Fuller’s London Porter

Behöver jag skriva om denna igen? Kanske inte men jag gör det ändå för det är en öl jag älskar. Bara en sådan sak att jag minns precis var om än inte när jag drack den första gången. Alltså jag minns inte år eller dag men faktiskt tidpunkt på ett sådär när.

Gröna Husets Ölsällskap var på sin då årliga ölrunda i Göteborg. Vi får gå så pass långt tillbaka i tiden att The Rover var ett Belgoölställe med konstiga glas, The Old Beefeater Inn var en självklarhet och vi hade druckit öl sedan förmiddagen. Vi körde gemensam resa ner men sedan brukade det vara lite olika tider hem. Jag hade bestämt mig för bara en öl till och den skulle bli på Bishop Arms:Hamngatan. Jag tror inte att Jerntorgets BA ens fanns på den tiden. Minns inte riktigt. Planen för de flesta var att sitta kvar ett bra tag, ta ytterligare en öl till och sedan sena tåget hem för då kunde man hinna med ytterligare en öl på Golden Days. Jag hade bestämt mig för en snabb sistaöl på BA och sedan iväg med nästa tåg och inte det sena.

Mina planer sprack helt. Jag däckades av denna porter, mjuk, len rund, lätt chokladig, brödig, sirapslimpa mer än kavring. En öl god att dricka som den är i gott sällskap eller till köttgrytor, pajer, fish ’n’ chips eller annan lite mastig mat.

En definition av porter för min del.

Det blev både glas två och tre den kvällen av London Porter och sista tåget hem till Falköping.

Dags att ta bladet från munnen – så man kan dricka sin öl

Dags att prata om elefanten i rummet. Fast jag är inte säker på att det är en sådan elefant i rummet numera utan mera som en björn eller en stor hund kanske. Jag pratar om ölstilar i allmänhet och detta med Stout, stout, stout! och stout? Kasta in porter i det hela och det kan knappast bli mera förvirrat. Jag anser att det är rätt och riktigt att prata om olika ölstilar, de har ett historiskt sammanhang och de har en nu tid. De ska inte styra bryggandet utan fungera som en kommunikationskanal till konsumenten. Står det pilsner som kan man som öldrickare förvänta sig att inte få en öl med syrliga, brötiga smaker. Lika så måste man komma ihåg att öltyper är något som vi människor hittar på för att försöka skapa ordning i vår värld. Anledningen till att vi pratar om Pale Ales, Kölsch, Amber ale är för att vi vill ge en koncis och kortfattad beskrivning av en öl. Genom att dela in världen i kategorier blir det lättare förstå.

Dags för en porter till

För att förstå Stout så kan man antingen backa långt tillbaka i tiden, typ 1400-talet, 1500-talet eller så backar man bara 25 år tillbaka. Hur man än väljer att göra så är det bra att komma ihåg att ett bryggeri får kalla sina öl precis vad marknadsavdelningen vill och har så gjort också. Börjar vi med vår närtid så har det varit så mycket sammanblandning, missförstånd, gissningar, mytspridning (undertecknad är definitivt skyldig) och så inte minst ett okunskap kring historiken. Man har helt enkelt döpt sin svarta öl efter vad man tyckte lät bäst. Ibland med utgångspunkt för något man har smakat från andra bryggerier.

Ursprungligen var ordet Stout något som signalerade en sturskare, starkare, kraftigare öl oavsett typ. Stout Pale Ale, Stout Mild gick lika bra som Stout Porter. Med åren så ändrade sig uppfattningen, porter var ofta den starkare varianten medan stout var den lite svagare. En annan skillnad var utjäsningsgraden som var högre hos stouten, inte minst i Guinness tolkning av stilen. Därmed en torrare öl, förstärker man den känslan med rostat korn så blir skillnaden tydlig men det är fortfarande ingen distinkt gräns.
Porter och stout ligger alltså i samma härad, små skillnader och för min del kan man få blanda lite som man vill fast personligen väljer jag att sära när det kommer till graden rostade toner och sötma. Stout var helt enkelt en variant av porter. Det faktumet indrar inte att vi gör en skillnad numera.
Ska man nu klura till det hela så har vi havrestout och milksstout. Med havre eller laktos i drycken så får vi nya smaker och annan munkänsla. Det går säkerligen bra att ha i båda två ingredienserna i en porter likväl som en stout men jag kan inga Milk porter eller havre porters. Vill ni ha flera exempel? Ostronstout!

Finns det inga exempel med varianter av porter? Robust porter och brown porter. Här kanske man kan göra sig en gradskillnad ihop med stouten. De lite bittra rostade tonerna i en brown porter är väldigt låga, lite mera hos en porter, ytterligare lite till hos en robust porter för att toppa med en stout.

Går vi sedan upp i alkoholhalt men behåller ungefär samma munkänsla och stil så har vi några varianter på namngivning doubbel stout/Extra stout/Foreign Extra stout. Det är alltså öl som är relativt lika de tidigare nämnda.

Sedan kommer vi till något helt annat, nämligen Imperial Stouts, ibland kallade russian stouts och då ironiskt oftast i USA. Här har vi en mycket fylligare, sötare, mäktigare öl. Hinkabiliteten ersätts med smakintensivtet och vi har ofta en hel palett av smaker som virvlar runt i glaset. Skippa pintglaset och ta fram glaskuporna istället. Här har vi öl som det ska luktas, sniffas och suktas över innan man försiktigt sippar på den. Ölstilen har utvecklats från 00-talets relativt söta pjäser till betydligt mera humlade och tvistade grejer. Rökiga varianter finns och tillför något till stilen tycker jag men mycket av de så kallade pastrystouterna hade ligga gärna fått runnit ut i bryggeriernas golvbrunnar. Inte minst för ofoget att stryka ordet Imperial och därmed, tror jag, bidra till mycket av förvirringen.

Slutklämm: står det imperial stout, då kan du förvänta dig lite kraftigare, smakrikare öl men står det något annat är det bara att hoppas på det bästa. Skål!!!

London Porter – en klassiker på väg bort? Nej, det var bara en mardröm

London Porter, i bryggeriets egna glas. Känns helt rätt!

Vilken hemsk sådan. Vet inte om jag ska kalla det mardröm egentligen. Det var snarare ett missförstånd eller rent hittepå från min sida. Jag inte ens var jag har fått det ifrån. På något vis hade jag snappat upp att Fuller’s London Porter skulle vara ett av de ölen som ramlade ur ordinarie sortimentet hos Systembolaget den 1 september. Men så var det inte alls, eller kanske lite. Efter ett klurigt det tänker vi inte tala om som kunde tolkas som ett ”det vi faktiskt inte vi” från Kundtjänst hos SB så fick jag tydligt besked från presskontakten. Burkversionen blir kvar men flaskan ramlar bort. Visste inte ens att flaskan hade haft plats. Hur som så fick denna mardröm att tänka på många fantastiska glas av London Porter. Jag lista mina bästa

1. En pint på The Mawson Arms
En av mina många arrangerade ölresor till London. Denna gången med ett sällskap Västeråsare, 2016. Det hade varit en tung avslutning (tyvärr inte öltung utan arbetstung) för egen del kvällen innan och jag avstod ölminglet nere i källaren på bryggeriet för det blir väldigt eko där nere. Istället gick jag och satte mig för mig själv med en pint i den stilla puben och väntade på att dagen skulle rulla vidare.

2. Sista glaset på en öltur i januari 2014 i Göteborg. Det hade varit shopping sedan öppningsdags, sopplunch på Br, The Rover, Ölrepubliken (om den hette så då) och säkert ett par ställen till. Så tog vi det dumma beslutet att inte åka tiotåget hem utan gick in på Södra Hamngatans Bishop. Själv tog jag ett stort glas vatten och en cider för så brukar jag avrunda mina kvällar. Men så fick jag för mig att det skulle vara en London Porter som avslutning. Suverän.

3. Som cask på Victoria, nära Paddington Station
En Londonresa i glada vänners sällskap, vi hade startat dagen starkt med god öl och mindre gott pubkäk iform av micrad mat. På Victoria var köket tillfälligt stängt så vi fick tji på kvällen också. Tog faktiskt två pint efter varandra i snabb takt

4,5,6,7,8… Hemma vid brasan. Otroligt bra ställe att sitta och klämma ett glas på.

Ingen fara alls. London Porter finns kvar i Fasta Sortimentet, det var bara flaskversionen som försvann

Morgondagens släpp

Jag kommer inte ihåg själv när jag beställde en öl senast. Till Falköping måste man allt som oftast använda denna fantastiska funktion hos Systembolaget. Tänk att man styckvis, helt utan extrakostnad, kan få beställa öl till Falköping.

Jag har inte ens försökt hålla reda på vilka öl som har släppts, kan givetvis skylla på Corona men det finns nog andra bakomliggande orsaker men det är ingen mening med att älta det som inte ältas bör. Lite sörjer jag att mitt register med släppta öl sedan 2015.
Hur som haver, imorgon kommer Northern Monk, Black Friday. En söt porter enligt Systembolaget som ska lukta kavring, rostade toner och hallon. Hallon är gott till stout/porter. Vad Systemboalget inte avslöjar är att det är frågan om en Patronöl. Patrons Project är en slags ölprenumerations, medlemsgrej så man kan fundera över varför den hamnar på Bolagets hyllor, var den så mycket mindre god att de inte fick den såld eller var den så god att de bryggde den igen?
Imorgon ska jag beställa den….

I tider som detta gäller det att hålla huöret upp och avstånd till alla andra. Försök att gå till Systembolaget på udda tider, ni som kan.

Augustinattens mörker sänker sig över oss – The Kernel India Double Porter (Mosaic, Bramling Cross)

Två av mina favorithumlesorter, alla dagar i veckan men absolut inte några sorter som jag ser som självklara i en porter. Normalt är inte humlen den viktigast ingrediensen i en porter men The Kernel är ett humleälskande bryggeri så egentligen är det inget förvånande.
En svart brygd, där av rubriken på kvällens inlägg. Rostade toner som går över i mentol, citrus, torkade örter och svartavinbärsblad. Torr smak med kraftig beska både av humlen och de rostade tonerna. Lakrits, citrus, grapefrukt men inte så mycket sötma eller kropp som jag mindes. Jag har provat den tidigare men nu har den fått en tid i källaren och den hade bäst före datum i september 2019. Normalt är knappast detta ett bekymmer för porter men jag tror att det var bra att jag tog denna nu och inte hade den liggande mera i källaren.
Vad det gäller sötman och fylligheten så hjälpte jag upp detta med en bit kraftig chokladkaka. Ofta tycker jag att kaffe är en bättre dryck till chokladtårtor men just det torra i ölen i kombination med det söta i chokladkakan, ölens beska kompletteras av kakaons egna bitterhet och ölens friskhet som motsats till chokladkakans tyngd gjorde det till en utmärkt avslutning av lördagskvällen.

bsh
bsh

Dags att återuppta bloggandet

Efter mer än fyra månaders frivilligt uppehåll av bloggen så känner jag att det kan vara dags att lätta på mina egna restriktioner. Om någon vill läsa min motivering till varför jag inte skrivit något under dessa månader (det korta svaret är Corona) så går det bra att göra här.

Jag börjar med en skotsk öl från ett bryggeri med det fantasieggande namnet Cross Borders. Fantasieggande om man känner till att bryggeriet ligger i gränslandet mellan England och Skottland, i Midlothian, som har varit skådeplatsen för många strider mellan Engelsmän och Skottar som slaget vid Roslin 1303. Midlothian är också ett område där flera olika handelsvägar korsade varandra.

Cross Borders Porter, flaska och tallrik med mat, Karlströms MaltÖlen har å andra sidan det nästan fantasilösa namnet Cross Boader Porter men egentligen, varför ska man krångla till det? För det blir roligare så givetvis! Fast jag kan förstå bryggerier som inte vill/orkar komma på fantasifulla namn på sina öl hela tiden. Mera respekt för de som gör och mindre gnäll på de som inte gör det. Ölen är köpt på Systembolaget men den finns inte kvar i deras sortiment och jag hittar inte bryggeriet alls i Systembolagets listor. Bäst före-datumet skvallrar om att det är mer än några månader sedan. Sista november 2019 var datumet som stämplades men det var inga fel på dem alls.

En riktigt chokladig porter, lagom alkoholhalt med dryga 4%. Mjuk munkänsla med sin låga kolsyra. Fylld av kaffe, rostade toner i klassisk porterstil men med en lite oväntad ton av svartavinbär. Mycket fruktig vilket visar släktskap mellan Porter och Bitter. En underbar öl till dagens kvällsmat, grillad entrecote, potatisgratäng och inte minst bearnaisesås vars dragon var själva kittet i den goda kombinationen.

Skål på er! Åh, visst ja! Jag har skrivit om den tidigare.

Buxton Brewery – Extra Porter Costa Rican Coffe

När kom den här ölen? Den har blivit stående i bloggstiltjans tecken, det är jag säker på. Det och en liten gnagande oro att jag inte skulle gilla den har fått den att samla damm på hyllan i källaren. Var det inte så att jag senast den fanns (kanske 2016, kan det vara så länge sedan?) att jag inte gillade den? Förutfattade meningar om en öl jag precis ska dricka och recensera, synd att förväntningen är skeptisk. Det blir väldigt lätt så att man förstärker den känslan.

Buxton Brewery, Extra Porter, Costa Rican Coffee, flaska, glas, bok, Karlströms MaltDess bättre så är detta en öl som levererar en bit över förväntan, en riktigt bra läsar öl. En öl perfekt att tända spisen i köket, plocka fram några korvbitar, lite ost och några fikon. Den räcker nästan hela avslutningen på Peter Robinsonromanen som jag håller på med.

Fullmatad med kaffe i aromen, kompletterat med melass, sirap, rågbröd och choklad. Sammetslen munkänsla och mycket restsötma som kolliderar fint med manchegoostens sälta.

Big Sur Moon – Burnt Mill Brewery

Big Sur Moon, Burkar liggandes, Burnt Mill, Karlströms MaltÖl nummer 3 från Burnt Mill Brewery. Inköpt i våras men till skillnad från IPAn jag skrev om för några dagar sedan så är det här inte gamla anteckningar från i våras utan jag provade den nu i månadsskiftet men jag tror inte att den väntan har gjort ölen någon skada.

Mörk brun färg snarare än svart. Ett cappuccinoskum som bygger upp förväntningar på choklad och kaffe i aromen. Förväntningar som inte uppfylls för det är en väldigt stillsam arom. Lättflyktig oh lite avskalad. Intetsägande blir ett positivt begrepp här för det innebär att det inte finns några oangenäma aromer.
Ölen känns torr men samtidigt torr och väl utjäst. Mjuk och rund, lite oväntat syrlig men jag gillar syra. Medium kropp men mer smak än arom. Lakrits, choklad, kaffe i sedvanlig porter/stoutstil.
En enkel och lätt standardiserad stout/porter som rullar ut hela chokladregistret i eftersmaken.

Trevlig öl att dricka, men absolut inget att sitta och sniffa på. 5,8% gör väl att det blir något slags mellanting.

Big Sur Moon, Burk, Burnt Mill, Karlströms Malt

Ett glas London Porter och funderingar kring Brexit

Portobello PorterNej, lugn, jag ska inte diskutera politik. Inte heller stötta eller förlöjliga Boris Johnsson. Det finns andra som gör så bra. Konstaterar att det finns många skämt om den gode Johnson samt bilder med håret i viss oordning.

Fast lite kan man fundera över hur det ska gå efter den 31 oktober 2019, om det nu blir ett utträde. Jag är ingen expert på Brexit, knappt medelmåttigt intresserad så ta inget för sanningar det som jag skriver. Utträdet både skrämmer mig och kittlar min fantasi. Med taxfree, miljötänk och allmännostalgi, kommer man börja köra båtar mellan Göteborg och engelska östkusten igen? Nja, gissar att det inte sker i förstaläget men det vore trevligt.

Bäst att ignorera allt oväsentligt och fokusera på det som verkligen gäller, ÖL! Om vi börjar med råvarorna och smalnar in synfältet till just Fuller’s London Porter så kan det bli lite mera överskådligt. Malten är enligt vad man säger på rundturerna på bryggeriet uteslutande brittisk. Brittiskt korn och brittiska mälterier. Humlen är Fuggles rakt igenom och jästen kommer från ett bryggerilab i norra England om jag kommer ihåg rätt. Det är samma jäst som används till övriga Fuller’s öl. Vattnet kommer från Thems… nähä det gör det inte alls och har inte gjort tidigare heller. Det är borrade brunnar som gäller. Bara brittiska råvaror således vilket gör att den delen inte kommer påverkas. London Porter borde kunna stå sig frameldes också men det finns många andra öl. Wylams t.ex. de har många öl med mycket importerad humle och där kommer det att bli stor skillnad.

Taximacka och Fuller PorterVad som påverkas är däremot en trolig importtull så det skulle kanske betyda dyrare öl för oss men det vet vi alla att priset på ett öl inte bara bestäms av inköpspriset utan man tittar givetvis på vad folk kan vara beredda att betala. Frågan är om vi kommer få högre priser på våran Fuller’s London Porter. Om vi höjer blicken något över den underbart mörka porterhorisonten så kan jag bara konstatera att det knappast behövs någon Brexit för att driva upp priserna. Det klarar bryggerierna och importörerna av själva.

En annan sak som Brexit definitivt påverkar är omvärldens syn på Storbritannien. Jag lyssnade på Korrespondenterna i P1 för någon vecka sedan. Eller om det kanske var EU-podden. Oklar på vilket. Där relaterades det till att det som associeras med britter och Storbritannien brukar vara tea, baconfrukost, pubar och rosenträdgårdar m.m. Fast nu i Brexitkaoset så är det just politiskt kaos och Brexit som associationerna handlar om.

Crossborder Porter

Den här är bryggd i Skottland men med tanke på hela Brexitröran hade det kanske varit en skön tanke om det hade varit den irländska gränsen som den bryggdes vid. (Crossborder, att få åka över gränsen) Nu är det ett bryggeri i utkanten av Edinburgh, ett ungt bryggeri med bara två år på nacken.

Utseende: Mörk, nästan svart. Stort vackert skum.

Arom: Kaffe, mörk choklad, ingen stor arom. Svagt fruktig, svarta vinbär.

Smak och munkänsla: Liten kropp, hög hinkabilitet, inte mycket motstånd i den här ölen. Den bara slinker ner i strupen. Smaken är stram, mycket kaffe, lite choklad, kavring och viss fruktighet.

Sammanfattning: Lättdrucken, lite klen men väldigt god öl med hög hinkabilitet. 4,2% och inte alldeles komplicerad. En öl för hamburgaren, köttpajen eller den friterade fisken. Ser reda nu fram emot att dricka en sådan här i sommarvärmen i maj månad

crossborders, porter, karlströms malt, flaska