Så här skulle det ju inte bli

image

Eftersom jag har en del tyska öl kvar i källaren och ganska många franska samtidigt som jag inte jar testat de nyheter som jag köpte i augusti så har jag inte ens kollat vad som kommer i september. Tanken var att jag skulle hoppa allt, i alla fall initialt. Nu blev det inte så utan idag när vi var nere på torget och köpte svindyra (läs närproducerade) produkter så slank jag in på bolaget. Där inne blev jag stånde, lite fånigt framför disken med oktober öl. Hela fyra stycken fanns det… men det skulle komma flera senare förklarade butikschefen däremot kunde hon
inte förklara varför det blev just dessa fyra som hade kommit. Frequencys Oktoberfestöl, Sam Ads octoberfest, St Eriks och Black isle känns som hyfsade om man nu bara får fyra. Dessutom slank Sigtunas mörka lager och Shepards Neames Spooks Ale med i korgen. Vad köpte ni andra och vad bör jag definitivt beställa om jag bara beställer en öl?

Oktoberöl är en förvirrad tillställning.

Nu har jag prövat ett antal oktoberöl och känner mig redo att avlämna dom och domen faller hårt över mig. Jag har inte blivit mycket klokare på något vis. Jag känner mig fortfarande inte helt säker på vad man ska/bör förvänta sig av en Oktoberfestöl. Låt mig citera från Svenska HembryggarFöreningens öltypsdefinitioner. Noterbart är att Öltypen återfinns bland mörka lager men den som har druckit en Paulaner, en Weltenburger eller en Hofbräu har nog väldigt svårt att förstå detta. Nåväl, citatet.

Denna kategori har inget att göra med de moderna oktoberfestöl som idag påminner mer om en standard ljus lager. Märzen är en utveckling av wienerölet med en lite högre vörtstyrka som gör den hållbar över sommaren.

Alltså är alla de tyska varianterna som jag druckit ”fel” medan de icke-tyska är mera rätt? Konstigt, kan det vara så, får det vara så? Nåväl

 

Följande har avsmakats. Inte alltid helt koncentrerat men hela tiden med stor nyfikenhet. Störst vikt har jag lagt vid de öl som jag tror liknar öltypsbeskrivningen bäst.

Stallhagen Oktoberfestbier

Delade denna ölen med två till medan det lagades mat, pratades och skrattades. Kommer ihåg knäckigheten och att jag tyckte att den stämde bra in med hembryggarföreningens definition. Drygt 60 kronor litern gör dock att den inte hittar in i mitt hus så ofta.

 

Slottskällans Oktoberfest

Fruktig, mörkare i färgen och, skulle det visa sig, inte alls så söt som bland annat sina amerikanska kollegor. Både aprikoser och lite citrusdoft aromen som är väldigt försiktig. Smaken bättre med en väl balanserad sötma. Detta är en helt annan öl än t.ex. Paulaner.

Min favorit. Alla dessa noteringar skriv ur minnet för jag drack den under stoj och glam vid den middag som tillagades ackompanjerad av Stallhagen. Mitt favoritöl bland årets oktoberfestöl.

 

En av fördelarna med att vara hemmapappa är att man kan dricka en öl till maten om man vet att man inte ska köra bil resten av dagen. Denna dag blev det både till middagen och till kvällsmaten. Två amerikanska varianter.

 

Brooklyn Oktoberfest

Kopparfärgad med ett medelskum som dör fort. Svag arom som dominerad av malt, liten ton humle, grapefruktaktig, kanske använder dom amerikansk humle, sötma.

Len beska även om den ligger oväntat högt. Mycket kolsyra, rejält söt, knäckig smak med en kort eftersmak. Mycket trevlig öl, härlig balans och prisvärd. Ganska lik en Hell tyckte jag. Dags för en provning de två kanske.

 

Left Hand Oktoberfest

Mörkt kopparfärgad med tunt skum som dör fort. Svag arom som baseras på humlen, låg sötma i doften.

Smaken är ren, karamellig utan att bli för söt. Enkla, klara smaker. Fin balans.

Eftersmaken är besvärlig, Till att börja med kommer klibbig sötma. Den fastnar i gommen och jag både längtar och inte längtar efter en ny klunk. Längtar för att få bort eftersmaken med en ny klunk men bävar för att jag vet att eftersmaken kommer igen. Nej tack, denna vill jag inte ha.

 

Paulaner, HB och Weltenburger

De tre tyska varianterna är alla klart ljusare även om Weltenburger inte är pilsnergul. De två förstnämnda är ganska lika och alla tre är helt olika de övriga oktoberölen. Här pratar vi ljus lager, fräsch humlearom, rejält med beska och i de två förstnämnda en nordtysk kantighet. Lite tråkiga och alldagliga öl som jag har svårt att se någon fest i. Närmare grillkväll eller rent av gräsklippning.

 

Ja visst ja, jag har även druckit Samuel Adams tolkning men den talar vi tyst om. Samuel Adams har ju gjort så mycket god öl…

Samuel Adams Octoberfest

Oktoberfesten startade nere i München 1810 för att fira giftermålet mellan den bayerske prinsen Ludvigs och prinsessan Therese av Sachsen-Hildburghausen. Sedan dess, med få undantag för krig, kolera och ekonomisk depression, har man firat varje år med stor pompa men framförallt med massor av folkfest. Till dessa festligheter bryggs ett festivalöl som brukar kallas för oktoberöl. Dessa öl är en något starkare variant av Wieneröl, eller Bayerskt öl som det ofta kallas i Sverige, och har inte så mycket med moderna Oktoberfestöl att göra. Dessa, t.ex. Löwenbräu, Hofbräu eller Paulaner, är ljusare, mindre maltiga och exceptionellt lättdruckna. Ett ”äkta” Oktoberfestöl om man nu kan tala om något sådant bör låg men märkbar humledoft, kopparfärgat och helt klart. Maltsötman ska försiktigt balanseras upp med en ren humlebeska. Rostade, karamelliga toner ska finnas med i smakbilden.

 

Hur ligger det till med Samuel Adams?

Samuel Adams är en maghonyfärgad öl med kraftigt skum som lever kvar en längre tid. Aromen är försiktig om man säger så. Enormt långt ifrån sina kusiner från västkusten. Smaken är något rikligare, maltig, aningen söt, ganska nötig i smaken och med en försiktig beska, söt, festivalöl. Lättdrucken, maltig, beska för att balansera

 

Jag har inte druckit tillräckligt många bra Oktoberöl för att kunna slutbedöma SA Octoberfest helt men visst ligger den närmare originalen än de moderna tyska varianterna. Lite humleton i aromen och mindre med sötma alternativt något högre beska skulle säkerligen höja ölen men den är inte alls oäven.