Rätt glas är viktigt

Jag ser hur lurendrejeriaktig min bild är i det förra inlägget. Bilden med äpplet och ölglaset som är fyllt med en för läsaren svåridentifierad dryck. Det står Fuller’s på glaset så om man plockar bilden ur sitt sammanhang så skulle man definitivt tänka Fuller’s om ölen, kanske dra till med Honey Dew eller Fuller’s Frontier.
Nu finns det ett sammanhang men även då är glaset viktigt. Ibland skulle jag vilja säga. Rätt glas förhöjer inte smaken alls, det är ju formen på glaset. Med rätt glas menar jag alltså ett glas med loggen från bryggeriet på. Ett öl med klassiskt format pintglas med sina raka kanter får ingen annan smak om det står Fuller’s, Morland eller Young’s på glaset men det blir annan känsla. Ett bra kupglas, typ det som Linköping Beer Expo använde sig av något av åren jag var där är ett bra allroundglas i min samling. Behagligt att hålla i, neutralt vad det gäller loggan och det lyfter fram aromerna i ölen. Men ibland, som med Old Speckled Hen, så finns det andra orsaker till att jag rotar fram ”rätt” glas. Old Speckled Hen var en favorit förr men jag slutade köpa den för jag tyckte att smakerna blev mindre och mindre i den. Sedan försvann den från bolagets hylla i Falköping, kanske helt, jag har inte koll och glaset åkte ner i en flyttkartong ihop med många andra ovärderliga ölglas.

Enligt bolagets hemsida så hade den spräckliga hönan försäljningsstart 8 juli 2019 men om det bara var ny leverantör, ny flaska eller dylikt vet jag inte.

Hur det nu än är så beställde jag hem av den för den finns fortfarande inte på hyllan i Falköping och jag gjorde lite uppstekt potatis och en fuskvariant på Oxford sausage och piffade upp anrättningen med ägg. Valet av korv bygde på faktumet att Morland’s var ett bryggeri i Oxfordshire innan Greene King köpte upp dem. Bara tanken att då dricka min Old Speckled Hen i Fuller’sglas, ett mera neutralt Linköping Beer Expo eller ens i ett fint, ograverat pintglas var otänkbar. Det fick bli det tjocka, lite bastanta Old Speckled Henglaset. Sedan kan vi fortsätta att spekulera om det var glaset, ölen, kombinationen med maten eller minnena från en Oxfordresa för evigheter sedan som gjorde att det smakade så bra. Fyllig, distinkt karamellmaltig och så där lagom jordig i smaken som en bitter kan vara.

Rätt öl i rätt glas vid rätt tillfälle

Föröl

Jag sitter och gör något jag gör alldeles för sällan. Fötterna på puffen, tillbakalutad i fåtöljen framför kamminen i källaren dricker jag whisky. Dels något jag inte vet vad det var, sedan en skvätt Bowmore 12y och nu en singel cask Highland Park 13y Sherry Cask. Så bra det känns. Det som bland annat hindrar mig att skriva så mycket är min utbildning til slöjdlärare men detta medför vissa trevliga måste också. Runt nyår t.ex. var jag tvungen att dricka en Duvel. Ett tufft uppdrag men vad gör man inte för slöjdens skull? Jag kommer försöka att skriva regelbundet igen. Jag tänker att jag varje onsdagkväll ska sätta mig nere vid brasan och göra ett inlägg. Ev. kompletterar jag nu och då med något mera. Jag tänkte också att jag skulle hålla recensionerna till ett minimum av flera anledningar. Den största är nog att det finns gott om andra som gör detta lika bra som jag, i sämsta fall, de flesta gör det nog bättre än jag. Jag tänkte istället försöka fokusera på öl och whisky i kombination med mat. Här finns det massor av spännande att utforska. Jag tänkte ta vid där jag slutade med att beskriva en ölmiddag. Jag börjar med förölen.

Föröl

En ölmiddag bör börja med en välkomstöl. Det är alltid trevligt, även om alla gästerna skulle komma samtidigt, att få ett glas i näven och få småprata lite innan middagen. Jag brukar tänka i lite olika banor när jag väljer välkomstöl. Det första och viktigaste är vilka gäster man har. Är det öldrickare, kanske kan man ta ut svängarna lite. Bjuda på öl med mera beska, mera smak, mera tvist. Ev. har man ett tema för kvällen och då kan man hålla detta även om ölen kanske inte passar klockrent som välkomstöl. Vet man lite om sina gästers smak så är det lättare att välja. Jag arbetar normalt med någon av följande öltyper.

– spontanjästa Geuze eller Kriek

– Välhumlade öl som har jäst rent. Ex. IPA eller pilsner med hög beska.

– kryddade öl

Exempelvis bjuder jag väldigt gärna på kriek om det ska bli vin till middagen i övrigt. Ofta får man positiva reaktioner från vindrickare medan öldrickare inte brukar vara lika positiva utan hellre vill ha ”riktig” öl. Kriek blir alltså mitt val om det är en lite mera vanlig middag hemma. Vilken kriek beror mycket på vad jag har i källaren. Det är så sällan jag får chansen att prova kriek att jag inte riktigt har hittat något favorit som höjer sig. Ska det vara en Geuze får det gärna vara Oud Beersel men den är inte särskilt publikfriande.

Väl humlade öl gör sig ytterst bra som aptitretande fördrycker. Jag brukar kyla dem mer än vanligt, ner mot 3-4 grader och även nu hälla upp små mängder i höga glas. Då hinner inte ölen värmas så mycket och man kan ha flera olika varianter att låta folk smaka. Val av sort styrs givetvis av tillgång men av det som ofta finns hemma tycker jag att Red Seal, Oppigårds Spring Ale eller Old Speckled Hen kan fungera bland de överjästa. Vill man ha underjäst så varför inte Hell eller kanske den torrare Jever. Mr Sno’ball är en tillfällig favorit.

Kryddade öl är något som jag helst använder innan jul och under juletiden. Jag vet inte riktigt varför men det känns helt fel med kryddade öl efter nyår, lite off season helt enkelt.

Vad serverar du?

Varför var jag tvungen att dricka Duvel? Jag behövde kapsylen och etiketen. Vi skulle kopiera något föremål i svarven och föremålet skulle finnas i hemmet. Mitt val föll på en Duvelflaska. Om någon nu tycker att den är snygg så får man gärna byta till sig den. Är ni flera som vill byta till er så blir det budgivning, hör jag någon som bjuder två flaskor Duvel :)