Torsdagsporter – porter och youtube

Vilken var då den godaste stouten/portern i ordinarie sortimentet enligt mig? Svårt att säga för det beror på vad man vill ha men om jag delar in kandidaterna i två kategorier, söta och icks söta så har vi två jämbördiga öl i BrewDog Jet Black Heart och Young’s Double Chocolate Stout. Båda funkar bra om man vill ha en lite sötare, lite chokladig, lite vaniljigare.

Bland de torrare så har Guinness Draught fortfarande sin plats i mitt hjärta och i min mage. Lite nu och då så slinker det gärna ner en pint of plain. Fast Extra Stouten är godare så blir det hellre Draughten för det vackra skummet. Rent objektivt smakmässigt vinner dock Fuller’s London Porter. En riktigt smakrik öl på dryga fem procent. En knapp hårsmån före St Peter’s som har mera kraft och karaktär men som inte känns riktigt lika homogen.

Idag sitter jag och njuter av en London Porter samtidigt som jag kollar runt på youtube efter intressanta klipp. Jag hade som plan att publicera klipp om Stout och Porters men ni vet hur det är när man börjar klicka runt.

Vi börjar med ett klipp från Craft Beer Channel, A stout & porter crawl of East London

Mild är en spännande stil öl, lite extra roligt att han, Peter Haydon, säger att han inte kan kalla sina öl för Mild om han vill få dem sålda. Kolla in numera nedlagda Head in a Hat

Mycket vackra bilder från Suffolk, välproducerad

Hammerton, ett av mina facoritbryggerier och ett som jag inte blir förvånad om vi slutligen får se här i Sverige också

Visst har du många gånger funderat på vilka rulltrappor i Londons Tunnelbanesystem som är längst.

Portertorsdag utan brittisk porter/stout

Sitter här och njuter en egenbrygd stout ikväll. Tänkte dra lite på karamellerna från de brittiska öarna. Det kommer många torsdagar framöver.

Systembolaget har sedan en tid tillbaka förfinat sin indelning av öl som tidigare var synnerligen grov. Porter och Stout har numera tre stycken underkategorier, Torr porter och stout, söt porter och stout samt Imperial porter och stout. Som jag har förstått så anmäler producenten/distributören själv vilken kategori som ölen hör till. Ett bra initiativ tycker jag som är lovvärt men som ställer vissa frågor också.

Både Young’s Double Chocolate och BrewDog Jet Black Heart var söt, lite chokladiga och fyllda med vaniljtoner. Inte helt identiska men rejält lika varandra. Young’s Double Chocolate räknas som en torr stout medan Black Heart är en söt dito, varför?

Jet Black Heart, BrewDog, Karlströms MaltDet hade ju varit väldigt vackert om jag hade ett svar men det har jag absolut inte. Min gissning är att Young’s, som låg i fasta sortimentet när den finare indelningen infördes, lite slentrianmässigt hamnade i den kategorin. Totalt sett 21 sorter i ordinarie sortimentet. 14 av dessa är torr porter och stout, sex stycken är imperials och så ett

st_peters_cream_stout_detal

ensamt svart hjärta som söt stout/porter. Kan det vara så att torr stout säljer bättre än söt porter/stout precis som det är en klar nackdel att klassas som en mörk lager rent försäljningsmässigt.

 

 

 

Eller så är det så att mina smaklökar inte duger till att avgöra söt eller torr? Young’s Double Chocolate ligger på en två i smakklockan sötma medan Jet Black Heart har en 3a. Så, uppenbarligen missade jag en grav sötmaavvikelse.

Jag kontrar med att utse båda två som vinnare i den choklad och vaniljetyngda klassen. Young’s Double Chocolate kan sägas få upprättelse då jag konsekvent har undvikit den de senaste 5-6 åren men den stog sig väl mot BrewDogs söta skapelse. Hur bra var de jämfört med London Porter, St Peter’s eller varför inte kvällens vinnare, Draugen? Omöjligt att säga, en helt annan typ av öl men jag ser många flera dryckestillfällen för både imperial och icke-imperial porter/stout-öl.

Porterprovningen – bortförklaringarna

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018, Karlströms MaltJag måste gvetvis redogöra för den roliga porter/stoutprovningen som vi genomförde Skärtorsdagen. Man skulle kunna skriva fantastisk men någon stans på vägen tappar den en liten, liten pinne i bedömningen och blir bara en rolig provning. Det handlar inte om sällskapet för det var i toppklass men däremot så hade vi inte de riktigt bra ölen. Framförallt tre av dem var lite mindre bra i mitt tycke den kvällen.

Vi börjar med det lekfulla tävlingsmomentet, vem prickade flest rätt. Jag visste namnet på alla nio ölen men alltså inte ordningen medan mina deltagare inte fick veta namnet på de två jokrarna förrän efter att alla ölen hade provats. När vi började samla ihop oss efter att ha smakat alla så hade jag ordningen klar för mig, kände mig väldigt nöjd, hade nyttjat mina minnesbilder från de olika ölen. Speciellt så gällde detta de två jokrarna, kände att jag hade haft stor hjälp där. Ja, ja, så gick det precis som jag förtjänade. Tre rätt och långt ifrån Mattias och hans fem rätt. Här nedan har ni mina bortförklaringar. Som upphällare assisterade min fru och hon visste inte vilka öl som var jokrar eller inte.

De två jokrarna och kvällens avslutning, Karlströms Malt.jpg
De två jokrarna och en av ölen vi avslutade kvällen med

1 – Guinness Draught, platt, liten kropp, Guinnesskum, svag rostad karaktär (Ingen tvekan, fanns bara ett alternativ)

2 – Guinness Extra Stout, lite mera kropp och mera rostade toner. Den ölen som liknade 1an mest (Viss tvekan, men inte mer än ett uns)

3 – St Peter’s Cream Stout, Godare än de andra två, den har kropp och lite karaktär. Speciellt i jämförelse med de andra. (Jag gissade på Stoodley. Jag minns den som lite godare och inte så intetsägande som Guinness så den här passade perfekt. St. Peter’s hade jag ju passat in på öl nummer 7. Tänk att jag inte plockade den, känner mig lite besviken och lovar mig att dricka den lite nu och då)

4 – Jet Black Heart Båda den och 6an är söta och vaniljiga, kommer ihåg att Young’s hade på tok för mycket chokladsmak men den här har mest vanlij och sötma, inte så mycket choklad (Om det inte är BrewDog så är detta Young’s reso nerade jag och valde fel, två väldigt lika öl, mer lika än jag trodde)

5 – London Porter, fudge, mjuk, lite platt i jämförelse med de andra kraftigare men god (ingen tvekan, skönt med den efter fadäsen med St Peter’s)

6 – Young’s, Lite, lite mera choklad. (Se 4an, givetvis blev det fel även här)

7 – Draugen, Siren/Dugges, detta är kvällens klart godaste öl. Fyllig, markerad rostad ton som kompletteras av humlebeska. Hittar en del humle i aromen också. En öl att sitta och dricka hela kvällen (Så god – då är det nog St Peter’s, sicken dumt resonemang, humlen borde leda mig rätt här men ack nej, sitta och dricka hela kvällen? Knappast 11,5% vilket också förklarar mycket av den fina kroppen. Lite skamhatten på när man är så säker som jag var här och har så fel)

8 – Innis&Gunn Otrevlig arom, stickig gummiton med okej smak, jag minns det som att Draugen var lite otrevlig o aromen. (Här spelar alltså minnesbilden mig sprattet. Kommer ihåg att jag vaskade lite av Draugen senast, inbillar mig att gummitonen kan vara rökigheten som omvandlat/oxiderats men med facit i hand så hittar jag de tydliga bourbontonerna från ekfatet)

9 – Stoodley Stout, Det här både luktar och smakar lite illa, tunn kropp och viss ekfatskänsla får mig att passa in den som Inni&Gunn men det är bara en känsla av ekfat som får mig att välja den. Känner egentligen inte alls igen ölen vilket i sig borde ha fått mig att tänka Stoodley Stout. Kanske var det något fel med just den här flaskan. Orkar jag med att köpa en flaska till och prova? Vi får se, borde ju göra det.

Summering: Blindprovning, halv eller hel, är det enda sättet att försöka prova en öl objektivt. Nu när jag funderar lite till så ändrar jag till fantastisk provning. Samtalet, det är den hemliga ingrediensen som lyfter en bra kväll.

Torsdag – min mest ambitiösa torsdagsporter hittills

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018, Karlströms Malt
De sju sorterna som ska provas

På Systembolaget finns det idag sju stycken stout/porter i det ordinarie sortimentet som kommer från de brittiska öarna. Plain Porter från Porterhouse föll bort nu senast vilket jag knappt har uppmärksammat förrän jag planerade inför denna provning. Tanken med kvällens provning är alltså att prova igenom det brittiska porter/stoutsortimentet. Håller det klassen? Vi provar dessa sju öl och sedan slänger jag in två jokrar och vi har en tionde öl att runda av med. Visst låter det kul? Jag lovar att återkomma med utfallet. Det svåra är nu vad utfallet ska svara på. Det spretar ju lite bland dessa öl så de är svåra att jämföra utifrån utgångspunkten ”Vilken är godast?”

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018,i alkoholstyrkeordning, Karlströms Malt
Sorterade i alkoholhaltsordning. En svår avvägning med halvblinda provningar är just hur kraftiga ölen är. Kan bli väldigt dålig ordning ibland.

Halvblint provat alltså förutom jokrarna som är i det närmaste helblint för de övriga tre deltagarna. Jag kallar nämligen in en expertpanel med synnerligen erfarna öldrickare. De har druckit flera tusen öl tillsammans, minst. Givetvis skriver jag detta för att sätta lite press på dem. Faktum är dock att det inte krävs någon expert för att uttrycka sin smak. Expertnivå handlar mer om att kunna vara konsekvent och förmågan att dela isär olika aromer och smaker. Roligare att vara flera som provar, att sedan kunna diskutera och utveckla sitt omdöme.

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018,i ordning efter vad jag kommer tycka om dem, Karlströms Malt
Sorterna sorterade i den ordning som jag gissar i förväg att jag kommer rangordna dem. Godast till höger. Hur skulle ni själva rangordna efter smakpreferens? Jag vet att många gillar Young’s betydligt mera än vad jag gör.

Sedan är detta lite trevlighetsprovande så jag har köpt lite olika charkprodukter. Skinka, korv och en ost slinker in. Ost är inte alltid så lätt till lite klenare stouts men jag har en engelsk blåmögelost så den passar in i alla fall.

Så, ha en skön skärtorsdag alla där ute.

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018,någon slag gruppering, Karlströms Malt
Behövde en fjärde bild så jag ställde dem i någon slags typordning.

Torsdagsporter – om att göra livet rättvist

Livet är inte rättvist, så är det bara. Det finns ingen riktig rättvisa någon stans. Men det finns stora och det finns små orättvisor. En av de mindre är att jag har några kompisar som flyger över till London imorgon. Orättvisan blir inte direkt större av att jag faktiskt har tackat nej till att följa med. Jag lägger så mycket tid på öl redan som det är att jag försöker att hålla sportlovsveckan skapligt fri. Det var så jag tänkte i november när det bokades men nu sitter jag här och känner ett litet sting av avund. Helt onödigt, jag vet men så är det. Samtidigt ska det bli roligt att höra om deras ölLondon när de kommer tillbaka. Utan mig så trampar de inte samma stigar som jag brukar och jag kan passa på att få lite nya influencer.

Partizan Stout, Karlströms Malt, LondonSom tur är kan jag i alla fall utjämna orättvisan något. De häringa människorna är inte bara ölglada utan även fotbollsglada så på något vis verkar fotbollen få styra så de inte kommer till Partizan Brewing. Partizan har nyligen flyttat (läs mitt inlägg om bryggeriet här och Magnus Bark om flytten här) så jag hade absolut sett till att få komma dit. Men eftersom jag inte ska med så plockar jag fram en Stout från Partizan. Känns både rätt och rättvist. Dessutom är det i sista stund. När jag öppnar flaskan är det bara 90 minuter kvar tills den förstörs, kabang!!!! Bäst-föredatumet är 8 februari 2018

Jag har recenserat den innan och klipper helt sonika in en gammal recension. På så vis kan jag fortsätta att sitta här och filosofera, fundera, fnuttisera och frammana bilder av mig själv, en solig förmiddag, i Bermondsey, drickades underbar öl.

Second Breakfast, Partizan, Resa, London, Karlströms Malt
Utseende: Svart, mycket svårt att se igenom. Stort skum som dock försvinner fort. Färgen på skummet är svagt mörkt.

Arom: Sötma, lakrits, kaffe, mochatårta (typ kaffet och sötman ihop gissar jag)

Smak: Sötma blandas med choklad och en värmande känsla. Den känns lätt i smakerna men har mera av en medium/tung kropp och vore det inte för att jag vill att den ska räcka länge här framför brasan så hade jag lätt kunnat tömma den i sex, sju klunkar. Lite ljusare chokladtoner i smaken jämfört med vad aromen skvallrade om men komplexiteten svarar lätt upp till förväntningarna. Låg kolsyra vilket tilltalar mig. Eftersmaken är det som har förändrat sig mest markant, eller om det är minnet som sviker, under året den har stått i min källare. Den är betydligt kortare och mildare nu vilket höjer känslan av en lättdrucken och välbalanserad öl. Egentligen vet jag bara ett fel med den, jag pallar bara en öl en tisdagkväll som denna. Så nu med en kvart kvar innan jag kan stänga av ugnen så lutar jag mig tillbaka, tittar in i brasan och njuter.

Slut på inklipp. Jag har bara ett tillägg, den här batchen hade mera kaffetoner än choklad men den var absolut lika välbalanserad vilket kan vara lite förädiskt för en öl på knappa åtta procent.

Vem vet hur våren artar sig, kanske får jag ihop en grupp igen för en Londonresa eller så tar jag helt enkelt semester och far iväg i alla fall.

Torsdag, årets första torsdag! Draugen – Siren/Dugges

Vad kan passa bättre att starta igång torsdagsportrandet än just en porter? Draugen är dessutom en samarbetsbryggning mellan Siren Craft och Dugges vilket gör att jag tycker den passar riktigt bra, både svensk (typ lokalt) och brittiskt, porter och rökig, allt i ett helt enkelt. Kan det bli bättre? Det är precis vadjag kommer att märka när jag öppnar den.

Etikettsmässigt så skriker det Siren Craft om den. Om vi startar med namnet så är Draug ett sagoväsen från den nordiska mytologin. Helt nytt för mig så inget av de mera framträdande alltså. Enligt wikipedia så är det en död kropp som går igen. Inte anden alltså utan kroppen. Det snirkliga mönstret känns igen och här har de nästan gjort texten oläslig.

Siren Craft, Draugen, Karlströms Malt

Helsvart färg, beigefärgat skum som lägger sig med några millimeters tjocklek över hela ytan.
Sötma, krydighet, medel rökighet, inget överdrivet. Kraftig humlekaraktär. Lakritstoner så väl som hostmedicin.
Smaken är trevligt maltig, mörka brödskivor som rostats på grillen. Bränt socker och mera lakrits. Efter flera klunkar börjar en nötig ton framträda ihop med chokladtoner. Komplex öl i all sin enkelhet som kompletterar med viss fruktighet i slutet. Hostmedicinen drar över mot halstabletter liksom.
Eftersmaken torr och rostad.

Summerar jag den här ölen ölen så tror jag att största anledningen till att det finns så många kvar av den är priset (54:90 kr för 330 ml) och att den släpptes mitt i julruschen. Känns den prisvärd, både jag och nej. Imperial stouts (eller porter) på 10% och uppåt har ofta en och två skönhetsfläckar. Det kan vara sojasmak, överdriven sötma eller alkoholnärvaro medan detta är en riktigt bra öl som trots sin tungd har en hög hinkabilitet. Tur att jag redan har lagt ut pengar på en till för jag är inte säker på att jag hade gjort det annars. Nu har jag en att se fram emot, ska vi säga februari 2020 för jag tror att den här ölen har lagringspotential.

Mariestads Emmer Porter

Jag har fått ett Varuprov av Spendrups, Mariestads Emmer Porter. Passar bra att skriva om en torsdag som denna.  Mariestads Export är inte en öl som överraskar och stimulerar fantasin. Den förflyttar mig inte i rum som en Full Sail från Galway Bay Brewery, inte som en Traquair House Ale. Inte heller i tid som både en Smithwicks eller en Chimay Blå gör. God och välbrygd men lite för normal-tråkig således.

Fast snygg reklam gör de. Både den ”vanliga”, jag tänker på bilder med lädersoffor, sköna kustbildet och slogans om livsnjutning men även specialbrygderna ”Den stora smakresan”. Hittills har jag inte smakat de olika specialbryggderna men jag har titta på filmerna. Man måste givetvis ta allt med en nypa salt. ”-Även denna resa kommer att resultera i några spännande brygder och precis som tidigare kommer de att ha en tydlig klassisk prägel, och grunda sig på klassiska ölstilar. Detta med respekt för den långa bryggtraditionen som Mariestads-öl står för, säger bryggmästaren själv.”

Ölen, Emmer Porter ska ta avstamp i baltisk porter, men är oväntat torr för detta. På så vis kommer både röken och de rostade tonerna fram fint. Rökigheten och vetesorten emmer är en hyllning till bryggmästare Bengtssons hemö, Gotland. På filmen ser man hur han själv röker malten. Det går ju bra när man bara ska göra 2500 flaskor. Soja, tjära pch en hög beska, detta är ingen helt enkel öl. Allt annat än normal-tråkig alltså. De spännande anspelningarna på historik och geografi med emmervetet är trevliga. Emmervete är en gammal spannmålssort som började odlas för 8000 år sedan och som man trodde var utdöd innan man på 1960-talet hittade den hos en bonde på just Gotland.
Detta var alltså den fjärde smakresan, ångbåten Juno, ostindiefararen Götheborg, ånglok på inlandsbanan och nu flygtur med DC-3an Daisy. Hoppas Spendrups fortsätter med detta men med ett pris på 229 kr (via beställningssortimentet) så nöjer jag mig nog med att titta på Youtube. Fast om jag får önska lite till så vore det att Spendrups gjorde mer av den, i vanlig flaska, till normalare pris. Som de gjorde med Mariestads Porter för flera år sedan

Allt är inte gott bara för att det är svart

Carnegie Porter

Torsdag, och vet ni vad. Jag tänkte dricka en porter (eller något annat svart i den typen av kategorier öl) Eftersom det inte har kommit nya brittiska öl i den kategorin på länge, jag ville heller inte öppna någon av ”finflaskorna” och dessutom var det hög tid att beta av lite av det ”övriga” som jag har ståendes i ölkällaren som riskerar att bli för gammalt. Jag öppnade således en imperial stout från ett svenskt bryggeri. Nära 10% enligt etiketten och en hemskt besk och rostad upplevelse utan balans. Ingen sötma, ingen maltkropp men en väldigt starkt rostad karaktär. Nja, funderade på att korka igen den och lämna tillbaka men vad ska jag säga för fel? Jag tror inte den har jäst konstigt, känner ingen infektion eller annat otrevligt. Bara en öl som absolut inte passar mig. På med korken och så gick jag och hämtade en annan öl, Imperial porter denna gång men med samma deprimerande resultat. Även detta är ett svenskt bryggeri. Återigen är det obalansen som slår mig. Porter utan porterkaraktär. Vad menar jag med porterkaraktär, jag funderar ett slag och bestämmer mig för att öppna en flaska Carnegie Porter från 2010. Bara för att hitta min egna definition på porter. Sötma, choklad, russin, GOTT!

Vad vill jag med detta blogginlägget då, racka ner på odugliga svenska småbryggerier? Knappast. Anledningen till att jag inte nämner vilka bryggerier det är frågan om är att jag lever i en väldigt stark övertygelse om att dessa har gjort sitt bästa, att de skruvar på sina recept och att de kommer att utveckla ölen så att de blir bra (bättre) Imperial stout/porter är inte så lätt som man kan tro. Det är inte bara att slänga på rejält med malt och få ett högt OG. Det krävs mer än så. Det här är öl som båda har funnits närmare ett år i min källare och under den tiden har de säkerligen utvecklats. Imperial Stouts och porters är öl som ska smaka bra under många års lagring och hur ett öl blir med lagring kan man inte veta förrän man har lagrat det. Bryggerierna kommer under nästa vecka att få ett e-brev från mig med mina iaktagelser, jag kommer även fråga om det är samma batch som finns om man beställer nu. Är det nya batcher i omlopp så köper jag nog en flaska och prövar igen, och igen om det skulle behövas. Det gäller att ge bryggarna chansen att utveckla de fantastiska öl som stout och porter kan vara.

Nästa torsdag vet jag inte vad jag dricker men torsdagen där efter blir det troligen Samuel Smith’s The Famous Taddy Porter för att fira den underbaraste dagen i veckan, portertorsdagen!

Dags att summera ytterligare en månad

Tiden rullar vidare och det är tid att summera mars månad. En underbar månad för bloggen. Den stroa grejen var att ölresorna till London har kommit igång igen. Det kommer bli en del ölsmakande där ifrån. Jag reste inte över med tom väskan, inte alls men eftersom den var fylld med svensk öl att bjuda på i London fanns det gott om plats för öl på hemvägen. En collegetröja i botten och sedan cirka 8,5 liter öl. Perfekt för kommande kvällar.

Portertorsdagarna rullar vidare. En given succé för mig själv. Varför har jag inte kommit på detta tidigare? Fyra porter/stouts även denna månad och bästa känslan var det att dricka Samuel Smith’s Extra Porter men det var nog just känslan av att vara i den miljön och vid den tidpunkten. Ye Olde Cheshire Cheese är en fantastisk pub och då blev det en Samuel Smith-öl där eftersom bryggeriet äger puben. Smakmässigt och fortfarande helt partiskt men ändå med någon slags objektivtet så smakade allt både Hammerton och Brixtons stout/porters bättre. Faktiskt så att Fuller’s London Porter fick lite konkurrens. Jisses vilken portermånad jag har haft. Den överlägset bästa av årets tre månader. Alla fyra ölen är öl jag gärna dricker igen.
Lite irländsk whiskey har det blivit, med betoning på lite. Jag trodde jag skulle hinna med ett besök på Göteborgsmässan men så blev det inte och det har bara blivit två drams här hemma. Jag har dock en ny Jameson med mig hem, en som är i klass med Black Barrel och alltså vida överlägsen den vanliga Jameson. Jag får återkomma till den. Själv tycker jag att det var en intressant historia bakom black barrel. Det är sådan fakta som lyfter en dryck ibland.

Camden Town Brewery fortsätter att väcka känslor och det är säkert bra. 40 miljoner liter beräknas det nya bryggeriet i Enfield kunna producera. Spännande att se var det tar vägen. Camden Hells kan nog vara en kandidat för 2017 års tio-i-topplista från Systembolaget bland brittiska öl när jag summerar om så där 11 månader. Eftersom jag, precis som många av er som läser detta, är en notorisk, en flaska för att prövadrickare så lär inte jag dra upp volymerna åt dem

Något nytt måste jag väl komma med även en summeringsdag som denna. Varför inte ett pubförslag? Vid Euston Station ligger Euston Tap, en pub intryckt i en gammal grindstuga. Den har jag skrivit om innan men inte långt där ifrån ligger Bree Louise, 69 Cobourg St, Kings Cross, London NW1 2HH. En underbar pub, helt utan charm om man ser till inredningen. Massor med folk när vi var där, vilket det oftast är. Ruffigt, malplacerade tv-skärmar där ölmenyn rullar förbi å så fullt med underbara öl. Dels från keg och cask men också självrinnande med kran direkt på fatet. Utbudet är enormt, neutralt, skruvat, timida och avancerade öl. Det ända som jag kan ha att anmärka på stället är att det alltid är sådant tempo att jag fortfarande inte har kunnat prata öl med personalen eller fått råd vid val av öl.
Skål på er, det är ju trots allt fredag.

Martin Karlsson, London, Karlströms Malt

Portertorsdag- en gammal goding, Fuller’s London Porter

Ikväll blev det en klassiker. Fantastisk god öl helt enkelt. London Porter i konkurrens med 1845 och givetvis deras Vintage Ale. Svart i färgen, beigefärgat skum. Aromen är full av rostad bröd, lite ljusare choklad, karamell

Mycket maltig smak. Medium beska, inte överdrivet tung kropp men mjuk och krämig textur. Fruktig, chokladig och lätt kaffetouch.

Lite stramare och torrare i eftersmaken ger en fin avslutning. Om två veckor hoppas jag få dricka den i London.

Fullers pint
BIlden är från 2012 (tror jag) Jag vet däremot säkert att det är på Mawson Arms.