Thomas Hardy’s Ale – formspråk

Thomas Hardy's Ale, flaskor, Meantime, O'Hanlons, Karlströms MaltFrån det vackra till det bulliga skulle rubriken ha kunnat varit också. Det hade varit mera mystik och spänning över den men eftersom jag inte har så mycket substans i inlägget så passade den enkla och informativa rubriken bra.

Jag älskar barley wines i allmänhet, även bullriga i amerikansk stil med massor av humlearom. I synnerhet håller jag Thomas Hardy’s Ale riktigt högt, aldra högst rent av. Ofta svarar jag lite glidande på frågan om världens godaste öl men ett möjligt svar skulle kunna var Thomas Hardy’s Ale. Det den har mest emot sig är att den liksom spontant kräver unika tillfällen för att drickas vilket är helt fel. Man kan öppna den en onsdag och dricka den till en enda ostsort, gärna en Gruyère eller en medellagrad Herrgårdsost.

Ölen har en brokig historia och brygdes först av Eldrgidge Pope i Dorset för att fira författaren 40 år efter hans död. Ölen producerades nu och då hos bryggeriet som 1999 slog igen för gott. 2003 – 2008 brygdes ölen av O’Hanlon’s Brewery men varumärket hörde inte till dem. 2012 köps varumärket av två italienska bröder och de buteljeringar vi ser idag bryggs hos Meantime, London.

Thomas Hardy's Ale, flaskor, Meantime, O'Hanlons, Karlströms Malt2Smakmässigt skiljer sig ölen åt, det är svårt att få kontinuitet i en dylik öl eftersom man brygger den för sällan. Där emot har man numera flera varianter, ekfatslagring bland annat. Personligen tycker jag att flaskorna har blivit betydligt sämre, de känns inte alls lika smäckra längre. Volymen är 33 cl men det ser mycket större ut. Mera förlåtande blir jag när jag ser äldre flaskor för dessa är liknande i formen. Kan det vara så enelt att jag gillar det som jag såg först? Sedan kläcker jag det, färgkombinationen på etiketten. Själva dispositionen är den samma på alla flaskorna men inte färgen och det är där som jag tycker att man går lite vilse, framförallt med den ljusa. Goda öl allihop hur som helst.

En omdanad tradition – nu med Thomas Hardy’s Ale

När efterrätten är uppäten, tallrikarna instuvad i diskmaskinen alternativ handdiskade beroende på vilken kvalitet vi har kostat på dukningen så brukar det vara någon timme kvar eller så till tolvslaget hemma hos oss. Om jag då har möjliget, inte alltid alltså, så brukar jag smyga mig undan för mig själv. Inte utav egoism utan mera av behov att få tänka igenom och avsluta mitt år innan man går ”all in” i sitt jublande ihop med gäster och släkt. Skålar i Herrljungas cider ller liknande ihop med barnen och förundrat tittar på alla fyrverkerierna. Både prakten och den samlade ekonomiska ansträngning som raketerna symboliserar är fascinerande.

thomas-hardys-ale-ohanlons-karlstroms-maltI år var vi inte så många, vi själva och min frus syster med familj och nog trodde jag att jag skulle kunna upprepa proceduren. Kanske tillsammans med min svåger men han kan konsten att konversera utan ord så det hade gått bra. De bästa gångerna så har brasan varit tänd i källaren och jag har t.o.m. hunnit läsa några rader ur Jack Londons ”Varg-Larsen” Den ger liksom en fin inramning till mitt traditionella glas Old Foghorn från Anchor Brewing.
” – Hallå! Någon kommer åt det här hållet, sade han. Hör ni? Hon kommer fort. Rakt på oss. Hon måtte inte höra oss. Vinden går i fel riktning”

Inledningen på boken beskriver hur Humphrey van Weyden blir en av de olyckliga som hamnar i San Franciscobuktens kalla vatten när passagerarfärjan Martinez går under efter att ha kolliderat med ett annat fartyg i dimman. Trots att de använde sitt foghorn.

I år hade jag tänkt mig ett glas Thomas Hardy’s Ale istället för Foghorn. Det är ju en ölblogg med fokus på brittisk öl trots allt och Thomas Hardy’s Ale är fantastisk god. Fast två sovande systrar och barn som ville spela spel gjorde att stunden av lugn och ro inte riktigt infann sig så ölen blev faktisk drucken både 2016 och 2017. Ganska häftigt när man tänker öl att en flaska på 25 cl kan räcka till två personer och dessutom vara en öl man gärna smakar på en sipp i taget under flera timmars tid. Det blev en Thomas Hardy’s Ale från 2005 och jag var lite orolig att det skulle ha passerat sitt bäst före datum och frågan är om den inte har det. Ingen kolsyra alls och då menar jag ingen. Kan varit så att korken satt lite dåligt men jag tror nog att jag ska se till att mina flaskor inte blir så mycket mer än tio år nere i källaren. Däremot så hade den underbart mustig arom. Mycket torkade frukter, russin, melass, nötig, sherrytoner och inte minst sköna maltiga fudgetoner. Eftermaken verkar vara det som har tagit mest stryk av åren i flaskan. Den är lite fadd och känns mest söt men anstrykning av sötsliskig.

medaljongen-thomas-hardys-ale-ohanlons-karlstroms-maltDenna upplevelse innebär helt kort att jag måste dricka flera Thomas Hardy’s Ale i år, stackars mig.

Det är ju så här det ska var

Thomas Hardy's Ale är en av de sorter jag försöker spara systematiskt.

Nyheter, provsmakningar, vilken trappist är bäst, vilken pub är bäst, vertikal provningar, humleprovningar… Allt är spännande att läsa men ibland blir det för mycket. Igår satt jag och min fru med varsitt glas barley wine och lite ost&kex. Ett tänt ljus, Sophie Zelmani på Spotify. Underbart gott! En Roquefort som var lite krämigare än vanligt, den kan vara lite skarp ibland. Mildare smaker i form av Vacherol och så lite färskost med vitlök och gräslök. Först hade vi Bötet Barley Wine och sedan korkade vi upp en Thomas Hardy’s Ale 2005. Bötet är med lätthet Sveriges bästa barley wine och Thomas Hardy’s Ale tar första platsen i världen. Kan vara så att den tar förstaplatsen all öl räknat över huvud taget, japp så är det allt. Jag kan inte fult ut uttrycka den sorg jag känner över att den inte bryggs längre. Min fru där emot tyckte nog att Bötet var snäppet godare, och visst det kan nog så vara.

Höstöl

Hösten närmar sig med storsteg. Regnet kommer och går mest hela tiden och igår hade vi säsongspremiär för att tända en brasa i kaminen i källaren. Mysigt värre med andra ord. Givetvis finns risken för bakslag med helsoliga dagar och 20 grader varmt men det blir snart höst hur man än ser på det hela. Själv kommer jag då att ändra mina dryckesvanor. Det kommer bli mer whisky, mindre med öl och andra typer av öl. Både veteölen och de ljusa lagerölen försvinner i det närmaste helt. Istället ökar de brittiska ölen, mörka lager, belgiska öl och alkoholstarka öl. Jag roade med att fundera ut en lista på öl som kanske hamnar i strupen under september månad och definitivt under oktober och november.

 

Thomas Hardy’s Ale – i mitt tycke världens bästa öl. Köp flera en du dricker på ett år och spara i källaren. God bok, öppen brasa, stillsam musik, god konversation eller dylikt är riktigt bra tillbehör.

 

Slottskällan Imperial Stout – en chokladkaka till denna öl, eller varför inte chokladtryfflar eller bara för sig själv som avslutning på en bra kväll. Slottskällans klart bästa öl.

 

Chimay Blå – denna läckerhet som började som en jul men numera finns året om passar bäst enligt mig när det börjar kurra ihop sig till höst. Jag ser alltid till att diska av mina Chimayglas och dricker ur dessa. Då smakar det ännu bättre.

 

Beelhaven Wee Heavy och Caledonian 80/-

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska få tag på de i år men den första finns I beställningssortimentet med kollikrav på 12 flaskor. Kanske kan jag hitta en eller två att dela den med.

 

Fuller’s ESB – Detta är en öl jag dricker året om men volymen brukar ha en tendens till att öka under hösten och vintern. En del av förklaringen är att även menyn brukar ändra sig när hösten inträder. Köttgrytorna ökar, fish ’n’ chips friteras ibland och pajerna blir köttigare. Då passar ESB som hand i handsken.

 

Traquair 900 – Tillskillnad från sina skotska bröder så är detta allt annat än ett matöl eller Session beer. Ratebeer betecknar den som en Barley Wine och där hör ölen verkligen hemma. 33 cl känns som en något för stor flaska. Bör delas på två men man får ju offra sig ibland. Dessutom är detta en öl att höja all sitt Skottlandsromantiska dravel till skyarna med. Se mera här.

 

Carnegie Porter – Hela svenska folkets julöl om än oftast i den svagare varianten som säljs i livsmedelsaffärerna. I höst ska jag vertikalprova årgångarna 2006, 2007 och 2008 för att avgöra om jag tror att den är värd att lagras i källaren. Annars har jag närmare 30 flaskor att dricka ur. Fast jag tvekar på att den skulle försämras katastrofalt av lagring, snarare tvärt om. Så jag kan lugna mig att dricka ur allt innan jul.

 

Rochefort 8 – Detta är munkölet nummer ett för mig. Jag tror att det är etiketten som gör det hela. När jag tittar på flaskan kan jag nästan se hur munkarna står och rör i mäskgrytan även fast jag vet att så inte alls är fallet. Så låt den Gregorianska stämsången fylla rummet, ta fram lite smakrika ostar och lite knäckebröd som en gudomlig maltbrygga mellan de två och låt njutningen ta sin början.

 

Monkey Wrench – Ett öl från Daleside Brewery som jag provade i somras men som jag tror kommer passa bättre i höst. Kolla in vad jag skrev .