Ölvisholt Brugghús Jólabjór

Rököl, det är grejor det där. Klarast på rökölsskalan lyser nog Anderssons Bästa Rököl med Strömsholms Malakias som god två eller är det tvärt om? Förra året tyckte jag att det var den bästa julölen men i år halkar den ner. Den är definitivt inte bäst och frågan är om den ens får fem luvor av mig i år. Lite besviken helt enkelt får jag säga. Nu kan det ha med de högt uppskruvade förväntningarna som sänkte ölen men jag saknar helt enkelt lite mera rök i den. Trevlig bock är det och jag ska nog ge den en chans till innan jag sänker till fyra luvor.

Rödbrunfärg, mörkt kopparfärgad med rent skum som sjunker ihop till ett skumlock. Maltig men inte tungt maltig som t.ex. Grebbestads bocköl. Lagerrena aromer men alltså allt för lite chark och skogsbrand för min del. Har lite syrlighet i aromen och denna syrlighet finns med genomgående genom hela ölen. Lätt kropp och hög hinkabilitet, mycket kolsyra. Den känns söt först men blir lite kärvare när man sväljer. Eftersmaken är kort och koncis som oftast hos lagerölen.

Fem dagar kvar till jul

Julförberedelserna är i full gång. Jag ska köpa en flaska sherry till cumberlandsåsen, glöggen är provsmakad (jag har inte bryggt någon nu i år men den gamla håller ännu), senapen ihoprörd, pepparkakshusen byggda och det börjar bli dags att fundera över ölen till högtiden. Så här med fem dagar kvar kan det vara lagom att samla ihop sina intryck. Det ska direkt sägas att det är många öl som jag inte har provsmakat ännu men det är som det ska antar jag. Kom ihåg, allt är provat öppet, en del provat under allt annat än optimala provarförutsättningar. Själv reagerade jag på att jag skilde så mycket på Tomte och på Jämtland. Det brukar jag inte riktigt göra. Varför så få låga betyg? Erfarenhet kanske, mycket av ölen är med år efter år och jag hoppar Sheaperds Neame och St Peters eftersom jag sällan gillar dessa. Jag fick heller inte tiotalet halvpissiga julöl typ Sofiero, Pripps eller Eriksberg av min svåger i år.

Fem tomteluvor
Grebbestad Julöl. Denna öl ställer begreppet julöl lite på ända tycker jag samtidigt som den aktualiserar öltypsdiskutionen. Är det en wineröl, en münchner, en modifierad bocköl, julöl tja, det går att kalla den massor. Maltiga, rena smaker med lagom beska för att balansera upp sötman i vörten. Orkar inte riktigt till det mäktiga julbordet men till lilljulensbjudningen innan med lite skinka, janzon, köttbullar, prinskorv, senapssill kanske en omelett och så bröd och ost.

Hibernation. Totala motsatsen. Ingen mat, inget stillsamt utan mycket kraft istället. Jag ska pröva med lite rökt korv någon kväll har jag tänkt mig. Hibernation är en öl som jag varje år undrar varför jag gillar så mycket, all sin humle till trots. Mäktigt fyllig med underbara nötiga toner som mixas med

Rudolf Ren. En riktigt bra allroundöl. Jag gillade den bättre till brasan än till mat. Det är lite för mycket smaker, lite för komplext som matöl men att sitta där och lukta, sippa, pröva stora klunkar, snabba klunkar. Att utforska ölen, underbart. Nära nog det bästa Dugges gör.Fyllig, rund och riktigt trevlig. 7,0% om jag kommer ihåg rätt förklar en hel del.

Solstice d’hiver. Det känns som ytterligheter. Det gudlösa bryggeriet och Brasserie Dieu du Ciel (Gud i himlen om min franska är korrekt) Deras öl (Gudelös och Solstice) har dock en del likheter. Fantastiska öl som jag sparar för speciella tillfälle. Solstice dricker jag givetvis på tisdagkväll och Gudelös tänkte jag dricka på min mors dödsdag. Två problem bara. Jag har druckit upp mina Gudelöss och jag har aldrig lagt hennes dödsdag på minnet. Jag är inte mycket för att fira sådant.

Jämtland Julöl. En svensk klassiker brukar jag presentera den som vid julölsprovningar. En öl som räknades som lite extra för bara några år sedan men numera hamnar den i mittfåran. Himmelskt god. Väl värd att vänta på varje år. (Nja, vissa år har den varit mindre god…)

Jólabjór. Årets bästa. Jag borde åka till Bamberg för detta med rököl är min grej. Ölvisholt Brugghús smakade jag från fat i Linköping och kommenterade även då priset. Prisvärd kanske inte denna är men eftersom det är den enda rökbocken jag kan få tag på så får vi nog försöka skaffa några till.

Fyra tomteluvor

Mr Sno’balls. Krispig som en snöflinga, klar som en februaridag i pulkabacken, humlebett som en -8 dag (det finns ju betydligt bettigare öl) renjäst och med väldigt lite fruktiga aromer som en ale oftast har.

Oppigårds Winter Ale. Sällan har rostade toner passat så bra ihop med citrustoner från humlen. Som vanligt tycker jag att Oppigårds öl är ganska lika varandra. Åter igen lovar jag mig själv att ha en ren Oppigårdsprovning någon gång.

N’Ice Chouffe. Nej, det blir ingen femma. Den är lite för välanpassad, lite för mainstreamad, lite för alkoholtyngd i år men jag gillar den fortfarande. En bra belgare och julsläppets enda stora flaska om man gillar sådana. Det konstiga med denna är att den känns bara stor, inte exklusiv. Jag undrar om det har med etiketten att göra.

Mysingen Midvinterbrygd. Det kan inte vara någon större förtjänst på dessa öl för Nynäshamn. Själv sätter jag altså en fyra på dem men jag har svårt att tänka mig så där särskilt många av den. Jag delar gärna halvlitern med både en och två personer. Någon kryddöl per öl är ett måste och i år har jag smakat Mysingen och Liefmans, Mysingen leder!

Visby Julbrygd. Jag fick nyligen en kommentar till min Mariestadprovning av Rickard Bengtsson och i mitt svar framhåller jag Gotlandsbryggeriet som ett bevis på att Spendrups som bryggeri har en hel del ölkultur i sig. Visby julöl hör dit. Bort med tomten från etiketten och ge kvalitetsmärket Mariestad en en variant i mörk lager-segmentet.

Tre tomteluvor

Liefmans Glükriek. Jag gillar kriek och det var spännande med en glöggkryddad sådan men kriek känns inte som rätt basöl för en glöggöl. Liefmans gör dock som vanligt ett bra jobb. Kryddnivån ligger högre än bara en aning men dominerar inte fullsständigt. Den känns värmande och flaskan jag har kvar vill jag pröva att värma, precis som glögg.

Tomte. Som jag skrev i ingressen undrar jag om det bara är etiketten som gör att denna hämnar på en trea.

Fullers Winter Ale. Jämfört med deras ESB eller Golden Pride så är detta en synnerligen slätstruken historia. Tråkig i all sin balans.

Sigtuna Merry Christmas. Jag kommer faktiskt inte ihåg den särskilt väl. Lite stickig kolsyra, krävande humle, helt okej men inget ihågkombart.

Två tomteluvor

Samuel Adams Winter Lager. För söt, för tung, för kladdig… Smakar den lika dant som ifjol? Jag tycker definitivt sämre om den i år.

En tomteluva

Ingen hittils i år

 

Att delta i biståndsverksamhet

Även om vi är kvar länge på skolan så blev det ett besök på De Klomp. Jag hade varit kvar på skolan till halv åtta och skulle köpa lite frukost men tänkte mig en liten öl på De Klomp först. Min vana trogen tänkte jag be om ett litet smakprov först. Det fanns flera saker som intresserade mig men jag fastnade först för att smaka något som hette Lava. Jag såg inte riktigt vad bryggeriet hette men det såg ut att vara ett danskt Ø i det hela. Lite förvånat fick jag höra att jag kunde få ett smakprov men bara ett väldigt litet. Så brukar det knappast låta på De Klomp… Ölen smakade bra så jag bestälde en sådan och fick 2 cl och en smärre chock. 99 kronor för 2 dl eller närmare 500 kr litern. Tja, smakar det så kostar det men detta var i mesta laget. Jag dricker ju den inte så ofta så det var ju bara att njuta men jag funderade lite på varför den var så dyr. Svaret tror jag stavas Icesave. Övisholt är säkerligen drabbat av den härdsmälta som Isländsk ekonomi och så hjälper man, eller om det har med avstånd, transporter, maltsorter och inte minst alkoholhalt att göra? Hur som helst, vad smakade ölen.

Bra, mycket bra. Den skummade mycket och det tog lite tid att pumpa upp ölen. Skummet var en aningen brunfärgat och ganska löddrigt. En tjock, mastig arom, fylld med rök, tjära, lakrits. Smaken var söt och mjuk, ganska lättsam med en tydlig kaffeton. En fyllig öl med mjuk kolsyra. Eftersmaken klingar av med aningen mera beska från den brända malten.