerierna inte fick äga mer än 2000 pubar. Det är alltså 1900 av dessa som Heineken vill köpa och lägga till sina nuvarande 1100 pubar. Med totalt 3000 pubar skulle i så fall Heineken blir Storbritanniens tredje största pubkedja efter Greeen King och Enterprise Inn.

Pub, ölinkast, ölkällare, London, Karlströms Malt
Varken personerna på bilden eller puben har något med blogginlägget att göra egentligen. Det bara var en lagom passande bild.

Man har från Heinekens sida kommit med ett erbjudande till myndigheterna att sälja iväg 30 stycken av sina pubar i vissa valda områden för att inte bli för dominerande just där. Patron Capital är den tredje parten i uppgörelsen men de är bara med som en investerare, en investeringsfond. 400 miljoner pund är summan som nämns för övertagandet.

Spelar detta någon roll för oss öldrickare? Jag vet faktiskt inte om det gör någon skillnad att ägarskapet går från en stor aktör till en annan. The Scottish Licensed Trade Association är oroade för enligt dem så har Heineken både med ord och handling visat att de helst ser sina egna produkter i sina pubar. Det normala hos de 1100 pubarna de har idag är att cirka 85% av vad som säljs i dessa pubar kommer från något av Heinekens bryggerier. Givetvis, och det är mitt ordval där, så säger Heineken att så inte kommer vara fallet med dessa Punchpubar, istället kommer de föra en dialog och Publicans kommer få säga sitt. Den som lever får se brukar det heta men jag vet inte om jag kommer märka något. Jag vet inte någon pub som jag brukar besöka som är ägd av varken Heineken eller Punch.

Då kör vi igen

Vad kan vara en bättre tid att starta på än en lördagsmorgon? Suget har funnits här ett tag nu, att blogga. Att få skriva lite om min erfarenheter, att få lägga ut texten om fantastiska brittiska öl eller att få kommentera någon större grej. Att få bidraga med lite resetips, kanske något matlagningstips som får vardagsmaten att lyfta mot nya höjder. Dags att ge folk ett virituellt vattenhål, eller ska vi säga en virituell öltapp? Let’s make internet great again!!! (Japp, det var i USA jag hade varit på semester)

Britannia Arms, Pub, USA, Santa Cruz, Karlströms Malt
En charmig pub i brittiskt tema, tyvärr var vi påväg ner till stranden så jag fick bara passera. (Santa Cruz, CA)

Hur som, lördagsmorgon innebär knappast öldrickande. Det är i alla fall två, tre timmar för tidigt så det får bli andra guldkorn idag. Vi drar igång direkt med lite rekommendationer från inköpsavdelningen. Sommaren har inte lika många ölsläpp som andra delar av året men en del brittiskt har det redan kommit in. Badger First Call har lyckats krångla sig in i Ordinarie sortimentet dock med viss begränsad distribution. Jag fick lägga den i beställning för till hyllan i Falköping nådde den inte. I juni kom också Wild Beer Zintuki och gemensamhetsbryggningen Superluminal som Buxton Brewery och Stillwater Artisanal kokade ihop. Jag har funderat lite över dessa samarbetsbrygder tidigare men här är det logiskt. Stillwater är inget bryggeri, så de måste jobba ihop med något bryggeri hela tiden och ofta går det väldigt, väldigt bra. En öl som gjorde mig glad och när jag har druckit ur min sista hoppas jag att det finns någon extra kvar på bolaget.

I små partisläppet från 7 juni finns Tzatziki Sour från Liverpoolbaserade Mad Hatter Brewing Company. Jag vet inte mycket om dem och det ska bli spännande att få pröva deras öl.

Igår släpptes det två eller eventuellt tre öl. Jag borde väl ha full koll kan man tycka men här faller glorian på sned. BredDogs Pump Action Poet är det ingen tvekan om. Den kommer från Skottland medan deras Abstrakt 22 är listad som amerikansk. Skönt, då behöver jag ju inte köpa den. De är väldigt kostsamma för plånboken och lite väl tunga för att dricka ur själv. Hade jag flera vänner så kanske just det problemet skulle lösa sig och vore det goda vänner så kanske de till och med kom med den som en gåva.

Innis & Gunn kommer med sin mest intressanta nyhet sedan de började göra andra öl än orginalet. De har klivit iväg från sitt invanda spår och slår till med en fruktsaison. Ekfatslagrad fortfarande men med ny etikett som signalerar nytänk inom bolaget. 001 överst på etiketten skvallrar om att vi har mera att vänta.

Vilka pubar ska man gå till, när man har tröttnat? (Del 10 – Churchill Warrooms)

Dags att avsluta den här serien, textmässigt i alla fall men jag har en tanke om en summering i form av en karta men det får bli längre fram. Jag behöver preppa den lite tänker jag, inte bara en slarvig skärmdump med lite prickar inkletade i bildbehandlingsprogrammet. Fast känner jag mig rätt så är det kanske där det hamnar, eller att det blir bortglömt helt. Nåväl, om någon är riktigt intresserad så påminner de mig säkert.

Nåväl, en sista sevärdhet har jag valt ut och det är Churchill Warrooms. Som om det bara var hans men det är klart. Få personifierar andravärldskriget på britternas sida som han. Den champangedrickande cigarrbomaren som lär ha haft en oerhörd arbetskapacitet.

Kanske gick han ibland över till St Stephens Tavern för ett glas men jag tror inte det var så. Det var snarare lägre tjänstemän som gjorde detta och numera är det mest turister eftersom puben ligger nära Big Ben. Är vädret bra går det utmärkt att stå ute och dricka öl samtidigt som man beundrar några sevärdheter och kan bocka av dem från listan. Mässing och etsats glas som hos finnare ginpalats skvallrar om ursprunget för puben och med ett sådant läge så kunde man befara skräpig öl men icke. Mest är det öl från Hall&Woodhouse (Det är deras pub) men de har annan öl också. Framförallt så har de öl i toppform. Det blir aldrig gammal öl i faten på ett ställe som detta.

10 Bridge Street London
Telefon: 02079 252286
Hemsida: ststephenstavern.co.uk/

Vilka pubar ska man gå till, när man har tröttnat? (Del 9 – London Dungeon)

London Dungeon är en turistattraktion som jag har vuxit upp med även fast jag aldrig har gillat den. Sent 70-tal gick jag dit första gången med mina föräldrar. Det blev ett rätt kort besök för ingen av oss tyckte det var särdlese spännande fast man kanske ska nämna här att jag aldrig har uppskattat skräckfilmer eller liknande.

Som jag kommer ihåg det var det inte så mycket, mest lite olika instalationer med kedjor och skelette. Sedan har jag av olika orsaker hamnat på London Dungeon med jämna mellanrum och sett hur tekniken för att skrämas, förlåt presentera historiska händelser, har utvecklats. Nåväl, sedan jag fyllt tjugofem så har jag undvikit stället. Jag har konsekvent vägrat. Jag har dock inte suttit på någon pub och väntat utan helt sonika begapat någon annan sevärdhet. Om jag skulle välja en pub så skulle det mycket väl kunna vara….
Kings Arms

Kungens arm som jag trodde som trettonåring att det betyde. Det finns en och annan pub med det namnet. Den här ser precis ut som en och annan pub gör på V och film och det är inte så konstigt för den har varit med i några BBC-produktioner. Det finns både lokala caskpumpar och en craft-keg som det inte sällan serveras Beavertown ifrån.

Puben har nästan lika fint inre som yttre men bara nästan. Alltid fullpackat så det gäller att ha lite armbågar för att få en pint. Dessutom är det ganska god rotation på gästerna så om man har lite tur så har man ett bord efter en kvart eller så. Har man mycket tur så är det i något av båsen som nästan förflyttar en ut på landet.

The Kings Arms
25 Roupell Street, London SE1 8TB
+44 20 7207 0784