Mörk som natten

Fuller’s Imperial Porter, enligt pressmeddelandet från importören A. Nordquist så är det en unik skapelse så till vida att Fuller’s aldrig har gjort en Imperial Porter innan. Men vad är då en imperial porter?
Ja, vet ni vad. Jag har ingen riktigt bra beskrivning. Porter för mig är sötare än stout men en Imperial Stout är söt redan i sig. Ska då en Imperial Porter vara sliskig? Kanske inte riktigt rätt sätt att sälja in en ölstil. Vet heller ingen som påstår att det är så. Jag dristar mig till slutsatsen att Fuller’s väljer att kalla sin skapelse för Imperial Porter för att bygga vidare på sin underbara London Porter. Dumma vore de annars.
Om vi nu bortser från min brist i öltypsdefinitionskatastrofhärvan stout/porter och istället går in på ölen så är detta en nattsvart öl som får det att snurra lite i huvudet på mig. Mest därför att den är lättdrucken och på hela 10%. Lite för stora klunkar lite för snabbt ger den effekten på en klen människa.
Jag drack den nere i källaren vid brasan men det känns som om den här ölen skulle komma mera till sin rätt ihop med mat. Mustiga grytor, gärna lite rustik karaktär, kanske en fårstuvning med mycket morötter, lök och äpple som komplement. Detta skulle nog ge den lite jordiga karaktären rätt stöd, gärna med svartavinbärsgelé.
Jag skulle också vilja testa den till lite saltare kött som en tjälknöl eller rostbiff. Serverat med en grönsallad bredvid och en stor, maffig, gräddig potatisgratäng som ger tyngd åt hela anrättningen.
Är den prisvärd? Jomen vars, lite sisådär. Inte billig men 10% drar en del i alkoholskatt. Onödigt stor att dricka själv och delad på två så blir det billigare per person räknat men skulle jag välja utifrån pris och vill ha något brittiskt så hade jag valt Samuel Smith’s Imperial Stout

Tudor Arms och eftertentaöl

Sitter på Tudor Arms och känner definitivt av distanskursernas baksida. Idag har jag haft tentamen på Orienteringskurs

Ny månad, nya öl

Mars månad släpper lös, om inte en hel flod så i alla fall ett flertal brittiska öl. Dels hade vi BrewDog i det fasta sortimentet. En alkoholfri sak som jag tror ska vara syrlig. Av någon anledning har jag inga större förhoppningar på den. Det har jag däremot på Clockwork Tangerine, jag hittar ingen recension av den på bloggen men jag tror jag har prövat den och jag tror jag tyckte om den. Ska bli roligt att få veta säkert.

Delar av en kommande provning?

Idag, fredag den 8 mars 2019, är det första småsläppet för mars månad. Hela fyra brittiska öl finns med. Jag tvekade länge innan jag klickade i för en flaska Thomas Hardy’s The Historial. Jag är inte helt säker på att jag kommer gilla den och att då lägga 100 kronor var ett svårt beslut. Ekfatslagring är inte helt min grej. Missuppfatta mig inte nu, givetvis kan ekfatslagrad öl vara god men ofta tycker jag att det blir aningen tunt. Det som fick mig att tippa över var att jag tänker mig en storprovning med massor av Thomas Hardy’s och då vill man givetvis ha med denna- Även om den har legat på ”Chivas Regalfat” som de väljer att beskriva som prestigefyllda. Hallå, är det fortfarande 1980-tal, eller? Chivas glans har falnat rejält under åren och dessutom gissar jag att det inte är blandningen utan enskilda komponenter som har legat på faten. Nå väl, jag beställde en flaska hur som helst.

Two Way Street, en BrewDogskapelse som har Bryggeriet Finn (Lund) som medskyldig. ”Nyanserad, humlearomatisk doft med inslag av apelsinskal, örter, ananas, mango, pomerans och ljust bröd.” Så lyder Systembolagets beskrivning, standardIPA lyder min dom och det är inte fy på något vis.

Bild på förra versionen

Ytterligare en ekfatslagrad öl kommer det och då är det bröderna Dougal och Neils, kanske mera berömda för sina mellannamn Innis och Gunn som har tagit hjälp av sina irländska kusiner och använder sig av whiskeyfat. Här är det bara en envishet att försöka smaka allt brittisk som kommer som gör att jag köper en flaska. Förra versionen jag smakade var dessutom helt okej.

Sedan kommer det stora numret för, gissningsvis hela våren. Beer One från Fulle’s. Fuller’s har ivesterat en hel del pengar, inte minst i personal, och klämt in ett experimentbryggeri i sina lokaler. Om jag har fattat rätt så är det tankegångar som har funnits under ganska många år och det lilla bryggeriet ska, förutom att provbrygga och testa de nya batcherna av malt innan de används också möjliggöra lite mindre batcher experimentöl. Det får mig att tänka på vad Derek Prentice svarade på min fråga om ett mindre bryggverk för att prova nya grejor på. ”With 400 pubs, 90000 pints of a testbatch is not a problem” Har pratade nog om en eller två tester per år, det håller inte numera och med detta nya bryggverk finns möjligheten för Fuller’s att hänga med utvecklingen. Ska bli spännande att pröva. Jag tror inte jag kommer nöja mig med två flaskor som är min standard.

Mr Prentice him self, nere i Hook Celler på Griffinbryggeriet

Caskfestival i Göteborg – Winter is coming?

Jag skriver inte mycket om svenska öl eller svenskölscen men här kommer något som är intimt förknippat med brittisk ölkultur. Cask! Det ska åter bli en caskfestival på Haket i Göteborg. Festival kan vara stort evenemang eller festival kan vara litet evenemang med stort hjärta. 7-8 december så blir det festival av den senare sorten. Det är The Fellowship of the Cask som i samarbete med Haket lyfter fram Winter Warmers, Porter och Stouts under rubriken Winter is coming?. Tidigare i höstas hade man en första Cask Festival som var väldigt lyckad att döma av de kommentarer som kom ut på sociala medier. Så lyckad att Haket har fortsatt under hösten att släppa på ett caskfat varje torsdag. Det har varit Ocean APA, Beersmith GötePorter och Ocean Västkust för att nämna några. Senaste var Nynäshamns Mysingen.

7-8 december är det dock dags för lite långväga besök. Cask är inte öl som färdas några längre sträckor normalt.
London Porter, York Centurion’s Ghost samt Riggwelter från Black Sheep har redan presenterats på Facebooksidan men jag kan avslöja att Oceans Midvinter kommer finnas där. London Porter är en fantastisk öl på burk, vad kommer den då inte vara på cask? Riggwelter kommer bli som att dricka gamla minnen och även Centurion’s Ghost kommer att föra mig ner för Memory Lane och den gång jag gjorde York osäkert. Fredagen ska jag åka ner enligt planen. Haket är platsen och 17-22 tiderna båda dagarna

Att fira en oväntad seger

Kanske lika bra att göra det klart från början, fotboll är inte min grej liksom men en dag som denna satt jag givetvis laddad framför Tvn. Nu gick det inte som de flesta i Sverige hoppats utan det bästa laget vann och som den Anglofil jag är gläds jag med dem. Frågan var bara hur det skulle firas. Att åka runt med bilen, tuta oupphörligen och vifta med flaggan kändes rakt ut sagt fel så det fick bli en promenad med hunden och sedan lite öl och ost på kvällen.

Inledde med lite humligare men avslutningen var liksom vikt till ölen med den katedrala smaken (min grannes uttryck, han är väldigt nöjd med det och jag tycker det är talande). Thomas Hardy’s Ale, Vintage 2016, är en mäktig öl där Meantime har lyckats väl så bra som O’Hanlon’s gjorde med sina. En kraftig, opasteuriserad bieost och blåmögelosten St. Agur var det som låg på ostbrickan. Framförallt den senare med danska rågkex lyfte ölen till nya höjder. Frågan är vad jag ska kunna toppa med om England vinner semin, för att inte tala om finalen. Grannen hade svar på detta också, det skulle vara att du kommer ner till mig, med en låda öl, som lastats på en vagn, dragen av två kraftiga Shirehästar med mycket hår runt hovarna. Ölen skulle vara Young’s Special London Ale. Varför är en historia i sig.

Nu tror jag mig varken kunna fixa ölen eller hästarna så vad tycker ni jag ska fira ev. kommande segrar med? Fuller’s Vintage Ale, O’Hanlon’s Barley Wine, Imperial Brown Stout London 1856, Partizan Barley Aultmore Albatross, Weird Beards Something, Something, Dark side eller kanske bara en Englands Pride? Fuller’s byter tillfälligt namn på sin klassiska bitter. Man kan dessutom rösta på vilket namn man vill att Churchill Arms byter namn till. The Three Lions, The Second Star eller det som jag valde Southgate Arms

Rebirth – en riktigt rolig öl

Det här är en rolig öl att dricka av många anledningar. Dels för att den är maltig, mjuk, fullig och kraftig men mjuk beska. Absolut på gränsen vad jag vill ha i beska väg men ingen IPA på något vis. Detta är mycket bitter, väldigt mycket bitter. Fudge, karamell, fruktigt i en salig blandning.

Det är en rolig öl eftersom det är en kopia av original ESB från 70-talet. När Fuller’s hörde av sig till Moor Beer för att brygga en öl ihop till Fuller’s & Friendsserien så var deras svar självklart. Vi vill brygga en ESB kopia. Fuller’s var inte helt övertygade först, det gäller att vårda varumärket noggrant men till slut gav de med sig och det är jag glad för.

Lång skön finnish fyller ut ölen och avslutar den väl. Jag ser verkligen bara ett problem med den här ölen, att den redan är slut. Den borde ha buteljerats i halvlitersbuteljer.

Lite whiskeystatistik – de irländska siffrorna

Jag tänkte följa upp gårdagens trevliga dram med lite statistik. Visserligen är det irländsk whiskey men jag tycker det kan passa bra i alla fall en dag som denna när vi firar Robert Burns minne.
Vi börjar med totallistan vilket är en skrämmande läsning i dominans. Totalt såldes det 791 911 liter irländsk whiskey på Systembolaget förra året och Tullamore Dew som toppar listan står för hel 44%.

Tullamore Dew 347982 liter (44%)
Jameson 231385 liter (29%)
Bushmills Original 75275 liter (10%)
Clontarf Classic Blend 64588 liter (8%)
Paddy Old Irish Whiskey 34162 liter (4%)
Teeling Rum Cask 17324 liter (2%)
The Irishman 70 5465 liter (1%)
Kilbeggan Single Grain 6 Years 3338 liter (0%)
Powers Gold Label 2314 liter (0%)
Bushmills Malt 10 Years 2029 liter (0%)

Jag tyckte det var roligt att avrunda till hela procenttal, då blev det 0% på de tre sista. Säger lite om hur försäljningen ser ut. Hur står sig irländarna jämfört med övriga? Jo, om man lägger ihop all irländsk försäljning så når man förstaplatsen, bara Tullamore Dew kliver in på en hedrande femteplats och tittar man totalt bland sprit en niondeplats men sedan är det alltså betydligt försiktigare siffror bakom.

Tittar vi listan för irländsk maltwhiskey så liknar det Wlaesisk ölförsäljning nästan.

Bushmills Malt 10 Years 2029 liter
Teeling Whiskey Innis & Gunn Cask 850 liter
Clontarf Single Malt 368 liter
Connemara Peated Single Malt 174 liter
Teeling Brabazon Series 01 Limited Edition 169 liter
The Tyrconnell Single Malt 130 liter
Teeling Single Malt 108 liter
Jack Ryan The Barracks 15 years Single Irish Malt Cask Strength 64 liter
Connemara Peated Single Malt 12 Years 56 liter
Jack Ryan Irish Single Malt 12 Years 51 liter

Anledningen är väldigt klar, det finns ingen större produktion av maltwhiskey på irland. Det finns, men andelen är sparsam och t.ex. det mesta som Teelings pumpar ut rullar in i kategorin blandwhiskey.

En väldigt speciell torsdag

Ikväll blir det ingen porter. Klockan är snart midnatt och det är hög tid att krypa till kojs men innan dess finns det en viktig höjdpunkt att fira. Idag, klockan 17:28, så vände vi på vår inte helt eviga resa runt solen. Vi har nu börjat gå mot ljusare tider.

Hur många gånger jag tidigare har suttit på just vintersolståndskvällen och avnjutit den här ölen (Solstice d’hiver) vet jag inte men jag kan tänka mig att det började 2006 eller 2007. Det finns en anteckning på bloggen från 2014 och då har ölen bäst föredatum sista december 2010. Nu är det 2013 år årgång som gäller och jag kan bara undra varför jag inte köpte en handfull i våras?

En frisk öl fortfarande, åren till trots, med mycket beska kvar. I sprittande kolsyra men ganska tunna smaker. Inte alls så viniös som man hade kunna trott. Mintkaramell i stor mängd, maltigt i eftersmaken och en djupt liggande fruktighet som liksom trycks tillbaka av mintsmaken och den bubbliga kolsyran.

Om den kommer i vår så kommer jag definitiv att köpa på mig 5-10 flaskor för att säkra upp denna underbara tradition. Skål för ljusare tider!

Magnus bloggar om Londonresan

I dagar fyra guidade jag runt en liten men naggande god grupp i London i oktober. Jag letar nu efter intresserade för en resa under våren och sommaren. London känns som ett utarbetat koncept som fungerar väl, både för mig och mina resenärer så även om det gnager i mig med ett så tydligt och fokuserat huvudstadsperspektiv på mina resor så kommer jag fortsätta. Jo, jag skulle gärna pröva att sätta några andra alternativ i verket. En resa ut på landet, på Irland eller varför inte in i Wales men jag har inte hittat någon bra lösning på transporter i liten skala utan att ekonomin drar iväg. Vänder man på det problematiken så bortsätt från att det kan vara mycket svårt att få resenärer till en hel buss så är det svårt att hitta spännande bryggerier som klarar av att ta emot en hel buss ölentusiaster på ett bra sätt.

Jag har givetvis tänkt att jag ska blogga om den senaste resan men det har funnits mycket att göra och skriva om och dessutom fanns Magnus Bark med på resan och han har gjort en synnerligen grundlig beskrivning av resan. Jag tänkte låna hans beskrivningar lite fräckt med några få kommentarer från min egna synvinkel

Pre-trip brewery visit
http://www.ofiltrerat.se/2017/10/londonresan-i-one-mile-end-och.html
Jag har nog inte mycket till kommentar här, Kan bara hålla med Magnus att det är kul att dessa två småskaliga, hantverksbryggerier, med varsin del i den nya våg av bryggerier som flödar över London, England, UK och världen i stort. Det stabila Redemption och det experimentella One Mile End. Jag kommer återkomma till båda bryggerierna på min blogg.

Camden Town Brewery
http://www.ofiltrerat.se/2017/10/londonresan-ii-camden-town-och-diverse.html
Det är några resor sedan jag hade Camden med som ett av bryggerierna vi besökt men detta var ett bra besök och trevligt att se hur Camden arbetar. Jag har inga siffror men av de guider som har visat mig runt där så har alla utom en varit amerikaner och alla utom en har varit kvinnor. Även denna gång en amerikansk kvinna som emigrerat över till UK. Jag vet inte om det är slump eller en sann bild av deras beerguides. Påläst, kunnig, välregiserad och förberedd på ”svåra” frågor och kunnig om produktionen. Sedan står jag fast vid att Camdens öl är välbrygda, välsmakande men absolut inte utmanande. Väl värda ett besök om ni är i området, själv är jag sugen på att besöka Enfieldbryggeriet.

Fuller’s
http://www.ofiltrerat.se/2017/10/londonresan-iii-fullers.html
Spännande med Fuller’s, det är alltid trevligt där. Riktigt trevlig tur och enda bryggeriet som brukar ha en rundtur värd namnet vad det gäller antalet steg man tar för att gå runt. Den här gången hade vi det ännu bättre än vanligt eftersom vi hade Will Theakston, European salesmanager som guide. Kan inte lova denna lyx varje gång.

Moncada och en av mina favoritpubar
http://www.ofiltrerat.se/2017/10/londonresan-iv-pubar-och-moncada-brewery.html
Black Lion är fantastisk pub enligt mig. Bra (inte mer men bra) ölutbud, vällagad mat och så Skittle Alleybanan. Att sedan komma ”hem” till Julio Moncada är alltid trevligt för mig. I ärlighetens namn, Moncada har inte Londons bästa öl, bra öl absolut det har de men inte den bästa. Jag älskar deras stout, köpte två flaskor med mig hem senast. Anledningen att de så ofta finns med är att det alltid är bra bryggeribesök. Alltid bryggare som pratar, alltid ärliga svar, alltid en trevlig stund. Sedan får framtiden utvisa om investeringen kan ros ihamn men jag tror det. Julio har baxat sitt bryggeri från baksidan av sin och fruns delikatessbutik till vad det är idag. Han har dessutom alltid utvecklat sina öl, sin produktion i takt med öldrickarnas ändrade preferenser vilket jag tror är en viktig nyckel till framgång.

Beer Mile
http://www.ofiltrerat.se/2017/10/londonresan-v-beer-mile-etc.html
Spännande att läsa Magnus uppfattning, jag tycker att bryggerierna ligger väldigt tätt, och att de många. Att Magnus fick uppfattningen att jag inte visste om Anspatch & Hobdays tror jag kunde bero på att jag envisades med att säga fel och kalla dem för Hobsons men visst har jag varit där innan. (Hade detta varit facebook hade jag taggat Cuba och Jacob här men om ni läser kan ni väl ge er version om hur man snyltar haldrucken öl och missar fotbollsmatcher). Här var kanske den dagen då vi spretade mest i våra omdömen om ölen. Vattnig/fyllig, trevligt/tråkigt. Sådant som förgyller en vandring en lördagsmorgon

Crate och Howling
http://www.ofiltrerat.se/2017/11/londonresan-vi-crate-och-howling-hops.html
Att vi hamnade hos Crate hade sina orsaker, jag har aldrig använt mig av deras rundturer men när den planerade turen stäldes in med bara åtta dagar kvar till avresa så blev det denna chansning. Jag tycker Magnus är rätt positiv i sin beskrivning och jag kommer nog att gå en rundtur till på egen hand där innan jag tar en hel grupp dit igen. Crate som ställe däremot tycker jag om. Det ligger riktigt trevligt bredvid Lee River och pizzorna är i mästarklass. Välj stouten om ni är där, återigen de mindre bra bryggeriernas bäste vän.

Pubrundan!
http://www.ofiltrerat.se/2017/11/londonredan-vii-pub-crawl.html
Det är svårt att säga vad som är en resas höjdpunkt men återigen så verkar det som om Nags Head charmar flera än bara mig. Jag är dock lite oroad, de hade ingen Broadside på pump denna gången. Det har inte hänt innan men Kevin, pubens Landlord, hintade detta redan i mars. Den säljer sämre och sämre sade han men vintertid kommer den igen. Kan ha varit att vi var för tidiga på året.

 

Några kompletterande inlägg
http://www.ofiltrerat.se/2017/11/londonresan-viii-korv-och-ol.html
http://www.ofiltrerat.se/2017/11/londonredan-ix-fullers-friends.html
http://www.ofiltrerat.se/2017/11/londonresan-x-ol-fran-moncada.html
http://www.ofiltrerat.se/2017/11/londonresan-xi-one-mile-end-igen.html
http://www.ofiltrerat.se/2017/11/londonresan-xii-sackihopknytning.html
Fuller’s & Friends kommer jag skriva om här på bloggen mera, jag har startat med den första ölen. Moncada har jag redan uttryckt vad jag gillar deras öl och orven var jag inte med och åt av. Kan bara konstatera att korv är fantastiskt gott. One Mile End hoppas jag få lite kompletterande svar på frågor från så kommer ett inlägg snart och säcken behöver jag inte knyta ihop. Jag hoppas hålla den öppen och att det ska fortsätta att hoppa kaniner ur den under många kommande resor till London

Fredag, denna fantastiska uppfinning! Vad fick ni med i eran varukorg?

Då var det fredag igen. Denna helt otroliga uppfinning som inleder helgen. Hur skulle veckan se ut utan just fredagen. Ingen helg? Skulle helgen börja direkt på lördagsmorgonen? Nu har jag ju två jobb som båda två innebär arbete just på helgen och inte sällan då på själva vilodagen men ändå. Helg är alltid helg.

Just denna fredagen var det åter igen släpp av lite tillfälliga sorter och återigen fanns det flera brittiska med. Tyvärr var jag för sen för whiskeyn från Teelings. Den har legat och mognat på ekfat som tidigare hade innehållit Kith and Kin. Grämer mig rejält där. På ölfronten blev det fullträff där emot. Alla tre fick jag tag på.
Brewdog Nine To Five Wizard är alltså knappast någon öl för mig, namnledes alltså. Jag har allt annat än ett nio till femjobb. En humlestinn veteöl? Kanske, kanske inte. Jag har köpt hem den så jag får pröva. 7,5% ligger den på så namnet kanske inte ger mig rätta associationerna.

Sedan har vi en nya vända med Innis&Gunns specialöl ”skapade” av oss Sverigevänner. Oss och oss, ni som läser regelbundet vet att jag sällan hyller dessa skottar heller. Hur som vanilj, sötma och så lite chili på slutet. Inte min grej gissar jag. Köpte faktiskt bara en flaska. Stort grattis till Mika Jeppsson och hans resa över för att träffa Dougal Sharp. ( Innis & Gunn Mika´s Choice Limited Edition)

Sist ut har vi Thornbridge Days of Creation som är den ölen jag har störst förväntningar på. Ska bli spännande att se vad Thornbridge har stoppa ner i sin 375 ml flaska. Syrligt och välbalanserat hoppas jag.
Utöver dessa slankt det även med en Oatmeal Yeti och en Gouden Carolus Cuvee van de Keizer Whisky Infused. Varianter av fantastiska öl. Undrar vad som är bäst, originalet eller varianten.