Din ölflotte i malthavet
På spåret på TVn, familjen är samlad, ja inte hela familjen då för ena dottern spelar DnD över nätet, sonen spelar Switch så det blir bara frun och mellanbarnet för själv har jag parkerat vid diskbaljan. Ihop med ett glas Strongbow, en cider med lätt kropp men kraftig syra som skär rakt igenom en väldigt fet ost som Falbygdens Ost kallar Coeur de Basque. En ost med mycket nötighet och blommighet. Kanongott.
Inte ett ord på hela sommaren och knappt våren heller men nu är det dags att rulla ut bloggarhösten. Finns det något bättre än ost och öl? Knappast, lika bra kanske men absolut inte bättre. Jag älskar att kombinera ost med fina, maltiga, fylliga öl. Det är bara så underbart gott.
Idag blev det Fuller’s IPA som fick förhöja smaken hos ostarna. En bit briost, standardkvalitet men ack så god med lite maltsötma som kompletterar. En bit getos kryddad med timjan ger en skön smakbrytning och en extra lagrad spansk sak som jag tyvärr inte vet namnet på. Tänk om jag skulle behandla min öl så? Men till mitt försvar så är ostarnas namn och etiketter knappast lika färgstarka som ölsorterna.
Det fruktiga från jäsningen och humlen i dubbelIPAn lyfts fram fint av den milda brieosten medan den skarpare spanska osten är på gränsen att vara för stark i sin smak. Getos brukar normalt, i mitt tycke, inte vara så god till så söta och maltiga öl utan passar bättre med syrligare öl. Nu när timjan finns med i mixen så blir det bra men så var osten i topptrim. Jag får nog åka och köpa mig lite era ost.
Ibland ska man skämma bort sig själv. Bara njuta lite extra. Jag gör det ganska ofta, inte alltid med öl utan det kan vara med ett glas kaffe jag lagt lite extra energi på, något extra gott till kvällsteet men då skriver jag inte om det här. Ofta blir det inte av att jag skriver något här på bloggen även om det är öl bara för att jag har ju redan skrivit om den eller den ölen. Snetänkt av mig skulle jag tro. Ni som följer bloggen, jag tror att ni sitter i samma bubbla som jag mer eller mindre. Alltså gillar ni att se bilder på Fuller’s ESB, Granny MacGragle, London Porter eller någon annan öl som jag dricker regelbundet. Gärna i någon spännande kombination eller situation.
Fuller’s Vintage Ale är en sådan lyx att få öppna, speciellt med en bit ost till. Jag skulle smörja in läderkängorna här om kvällen, det måste göras på rätt sätt. Det kan hända att det finns många rätt sätt men det mest rätta är att göra det framför en sprakande brasa. Helst ska brasan vara i en strömlös stuga men i brist på sådan får min källare duga.
Just denna kvällen blev det en bit Morbier. Inget överflöd, bara en sorts ost och en sorts öl. Den mjuka, krämiga konsistensen förstärktes av värmen från brasan och det var inte alls svårt att dricka ur hela flaskan själv. Riktigt udda detta av Fuller’s att prångla ut sin London Pide i 33-cl flaskor medan Vintage Alen kommer i halvlitrar. Tvärt om hade varit bättre.
Jag kan verkligen ingenting om bandet Blur utan har googlat upp vem Alex James är och hur storyn om hans stora omkastning i livet till ostbonde har gått till. Egentligen vet jag inget alls om företaget för det finns inte så mycket att hitta. Varken hemsidan eller Facebooksidan säger så mycket om företaget. Antingen är det en småskalig operation och den gode Alex James har slagit om helt eller så är det en betydligt större operation och Alex James själv sysslar med mycket annat än själva produktionen. Jag har inte riktigt koll som sagt och istället får jag koncentrera mig på smaken av osten istället. Osten, en blåmögelost vid namn Blue Monday, köpte jag enkom för att det var en brittisk ost. Jag plockade fram den ihop med en rökig cheddar och en 18-månaders prästost. Till detta plockade jag fram en flaska Thomas Hardy’s Ale (2016) och en Fuller’s 1845.
Blue Monday var en mjukare, försiktigare variant än Saint Agur. Detta är en instegsost för blåmögelostar. Miles ifrån en fullmogen Stilton som kräver sin ostälskare. Mjuk och krämig, nästan lite sötaktig. Liknar en gorgonzola mer än stilton, passar också perfekt att laga pasta och ostsås med. Summa sumarium, Thomas Hardy’s Ale är undebar men till den här osten fungerade Fuller’s 1845
Jag glömde ta bild på anrättningen så istället bjuder jag på andra ostbilder.
Ost och öl är en riktigt skön kombination. En vällagrad prästost med en krispig och fruktig IPA, en italiensk kittost med ett glas strong ale eller varför inte ta fram drottningen av ostöl direkt iform av en klassisk barley wine som har fått lite viniösa toner av några års lagring.
Sedan kan kombinationen ske i osten. Jag prövade en cheddarost som hade smaksatts med Guinness. Det framgick inte av förpackningen vilken sorts Guinness som använts och jag fick inget svar på mina e-brev till den svenska importören. Lite synd att det ska vara så svårt med sådana uppgifter ibland.
Jag köpte osten mest för att den såg rolig ut och för att jag inte kan motstå att pröva olika saker. Det är en cheddarost i basen, en ganska mild variant som alltså har färgats med Guinness för smaksatts är svårt att säga. Jag hittar inga rostade toner, ingen extra syrlighet, inga humletoner eller något sådant. Det smakade bra men bidrog inte till någon annorlunda smakupplevelse. Utseendemässigt stack den givetvis ut rejält. Jag lade en bit vanlig cheddar vid sidan som jämförelse.
Lite roligt således, hittar jag den till bra pris kan jag tänka mig att köpa den igen men jag lägger hellre pengarna på lite godare cheddar.
Ölval till en sådan här lite lättare cheddar är inte helt enkelt. Det blir lätt övertag av ölen men en maltig öl, gärna med stor kropp. Jag provade med Fuller’s 1848 och deras Vintage Ale 2016 men vintagen blev på tok för mycket så 1848 blir rekommendationen. Gissar att det funkar bra med ESB också.
Sex stycken flaskor köpte jag, i sann förvissning om att jag skulle spara några under flera år men nu börjar jag tvivla på detta. Det tryter fort när man plockar fram den till svampmackan, ostbrickan eller till disken. God är den, riktigt god.
”Old London ale is brewed to a Burton old recipe from 1905, selected by our brewers alongside beer historian Ron Pattinson. Stronger than mild and darker than bitter, burton old was a particular favourite in London pubs – especially during the colder months” En vinteröl alltså? Det passar den bra som, det kan jag lova.
Kastanjebrun färg, stort vitt skum som blir kvar en lång stund. Nötig, karamellig, fruktig (päron) och fyllig i aromen. Låg kolsyra och krämig munkänsla. Kexig, rostad karamellmalt, valnöt istället för hasselnöt. Russin och en liten behaglig alkoholton. Väldigt fin balans, hög hinkabilitet och otroligt god. Synd att det inte finns flera hos Systembolaget, jag får be dem ringa runt och kolla om det inte står någon på en hylla och dammar.
Vad fantastiskt gott det är. Vilken känsla det är, att kunna kliva ner i källaren och plocka fram en flaskad lagrad Traquair House Ale. Just den här flaskan är från 2011 och har alltså stått nere i källaren i sex sköna år. 2011, ett år att minnas? Kanske för jordbävningen med efterföljande tsunami i Japan. Bloggmässigt så skrev jag en hel del blandat. Jag köpte enligt ett inlägg inte mindre än ”Sex stycken St Georgen Keller Bier, fem stycken Gonzo och tre stycken Liefmans Cuvée Brut” Gonzo och Liefmans Cuvée Brut kommer jag ihåg men Keller Bieren hade jag glömt.
Traquair House Ale levererar en fin upplevelse denna kvällen. Mjuk och fyllig munkänsla, mycket viktigt ihop med ost. Fylld av russin och stillsamma chokladtoner. Maltig öl, låg kolsyra och så nära fulländning som den här ölen kommer.
En spännande sak med den här ölen är att den varierar rätt kraftigt mellan flaskorna när den kommer upp i ålder. En del av dem har mycket kolsyra, andra lite men det är kanske inte så konstigt. Mera underligt tycker jag att det är hur mycket spritigheten varierar. En del av dem är, precis som denna, mjuka, sammetslena och underbara öl, presenterar en komplex, maltig smakbild med mycket vinösa toner och torkade frukter. Andra är mera spritiga och lite enformigare.
Från ”så obalanserad att den liksom funkar för mig ändå” som Bark uttryckte det om Dead Pony Club till något som många människor säkerligen skulle välja att kalla sött. Bombardier. Jag sätter upp den på listan över saker jag ska undersöka lite mera. Detta är en öl och ett bryggeri med historia. Jag noterar bara snabbt att det känns väldigt plastigt när man går in på http://www.bombardier.co.uk/ samt att Wells gör en udda öl i Banana Bread Beer.
Jag tog några bitar ost till denna kväll. En krämig Kaltbach som har varit grottlagrad. Ingen klassisk kombination men osten överlevde smakmässigt, till vilken nytta kan man diskutera för ner i magen hamnade den i alla fall.
Klassiskt engelsk utseende, inget större skum, rödaktig färg, ganska djup.
Aromen är stillsam. Viss humleinslag i form av örter men annars mest maltigt, brödigt, sirapstoner.
Smaken går i samma stil, lite knäckigare, mindre brödig. Mjuk karaktär, lättdrucken och samtidigt fyllig eller är det tackvara fylligheten den glider ner så lätt? Bra engelsk bitter! Ställer smaklökarna tillrätta.
Falbygden är med rätta skulle jag vilja hävda väl kända för sin Osteria. Hit vallfärdar folk för att titta på tomtar, köpa tuppar och så då ostarna givetvis. För många år sedan började man med något som heter Morfars Brännvinsost. En prästost smaksatt med just brännvin. Sorten som används är OP Andersson vilket medför att Falköpings Systembolagsbutik med lätthet säljer mest OP per invånare i landet med råge. Brännvin, päronkonjak, whisky och singel malt dito. Mousserande vin finns med i smakbilden men inte någon öl. Jag vet inte varför men nu ska vi kanske få reda på varför. Jag har tre bitar ost att testa med, inledningsvis var min tanke att pröva tre olika doseringar men det visade sig snart att jag hade 
bristande vana att hantera smådjurssprutan i kombination med osten. Lite andra problem tillstötte också. Bland annat så ville ölen skumma kraftigt i slangen vilket gjorde att kammaren inte fylldes i sprutan. Detta i sig var nog bara bra eftersom mycket av ölen kom direkt ut ur osten igen. Här kan det vara på sin plats att påpeka att Osterians personal inte alls är lika amatörmässiga som jag och att de vanligen sprutar in dryck i ostar som har paraffinet alternativt plasten kvar. Eftersom det blev mest skum i kammaren på sprutan så tappade jag snart kontrollen över hur mycket jag hade sprutat in men roligt var det, även om det var svårt att hålla igen alla använda hål vilket vänster öga fick erfara när det sprutade rakt upp.
Undrar någon över vad som hände med ost nummer 3? Jag skar bort en bit som jag delade upp i kuber och lade i plastpåsen med cirka 5 cl Duvel. Detta ska ligga över natt och sedan provsmakar jag imorgon, som ett förtest. God Natt!
Karlströms Malt 