Midsommaröl

Två vänner diskuterar om ölenHar du planerat att hålla en informell ölprovning under sommaren, t.ex. till midsommar nu i helgen. Här kommer ett förslag på åtta öl som ger en bra spridning och som man kan välja att pröva till midsommarmaten. Midsommarmaten? Som om det bara fanns en meny för midsommar vilket det knappast gör men jag väljer att utgå ifrån det som jag själv upplever som klassisk midsommarmat.

Låt oss rulla igång direkt. Sillunch är väl inte en oväntad start, färskpotatis, gräddfil, gräslök och så massor av olika typer av sill. Passar på att tipsa om enklaste veteölsillen om någon vill ha en ölsill på bordet. Väljer man calvados så ska man bara byta ut en fjärdedel av lagen mot calvados. Men vad väljer man att dricka? Syran och en hel del sötma ställer sina krav. Att sill i sig har en del fett hjälper inte direkt till vid dryckesvalet. Själv gillar jag att förstärka syran och arbeta med öl som har en inneboende syra. Det naturliga valet blir spontanjästa öl som t.ex 3Fontainen men eftersom detta är tänkt att vara öl man kan komma åt innan midsommar så faller valet på Oud Beersel Oude Geuze Vieille. Nästan ingen beska alla vilket annars är ytterligare en väg att gå. t.ex. Bedarö Bitter är spännande relativt besk öl. Beskan och kolsyran rensar smaklökarna, fräschar till och gör dig redå för nästa smakdos. Att den sedan med sin karamellmalt (Crystal från Fawcett) är en bra smakbrygga om man har silltårtor eller kanske en västerbotten paj med vid sillunchen. Min tänka favorit i år är Saison de Dottignies. En saison från De Ranke i trevlig 75 cl flaska som gör sig bra på bordet dessutom. Den är lätt brötig och är precis lagom stram för att sitta som en smäck, hoppas jag. Tre öl med lite olika karaktär som ger möjligheter att diskutera smaker och smakkombinationer.

Ett glas calvadosNär det gäller jordgubbstårtan så passar jag på ölen. Det fungerar säkerligen fint med flera olika men en kopp kokkaffe och ett glas calvados ger så pass mycket glädje att jag inte vill experimentera. Man får visserligen nära nog dubbelt med dryck för pengen om man väljer Boulard Calvados Grand Solage men jag tycker att man får så mycket mera kvalitet om man istället tar Calvados La Ribaude Hors d’Age eller varför inte favoriten Coeur de Lion.

Väl framme vid kvällen och grillat kött (fläskköttsmarinad) så vill jag ha mera sötma, mera brända toner och inte minst mera okomplicerade drycker. Här kommer ett förslag på tre olika ale. Klassiska toner med Lancaster Bomber från Thwaites. Fruktigt, örtigt och klassiskt. Jag tjatar ofta om Postiljon som något av det bästa son finns. Apelsinskal, torkade frukter, fylligt och trevligt. Som avslutning tar vi med något mera nyskapande, Electric Nurse Pale Ale började säljas 1 juni och är kontraktsbrygd hos Dugges. Kommer man från ostriket Falköping så har man givetvis ost med på menyn och här tar jag med det bästa från två världar. Rochefort 8 från den belgiska klostertraditionen och humm, Barley Wine hade jag tänkt skriva här men Bötet är tydligen slut på bolaget, så synd för det är en underbar Barley wine. Ersättare är inte helt lätt att hitta, vi har för lite Barley Wine på bolaget. Istället kliver jag tillbaka till Belgien. Kanske skulle man hålla sig till klosterna men den ljusa sidan i form av Westmalle Tripel. Det är i alla lägen en bra öl men till just ost tycker jag att Duvel är flera kategorier bättre. Westmallen tar vi någon gång under dagen när det helt enkelt behövs något stärkande mellan regnskurarna. Inga regnskurar, ingen riktig midsommar.

Hela listan
Oud Beersel Oude Geuze Vieille (nr 1694)
Bedarö Bitter (nr 1410)

Saison de Dottignies (nr 11854)
Lancaster Bomber Thwaites (nr 1543)
Postiljon (nr 11361)

Electric Nurse Pale Ale (nr 1443)
Rochefort 8 (nr 1619)
Westmalle Tripel (nr 1684)

Kom gärna med kommentarer om ni kör ”mitt” upplägg!

Dragets Kanal Dubbel IPA

Härliga namn de har på sina öl, Tony Magnusson och de andra på Nynäshamns Nya Ångbryggeri. Dragets Kanal ger dessutom härliga flashbacks till Glottern hemma i Östergötland där en liten grävd tarm på 15 meter eller så kallades för Lilla Draget, om de har något med varandra att göra vet jag inte. Ljus kopparfärgad med försiktigt skum som dör bort helt och lämnar inte mycket sår efter sig. Frisk humlearom med en tydlig karamellton bakom. Enligt hemsidan ska man ha använt en humlefylld hopback för att vräka in humlearom i ölen men det märks inte riktigt. Smakar fruktigt med en bra dos beska som överraskar i sina kraft med tanke på aromen. Kort eftersmak lyfter ölets hinkabilitet. Slutsumeringen blir att detta troligen är en dubbel-IPA som gör en och annan dubbel-IPAfantast lite besviken för den passar mig ganska bra. Jag gillar att den är buteljerad i en 25 cl flaska. Jag önskar att flera bryggerier skulle kunna tänka sig sådana flaskor. Jag vet att Dugges klagade över 25 cl för det innebar handtappning och det kan man förstå. Jag vet inte om Nynäshamns flasktappningsmaskin fixar 25cl också eller om de temporärt har återvänt till manuell tappning.

God öl: Jag ger den 8 poäng men jag tror att det finns de som tycker att den är för klen för sitt namn.

 

Två julöl till

Mysingen (Nynäshamns Nya Ångbryggeri)

Smaken ändrar sig. Det är inte någon tes eller påstående från min sida. Det är ett faktum. Smakar man mycket av något så vill man ha mer av detta för att nå samma stimuli. Så är det med humle och kanske är det så med kryddade öl också. En annan möjlighet är att Nynäshamn numera har mindre med nejlika i sin Mysingen. Första gången jag drack den så drack jag inte ur, det var för övermäktigt. Övermäktigt men gott. Det året blev det en vända till bolaget igen och några Mysingen som sedan dracks vid påsk och midsommar och några där emellan.

I år är den allt annat än överväldigande i aromen men detta är till sin fördel. Lite tunn i kroppen men mycket trevlig.

 

En Arboga wannabee

En öl som ligger på 10,1% måste väl vara en Arboga 10,2% lookalike, eller. Tankegången är Grannens och jag kanske ska understryka att han sade det med ironi. Imperial porter kallar Sigtuna själva sin Midvinterblot. Den har svart färg, tunt skum som med stor möda arbetas upp. Choklad, fruktig, lite knasterbrända toner Jag vet inte hur havre smakar men den har vissa likheter med Qvänums Havre Ale och det kanske är havren. Värmande alkohol men inget riktigt djup i smakerna. Choklad finns givetvis med i smaken, brända smaker och lite lakrisdrag i den lätta eftersmaken. Tendenser till viniös som lockar till att lagra den.

 

Fem tomteluvor (Mycket goda, jag ska så fort jag hinner köpa på mig några flaskor)
Gouden Carolus Noël
S:t Eriks Barley Wine
St Peter’s Winter Ale
Grebbestads Julöl
Midvinterblod
Mysingen

Fyra tomteluvor (Har du inte smakat den ännu? Se till att göra det)
Jämtlands Julöl
Sigtuna Vinterlager
Oppigård Winter Ale
N’ice Chouffe
Anchor Our Special Ale
Longfellow Winter Ale
Ölvisholt Brugghús Jólabjór

Tre tomteluvor (Jag har inget emot att dricka flera av dem men jag kanske inte går till bolaget och köper en till nu när det finns annan öl hemma.)
Abita Christmas Ale
There Is No Santa

Två tomteluvor (Låt den vara, det finns bättre)
Snowblind

En tomteluva (Varning, varning, inget att ha)

Ölsläppet

Det finns en hel del att hitta i morgondagens ölsläpp. Om man får tag på det. Tillgången flödar inte direkt i Falköping. Hur som helst tänker jag göra ett seriöst försök på Carnegie Special. Underbart god, once in a life time och ett hejdundrande fint komplemment till min Carnegiesamling. Ska förövrigt försöka mig på att köpa lite virke imorgon för att utöka i ölkällaren. En rejäl urstädning av gamla tomglas som aldrig har blivit använda till saft krävs dock innan mera öl går in. Eftersom det råder ständig brist på god Barley Wine här hemma så kommer det att bli några flaskor Bötet från Nynäshamn. De dröjer dock några dagar innan jag får beställa mer än en flaska. Funderar skarpt på att skaffa några bullvaner. Innie&Gunn hör knappast till mina favoriter men romfaten gör ett bättre jobb än baorbonfaten. Kanske ger jag den en chans igen, men bara kanske. Det drar iväg på kvittot ändå. North Coast gör alltid bra öl och jag missade Old Stock Ale och hoppas kompensera detta med deras Grand Cru. De firar 20:års jubileum med den. Äh, vad tusan, bara att fylla på med Meantime London Yakima Red Ale, Nils Oscar Coffe Stout (hurra), Sierra Nevada Tumbler, Sotholmen Extra Stout, Stones Belgovariant på på sin Old Guardian och kanske även Midfyns X Porter. Som om man inte var fattig nog redan där så kommer det en hög spännande saker bara i de tre specialbutikerna.Deus Brut des Flandres 2010 vore kul att testa men jag vet inte om den är värd  219 kr bara för att man har transporterat den till Frankrike och regionen champagne och där använt samma lagringsmetoder/behandlingsmetoder som hos fin champagne i mångt och mycket. Finns bara ett sätt att testa. BrewDog Abstrakt för 125 kr ligger i samma literprisklassmen lockar mig något mera. Samma med Brewdog Tokyo Black Horizon men även här avskräcker priset en aningen. Blir väl att jag slår till med någon av dem. Jag tänker absolut föreslå släkten att de köper Saison Dupont Dry Hopping 2011, 1,5 litersflaska till mig i födelsdagspresent. Övriga som släpps är inte ointressant heller men troligen landar det med Gueuzen Tilquin, Cuvée Angélique samt Amager Drei von Dänen. La Trappe Quadrupple Oak Aged hoppar jag definitivt, det är ända ölen jag är säker på att inte ens försöka beställa.

Det är ju så här det ska var

Thomas Hardy's Ale är en av de sorter jag försöker spara systematiskt.

Nyheter, provsmakningar, vilken trappist är bäst, vilken pub är bäst, vertikal provningar, humleprovningar… Allt är spännande att läsa men ibland blir det för mycket. Igår satt jag och min fru med varsitt glas barley wine och lite ost&kex. Ett tänt ljus, Sophie Zelmani på Spotify. Underbart gott! En Roquefort som var lite krämigare än vanligt, den kan vara lite skarp ibland. Mildare smaker i form av Vacherol och så lite färskost med vitlök och gräslök. Först hade vi Bötet Barley Wine och sedan korkade vi upp en Thomas Hardy’s Ale 2005. Bötet är med lätthet Sveriges bästa barley wine och Thomas Hardy’s Ale tar första platsen i världen. Kan vara så att den tar förstaplatsen all öl räknat över huvud taget, japp så är det allt. Jag kan inte fult ut uttrycka den sorg jag känner över att den inte bryggs längre. Min fru där emot tyckte nog att Bötet var snäppet godare, och visst det kan nog så vara.

Fem dagar kvar till jul

Julförberedelserna är i full gång. Jag ska köpa en flaska sherry till cumberlandsåsen, glöggen är provsmakad (jag har inte bryggt någon nu i år men den gamla håller ännu), senapen ihoprörd, pepparkakshusen byggda och det börjar bli dags att fundera över ölen till högtiden. Så här med fem dagar kvar kan det vara lagom att samla ihop sina intryck. Det ska direkt sägas att det är många öl som jag inte har provsmakat ännu men det är som det ska antar jag. Kom ihåg, allt är provat öppet, en del provat under allt annat än optimala provarförutsättningar. Själv reagerade jag på att jag skilde så mycket på Tomte och på Jämtland. Det brukar jag inte riktigt göra. Varför så få låga betyg? Erfarenhet kanske, mycket av ölen är med år efter år och jag hoppar Sheaperds Neame och St Peters eftersom jag sällan gillar dessa. Jag fick heller inte tiotalet halvpissiga julöl typ Sofiero, Pripps eller Eriksberg av min svåger i år.

Fem tomteluvor
Grebbestad Julöl. Denna öl ställer begreppet julöl lite på ända tycker jag samtidigt som den aktualiserar öltypsdiskutionen. Är det en wineröl, en münchner, en modifierad bocköl, julöl tja, det går att kalla den massor. Maltiga, rena smaker med lagom beska för att balansera upp sötman i vörten. Orkar inte riktigt till det mäktiga julbordet men till lilljulensbjudningen innan med lite skinka, janzon, köttbullar, prinskorv, senapssill kanske en omelett och så bröd och ost.

Hibernation. Totala motsatsen. Ingen mat, inget stillsamt utan mycket kraft istället. Jag ska pröva med lite rökt korv någon kväll har jag tänkt mig. Hibernation är en öl som jag varje år undrar varför jag gillar så mycket, all sin humle till trots. Mäktigt fyllig med underbara nötiga toner som mixas med

Rudolf Ren. En riktigt bra allroundöl. Jag gillade den bättre till brasan än till mat. Det är lite för mycket smaker, lite för komplext som matöl men att sitta där och lukta, sippa, pröva stora klunkar, snabba klunkar. Att utforska ölen, underbart. Nära nog det bästa Dugges gör.Fyllig, rund och riktigt trevlig. 7,0% om jag kommer ihåg rätt förklar en hel del.

Solstice d’hiver. Det känns som ytterligheter. Det gudlösa bryggeriet och Brasserie Dieu du Ciel (Gud i himlen om min franska är korrekt) Deras öl (Gudelös och Solstice) har dock en del likheter. Fantastiska öl som jag sparar för speciella tillfälle. Solstice dricker jag givetvis på tisdagkväll och Gudelös tänkte jag dricka på min mors dödsdag. Två problem bara. Jag har druckit upp mina Gudelöss och jag har aldrig lagt hennes dödsdag på minnet. Jag är inte mycket för att fira sådant.

Jämtland Julöl. En svensk klassiker brukar jag presentera den som vid julölsprovningar. En öl som räknades som lite extra för bara några år sedan men numera hamnar den i mittfåran. Himmelskt god. Väl värd att vänta på varje år. (Nja, vissa år har den varit mindre god…)

Jólabjór. Årets bästa. Jag borde åka till Bamberg för detta med rököl är min grej. Ölvisholt Brugghús smakade jag från fat i Linköping och kommenterade även då priset. Prisvärd kanske inte denna är men eftersom det är den enda rökbocken jag kan få tag på så får vi nog försöka skaffa några till.

Fyra tomteluvor

Mr Sno’balls. Krispig som en snöflinga, klar som en februaridag i pulkabacken, humlebett som en -8 dag (det finns ju betydligt bettigare öl) renjäst och med väldigt lite fruktiga aromer som en ale oftast har.

Oppigårds Winter Ale. Sällan har rostade toner passat så bra ihop med citrustoner från humlen. Som vanligt tycker jag att Oppigårds öl är ganska lika varandra. Åter igen lovar jag mig själv att ha en ren Oppigårdsprovning någon gång.

N’Ice Chouffe. Nej, det blir ingen femma. Den är lite för välanpassad, lite för mainstreamad, lite för alkoholtyngd i år men jag gillar den fortfarande. En bra belgare och julsläppets enda stora flaska om man gillar sådana. Det konstiga med denna är att den känns bara stor, inte exklusiv. Jag undrar om det har med etiketten att göra.

Mysingen Midvinterbrygd. Det kan inte vara någon större förtjänst på dessa öl för Nynäshamn. Själv sätter jag altså en fyra på dem men jag har svårt att tänka mig så där särskilt många av den. Jag delar gärna halvlitern med både en och två personer. Någon kryddöl per öl är ett måste och i år har jag smakat Mysingen och Liefmans, Mysingen leder!

Visby Julbrygd. Jag fick nyligen en kommentar till min Mariestadprovning av Rickard Bengtsson och i mitt svar framhåller jag Gotlandsbryggeriet som ett bevis på att Spendrups som bryggeri har en hel del ölkultur i sig. Visby julöl hör dit. Bort med tomten från etiketten och ge kvalitetsmärket Mariestad en en variant i mörk lager-segmentet.

Tre tomteluvor

Liefmans Glükriek. Jag gillar kriek och det var spännande med en glöggkryddad sådan men kriek känns inte som rätt basöl för en glöggöl. Liefmans gör dock som vanligt ett bra jobb. Kryddnivån ligger högre än bara en aning men dominerar inte fullsständigt. Den känns värmande och flaskan jag har kvar vill jag pröva att värma, precis som glögg.

Tomte. Som jag skrev i ingressen undrar jag om det bara är etiketten som gör att denna hämnar på en trea.

Fullers Winter Ale. Jämfört med deras ESB eller Golden Pride så är detta en synnerligen slätstruken historia. Tråkig i all sin balans.

Sigtuna Merry Christmas. Jag kommer faktiskt inte ihåg den särskilt väl. Lite stickig kolsyra, krävande humle, helt okej men inget ihågkombart.

Två tomteluvor

Samuel Adams Winter Lager. För söt, för tung, för kladdig… Smakar den lika dant som ifjol? Jag tycker definitivt sämre om den i år.

En tomteluva

Ingen hittils i år

 

Ännu en varm dag, en väldigt varm dag.

Under en tid har vi haft värmbölja här i Falköping, precis som stora delar av landet. Detta har sammanfallet med en kortare period då vi har varit storfamilj. Jag har inget emot sju, åtta ungar men det blir lite rörigt. Desto skönare när alla skulle på tipspromenad och jag blev tvungen att stanna kvar och vakta den sovande lillemannen.

Så då blev det lite nystekt pyttipanna, stekt ägg samt lite jordgubbar och glass till efterrätt. Givetvis passade jag på att ta en öl till maten. Bedarö Bitter! Jag har undrat lite under senare tid om jag inte har börjat bli mera förtjust i humle, inte något humlehuvud, men ändå… Fast denna Bedarö Bitter gav lugnande svar. Till pyttipanna, värmen till trots, så var det för mycket beska för mig. Jag drack raskt ur den under matlagningen ock i det läget är den fantastisk. Fräsch, bygger upp aptiten och drar en man långt ner i det underbara ölträsket. Till maten blev det istället den sista Postiljonen som stod i källaren.

Ikväll sitter vi, för idag har lugnet lagt sig, jag och min fru och delar på en Slottslager, Westmalle Trippel och en Samuel Adams Black Lager till lite kex och ost. Nu när temperaturen äntligen närmar sig 20 grader…

Maj månads nyheter på Systembolaget

Maj månad innebär sommarnyheter i ölsortimentet. Både ljusa bocköl men även veteöl, ljusa ale och en lagrad årgångsporter. Smörpundet är kanske i dyraste laget med sina nära 55 kronor för en halvliter men visst är den god. Oväntad, i alla fall för mig, är den spansk varianten av en belgisk wit. Två vete öl finns med. Den tyska storsäljaren Schneider Hopfen Weisse och Shipyard Summer Ale. Ingen av dem är något att springa benen av oss för enligt mig och jänkaren är sämst.

Även om vi saknar Grebbestads Majbock så finns det två ljusa bockar. Den numera välkända Einbecker Mai-Ur_Bock samt Arboga Majbock. Den senare gissar jag är bryggd av Åbro och jag är lite nyfiken på vad den kan ha att bjuda. Arboga Vårlager tycker jag dock inte låter som något för mig. Nej då passar säkerligen Bière Nouvelle bättre. En fransk ale med fin karaktär som jag tror egentligen är brygd som en vinteröl. Väl njutbar även i sommarvärmen.

Som summering så tror jag nog att jag kommer köpa in en flaska av samtliga öl för provsmakning.

Nynäshamn Ekholmen Ekologiska Ale

Ännu en Nynäshamnsöl. Detta sagt som beröm, jag gillar att man kan känna igen ett bryggeri men det skapar givetvis en viss enformighet. Den skummade mycket i glaset och jag kunde inte hälla upp hela flaskan i glaset på en gång. Aromen är fylld av humle, blommig och fruktig. Mediumfylligöl med en rejäl beska. Jag hittade ingen information på Nynäshamns hemsida (www.nyab.se) om öltyp men smakmässigt blir det nog en IPA snarare än Pale Ale även om den kanske är lite väl söt och fyllig för detta. Brödig smak men tyvärr lite grönsakstoner. Den har fått lite negativ kritik på nätet men jag gillade den. Jag gillar också att den är ekologisk och kommer nog snarare köpa den än Bedarö Bitter i fortsättningen för det är inte så stor skillnad mellan dessa två öl tror jag. Jag ska försöka återkomma med ett kliniskt test någon gång.

Påsköl

Påsken har passerat lugnt och stilla, i alla fall om man ser till inläggen på bloggen men något bör jag väl säga om dom. Nu har jag inte suttit ned och smakat på några av påskölen analytiskt utan under mera uppsluppna tillställningar. Några iakttagelser har jag dock tyckt kunna skönja. En jämförelse med julöl känns väldigt naturlig eftersom båda två är ”odefinerade” ölstilar och det är inte länge sedan det var jul, ähh, typ alltså. Där julölen har en lång tradition i Sverige så är påskölen snarare en dansk tradition om jag har förstått det hela rätt. Det är en rejäl skillnad i sortiment på påskölen och julölen. Elva påsköl att jämföra med de dryga 40 sorterna julöl som bolaget saluförde. Jag tror även volymmässigt att det är stor skillnad. Båda två ölen ska ätas till relativt liknande mat. Det är om inget annat stor spännvidd mellan smakerna vid såväl påsk som jul. Skinka, ägg, sill, Janzon, köttbullar, prinskorv m.m. Dessutom ska ölen passa till ensamrätter av lamm, lax eller vilt. Det senare är kanske inte så utbrett numera. Här får man nog säga att påskölen bjuder på mindre variation än julölen, givetvis handlar det om att antalet sorter minskar variationen men det finns inga extremt humlade öl, heller inga enormt söta eller riktigt alkoholstarka.

Godast av de jag har smakat var nog Pumpviken eller ev. Påsk Alten från Sigtuna. Den senare var jag förvånad över att beskan var så rejält tilltagen. Jag hade snarare väntat mig som en Münchner Dunkel men jag läste på Hembryggarnas sida att upp till 50 IBU var ”tillåtet”. Frågan är om de inte har klivit över den gränsen också. Hur som helst så gillade jag den ölen, den rejäla beskan gav balans åt hela anrättningen.

Pumpviken är brödig, maltig i smaken, fruktig ale som nästan var hur perfekt som helst till mat. Aromen domineras av citrushumletoner och känns väldigt fräsch.

Eriksberg, Mariestad och Three Hearts Påsköl tycker jag inte är så mycket att orda om. De extra kronorna per liter som bryggerierna tar ut för påskölen jämfört med standardölen är inte prisvärt.

Blåkulla gillar jag fortfarande men jag måste säga att jag var förvånad över hur stillsam jag tyckte den var. Och den är inte riktigt lika bra som minnet kommer ihåg den från tidigare år. (Jag sade nog något liknande förra året också.)

Roligast etikett har givetvis Easter Booster (Jag vcar bara tvungen att skriva det Bark) men ölen känns inte helgjuten. Som något slags mellanting mellan en Saison och en stark, ljus belgisk ale. Inte oangenäm men ingen favorit.

Nils Oscar vet jag inte om jag provade, Grebbestad missade jag, Falcon slapp jag och Oppigård smakar Oppigård vilket ska ses som beröm till Björn F. Deras påsköl är dock inte lika god som Singel Hop enligt mig.