Jullugnet som lägrar sig – Wooha Pale Ale

Efter en betydligt mindre hektisk julafton än vanligt så hade man kunnat tänka sig att det kompakt lugnet inte skulle infinna sig. Det bygger till sin natur på kontrasten. Julaftonens intensiva tempo, otroliga förväntningar som byts i redighet och återhållsamhet med visst inslag av självplågeri. Det här året är dock inte som andra år även om det har massor av likheter. Julottan bevittnades mer sovandes än halvsovandes vilket är att föredra. Drivorna av julklappspapper betydligt mindre medan förmiddagskaffet smakade precis så förträffligt efter hundprommenaden som det bara kan tänkas göra. Å nu, en timme för mig själv att skriva blogg.

Vissa öl glöms fort och jag kan för er bloggläsare låtsas att jag inte har glömt den senaste ölen men det är inte nio dagar sedan jag drack en öl senast och jag sitter inte här på morgonen och dricker Pale Ale även om kaffet blev så pass starkt att jag längtade efter ett glas calvados till det. (Tids)Perspektivet i den virtuella världen är skruvbart på ett sätt som den verkliga världen inte har möjlighet till om man inte är avgående president i USA vill säga. Jag belönade mina hårt prövade smaklökar med en Pale Ale från WooHa Brewing. Ett ambitiöst bryggeri i Speyside som jag får intrycket av via deras hemsida att det handlar om ett bryggeri som försöker nå stora volymer mer än experimentera med sin öl. Ingen motsats i sig och ska inte läsas med några negativa vibbar utan bara ses som ett konstaterande.

Solljus har vi inte varit allt för bortskämda med i december

Det är en Pale Ale i all sin enkelhet. Fruktig ale med en förhållandevis distinkt, mot gränsen till kärv beska. Mycket enkel öl som är lite mörkt golden pale i färgen. Smakerna är sobra. Fruktkaka, marmelad, maltigt men inte överväldigande utan snygga. Sakt kommer en blommig känsla krypande. Påminner mig om Meantime IPA, lite mera drag mot Proper Job och jag kan inte låta bli att undra om det är för att jag har Tiny Rebels Key Lime så färskt i minnet som gör att jag tycker så mycket om den här? Jag får beställa en flaska till. Den introducerades hos Systembolaget i det fasta sortimentet i mars och jag gissar att om det inte hade varit för Corona så hade den plockats bort redan. Typisk jojo öl.

Fuller’s & Friends – Way Down Under

Var i Stockholm med familjen tidigare i höstas, även hunden var med och då måste man leta lite extra noga efter matställen. Det slutade väldigt lyckligt, ett nära nog folktomt Churchill Arms tog emot oss med öppna armar. Hundar är välkomna där hela tiden så det var inget extra bara för att det var lite lågt på folk för tillfället.
Det intressanta är givetvis ölen så här på en ölblogg men det kan vara av intresse när man hör min lyriska beskrivning av ölen att jag var grymt ölsugen och att jag åt en riktigt frasig, spröd och välbakad fisk.

Bärnstensfärgad med drag av koppar. Väldigt vacker färg med ett svagt skum som lämnade en rand mot glaskanten efter bara någon minut.

Bitter engelsk marmelad, övermogen apelsin, stenfrukter, botanisk trädgård och mango. Luktade spännande och utmanande men utan att skrika. Stillsamt som Fuller’s brukar vara.

Smaken bjuder på en maltig grund som sedan fylls på med mera mango, apelsin, lätta karamelltoner och kryddighet som en elegant belgare. Låg kolsyra och medium kropp som avslutas med en torr eftersmak som bara lämnar en längtan efter nästa klunk.
Lätt det bästa från Fuller’s i kategorin ”modern” öl. Här har man låtit humlen lira fritt och det känns naturligt även i Fuller’s traditionella miljö.

Ölen ingår i Fuller’s & Friends seriens andra sex-packlansering. Det är via Waitrose som man säljer dessa sexpack där det denna gången bland andra är det australiensiska bryggeriet Stone&Wood som är samarbetspartner. Stone&Wood hade med sig australiensisk humle från Tasmanien. Way, way Down Under således. Tre olika sorter var av en beskrivs som experimenthumle utan namn.
Stone&Wood är bryggeriet som startade på tre personer för tio år sedan och som nu har cirka 100 anställda. Brad Rogers, en av de ursprungliga tre är en trevlig kille, han gillar nämligen Fuller’s London Porter.

 

Past Master 1909 – Pale Ale

Detta är en av de öl jag nästan ”missade” bara för att det var så mycket på gång i mitt liv under första halvan av 2019. Som tur var fanns det kvar lite flaskor här och var och jag nyttjade Systembolagets fantastiska service med att skicka enstaka flaskor precis hur som helst i landet ara den har funnits på hyllan i någon butik. Denna tionde öl i serien är en Pale Ale vilket bryggeriet i sina reklamtexter gör en stor grej av. Undrar varför?

En stor och mäktig öl utan att vara högljudd. Mycket kropp, stora smaker men inte överväldigande komplex. Lättdrucken sina 8% till trots och efter en god trekantsmacka och hela halvlitern bara till mig så var jag färdig för att gå och lägga mig.

Past Master 1909 Pale Ale, Fuller's, flaska, smörgår, trekantsmacka, Karlströms Malt
Klassisk trekantsmacka med skinka och ost

Mycket godissmak i den. Den numera klassiska frågan ”Är det här öl?” brukar gälla spontanjästa körsbärsöl men skulle lika gärna kunna klassas in här. Väldigt, väldigt långt från min bild av en Pale Ale. Spännande koncept, en överförfriskad belgisk blond. Lite för mycket restsötma och för lite humlebeska men annars en belgisk blond. Nästa flaska kommer jag definitivt att pröva med lagrad ost. Läge för en bit engelsk cheddar kanske.

O’Haras – fast de heter Carlow Brewing

They’ve got one in Honolulu, they’ve got one in Moscow too
They got four of them in Sydney and a couple in Kathmandu”

Textraderna är från The High Kings klassiska Irish Pub Song och Irländskt tema på pubar är något som absolut inte är förbehållet Chicago. Cirka 15-20 i storstockholm gissade Patric Olsson från Brewerys International Sweden att han har på sin lista när han ska ringa runt. Och irländska pubar behöver irländsk öl och inte alla nöjer sig med Kilkenny eller Guinness utan vill ha något annat. Jag tänker på ställen som Dubliners i Göteborg. Det viktigaste med ölen är att den är irländsk. Fast vad vet jag, jag har inte varit på Dubliners sedan förra deceniet och jag gissar att det var Gunniess de serverade.

O’Hara’s är varumärket för Carlow Brewing Company, ett bryggeri som startade 1996 och således är ett av de första i bryggeriboomen som även har nått Irland numera. Jag blandade i minnet ihop deras stout med O’Hanlons

O'Hara's IPA, Karlströms MaltIrish Pale Ale – en IPA utan att ens hävda att det är en IPA
Torrhumlad står det på flaskan och det är ju ett roligt begrepp. Torrhumlad med 0,5 gram per liter av, säg Fuggles eller 7-8 gram per liter Cascade. Big Difference om jag säger så. Den här Pale Alen har en klassisk brittisk torrhumling. Då menar jag något som inte slår över eller igenom utan som bara finns där och lyfter humlekaraktären lite medan det förstärker maltigheten. Nu tror jag inte att det är Fuggles som de torrhumlar med utan någon mer citrusgivande humlesort. Frisk, fräsch arom med vackert utseende. Lätt kropp och hög kolsyra. Halvlång efterbeska.
En helt okej öl med både lite mera smaker och kraftigare smaker än t.ex. Kilkenny men det är och förblir en öl från mittfåran. (Har någon ett bra, svenskt uttryck för mainstreamöl?)

Jag återkommer med en lite mera intressant stout från dem.

London Pale Ale

Näst mest aktiva bloggaren de senaste fyra veckorna på Facebookgruppen Ölbloggare i Sverige, det får man försöka leva upp till. Dags att skriva något om en av de öl som slank igenom nålsögat och fick komma in i hyllvärmen och det fasta sortimentet den 1 september. Meantime London Pale Ale! Meantime var när de kom ett väldigt spännande bryggeri. God öl men inte minst så ville de berätta en historia om sina öl. Jg har letat men hittar inte de fina pdf-dokument som de hade skapat om gamla öltyper på sin hemsida. Minns att de berättade en spännande historia om Porter som jag sög i mig som kunskapshungrande ölnörd i varande.

Där ifrån så har ölvärlden i stort och inte minst ölLondon kommit ifatt Meantime och även om deras öl fortfarande är välgjorda så hamnar de idag mera i något slags mittfåra. Pale Alen är inget undantag. Inte extrem, långt där ifrån och läser man deras egna beskrivning så kan man lätt tro att det är en öl överlastad med frisk, citrusbehängd humlearom. Jag hade vanan trogen köpt hem två flaskor men i ärlighetens namn kanske jag ska säga att den första slank ner till maten nästan helt obemärkt. God öl med mera humlebeska och smak än väntat var allt som registrerades i skallen på mig.

Meantime London Pale Ale, Karlströms MaltRikligt skum och djupt kopparfärgad är utseendet. Riktigt förföriskt blank öl som säkerligen ser kanonvacker ut när man sitter i solskenet med Themsen bara några hundra meter ifrån sig. Frisk humlearom men som drar mera mot det jordiga hållet än sommarcitrus. Gräsighet, karamellmalt, lite apelsinmarmelad och lite citrus också som kryper fram.

Maltig, lätt crispig smak. Smörkolatoner, lite lägre beska men eftersmaken så kommer beskan med mera kraft. Hög kolsyrenivå, medium kropp.

En törstsläckande öl, lite mera humlefokus än det andra något större, något äldre bryggeriet i London och deras London Pride. Två öl som annars mycket väl skulle kunna konkurrera om oss svenskars gunst som populäraste Londonölen på Systembolaget. Om det inte vore för Fuller’s ESB och Fuller’s IPA då. God öl, kan tänka mig att dricka den igen men som vanligt, det finns så många andra öl att pröva.

Hammerton Chica Peruvian Pale

Jag har ingen större koll, faktiskt absolut ingen alls koll på sydamerikanska dryckesvanor men Chica är enligt Svenska wikipedia så är det ett majsbrännvin medan det enligt den engelskspråkiga också kan vara alkoholfria varianter. Den räknas som nationaldryck i Peru och det är där ifrån som inspirationen på denna öl har hämtats. Tanken var att föra samman färgen hos Chica med smakerna och aromerna hos en klassisk pale ale. Den djupröda färgen kommer från en blåsvart majssort som odlas i Anderna och som inte bidrar i någon större utsträckning till smaken. En häftig öl med kul färg. Dessutom en välbrygd öl. Vackert blank öl, lätta maltiga aromer som passar försommaren, lite tung smörkolaton, den hade de gärna fått tona ner. Medium till låg beska och mjuk kolsyra vilket ni vid det här laget vet passar mig.
Hammerton Chica Peruvian Pale, ölglas, röd öl, Karlströms Malt

Fuller’s Pale Ale

Fuller's Pale Ale, ölflaska, Karlströms MaltDet var med lite sorg som man nåddes av beskedet i oktober 2015 att Chiswick Bitter inte skulle finnas kvar som året runt öl utan bara som en säsongsöl. Chiswick Bitter ligger på 3,5% och har funnits lite av och till i matbutikerna i Sverige. Jag kom att prata om den ölen när vi besökte bryggeriet i mars 2017 och då fick jag en flaska Fuller’s Pale Ale att pröva istället. Den skulle vara en slags ersättningsöl tyckte personalen. Jag vet inte riktigt när den kom men äldsta ratebeernoteringen är från 2003 och det är alltså inte en ersättningsöl Chsiwick Bitter. Möjligen den öl som ligger närmast alkoholhaltsmässigt men jag tror nog att London Pride är mera lik rent smakmässigt.
Det är alltid vanskligt att prova en sådan här öl. Dels har jag ju ganska höga förväntningar på den som ”ersättare” till Chiswick, en öl som jag inte har druckit buteljerad på ett tag och är det någon typ av öl som verkligen kan lyftas av att serveras på cask så är det dessa lågalkoholiga, maltfokuserade öl.

Men nu kör vi, en försiktig och enkel öl. På gränsen mot tråkig kanske någon skulle säga om aromen men vill man uttrycka sig vänligt så kallar man den alldaglig. Lite försiktig arom med drag av malt, apelsinskal och sötma.
Smaken domineras av toffe och skön maltsötma. Här ligger den här ölens styrka, smaken. Fruktighet från jäsningen och en beska som balanserar upp ölen. En klassisk brittisk öl med drag åt den här krispigheten som pale ale bör ha enligt mig medan kroppen känns väl tunn. Den är inte alls i närheten av hur en öl i denna styrkan kan kännas på puben när den serveras från cask. Eftersmaken är kort och koncis, lagom med beska för att lämna plats för nästa klunk direkt.
Trevlig öl som jag gissar inte kom. mer att komma till Sverige eftersom den är lite för stark för daglighandeln och på Systembolaget gör sig nog inte en 3,6% öl så väl, tyvärr. Jag vet dock att A. Nordqvist håller på och utvärderar ölen. Vi får se var det landar fast då gissar jag att man pratar med bryggeriet om att få ner ölen till 3,5% så att den kan komma att säljas hos Coop, ICA och inte minst alla dessa butiker som specialiserar sig på folköl

The Five Points XPA – en typisk sommaröl

Jag ska börja med att måla upp en bild för er. Ni vet, Svensk sommar, jag kanske inte sommar eftersom det är i mitten av april och faktiskt någon minusgrad ute. Grillen är dock framme och det är dags för den första korven för året. Jag har grävt fram elgrillen ur trädgårdsskjulet, sladden är inkopplad och korvarna har fått en första snurrning när jag öppnar burken och heller upp ölen. Att ta en öl till matlagningen, att välja något som får tanken att flyta iväg, att minnas är underbart. Just den där stunden vid grillen när man är själv, inte kan gå iväg någon längre stund men inte har så mycket att göra är rätt skön. Varför inte ägna den till att tänka tillbaka på London?
Drar ner näsan i glaset och suger i mig av sommartonerna, minns den 25-30 gradiga värmen i London. Det är citrus, friskhet, blomsteräng, vita lakan som torkar på sträcket, lätta malttoner och en viss fruktighet.

XPA, Five Points, Karlströms Malt, Bullens ölkorvarFörsta klunken känns underbar och jag känner direkt att detta är en bra öl. Tar en ny klunk direkt för att redan då känna att det är dags att kolla korvarna istället för ta en klunk till. Det är lite för beskt för att drickas klunk efter klunk efter klunk. Det är en öl med stor krispighet, det där som jag brukar beskriva som köttigt i smaken och det är alldeles för mycket humle. Det finns liksom ingen maltkroppp bakom all humlen som stadgar upp ölen. Istället så pysslar jag alltså om korvarna en stund och nöjer mig med att lukta på nektaren.

Efter en kort stund inne i köket, plockade fram senap och ketchup, vänder på korvarna igen så är det dags att pröva igen. Åter igen känns aromen förförisk, detta trots att ölen är väldigt väl kyld vid det här laget. En ny första klunk igen känns riktigt frisk, tar en klunk nummer två men nja, det är beskt. Prövar en tredje klunk men det jag känner är beskan.

Det blir en långsam öl som jag njuter mest av genom att sniffa den och som jag dricker i små klunkar. Så tänker inte jag mig att man ska dricka en pale ale… Nopp, jag öppnade inte den andra burken. Den ska jag spara till sommaren och bjuda min granne på vid någon gemensamhetsgrillning. Han kommer älska den här ölen!

Lite länkar om någon skulle uppskatta det? Bryggeriet om ölen, andra öldrickare och otappad

Howling Hops – Pale Ale

En alkoholsvag session beer med tre sorters humle. Här kommer Citran tillbaka igen. Populär humle i England uppenbarligen. Howling Hops är ett ett bryggeri som när jag besökte det för några år sedan låg i källaren på The Cock Tavern. Just den dagen var ingen av bryggarna på plats och det krävdes mycket övertalning innan jag fick komma ner och titta. Det var otroligt litet och inklämt. Allt bärande, man kunde bli uttröttad för mindre. Maltsäckar ner och öl upp fast det mesta pumpades rakt upp till öltapparna.

the-cock-tavern-karlstroms-maltRiktigt roligt att få se deras öl här i Sverige nu. Även om mitt starkast minne av deras öl var överhumlade. De gjorde verkligen skäl för namnet Howling Hops (ylande humle) och som ni vet är jag inte den som gillar massivt humle.
Deras Pale Ale är en 3,8% svag öl med kraftig humlearom. Apelsingult färgad med stort, kritvitt skum som relativt dör ut till bara en tunn strimma. Väldigt lätt kropp, inte mycket alls som håller upp humlebeskan som slår igenom med kraft. Klara, krispiga smaker men väldigt enkla. Fruktigt, blommig och krispigt. En lätt och frisk öl men utan djup. Inget fel men inget för mig.

Även denna öl var ett varuprov från importören Beer Hive. Ölen finns att beställa inom Stockholms Län men då med kollikrav på 24 flaskor.

Urban Assult – rather decent beer men anskrämlig etikett

Jag ska inte orda allt för mycket om etiketten eftersom jag inte har något positivt att säga om den. Absolut inte tilltalande för min del. Inte så att jag tror att bryggeriet är fel ute eller gör bort sig. Bara kallt konstaterande att det här formspråket inte alls passar mig.

urban-assault-450x670
Bild: Bryggeriet själva

Däremot kan man säga att etiketten skapar viss förväntning på ölen. Humm, hur kommer en American Pale Ale att smaka för ett sådant här punkigt bryggeri? Svaret är att denna lätt bärnstensfärgade skapelse inte alls har så kraftig, humlig, beska som etiketten skvallrar om. Istället handlar detta om en lättdrucken öl med en finstämd karamellton, krispig som en Pale Ale när den är som bäst och med en apelsintyngd humlearom. Äppeljuice färgad sköning som är förrädiskt lättdrucken. Inget för den som jagar humlesmällen men tydligt markerad humlearom och en beskanivå som inte behöver föraktas. Talldoft och tropisk frukt. Medium kolsyra, mjuk kropp som brukar komma med alkoholen i denna regionen. Mera mot mango och persika i smaken än aromens apelsin. Medium eftersmak. Riktigt trevlig Amerikan Pale Ale.

Detta var alltså en öl som jag fått av importören Beer Hive för att pröva deras sortiment.