Jag längtar efter lördag

beerpage-Landlord-360x308
Nu, på cask, på en krog i Sverige. Fake News???

Det är skillnad på lördagar och lördagar. Vissa lördagar ser man fram emot med större entusiasm än andra lördagar. Nu på lördag, den 19 oktober 2019, är det åter igen högtidsstund för oss caskälskare. Det blir åter igen caskfestival på Haket i Göteborg.

För er som inte har varit där så kan jag rekommendera det starkt. Jag var på fjolårets Winter is coming-festival och det var fantastiskt. På flera vis, gemytligt, god öl, opretensiöst och väldigt glatt.

Årets öluppställning är:
Timothy Taylors – Landlord, Bolt Maker och Ram Tam

Harveys – Sussex Best Bitter, Old Ale, Star of Eastbourne

Rudgate – Ruby Mild, Chocolate Stout

Vega – The Amber Alebum

Väldigt spännande öl alla nio. Fyra har jag smakat innan men Landlord och Sussex Best Bitter is a treat varje gång. Ram Tam verkar synnerligen intressant. Kul med inhemsk öl från Vega med Rudgate är helt nytt för mig.

Extravaganza, frågan om att hoppa av eller inte

tomma-olglas-olprovning-london-karlstroms-malt
Resterna efter en provsmakning

Jag håller mig kvar lite vid Beavertown, uppköp och det eventuella moraliska dilemmat att hoppa av en ölfestival. Gissa om jag är glad över att inte ha Sam Millards jobb som kommunikatör på Beavertown. Egentligen inte heller hos Brew By Numbers, Cloudwater eller de andra heller för de får en hel del negativ kritik också. De svenska bryggerierna verkar klara sig undan från en släng av sleven.

Låt oss ta det från början.
– Beavertown arrangerar en kanonfestival 2017 och många av världens hetaste bryggerier bokar upp sig för 2018 års event. Listan från 9:e april är imponerande.
– Heineken köper en okänd andel för en okänd summa av Beavertown. (Uppenbarligen var detta inget problem för Logan Plant trots hans inledningstal förra året. Det, om något, irriterar mig)
– En större mängd bryggerier hoppar av festivalen i protest mot Heinekens inträde.

Murphys trekommafem, Karlströms Malt
Otänkbar att dricka?

Så långt är det ganska rätt fram men här börjar frågorna hopa sig hos mig och jag funderar i termer av talesättet ”Det finns olika grader i helvetet också” Jag tror att det ursprungligen kommer från Dantes men är inte helt säker. I det här fallet finns det olika vägar i helvetet också, eller utgångspunkter.

Låt oss börja med detta med oberoende bryggerier.
Hantverksbryggerier/Craft ska vara oberoende. Sedan är ju frågan om i vilken grad. Inga banklån? Ingen utomstående med mer än 10%, 25%, 49% eller är det okej så länge det inte handlar om någon aktör inom branschen? Den senare ståndpunkten håller BrewDog t.ex. högt. De blir irriterade och drar sig ur Extravaganza eftersom det är Heineken som köper in sig medan de själva anser sig oberoende (och Punk) eftersom TSG Consumer Partners som köpte in sig hos skottarna inte driver egen verksamhet. Däremot har de betydande intressen i bland annat Pabst Blue Ribbon så helt utanför ölbranschen står de inte. Inte alls lätt skulle jag säga. Är man oberoende om man äger sitt bryggeri men har distributionsavtal med t.ex. Spendrups, Åbro eller Carlsberg för att hålla sig till våran egen damm. Visst låter det ofarligare med CraftSweden eller Martin&Servera föra att inte tala om Granqvist? Otroligt svår fråga detta med oberoende. Läs vidare med precis eran egna definition för efter denna långa inledning så tar vi nästa dilemma.

Öldrickarna
lordag-morgon-partizan-brewery-london-karlstroms-maltInnan man hoppar av en sådan här festival så hoppas jag att man funderar igenom sitt ställningstagande även med slutkonsumenten i tankarna. Folket som dricker bryggeriernas öl och som har satsat en hel del pengar för att komma till festivalen. Det handlar inte bara om de £40+5 som det har betalat för biljetten utan även hotell och resa dit. I vissa fall flygresa, stora summor i en privatekonomi. Sviker man inte sina kunder om man backar ur? Det har varit många arga röster på sociala medier men av det jag har läst så överväger definitivt de positiva. Det kan mycket väl vara så att de som har köpt biljett är argare och de som inte har köpt är dem som hejar på besluten. Ett eller två bryggerier hade inte gjort någon skillnad heller men nu handlar det om hälften och lite drygt det som har backat ur. Så här stort rabalder tror jag inte ens Heineken hade räknat med, absolut inte Beavertown. De mindre nöjda handlar till största delen skulle jag säga om folk som har köpt sina biljetter och som nu blir snuvade på sin festival. Skulle verkligen Brew By Numbers, Stone Brewing, Stigberget eller Jester Kings ha blivit ihopkopplade med Heineken om de hade deltagit i Beavertown? Jester Kings får sin öl såld i Europa av Saveur Biere som delvis ägs av AB InBev. Borde de inte bojkotta dem också? Grader i helvetet! Enligt bryggeriet själva så säljer de bara till Drikkeriget som i sin tur då troligen säljer vidare. Kommer de nu sluta handla med Drikkeriget av rädsla att bli sammankopplade med AB InBev?

Den stora anledningen till missnöje verkar vara att man känner att det bara blir ett slag i luften mot Heineken, ett slag som bara drabbar de (hantverks)ölsdrickare som har köpt biljetter till festivalen.

En annan vinklig är bryggeriernas egna ansvar. Uppköpet av Beavertown har det pratats om under längre tid. Det har småviskats och gissats, spekulerats och fantiserats. Nog borde väl ett bryggeri som Cloudwater ha hört något. De skriver nämligen, hade vi veta om att detta var på gång hade vi dragit oss ur för länge sedan. För de svenska bryggerierna tycker jag sammarbetet med Spendrups i sig borde ha varit en varningsklocka för att Beavertown var på väg att lämna craft-sidan. För det tycker jag att de har gjort.

Logan Plant
Fortfarande ett av mina absolut bästa bryggeribesök

Själv har jag väldigt svårt att bestämma mig. Å ena sidan har jag ingen biljett köpt men hade jag bokat plats till en festival med följande bryggerilista så hade jag nog varit nöjd. Så även om många hoppar av så finns det en hel del spännande kvar. Dock är det många russin som backat undan. Fast om vi ska ha någon förändring så krävs tydliga ställningstagande, inte bara av bryggerier utan även av oss öldrickare. Backa ur festivalen, man har två veckor på sig att få tillbaka £40 pund, annars kommer man att få £20 punds avdrag på priset. Har du bokat hotell och resa? London har mycket öl att erbjuda och det kommer säkerligen att erbjudas några alternativ.

Slutklämmen till både bryggerier och öldrickare. Skapa era egna definitioner gällande oberoende och vem som hör till den goda sidan men vill du vara säker som öldrickare så drick (lokala) öl från bryggerier där du nu och då har chansen att prata med dem som brygger ölen, packar ölen, kör ut ölen, skickar fakturor och allt annat. Då kan du själv avgöra om de är värda dina pengar eller inte.

På väg mot kaoset

Dags för andra dagen av mässan. En mässa som kommer gå till historien på flera sätt skulle jag tro.  Jag hoppar det tråkiga och går in på några få dryckesråd. Gillar ni Old Pulteney så missa inte en sväng runt deras monter och passa på att dricka deras whisky men missa inte att få en pratstund med Malcom Waering,destillery manager på Pulteney.
Går vi in på öl så blev jag frälst av Poppels (f.d. Poppelmans) De har fått mycket beröm för sin IPA men det var allt för mycket humlefokus för mig. Istället var det deras Brown Ale som fick min kärlek.
Kärlek vid första sniffen blev det till Göteborgs Nya bryggeri och deras Lilla London. Underbar kola, maltig, källarfruktig arom.
Mäktiga och roliga öl är de två som jag har missat namnen på. Båda två Duggesöl, den ena en saison och den andra var en annanasöl. Båda två väldigt goda, friska och fruktigt.
Ett sista tips är Glenmorangie Cask master selection. Pröva tre olika fatlagringar och gå sedan in och rösta på din favorit. Sedan ska man imte glömma Visbys ekfatslagrade porter. Perfekt ostöl.

Stora öl – små bryggerier

Jag önskar att jag kunde vara nere i Malmö den 20-21 april. Det låter som att det kommer bli en riktigt bra festival. Just detta med att bryggarna själva finns på plats gör ju allt mera intressant. ”Alla” finns med och ”ingen” saknas. Flera av bryggerierna har jag bara läst om, Malmö Brygghus, Lunda bryggeriet och Helsingborg som exempel. Andra har jag smakat men bara någon enstaka öl som exempelvis Sandbacka Bryggeri, Skebo och Ängö. Tyvärr kommer jag inte vara där, i år i alla fall. Sedan får vi se nästa år hur det bli? Antalet festivaler jag vill åka på börjar öka lavinartat.

Några anspråkslösa förslag

När man provar så fruktansvärt mycket på en gång som vid en festival så blir det svårt att göra någon dryck rättvisa. Torsdagen bjöd på, inte mindre än 53 smakprov av blandade drycker. Rågwhisky, suröl, fin singel cask, mindre fin ung calvados, mäktigt vällagrad calvados o.s.v. När jag nu skriver om ett litet urval av drycker så innebär det inte på något sätt att det jag inte skriver om inte var gott. Speciellt innebär det inte att inte ni skulle kunna tycka om det. Jag gillar ju listor så jag gör en tio-i-topp (utan inbördes rangordning) från mässan.

Carnegie 175års jubileumsversion
Riktigt roligt att det kommer spännande saker från Sveriges största bryggare. Här handlar det om en lite tillskruvad Carnegie som lagrats på bourbonfat. Riktigt trevlig, dessutom har Carlsberg i mitt tycke bästa montern på mässan. Missa inte deras smakkombinationer.

http://tidningenkrog.se/?p=1192

Coeur de Lion, Hors d’Age
Att en Calvados smakar och doftar äpple är inget förvånande men här hittar vi en balans och rundhet som de yngre inte har. Inte heller är den ekigt tung. Bara så bäst av alla de calvados jag provade.

Guinness Stout
Jag skämtar inte men se det som en rekomendation att inte bara dricka nya skapelser hela tiden. Ta tillfället i akt och drick gamla trotjänare.

Highland Park Saint Magnus Edition
För att testa den tror jag att man måste gå på Martin Markvardsens provning men det kan det vara värt för att få dricka en så underbar sak

Hornbeer Carribean RumStout
Ohh, la, la. Fruktig och mörk som den karibiska natten. Mystisk som en Agatha Christiedeckare men med en helt fridfull upplösning.

Slottskällan Kloster 2005
Snyft, den kommer troligen aldrig att bryggas igen och då pratar vi om den bästa svenska belgaren… Passa på medan chansen finnes.

Strömsholms Malakias
Jag är väldigt svag för rököl och detta var den bästa av dem jag provade. Att jag sedan gjorde det snart på en två, ttre smått dålliga öl gjorde inte upplevelsen sämre. Jag citerar. ”Malakias Andersson dömdes, mot sitt nekande, för att ha orsakat att nästan hela Köping brann ned 1889. Vi vet inte om han var skyldig men han inspirerade oss att brygga denna rököl. Vi har bryggt den med bl.a. whiskymalt från ön Islay utanför Skottlands västkust. Humlen är Amarillo, EKG och Wiliamette.” Enligt mannen med mustaschen så buteljerade man röken från lille Malakias lek med egen eld.

Slottskällans Freedom IPA
Slottskällan har gjort två ipor. En traditionellt engelsk och så den amerikanskinspirerade Freedom. Smaka gärna båda och jämför.

Vatten
Glöm för all del inte att dricka vatten. Varannan kanske är att överdriva men varje timme i alla fall.

Ängö Oktoberöl
Nej den har absolut inget att göra med de menlösa pissgula, alkoboostade oktoberölen från Tyskland som vi brukar få in på bolaget. Här handlar det mera om en Märzentolkning.

Stockholm Beer&Whisky Festival

Så har jag nu äntligen varit där på plats. Av flera skäl har jag aldrig kommit iväg innan men nu lagom till 20års jubileumet blev det av. Hur roligt som helst och tre dagar fyllt av upplevelser och smaker. Det är knappt man vet i vilken ände manska ska börja så jag drar det hela någorlunda kronologiskt. Jag återkommer sedan lite mera speciferat om delar av upplevelserna. Jag åkte alltså upp med en bild av en öl&whiskymässa med mycket folk och mera party än öl/whiskyintresserade mäniskor. Jag kom i god tid med tåget, krånglade mig ut till Järla station för att dumpa mina väskor hos släktingar till min fru som bor ytterst lägligt till för mig som ska besöka mässan. Sedan slängde jag mig på bussen ut till Nacka Strand och blev direkt vilse i pannkakan. Jag fattade liksom inte var mässområdet fanns. Jag gick lite på måfå men såg några komma gående med Jamesonpåsar och gick och deras håll och plötsligt dök det upp bilar vars lackering skvallrade om att jag var rätt. In, lite pappersarbete och så stod jag där med ett ölglas, ett whiskyglas samt en namnbricka där det stod Press med stora feta bokstäver. Och kände jag mig vilsen rent fysiskt några minuter innan så var det inget om hur det kändes mentalt nu. Det var fortfarande en dryg timme kvar innan ölbloggarna skulle träffas så jag drog mig bort till Symposions monter och blev kvar där, talandes med Christian Drouin. Det hela utvecklades snart till en privat Masterclass där Monsieur Drouin blev bombarderad av mig med frågor och där han inte sällan svarade med ett stort, hjärtligt skratt eller ett nytt smakprov av hans fantastiska calvadoser. Det slutade med att vi hade kommit överens om att jag ska passera med familjen nästa år när vi bilsemestrar i Frankrike. Jag hoppas familjen vill bilsemestra i Frankrike?

Ölbloggarträffen var roligt. Kul att få ett ansikte till flera av bloggarna, som jag allt för ofta missar att läsa, kul att få träffa en levande legend som Jan-Erik ”Janko”Svensson och alltid lika roligt samt lärorikt att ha blindprovning men det var lite för pressad tid för att det skulle bli riktigt bra. Efter provningen hade Václav Berka ett kortare föredrag om Pilsner Urqurell. Där efter diskuterade vi ölbloggare hur vi skulle kunna gå vidare och skapa något slags samarbetsorgan för oss. Jag vet inte om vi kom någon stans men det finns en hel del tankar kring det hela. Mötet avslutades med att det bestämdes att vi skulle träffas igen vid sjutiden för mera mingel.

Jag struttade nu runt i, mestadels, ölmontrarna och smakade en hel hög med goda öl och hade många trevliga samtal med bryggare, branchfolk, festivaldeltagare med flera. Hög klass på ölen givetvis, trevlig stämning och det tål att sägas igen, hög kunskapsnivå bland besökarna. Det ända man skulle kunna anmärka något på var den ibland låga kunskapen hos dem som stod bakom disken. Står man i en bryggares monter så är det trevligt om man inte blandar ihop begreppen. Nej, ris är inte traditionellt en råvara i engelska öl, nej! Färsköl har inte något med de tyska renhetslagarna att göra…

Fredagen så jobbade jag för Symposion större delen av dagen. Det var roligt för jag fick tid att stå och tjôta med Andrew Crook från The Vintage Malt Whisky Co men på det hela så var det ganska händelsefattigt för det var ganska lite folk på mässan. Folk jag frågade sade att det brukar vara bättre tryck än så fast det är klart, lika ensamma som Coronakillen var vi ju inte. Klockan 20.00 var det provning med Martin Markvardsen från Highland Park. Min första upplevelse av att vara på provning med någon Brand Ambassadeur. Jag återkommer definitivt till den. Avslutningen på kvällen blev ytterst trevlig eftersom Elixir Wine kom med några öppnade ölflaskor. Jag formligen slängde mig över Hornbeers Romfatslagrade imperial stout. En bra avslutning på en inte riktigt lika bra dag som dagen innan.

Lördagen var egentligen resahem dag för mig men ett par timmar blev det. Först stod jag och pratade Guinness, upphällning, kombinera mat o.s.v. med Johan Thor. Jag råkade komma samtidigt som han lärde upp barpersonalen hur man ska hälla upp en Guinnesspint. Sedan blev det ett låångt samtal med Stephen Teeling från Cooley destilleriet. De har verkligen kommit långt med sitt sortiment om man tänker tillbaka på tiden med bara standardblenden Kilbeggan och Tyrconnel som noage malt. Kul värre!!! Det hela slutade med att vi bestämde att jag ska försöka ta mig över och han lovade att försöka ordna ett besök på deras graindestilleri.

Ett kortare samtal med Tanya Fraser från Old Pultney som mera handlade om mitt besök hos Bobby Anderson på Speyburn för två år sedan än Old Pultney men jag tror inte att hon misstyckte, hon var allt för trevlig för det. Sedan avslutade jag det hela med lite dystra nyheter från Slottskälllan och lite japansk whisky från Symposions monter. Slainte! Och sedan den långa resan hem till Falköping. Vad tycker jag själv om Stockholmsmässan då? ÅK! Är man insnöad på öl, whisky och liknande drycker så är det ett underbart tillfälle att få prova sådant man inte har testat innan, tycker man sig ha råd kan man t.ex. göra en Milleniumprovning på Springbank eller så ställer man sig hos ?? och dricker alkoholstarka vansinnesbryggnningar från BrewDog. En och annan öl har sin värdspremiär på mässan. Danska Djaevlebryg hade Dark Beast med sig som de har bryggt för Green Lion och Åbros övriga pubar. Givetvis, det är en bit till Stockholm men det kanske går att kombinera mässan med andra nöjen.

I år är det dags

Hittills har det alltid varit något ivägen men i år bär det av till Stockholm och Stockholm Beeer & Whisky Festival. Det ska bli infernaliskt kul. Det blir första helgen för min del.Valet av den helgen har två primära skäl. Chrstian Drouin och ölbloggarträffen. Klockan 15.00 på torsdagen har Johan på Portersteken dragit ihop en hel hoper med ölbloggare och vi ska träffas och prata lite samt pröva lite öl. 18.00 är det Ofiltrerad Pilsner ihop med Václav Berka i glaset. Jag antar att det kommer att bjudas från deras nybyggda öltunna. Gå in på Urpilsnernsvänner på Facebook och kolla. En timme senare är det Mr Markvardsen som kommer att få min uppmärksamhet. En Highland Parkprovning är inte fel. Där emellan ska jag prata så mycket calvados jag hinner med Christian Drouin från Lion de Ceur. Plus en och annan öl givetvis.

Under fredagen kommer jag jobba bakom disken hos Symposion och på lördag blir det kortbesök innan tåget går hem vid halvsextiden eller så. Det ska bli hur kul som helst hoppas jag. Skulle jag sedan springa på någon av er bloggläsare så tveka inte att säga hej.

 

När ölkulturen återvände till Falköping

Inte med den bästa viljan i världen kan man säga att Falköping är ens i närheten av att vara ett ölets mecka. Det har funnits vissa glimtar så som det insomnade Wrågårdens ölsällskap och imorgon glimtar det igen ute på Wrågården. Wrågårdskalaset är något slags gårdsfest, karneval, ölfestival och bara fest blandat allt i ett. För läsare av bloggen är det säkerligen ölutbudet som är det mest intressanta. Först höll allt på att hamna i sopptunnan eftersom M&Ls faktiska ölutbud absolut inte höll vad deras prislista lovade så i tisdags stod vi där med Bernard ljus och mörk, Staropramen, Mariestad Export samt Chimay Blå som fantastiskt ölutbud. Med främsta assistensa från Brill & Co men även bolaget så spottade utbudet upp sig rejält, eller vad sägs om följande. Ölfabriken Brown Ale Dragonhead Skullsplitter Traquair House Ale Avenyn Ale Johannas Bästa Narren Bödeln Biskop Stefans Kalk JästHasses Exportlager Mikkeller Tjekket Pilsner Bath Gem Wild Hare Williams Red Willams Seven Giraffs Slottskällans Imperial Stout Vit Postiljon Thomas Hardy’s Ale Maredsous 8 N’ice Chouffe Oppigårds Golden Ale Lägger vi till de övriga fem så hamnar vi på 27 ölsorter. Inte ofta vi har ett sådant utbud i Falköping. Jag återkommer med en rapport om vad som gick hem hos folk.

SMÖF 2009

Jag fick ett e-brev från Thomas Husing, ordförande i MALTE och jag vill gärnahjälpa till att sprida informationen om denna underbara festival. Om man inte har varit där så bör man definitivt titta i allmenacka och plånbok om det inte går att få till ett besök.

smöf2009_90Bäste ölälskare !

På gång är årets upplaga av Söderbärke Mikro Öl Festival – SMÖF!

Sveriges häftigaste ölfestival med hela mikroölsverige under samma tak.

Här finns de bästa, de minsta och de raraste.Tillsammans med en liten utländsk delegation av gamla och nya klassiker.

Alla ölsorter kan köpas som provsmak om 1 dl i ett för året nytt ölprovarglas.

Miniseminarier, ”Guldskummet” till festivalens bästa öl, Smedjebackens manskör………

Och mycket, mycket mer den 23 -24 oktober, se mer på http://www.smöf.se där bl.a. biljettförsälning pågår

Sista(?) inlägget om SMÖF

Att jag har en förkärlek för stout, porter, imperial stouts och andra mer eller mindre svart sorters öl har kanske inte undgått någon. Givetvis avsmakades det ett antal dylika brygder på festivalen också. Ett race bestod av Svart från Gamla Slottskällans bryggeri, Närkes Black Golding samt Smörpundet Porter från Nynäshamn. Svart är som namnet antyder svart till färgen men med tydliga röda toner. Med sina 5,5% så är den lite tunnare och känns på det hela mer som en öl för hela kvällen även om alkoholstyrkan sätter stopp för allt för många pints av den. Smaken är frisk och domineras av humle och kaffe med en karamellton i bakgrunden. Trevlig öl men knappast en vinnare bland dess tre. Black Golding Starkporter är precis det. Starkare och därmed fylligare. Jag gillade ölen ända fram till eftersmaken. Nu har jag väldigt taskiga anteckningar här så jag vet faktiskt inte varför jag inte gillade eftersmaken. Vinnaren vet jag dock hur den smakade. Där jag tycker att Nynäshamns Sotholmen är i överkant och lite svår så satt Smörpundet Porter från 2007 som en smäck. Fyllig och smakrik med en underbar humleton som kom mer i eftersmaken. Aromen var helt okomplicerad med kaffe, lite choklad och rostad malt. Inte en öl att lukta på men väl att sippa på. Förvånansvärt fyllig för sina 6%.

Två imperial stouts blev det (från hade slutat att vilja ha, detta är inte öl i hennes smak.) Antares Imperial Stout var på tok för tunn för att komma ifråga här och utklassades stort av Sandbacka IS. Fy sa min fru när hon smakade. Gudomlig svarade jag och Hjalmar han log bara stort och lämnade med varm hand glaset till mig. Frågan är om inte detta var festivalens höjdare. Jämnt skägg med rökölen tror jag.

När jag skulle inhandla imperial stouten så ville inte frun ha någon sådan och vad skulle jag välja till henne. Valet föll på Struise Rosse 2007 och vilken öl det var. Enormt läcker med en syrlighet i smaken som bara löstes upp i eftesmaken. Inte riktigt så tung som belgiska öl ofta är utan lätt, elegant och förförisk. Mera tack!!!!

Det sista som testades blev ett engelskt bitter race med två öl från Dugges. Jag har druckit båda två innan men kom inte ihåg så mycket om dom förutom att jag tyckte att Gustafs Finger var bättre än Johannas Bästa. Båda två är väldigt lika varandra och man kan inte annat än undra varför man har två så lika öl i sitt sortiment. Vinnare blir dock Johannas Bästa eftersom man då kan dricka flera då den hamnar på 4,6% jämfört med GF på 5,8%. Inga öl jag skickar någon till Mölndal för att köpa men är jag på besök i Göteborg slinker dom säkerligen ned.

Det sista jag gjorde var att beställa mig en Baronen som jag trodde mig kunna ta med mig hem och dricka i bilen till Ludvika. Istället hade det dykt upp en vakt i dörröppningen och jag fick snällt stå kvar och dricka ur i foajén. Ganska god barley wine men aningen var söt tror jag.

 

Tackför detta året och räkna med att jag kommer tillbaka nästa år med eget glas, nummer istället för namn och om jag kan få ihop det med familjen och arbetet så kommer jag redan på fredagen.

 

P.s. Dempa, du kan få mit glas nu om du vill. Jag är klar med det.