Morgondagens släpp

Jag kommer inte ihåg själv när jag beställde en öl senast. Till Falköping måste man allt som oftast använda denna fantastiska funktion hos Systembolaget. Tänk att man styckvis, helt utan extrakostnad, kan få beställa öl till Falköping.

Jag har inte ens försökt hålla reda på vilka öl som har släppts, kan givetvis skylla på Corona men det finns nog andra bakomliggande orsaker men det är ingen mening med att älta det som inte ältas bör. Lite sörjer jag att mitt register med släppta öl sedan 2015.
Hur som haver, imorgon kommer Northern Monk, Black Friday. En söt porter enligt Systembolaget som ska lukta kavring, rostade toner och hallon. Hallon är gott till stout/porter. Vad Systemboalget inte avslöjar är att det är frågan om en Patronöl. Patrons Project är en slags ölprenumerations, medlemsgrej så man kan fundera över varför den hamnar på Bolagets hyllor, var den så mycket mindre god att de inte fick den såld eller var den så god att de bryggde den igen?
Imorgon ska jag beställa den….

I tider som detta gäller det att hålla huöret upp och avstånd till alla andra. Försök att gå till Systembolaget på udda tider, ni som kan.

Blues Runs the game, Northern Munk

Jag hittade detta blogginlägg nedkluddrat på ett papper, undrar var jag skrev det? Eftersom jag inte hade dator tillgänglig, kanske satt jag ute i trädgården? Dateringen säger 7 september.

Blues Run The Game, Northern Monk, Burk, Karlströms Malt
En öl som jag funderar på, varför kom denna in på Systembolaget? En tillfällig lansering av Timothy Taylor’s Landlord hade glatt fler, skulle jag tro.

Blåbärsöl? Kan det vara något? Vet ingen blåbärsöl där jag tycker att blåbären gör ett riktigt bra inhop oc med någon större kraft påverkar arom eller smak. Färg bidrar de dock med. Det är faktiskt ett av de svåraste bären vi har i Sverige att göra saft på av just den enkla anledningen att man inte så lätt lockar ur bäret smak eller arom.

Mörkröd, lilablå , blåbärsfärgad vätska. Humlig doft som drar åt det vegitativa hållet. Lite röda bär och humle i aromen. Frisk smak med lätt sötma och diskret syra. Ganska behaglig. Vanilj, blåbär och laktos. Fast det funkar inte fullt ut, spretigt, bären åt ena hållet och humlen i en annan riktning. Inte omöjlig att dricka, absolut inte med pulled pork i pitabröd. Vitlöksdressing, mycket tomater och lite av sommarens sista sallad från grannens land.

Tre brittiska öl att börja kvällen med

Ikväll hade vi en så där fantastisk ölkväll med Gröna Husets Ölsällskap. En kväll fylld med allt för mycket humlig öl men som tack vare sällskapet blir hur bra som helst. Temat för kvällen var öl hembeställd via ett danskt företag som jag just nu inte kommer på namnet. Inledningen var synnerligen amerikanskt fast bara i smaken för det var två engelska bryggerier och ett irländskt som vi bjöds på.

IMG_20190330_162500.jpgTre bryggerier med hög hipp-faktor. Båda brittiska ligger på top-15 bland engelska bryggerier enligt Untapped medan Whiplash toppar den irländska listan. Enligt Untapped fick vi tre Pale Ale – American style men jag hade lätt kunnat kalla alla tre för NEIPA.

Disiga, fruktiga i aromen. Den ena lite mer än de andra men alla fruktiga. Persika, citrus, mango, passionsfrukt, apelsin.
Smaken ligger i samma härad, gärna med en vegitativ touch. Inte överdrivet beska men klart markerad. Eftersmkaen kan hänga kvar men inte alltid.
Så där jag, nu har jag beskrivit alla moderna Ipor, vad det än står på burken Pale Ale, Session IPA, Session Pale Ale. Det senare har jag ingen aning om vad det är. Låter det lite tråkigt? Ta det inte så, absolut inte om ni gillar sådan här öl. Klart att det finns skillnader mellan dem men inga enorma. Jag tänker på uttrycket Brown Boring Bitters. Bitters är också lika varandra, det är ju så vi delar in ölen, i olika fack för de öl som liknar varandra. Skillnaden är bara vad jag tycker om det enskilda facket.

Northern Monk/Wylam – I like to Moob It Moob It

Northern Monk, Moob it, Slam Dank, Karlströms Malt
Vilken öl kommer komma i topp

Northern Monk, Slam Dank, Moob it, Karlströms Malt
Ska bli roligt att ta reda på. Riktigt roligt med två öl från samma bryggeri så snart efter varandra

Jag och Northern Monk har inte alls samma uppfattning om vad en DubbelIPA är. Kul! Vore ju ganska meningslöst om alla tycker samma.

Upplever det som att jag dricker en New England IPA fast det är mycket trevligare att titta på den här ölen. Där emot undrar jag vilka som gillar att lukta på kattpiss. Alla som gör det räcker upp handen! Måste krypa till korset och erkänna att det inte stör mig längre, inte när jag vet att jag får en syrlig, spontanjäst, geuze i glaset. Fast nu gäller det en ale, en maltig dryck som ska leverera något helt annat. DIPA eller NEIPA spelar ju givetvis ingen roll utan den stora frågan är om det är en god öl. Min åsikt är att kattpiss hör hemma hos spontanjästa öl och när det gäller fina, aromhumliga öl så vill jag att det ska vara frukt, blommighet, sommaräng. Det ska vara friskt och lätt, inte tungt och brötigt Moob It har dessa kvaliteter men de ligger i bakgrunden och kommer inte riktigt fram.

Sedan kan man konstatera att det finns stora kvaliter i den här ölen. Annars hade jag inte kunnat tänka mig att sänkt hela burken. Tänka skriver jag för 8,8% är överdrivet hög tycker jag för en öl som ska ha hinkabilitet.

Det här var en öl med mjuk beska, intensiv men lätt fruktigthet. Jag upplever ölen relativt söt med tanke på att den inte känns maltig. Sötma och maltighet kopplar jag normalt ihop men här överraskar den. Det absolut mest framträdande draget är givetvis fruktighet. Aprikos, persika.

Låg kolsyra vilket jag normalt gillar men här hade det blivit bättre med mera, det är jag övertygad om. Medium kropp och lite mera beska i eftersmaken men absolut inte mycket. 20 IBU enligt burken. Lite mera drag mot grapefrukt och mango sent i klunken.

Not my cup of thé heter det som känt. Vore roligt att prova den ihop med någon som gillar den här typen av öl mer än jag. Har större förhoppningar på Slam Dank, får se till att prova den snart.

Å, det glömde jag ju nästan. Det är en samarbetsbryggning. Wylam Brewery är det som har hjälpt till att hälla i humlen.

Hop City – dags för att ta diskölen seriöst

Första gången jag testade den här ölen gjorde jag det medan jag diskade. På sitt sätt ett synnerligen lämpligt tillfälle. Den har definitivt vissa likheter med diskvatten, rent utsendemässigt alltså. Bara mycket gulare och med mindre bubblor i skummet. Detta var min första Northern Monk-öl, ett av bryggerierna jag satte upp på listan att hålla utkik efter. Eftersom Hop City är ett samarbetsprojekt ihop med Cloudwater så kan jag säga att jag får två i en öl här. Cloudwater är Manchesterbryggarna som rörde upp lite känslor tidigare i år när de meddelade att de inte skulle göra cask-beer eftersom det var så pass dålig marginal på dessa. Om jag har förstått rätt så var det så ölen startade men att den nu är i munkarnas regi enbart.

Gulaktig färg, klart disig alltså. Otrevligt disig om du frågar mig men det finns ju bra saker med det disiga. Aprikos, sirapslimpa, apelsin, lätt ton av tall är aromer som blandas med en karamellmaltighet.

Rätt mycket sötma i den, inte alls tokbesk utan bara massor av underbara humletoner i aromen. Mera citrussyra i smaken men en kraftig maltstomme som bär upp hela ölen. Lite oljig munkänsla trots den höga kolsyran. En krämighet sprider sig i munnen medan man virvlar runt den för att leta mera smaker. Melon och annas tycker jag hitta efter ett tag men sedan vandrar det tillbaka mot aprikos och apelsin. Kort eftersmak

En mycket trevlig upplevelse. Jag är glad nu över att det blev fel vid leveransen så det kom tre istället för två burkar. Ska spara den sista till ett välförtjänt tillfälle.

Hop City, Northern Monk, Cloudwater, Karlströms Malt
Disköl kallade jag den bara för att jag drack den medan jag diskade, första gången jag prövade den. Har ytterligare en burk i källaren.

Alltså, hur mycket öl dricker den här killen?

Gräsklipparöl är ett välkänt begrepp för de flesta öldrickare. Ni vet en sådan där välkyld, ljus, BILLIG öl som man svalkar sig med. Jag tror nog att man kan ha något annat än lager i tankarna, i alla fall om man är bitt men generellt sätt så pratar vi lageröl. För de är billigast hos oss.

Om jag nu fick chansen att intervjua någon för att prata öl så torde Stuart Grindle vara ett alternativ, i alla fall om han tar sig en öl efter väl förrättat värv. Han klipper nämligen sin gräsmatta upp till två gånger per dag, tre dagar i veckan när det växer som mest. Fast det ger resultat. Han kan numera titulera sig som ägare till årets gräsmatta i England. (Läs artikeln här) Hur det är med öldrickandet vet jag faktiskt inte fast om man tänker till så sex öl i veckan är kanske inte så mycket, karl kanske nöjer sig med sina gräsklipparöl menar jag.

Humm, jag har inte klippt varken gräset eller banden idag men jag har diskat och medan jag diskade drack jag en disköl. Jag har en burk till så jag återkommer med en utförligare analys av den. Jag var lite nervös för att öppna den om jag ska vara ärlig. Jag har sett en hel del negativt om den, unken, utan kolsyra, allmänt trött fast det verkar inte gälla alla burkar eller om det är så enkelt att det inte gäller allas gommar. En trevlig öl som jag gissar smiter in i gruppen NEIPA men utan att bli löjligt trögflytande. Hösten är här och den har börjat bra. Northern Monk, nytt bryggeri som får tummen upp.

Vad roligt, mera öl på ingående!!!!

Jag har inte smakat av det som jag har i källaren och idag är det dags att beställa mera öl. Det är ett Småsläpp på bolaget som är i antågande. Vad är väl ett småsläpp på Systembolaget?

– det kan vara dötrist och långtråkig och alldeles… alldeles underbart!

Precis så är det nu med ett favoritbryggeri, ett spännande bryggeri som jag inte har smakat innan samt en variant på en öl som jag tyckte lite mindre bra om när den kom 2016.

Sleeping Lemons från Wild Beer Co var en öl som jag hade stora förväntningar på men som inte alls levde upp till det. Nu kommer ölen i en exportvariant på 6%. Den förra var en betydligt lättare variant på bara 3,6%. Det ska bli väldigt intressant. Jag har kollat lite på Ratebeer och saltigheten verkar vara kvar. Jag tyckte att det blev väl mycket salt i den förra varianten får se vad jag upplever denna gången.

Stora förhoppningar har jag på skäggalningarna från västra London. Weird Beard har klämt ur sig en 9% SvartIPA vilket i sig inte är någon favoritstil från min sida fast å andra sidan har jag varit väldigt nöjd med mycket av det mörka som kommit ut från Weird Beard.

Sist ut bland de brittiska nyheterna är Northern Monk, grabbarna från Yorkshire som hade tänkt sig att bli dalarnas motsvarighet till Mikkeller men eftersom kön till stora, välkända kontraktsbryggare var lång och man tyckte själva att man hade för lite kontroll på själva processen. Nu sitter de där med ett eget bryggeri. Väldigt spännande att få pröva. Sedan undrar jag redan nu om Hop City IPA verkligen kommer vara något för mig.

Nu gäller det bara att vara på hugget klockan 10:00.

Northern Monk Hop City IPA (44 cl) 35,90 kr 12000 st
Weird Beard Something Something Darkside (33 cl) 39,90 kr  3000 st
Wild Beer Sleeping Lemons (33 cl) 34 kr 8100 st