Portertorsdag utan brittisk porter/stout

Sitter här och njuter en egenbrygd stout ikväll. Tänkte dra lite på karamellerna från de brittiska öarna. Det kommer många torsdagar framöver.

Systembolaget har sedan en tid tillbaka förfinat sin indelning av öl som tidigare var synnerligen grov. Porter och Stout har numera tre stycken underkategorier, Torr porter och stout, söt porter och stout samt Imperial porter och stout. Som jag har förstått så anmäler producenten/distributören själv vilken kategori som ölen hör till. Ett bra initiativ tycker jag som är lovvärt men som ställer vissa frågor också.

Både Young’s Double Chocolate och BrewDog Jet Black Heart var söt, lite chokladiga och fyllda med vaniljtoner. Inte helt identiska men rejält lika varandra. Young’s Double Chocolate räknas som en torr stout medan Black Heart är en söt dito, varför?

Jet Black Heart, BrewDog, Karlströms MaltDet hade ju varit väldigt vackert om jag hade ett svar men det har jag absolut inte. Min gissning är att Young’s, som låg i fasta sortimentet när den finare indelningen infördes, lite slentrianmässigt hamnade i den kategorin. Totalt sett 21 sorter i ordinarie sortimentet. 14 av dessa är torr porter och stout, sex stycken är imperials och så ett

st_peters_cream_stout_detal

ensamt svart hjärta som söt stout/porter. Kan det vara så att torr stout säljer bättre än söt porter/stout precis som det är en klar nackdel att klassas som en mörk lager rent försäljningsmässigt.

 

 

 

Eller så är det så att mina smaklökar inte duger till att avgöra söt eller torr? Young’s Double Chocolate ligger på en två i smakklockan sötma medan Jet Black Heart har en 3a. Så, uppenbarligen missade jag en grav sötmaavvikelse.

Jag kontrar med att utse båda två som vinnare i den choklad och vaniljetyngda klassen. Young’s Double Chocolate kan sägas få upprättelse då jag konsekvent har undvikit den de senaste 5-6 åren men den stog sig väl mot BrewDogs söta skapelse. Hur bra var de jämfört med London Porter, St Peter’s eller varför inte kvällens vinnare, Draugen? Omöjligt att säga, en helt annan typ av öl men jag ser många flera dryckestillfällen för både imperial och icke-imperial porter/stout-öl.

Porterprovningen – bortförklaringarna

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018, Karlströms MaltJag måste gvetvis redogöra för den roliga porter/stoutprovningen som vi genomförde Skärtorsdagen. Man skulle kunna skriva fantastisk men någon stans på vägen tappar den en liten, liten pinne i bedömningen och blir bara en rolig provning. Det handlar inte om sällskapet för det var i toppklass men däremot så hade vi inte de riktigt bra ölen. Framförallt tre av dem var lite mindre bra i mitt tycke den kvällen.

Vi börjar med det lekfulla tävlingsmomentet, vem prickade flest rätt. Jag visste namnet på alla nio ölen men alltså inte ordningen medan mina deltagare inte fick veta namnet på de två jokrarna förrän efter att alla ölen hade provats. När vi började samla ihop oss efter att ha smakat alla så hade jag ordningen klar för mig, kände mig väldigt nöjd, hade nyttjat mina minnesbilder från de olika ölen. Speciellt så gällde detta de två jokrarna, kände att jag hade haft stor hjälp där. Ja, ja, så gick det precis som jag förtjänade. Tre rätt och långt ifrån Mattias och hans fem rätt. Här nedan har ni mina bortförklaringar. Som upphällare assisterade min fru och hon visste inte vilka öl som var jokrar eller inte.

De två jokrarna och kvällens avslutning, Karlströms Malt.jpg
De två jokrarna och en av ölen vi avslutade kvällen med

1 – Guinness Draught, platt, liten kropp, Guinnesskum, svag rostad karaktär (Ingen tvekan, fanns bara ett alternativ)

2 – Guinness Extra Stout, lite mera kropp och mera rostade toner. Den ölen som liknade 1an mest (Viss tvekan, men inte mer än ett uns)

3 – St Peter’s Cream Stout, Godare än de andra två, den har kropp och lite karaktär. Speciellt i jämförelse med de andra. (Jag gissade på Stoodley. Jag minns den som lite godare och inte så intetsägande som Guinness så den här passade perfekt. St. Peter’s hade jag ju passat in på öl nummer 7. Tänk att jag inte plockade den, känner mig lite besviken och lovar mig att dricka den lite nu och då)

4 – Jet Black Heart Båda den och 6an är söta och vaniljiga, kommer ihåg att Young’s hade på tok för mycket chokladsmak men den här har mest vanlij och sötma, inte så mycket choklad (Om det inte är BrewDog så är detta Young’s reso nerade jag och valde fel, två väldigt lika öl, mer lika än jag trodde)

5 – London Porter, fudge, mjuk, lite platt i jämförelse med de andra kraftigare men god (ingen tvekan, skönt med den efter fadäsen med St Peter’s)

6 – Young’s, Lite, lite mera choklad. (Se 4an, givetvis blev det fel även här)

7 – Draugen, Siren/Dugges, detta är kvällens klart godaste öl. Fyllig, markerad rostad ton som kompletteras av humlebeska. Hittar en del humle i aromen också. En öl att sitta och dricka hela kvällen (Så god – då är det nog St Peter’s, sicken dumt resonemang, humlen borde leda mig rätt här men ack nej, sitta och dricka hela kvällen? Knappast 11,5% vilket också förklarar mycket av den fina kroppen. Lite skamhatten på när man är så säker som jag var här och har så fel)

8 – Innis&Gunn Otrevlig arom, stickig gummiton med okej smak, jag minns det som att Draugen var lite otrevlig o aromen. (Här spelar alltså minnesbilden mig sprattet. Kommer ihåg att jag vaskade lite av Draugen senast, inbillar mig att gummitonen kan vara rökigheten som omvandlat/oxiderats men med facit i hand så hittar jag de tydliga bourbontonerna från ekfatet)

9 – Stoodley Stout, Det här både luktar och smakar lite illa, tunn kropp och viss ekfatskänsla får mig att passa in den som Inni&Gunn men det är bara en känsla av ekfat som får mig att välja den. Känner egentligen inte alls igen ölen vilket i sig borde ha fått mig att tänka Stoodley Stout. Kanske var det något fel med just den här flaskan. Orkar jag med att köpa en flaska till och prova? Vi får se, borde ju göra det.

Summering: Blindprovning, halv eller hel, är det enda sättet att försöka prova en öl objektivt. Nu när jag funderar lite till så ändrar jag till fantastisk provning. Samtalet, det är den hemliga ingrediensen som lyfter en bra kväll.

Torsdag – min mest ambitiösa torsdagsporter hittills

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018, Karlströms Malt
De sju sorterna som ska provas

På Systembolaget finns det idag sju stycken stout/porter i det ordinarie sortimentet som kommer från de brittiska öarna. Plain Porter från Porterhouse föll bort nu senast vilket jag knappt har uppmärksammat förrän jag planerade inför denna provning. Tanken med kvällens provning är alltså att prova igenom det brittiska porter/stoutsortimentet. Håller det klassen? Vi provar dessa sju öl och sedan slänger jag in två jokrar och vi har en tionde öl att runda av med. Visst låter det kul? Jag lovar att återkomma med utfallet. Det svåra är nu vad utfallet ska svara på. Det spretar ju lite bland dessa öl så de är svåra att jämföra utifrån utgångspunkten ”Vilken är godast?”

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018,i alkoholstyrkeordning, Karlströms Malt
Sorterade i alkoholhaltsordning. En svår avvägning med halvblinda provningar är just hur kraftiga ölen är. Kan bli väldigt dålig ordning ibland.

Halvblint provat alltså förutom jokrarna som är i det närmaste helblint för de övriga tre deltagarna. Jag kallar nämligen in en expertpanel med synnerligen erfarna öldrickare. De har druckit flera tusen öl tillsammans, minst. Givetvis skriver jag detta för att sätta lite press på dem. Faktum är dock att det inte krävs någon expert för att uttrycka sin smak. Expertnivå handlar mer om att kunna vara konsekvent och förmågan att dela isär olika aromer och smaker. Roligare att vara flera som provar, att sedan kunna diskutera och utveckla sitt omdöme.

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018,i ordning efter vad jag kommer tycka om dem, Karlströms Malt
Sorterna sorterade i den ordning som jag gissar i förväg att jag kommer rangordna dem. Godast till höger. Hur skulle ni själva rangordna efter smakpreferens? Jag vet att många gillar Young’s betydligt mera än vad jag gör.

Sedan är detta lite trevlighetsprovande så jag har köpt lite olika charkprodukter. Skinka, korv och en ost slinker in. Ost är inte alltid så lätt till lite klenare stouts men jag har en engelsk blåmögelost så den passar in i alla fall.

Så, ha en skön skärtorsdag alla där ute.

De sju varianterna stoutporter i ordninarie sortimentet april 2018,någon slag gruppering, Karlströms Malt
Behövde en fjärde bild så jag ställde dem i någon slags typordning.

Big Drop Milk Stout

Trenden med alkoholfria öl är stark och lär inte mattas av inom den närmaste framtiden. Många vill ha smaker utan att behöva alkoholen och då inte bara för bilkörning, graviditet eller strikt övertygelse utan som ett lite sundare alternativ. Mindre gift i kroppen och mindre med kolhydrater. Det sista tror jag inte stämmer, jag tror nämligen inte att det är så mycket mindre med kolhydrater utan mindre med kalorier men kanske beror det på vilken metod man har använt sig av vid framställningen.

Big Drops Milk Stout är alltså en av två nya alkohofria öl på Systembolaget. Lite ironiskt faktiskt med situationen som har uppstått. Systembolaget har monopol på att sälja öl med alkoholhalt över 3,5% men i alkoholpolitisk anda så ska de erbjuda alkoholfria alternativ vilket de alltid har gjort. Lättöl och folköl har man inte sålt eftersom man då skulle konkurrera med dagligvaruhandeln. Skillnaden är att de alkoholfria ölen tar numera plats hos ICA, Konsum och alla de andra affärerna så plötsligt har vi en konkurrens. Stout är inte Systembolagets bäst säljande kategori om man uttrycker det milt. Någon enstaka procent bara och frågan är hur den här kommer att tas emot av kunderna och var väljer vi att handla. Som jag har förstått är tanken att den ska dyka upp hos andra än Systembolaget.

Big Drop Stout, Karlströms Malt.JPGVad tyckte jag om stouten nu då. Smakrik men blaskig är det kortfattade betyget. Det luktar gott och det ser fint ut i glaset. Det skummar om ölen med ett cappucinofärgad ton. Rostade toner med lite syrlig touch, aningen doft av aska. Smaken är liknande men med lite karamell och kaffetoner. Lite kropp som sagt, hög kolsyra. Eftersmaken är torr och rostad.

Inte dåligt alls och om jag ska köra bil så hellre denna än en Pripps Blå lättöl eller en Falcon Bayersk. Är det låg alkoholhalt jag är ute efter så dricker jag hellre Carnegie 3,5% fast då kan jag ju inte köra bil.

Torsdagsporter – Mocha-chocolata Ya Ya från Electric Bear Brewing Co

Mochachocolata Ya Ya, Electric Bear, Karlströms MaltÄnnu en torsdag, årets 45:e antar jag då det är vecka 45. Undrar om det kan vara typ min 40:e torsdagsporter. Idag utan bok och istället har jag tittat på första halvlek mellan La Rochelle och Ulster i europeiska cupen i rugby. Fransmänen leder med 13-10 i halvlek.

Dagens Coffe Caramel Milk Stout har jag gått och glatt mig åt sedan i fredags då jag bestämde att det skulle bli denna just idag. Det var ett gott och sötsliskigt val. Milk Stout står det och Milk Stout är det. Somersetbryggarna har sannerligen inte snålat på mjölksockret. Vanilja, kaffe, maltighet men inte alls mycket fruktighet och bara en antydan till humle i aromen. Mera beska i smaken vilket tar över sötman på ett skönt vis. Kanske bubblig öl, småkittlar på tungan. Betydligt enklare smak än den komplexa aromen. Beska först, sedan kommer mjölksockersötman och avslutningsvis dyker det upp vanilj som klingar bort i eftersmaken.

Trevlig öl, smakar bra om än lite lätt kemisk. Inte så det stör enormt men jag funderar lite på hur de har fått till vaniljsmaken. God nog för att jag ska sätta upp Electric Bear på listan över bryggerier som jag borde söka lite mera efter.

När förkylningen släpper – en milkstout för att stärka kroppen

Nopp, jag tror inte ett ögonblick på att det skulle vara nyttigt och absolut inte nödvändigt med en milkstout. Det sägs att man ick Carnegie Porter på recept förr, på apoteket mot allsköns sjukdomar. Magkramp, hosta och inte vet jag. Jag bara drog till lite. Googla runt så hittar ni nog tillförlitliga källor. Själv tänker jag avnjuta min svarta dryck mer som en bekräftelse på att den jobbiga förkylningen redan efter en knapp vecka har gett med sig så pass att jag vill dricka öl igen.

Jet Black Heart, BrewDog, Karlströms MaltJag prövar ytterligare en Sweet Stout från BrewDog. Det är Occultist och nu då Jet Black Heart som är ölen och det är Ratebeers definition som lägger ihop dessa två öl i samma kategori. Jag vet inte om någon av dessa har mjölksocker i sig men jag tror nog det när man smakar på dem. Occultisten (och här) var tillfälligt släpp tidigare i år medan Jet Black Heart finns i fasta sortimentet sedan 1 september, t.o.m. på hyllan i Falköping så det är bred distribution på den.

Nattsvart i färgen, svagt skum som är cappuccinofärgat. Ser ut att vara en svart öl, vilken som helst. Inte någon riktigt tung imperial stout för det är låg viskositet på drycken. Det ser man när man skvimpar runt för att förbereda sig för sniffandet.

Vanilj, cacao, lite röda vinbär i aromen. Kanske aningen av humle eller hittar jag den bara för att det är BrewDog? Maltigt och rostat. Lite kaffe och lite mjölkchoklad. Ren och enkel arombild.

Lätta smaker först men sedan kommer det mera rostad beska. Den har verkligen en lätt kropp men ändå så tar den plats långt bak på tungan och hänger kvar innan eftersmaken sätter in. Den höga kolsyran tar bort det mjuka som havren bygger upp. Ölen känns signifikant mjukare när jag har skakat ur en hel del kolsyra. Smaken är mer åt det torrare hållet än vad aromen pratade om, lättdrucken, frisk och med mjuk eftersmak även fast det är då kraften kommer fram.

Har sina likheter med Occultisten men detta är mycket godare, håller sig inom ramarna och blir inte överdrivet. Får mig även att tänka på Paradoxölen från BrewDog. Detta är en öl som jag gärna kommer dricka whiskey till. Uppslag för ett kommande blogginlägg, ska det vara fruktigt, blommig, rökigt eller sädigt? Eller lite av vart? Jag kan se att jag prövar Connemara, Redbreast och Writers Tears mot denna.

Occultist, återbesök hos den skotska hunden

Jag hade visserligen planerat för att fira en ev. seger för Vargarna mot Griparna med en Abstrakt 21 men hela matchen kändes lite avslagen så det kändes bäst med milkstouten även fast vi vann.

Semi - Skimmed Occultist, BrewDog, Karlströms Malt
Bilden är sedan tidigare i år. Rätt nöjd med den själv.

Jag laddade för en söt upplevelse med lite moderata smaker för det var vad minnet sade. Maltigt, sött och trevligt i aromen men inget komplicerat eller ansträngt. En mjuk vardagsöl är vad jag hittar i glaset även denna gången. En mjölkchokladbomb som den här gången känns mycket mera öl och mindre O’boy vilket är positivt. Vill jag ha O’Boy så blandar jag själv ut pulvret i glaset och hoppar över att köpa den på burk. Vardagsöl och okomplicerad samt en chock över att den är 8%, precis samma känsla som senast jag drack den. Den passar kanonbra att dricka medan jag skriver morgondagens inlägg om BrewDog och den räcker faktiskt så långt att jag hinner läsa en ölartikel om hypade öl. För 30 kronor burken så kan den glatt få slinka med någon mera gång om jag ska sitta hemma i fåtöljen i biblioteket och läsa lite.

Semi – Skimmed Occultist, sötdricka från BrewDog

När jag packade för att åka till Far så gällde det att välja öl till portertorsdag. Frågan var då om jag skulle chansa med en Buxtonöl? Det har varit mycket surr om mindre bra glassöl, burkmajs, papp och unkna aromer. Det är givetvis inget bra läge och jag ville inte släpa hit öl som jag sedan eventuellt skulle vilja lämna tillbaka till Systembolaget. Fast senaste inköpet innehöll ju en Semi – Skimmed Occultist från BrewDog så det fanns ju lämpliga porter/stoutöl att ta med. Enligt vad jag har läst så är det ett småsläpp från BrewDog, undrar hur många tusentals litrar det är då? Det finns säkerligen många som gillar motivet på burken men jag gömde gärna burken lite i gräset när jag fotade den tidigare idag.

Semi - Skimmed Occultist, BrewDog, Karlströms MaltMörkt, brun färg som drar mot svart utan att nå dit. Stort mysigt mysigt skum. Choklad och vanilj i aromen. Lite rostade toner och lite karamell. Mycket angenäm arom men det känns inte riktigt så komplex som man kan hoppas på när man har med en 8% öl att göra. Fast måste allt vara komplext? Kan det inte räcka med att det luktar trivsamt.

Massvis med choklad i smaken, mjölkchoklad! Det är kanske mjölksockret som kickar in. Mjuk kolsyra, rund kropp och riktigt drickvänlig. Lite kantig, framförallt i eftersmaken. Känns nästan jobbig söt fast det är en annorlunda sötma. Jag får för mig att pröva med lite rökt korv till och det känns bra till en början men nja, det funkade inte. Jag valde till slut att inte dricka ur glaset. Den är inte spritig, inte för söt, inte utan karaktär, inget direkt fel på den men det klickar verkligen inte. Den blir lite för mycket. Skål på er borgare och bönder!

Porter, stouts och andra svarta öl från Londonbryggerier

Gårdagens nostalgitripp fick mig att fundera. Vilka stouts/porters/sweerstouts/imperialstouts kommer jag ihåg från Londonbryggerierna? Vilka är bäst? Vilka är minnesvärd? Direkt taget ut minnet alltså, inget tjuvtittande i anteckningar, ratebeer, untapped eller på hemsidor. Det som står inom parentes är mina rättelser som jag senare gjorde i efterhand.

Den första ölen jag kom att tänka på var Beavertowns Smogrocket (Smog Rocket). En rökig porter som inte har många andra kvaliter också. En mycket trevlig öl som jag gärna skulle vilja se mera av. Sedan har vi bivetvis By The Horns som inte bara har sin Lambeth Walk utan även Gift of the Gab. Från Partizan minns jag bara FES (Partizan Stout FES), känns väldigt konstigt att han bara skulle ha gjort en stout (enligt ratebeer finns det massvis och jag kände igen några så här i efterhand). Kanske har jag inte prövat någon mera, det är hans ljusare belgare som jag har fastnat mest för. Fuller’s London Porter är fantastisk och betydligt bättre än deras Black Cab. Imperial Portern är bra men inte helgjuten. Jag tror de kommer skruva lite på den framöver, håll koll på den. Five Points har en Railroad Porter som man lite elakt kan kalla mainstream, mera smak och kraft på Brixtons Windmear (Brixton Windrush Stout är rätt namn). Brew By Number borde ju ha bryggt både en och två varianter men jag kan inte minnas någon av dem. Jag kan inte tänka mig att jag inte gillar den. Grannen The Kernel har en Export Stout som är bra men den klart lysande stjärnan är Imperial Brown Stout (The Kernel Imperial Brown Stout London 1856). Crate Stout och Camden Ink hör till lite av axelryckarölen. Jag tar dem gärna men inget jag söker efter.

Hammertons ostronstout Pentonville är ett kliv upp medan Meantimes Choclate Porter är fantastisk. Deras stout är mera medium. Moncada hade några smaksatta imperialstouts till 17 mars men det var bara den vanliga som var helgjuten. De andra kändes påklistrade. Vilka har jag glömt? Export Stout från Redchurch (hmm, undrar om det var Hoxton Stout eller Old Ford Export Stout), jag kommer ihåg att jag gillade den starkare varianten men det är ju typ 4 år sedan jag drack den. Glömt? Hur kunde jag inte komma att tänka på den direkt? Weird Beards Black Pearl, en underbar 3,8% öl med mängder av smak, massvis karaktär.

Å så mycket härlig öl man har druckit genom åren. Vet ni vad som är det bästa? Det kommer mer fantastiska öl.

Taximacka och Fuller Porter

TGIPT – återtest av Millionaire, Wild Beer

O herre min skapare vad trött jag är. Ska bli skönt att få sova men jag har nog en dryg timmes arbete vid datorn kvar innan jag kommer så långt. En ambivalent dag med många glada nyheter men också förlust i premiären för Vargarna. Lägger liksom ett lager smolk i den berömda bägaren. Som tur är flyter ölen uppe på. Just idag var det inte läge för någon av de två porterliknande dryckerna jag har i källaren (En stor flaska Guinness och en liten BrewDog) som jag inte har skrivit om på bloggen utan istället blev det återbesök på Lower Westcombe Farm och lite miljonärsdricka.

Millionaire, Wild Beer Co, Engelska öl, Milkstout, Karlströms MaltEgentligen hade jag tänkt att pröva den här flaskan till någon efterrätt, en raberberpaj eller en pannacotta beroende på hur vilj jag ville vara. Nu blev det inget av det utan jag sippar på den precis som den är skapad rakt upp och ner.

Utseende: Rödaktig ton, vackert, lite tjockare skumm. Aningen dragning mot cappuccino.
Arom: Sötma, fudge, karamell
Smak: Karamell och mjölksocker, lite rostade toner men dessa dränks i mjölksockret. Fyllig kropp men kanske lite för mycket av socker, fyllighet, mäktighet….
Tyckte nog ett litet snäpp bättre om den senast. Då gnagde det i mig att jag kanske skulle tycka att den var i sötaste laget om man drack den ofta och det är jag övertygad om nu efter att provat den igen. Okej öl, det bästa från Wild Beer hittills men inget wow vilken öl skrik från min sida.