Julöl 2 – Snow Cap från Dairy Farm

Det går lite trögt med julölsdrickandet i det Karlströmska hemmet. Dags att bättra på statistiken med 100% eftersom vi nu kör julöl nummer två. En winter ale/christmas ale/old ale som antingen har fått en ansiktslyftning enbart för lanseringen på Systembolaget eller så har de nyligen ändrat från den blåa Winter Ale till grön Christmas Ale.

Old Dairy, Snow Top, Julöl, Flaska, ost, Karlströms MaltDet här var en riktigt trevlig öl, härligt mörkröd med frodigt vitt skum. Maltig arom med härlig karamellton. En svag kryddig humleton och torkad frukt samsas bredvid varandra.

Mjuk munkänsla, värmande alkoholton och lite apelsinmarmelad. Torkad frukt, mycket russin men även lite papaya och torkat äpple.
Riktigt, riktigt god Winter Warmer

Lite mera information om Samuel Smiths Yorkshire Stingo

Jag tyckte den var en riktig höjdareöl och när jag skrev om den till bloggen så poppade upp lite frågor. Dessa skickades prompt till Brill som är deras svenska distributör och så kom det svar från Samuel Smith på Samuel Smith (otroligt passande namn, eller hur). Jag klipper in frågor och svar direkt.

Karlströms Malt: The Stingo is matured in casks and then I assume that casks are blended together for bottling and not ”single cask”.
Samuel Smith: That is correct

Karlströms Malt: How big is each batch?
Samuel Smith: It varies but it is generally in the region of 60 hectolitres

Karlströms Malt: What is the size for the casks?
Samuel Smith: 160 litres

Karlströms Malt: In what condition are the casks stored?
Samuel Smith: In our underground brewery cellars where we are able to maintain a constant temperature of around 12 degrees

Karlströms Malt: Do you sometimes bring in totally new casks or is it always used?
Samuel Smith: We always use used casks. Some of these are over one hundred years old

Karlströms Malt: Is the base beer a beer of it’s own or a partigyle?
Samuel Smith: It’s a beer of its own

Karlströms Malt: How often is it brewed?
Samuel Smith: Normally twice a year

Prize Old Ale – återkomsten

Jag skrev att jag ibland har lite svårt att öppna vissa flaskor. Nu har jag hittat en anledning till att öppna mina två speciella flaskor men jag vet inte om jag kan realisera denna anledning. Problemet är att jag är lite sent ute och att det bara verkar vara Fullershopen som har ölen kvar och de skeppar inte till utlandet.

Det är nämligen så att Prize Old Ale har rest sig ur askan åter igen. Det visade sig att jag hade helt fel om Mr Keelings känslor för Gale’s absoluta master piece. Det är fortfarande så att Fuller’s inte vill brygga den. Som jag har fattat det handlar det om för små volymer, för krångligt med fat samt att ölen är jämförelsevis svårsålda.

Old Ale kan betyda många olika saker men traditionellt så var det fråga om öl som lagrades i månader, år, i ekfat och plockade då upp syrliga, stalliga toner från vildjästen som trivdes i träväggarna.

Ölen skulle vara för att dricka som den var eller blandas med olagrad öl. Gale’s Prize Old Ale var ett bra exempel på denna öl och mycket av karaktären kom från, precis, ekfatslagringen. När Fuller’s försökte efterlikna produktionen så hoppade de över själva faten. Tyvärr rasades allt med flytten och en 80-årig tradition raserades. Fast inte riktigt, de svårsålda försöken 2007 och 2008 har nu fått en uppföljare. John Keeling har sparat undan en del av den ursprungliga ölen och tillsammans med Marble i Manchester så har man nu återskapat Prize Old Ale.

På Marble arbetade nämligen James Kemp som tidigare hade arbetat med Keeling hos Fuller’s. Enligt honom kan Old Ales ha precis samma djup och komplexitet som Oud Bruin eller Flanderska Röda öl. Det gäller att engelska bryggare ger sig själva tid att utveckla sin öl.

2016 startade man upp projektet genom att skala ner ett orginalrecept från 1926. Här hittar vi dessutom en liten kul twist, gissa var Marbles husjäst kommer ifrån. Precis, Gale’s.

Helt kunde man inte kopiera Gales’s för de hade oak vats (stående ekcicsterner) utan istället jäste man sedvanligt för att senare fylla ölen på ekfat.

Fyra typer användes och tanken var att blanda ihop dessa innan buteljering men man valde tillslut att buteljera varje fat för sig. Innan dessa hade man vaktat på faten som små barn, flyttat dem mellan varmare och kallare platser på bryggeriet för att skapa precis dfe smaker man var ute efter.Det finns bara några få flaskor kvar och bara hos Fuller’s. Få se om jag lyckas få till ett köp. Det vore riktigt roligt att pröva dem mot orginalen.

Fuller’s Past Master Old London Ale

Fuller's Old London Ale, Ost, Karlströms MaltSex stycken flaskor köpte jag, i sann förvissning om att jag skulle spara några under flera år men nu börjar jag tvivla på detta. Det tryter fort när man plockar fram den till svampmackan, ostbrickan eller till disken. God är den, riktigt god.

”Old London ale is brewed to a Burton old recipe from 1905, selected by our brewers alongside beer historian Ron Pattinson. Stronger than mild and darker than bitter, burton old was a particular favourite in London pubs – especially during the colder months” En vinteröl alltså? Det passar den bra som, det kan jag lova.

Kastanjebrun färg, stort vitt skum som blir kvar en lång stund. Nötig, karamellig, fruktig (päron) och fyllig i aromen. Låg kolsyra och krämig munkänsla. Kexig, rostad karamellmalt, valnöt istället för hasselnöt. Russin och en liten behaglig alkoholton. Väldigt fin balans, hög hinkabilitet och otroligt god. Synd att det inte finns flera hos Systembolaget, jag får be dem ringa runt och kolla om det inte står någon på en hylla och dammar.

Fuller's Old London Ale, flaskan, Ost, Karlströms Malt

Moor Old Freddy Walker

Moor Old Freddy Walker, Karlströms MaltHej och hå, inte varje dag man öppnar en sådan pjäs. Inser att jag inte alls är så stor och stark som jag kanske ser ut när det gäller öl. 66 cl och 7,4%, bara att tacka min lyckliga stjärna att min fru gillade den också. Annars vet jag inte hur det skulle sluta. För inte en droppe av detta skulle nå vasken. Detta var en riktigt god porter. Sötma och fruktighet i överflöd. Riktigt njutbar att sitta och sniffa på. Choklad, plommon, nötighet… smakerna bara fortsätter att utvecklas. Viniösa toner finns där redan från början vilket får mig att fundera på hur en sådan här öl utvecklas i källaren. Torkade frukter, kryddighet, kaffetoner, ännu flera smaker.

Tung kropp med låg kolsyra. Mjuk munkänsla. Riktigt trevlig öl. Ska man hitta något negativt så får man leta länge och väl men jag hoppar över det.

Old Tom

Slänger in en recension som har legat och skvalpat länge i pipelinen. Egentligen kunde man kanske göra det lätt för sig genom att bara säga att den var lite så där men här kommer den.
Utseende
Mörkt röd. Lämnar inget skum kvar.
Arom
Inget sniffaröl som jag hade tänkt mig. Sötma, lite russin, alkoholtoner.
Smak
Skarp beska dominerar efter en stund framför brasan blir det lite bättre men inte mycket. Lite farinsocker, inte mycket viniösa toner, lite kolsyra, oväntat tunn.
Summan av den berömda kardemuman blir att detta var en öl som jag väntade mig betydligt mera av. Den har nämnts i flera böcker jag läst och jag slog till och köpte två från början vilket jag sällan gör. Den andra står dock kvar i källaren fortfarande
6 av 10 för den.

Två stycken Hibernations

Hade liten miniprovning idag med Hibernation Ale. Hibernation var nog min väg in i vad några kallar humleriket. En av mina riktigt första chocker. Får man göra så här humlebesk öl var tanken en gång för länge sedan. 2008 skrev jag om den som en fantastisk öl och det håller givetvis ännu. Precis som andra år så köpte jag mig en flaska eller två till julens stressiga förberedelsedagar. Ett perfekt sätt att belöna sig själv när man har svabbat golven, lagat julmat eller slagit in ett berg av paket. En flaska blev kvar och nu tyckte jag att det kunde vara läge att matcha den mot en två år äldre kamrat. Jag brukar tycka att den kanske skulle vara något godare med unset mindre beska och beskan lagras ju som bekant bort med tiden. Spännande med en två år gammal eftersom den har så mycket humlekaraktär och den nu riskerade att vara trött. Chimay Blå har ju sin riktiga downperiod då t.ex. Nu visade det sig vara mindre skillnad än man kunde tro. Den äldre har mindre beska, känns sötare och är aningen ljusare i färgen. I eftersmaken märks skillnadens som mest. Den äldre rundar av och har inte det där beskabettet som den fräscha efterlämnar sig. Båda två är mycket goda och jag tror inte att någon som gillar en fräsch Hibernation Ale  skulle vara ledsen över den två år gamla. Ingen fara  att glömma en i ett skåp alltså. Som smuttaröl gillade jag nog den gamla bäst men de är verkligen så lika att det inte spelar någon större roll.

Tillägg: Visst är den nya etiketten snygg?

Att flytta kan vara kvalfyllt

För några år sedan skulle Gröna Husets Ölsällskap resa på sin första Göteborgsresa. Euforiska över att dricka öl tidigt på morgonen så tänkte vi oss att alla skulle ha med sig en öl på tåget. Själv hade jag inte ägnat allt för mycket tankemöda vid valet utan tänkte mig en av den månadens nyheter. Det visade sig vara ett mindre lyckat val. Gales Prize Old Ale är kanske lite väl stark att börja dagen med och framförallt behövde man skruvkork för att öppna den på den tiden.
2005 köpte Fuller upp Gale’s Bryggeri och trots protester från bland annat CAMRA så stängdes bryggeriet 2006 och flyttade bryggningen av ölen till bryggeriet i London.
Idag var det så dags att få pröva 2007 års Prize Old Ale. En stor skillnad märks direkt. Innan såldes den alltså i små flaskor, mindre än 20 cl om jag kommer ihåg rätt, med vinkork. Nu är det en 50 cl flaska med vanlig kapsyl. Färgen verkar stämma, klar öl, mörkt rödaktig.
Aromen domineras av en aningen syrligare ton än vad jag kan komma ihåg. Första flaskan jag öppnade var sur rakt igenom och jag vet inte om den upplevelsen häger kvar nu när jag testar ytterligare en flaska. Alkoholtoner kommer fram tydligt men det saknas massor av den komplexitet som jag kommer ihåg. Smaken är mera i linje med en Old Ale, som namnet antyder, än en barley wine som jag faktiskt räknade den till innan. Eftersmaken är väldigt kort och ännu mera enkel än smaken.

Vad tycker jag om ölen efter flytten? Tja, inte är den som förr och jag vet inte om jag gillar den färsk. Jag tänker spara ett par flaskor i källaren men jag har inget större hopp om den. Jag gillar definitivt inte flaskan och jag är glad över att jag har en 2004 i källaren. 50 cl är helt enkelt för mycket öl av denna styrka på en gång för mig.