Februarisläppet, aningen sent kan man säga

FebruarisläppetVissa öl kostar mer än andra och då är det bra att vara flera som delar på kostnaden så man kan testa. Att det dessutom är väldigt mycket roligare att prova öl ihop med andra gör inte upplägget sämre. Ska man leta efter någon baksida så är det pysslet att få ihop ett tillfälle att träffas. Vi var denna gången fem stycken som bestämde oss för att träffas och prova utav nyheterna som släpptes 1 februari. Den initiala planen var att testa av det som släpptes i Skövde som är en av de fyrtiotalet butiker som får del av småpartierna. När vi sedan hade sammanfört våra önskelistor så blev det bestämt att vi skulle beställa och då får man vänta lite. Mera väntan blev det på grund av sjukdom och sportlov och nu hade mer än halva månaden gått innan vi kunde samlas men äntligen var det dags.

Uppställningen bestod av Nils Oscar Celbration, Vuur & Vlam, La Binchoise XO, George!, Bourbon County Brand Stout (2012) samt Paradox Isle of Arran. Låt det roliga börja.

Nils Oscar Celebration
Celebration är vackert bärnstensfärgad med medium skum. Tungt maltig, värmande alkohol, fruktig, knäckig arom, lite torkade russin, pumpernickel och vört. Mycket att sniffa på och njuta av.

Mastig och värmande i smaken. Viniös med oväntat lätt kropp med tanke på smak och arom. Lagom beska som många säkerligen skulle kalla medium men som tilltar i eftersmaken och bidrar att rensa upp bland smaklökarna. Jag gav den 8 poäng och tänkte att den säkerligen blir bättre av att vila lite, då läste vi på etiketten att den var buteljerad i maj 2011 så, tja jag vet inte. Den har ju blivit lagrad redan. Det finns bara ett sätt att ta reda på det. Spara och pröva!

Vuur&Vlam
Inte så mycket eld i denna. Snarare lite slött eftersläckningsarbete. Detta var en enkelspårig öl. Jag har läst på nätet om att folk fått öl från två olika bryggbatcher och jag gissar att en från december hade varit bättre. Med så lite maltkropp som denna hade så lever den högt på sin humlefräschör men den hade just vår flaska tappat. 6 poäng med en reservation för att jag tror att det finns betydligt godare Vuur&Vlam där ute.

La Binchoise XO
Detta är en vacker och spännande flaska. Armangacfat hör knappast till vanligheterna för slutlagring heller. Disig, bärnstensfärgad öl stämmer inte med min förväntning på ölen med tanke på flaskans form och design. Jag hade velat haft en blank öl men… Redan i aromen få känner man att det inte är vilken öl som helst. Spännande, lite småkonstig och tunn. Allt på en gång. Smaken är fruktig och bjuder på oväntat mycket körsbär. Sötma och svagt av alkohol vilket inte är förvånande med tanke på de 12,0 volymprocenten. Väldigt tunn kropp, låg beska och inte självskriven som en favorit. Sötman avtar i eftersmaken. Jag ger den försiktiga 6 poäng men har liksom på känna att den inte riktigt kom till sin rätt här och nu. Eftersom det är en stor flaska föreslog jag att vi skulle spara av den och dricka efter de tunga sakerna

George by Mikkeller
Soja!!! Både på gott och ont helt enkelt så är soja det klart dominerande minnet av ölen. Detta som borde ha varit så bra, enligt Ratebeer t.ex. Nåväl så är det inte alltid. Kolsvart, seg vätska som har hög viskositet. Klibbar fast vid glaset. Sniffar på den och känner alkohol, ek, kaffe och så den alsmäktiga sojan som får mig att tänka på grillat. Len, mjuk, tjock munkänsla. Härlig öl att dricka. Smak av kaffe, trä, mörka torkade frukter. Väldigt söt inledningsvis men torrare mot slutet och mera spritig och med lite maltbeska. Åså, javvist lite sälta från sojan. Jag vet inte riktigt hur det gick till men 7 poäng hamnar den på. Detta även fast jag inte är helt nöjd med den. Kanske för att jag vet att andra godsaker väntar.

Cuba ser förvånad ut
Så här förvånad såg Cuba ut tills han kom på att det var fel vinkel på flaskan och att det var därför som det rann utanför.

Bourbon County Brand Stout (2012)
En legendarisk öl redan som jag faktiskt inte har smakat innan. Jag blir helt förvirrad bara jag tittade på Ratebeer efteråt. Jisses vad många varianter det fanns på den ölen. Jag vet knappt vilken det var vi drack.

Kolsvart sak med småbubbligt skum som inte överlever så länge. Stor, viniös, mäktig arom med tydliga bourbon influenser. Choklad, lite småaggresiv med sin läder och tobaksinriktning, vanilj och fruktig alekaraktär. Härlig eftersmak. Ihop med det andra som jag smakade så hamnade den på 8 poäng. Betydligt bättre än Mikkeller trots att jag bara gav en poängs skillnad. Jag har svårt att sätta fingret på vad det var som jag hakade upp mig på men kommer tillslut fram till att det var själva helheten på ölen. Med det utseendet och munkänslan så hade jag velat haft ännu mera att lukta på, mera russin i smaken och mera murrighet. Bra öl men inget underverk, inte denna kvällen.

Paradox Isle of Arran
Här har vi en drickvänlig öl på 15%. Det blir en paradox i sig att tycka att det är en av de bättre egenskaperna hos en så alkoholstark öl, framförallt när jag precis har dragit ned betyget hos en annan öl för att den inte hade tillräckligt med sniffarkaraktär. Det är alltså inte denna ölen heller utan denna ska njutas i klunkar. Doftar gör den visserligen, whisky, vanilj, choklad, spritighet men det är ingen komplexitetsbomb vi har att göra med. Smidig munkänsla, den är lite tunnare än jag kommer ihåg den fast det var flera år sedan och en annan batch. Distinkta smaker av torkad frukt, bröd, rostad malt, choklad. Distinkt, renodlat, drickvänligt och så kommer den lite bittra slutklämmen och städer upp i gommen. Underbart trevlig att dricka. Bra att den kom efter de andra ölen. 9 poäng till BrewDog och deras fingertoppskänsla för ekfatslagring.

Å så tillbaka till La Binchoise, skulle den falla som en sten till marken med sin tunna kropp. Nej, den bärs upp av sin fina fruktighet, den smygande körsbären och den tunna spritigheten bidrar bara till hinkabilitet utan att förstöra. Det känns som en riktigt bra öl att ha på efterfest, ja, inte själv då utan dela den mellan många. Jag höjer den till 8 poäng.

Svarta öl

 

Eventuellt Englands bästa öl

Att Good King Henry Special Reserve anses som Englands bästa öl enligt Ratebeer är odiskutabelt. Givetvis så kan man vara lite skeptisk till dylika omröstningar men helt fel ute är de sällan även om mörka, alkoholstarka öl brukar premieras rejält. Om jag bara kunde så skulle jag vilja prova den helt blint men det är ju svårt eftersom jag vet att jag har den i källaren och det är sällan någon får gå ner och välja öl på måfå. Alternativet är väl då halvblind provning men då vet jag att jag kommer och sitta och gissa massor. Istället körde vi en trekvartsblind provning. Detta skulle gå till så att vi hade tolv potentiella provningsöl. De båda Good King Henry och Good King Henry Special Reserv följdes av Dugges ½Idjit, Nils Oscar Coffe Stout, Fra…. Till…., Guinness Draught, Sigtuna Black October, Gonzo Imperial Porter, Brooklyn Chocolate Stout, Limfjords Porter, Old Rasputin och så min favorit Slottskällan Imperial Stout. (Det är alltid en chansning att ha med favoritöl, tänk om jag sänker den?) Bland dessa öl lottades sex öl fram av snälle Erik som agerade upphällare. Erik gillar Corona! Corona med en limeskiva… Japp, han fick smaka lite på ölen också. Mera om detta senare.

Efter noggrant instruerande satt Erik igång och vi fick våra öl i glasen. Öl #1(Guinness Draught) ett var lätt att känna igen. Redan på ljudet tog vi att det var en Guinness, ni vet det där kareteristiska dova nästan rasselliknande ljudet som uppstår mellan nitrogasen och glaset när man snurrar på ölen. Kändes lite dumt att den stod med i backen men på något vis känns det samtidigt helt rätt. En stor klunk som uppvärmning och som bekräftar att det var just Guinnessen. Glas #2 (Slottskällan Imperial Stout) halades fram och det blev lite mening med att sniffa. En svart öl med viss ljusgenomsläpp, skummet drog åt det mörkare hållet, kaffe, nötig, aningen viniös och lite alkohol som går igenom. Aromen är helt förförisk, fyllig men inte maxad relativt söt smak. Lite fruktig och väl avrundad utan skarpa beska toner. Eftersmaken kommer med en värmande alkohol och med lite mera beska som ger ölen balans. Definitivt 10 poäng.
Öl #3 (Brooklyn Black Chocolate Stout) var i det närmaste opak och hade en mycket skarpare framtoning. Inte alls lika inställsam som tvåan. Jag fick nästan lite ekfatsfeeling i aromen, komplexa toner. Smaken har drag av vanilj vilket får mig att gissa på bourbonfat men den hade på tok för mycket beska för att kunna vara Good King Henry Special Reserv som var den enda ölen jag visste var ekfatslagrad*.  Detta är en öl som blir godare ju längre den står. Mycket kolsyra från början, men det dämpar sig. Komplex öl som man gärna sitter och luktar på, alkohol, choklad, rostad malt, lite maltig, dämpad sötma, inte mycket fruktestrar. God öl men knappast mer än 8 poäng.
Då hade man testat de tre första ölen och gick tillbaka till Guinnessen, gissa om den kändes tunn, riktigt tunn i kroppen. Lättdrucken! Förutom den gav vi oss inte in på några gissningar utan pratade mera arom, smak och upplevelse av ölen.
Nästa flight började med en lite annan typ av öl. Öl #4 (Fra…. Til….)Betydligt mera humleromatisk, lite gräsighet som jag har aningen svårt för. Jag har svårt att sätta fingret på vad det var med ölen men det låg något lite negativt och skvimpande straxt under ytan hela tiden utan att riktigt komma upp. Öl #5 (Limfjords Porter) hade en tydlig rökighet men saknade lite sötma för att kunna vara Limfjords Porter. Fyllig och trevlig men den saknade liksom lite mat till den för att den skulle komma till sin fulla rätt. De andra pratade om att den luktade dansk ost så vi plockade fram lite Vacherol och då blev ölen ytterligare ett snäpp bättre. 9 poäng. Kvällens sista öl, Öl #6 (Sigtuna Black October) var inga problem alls att gissa vilken det var i detta sällskapet. En arom av kaffe, lite nötig och sedan en väldigt renjäst smakbild. Definitivt en lageröl och då var det bara Sigtuna Black lager att gissa på. Det blir fruktansvärt svårbedömt i ett dylikt läge eftersom den liksom inte tävlar i samma klass hur man än ser på den 7p gav jag den men som sagt, aningen svajigt betyg för den.
Efter ölen diskuterade vi fram och tillbaka och gissade sorter. Det krassa resultatet blev två rätt iform av Guinnessen och Black October. Vi var i häradet med Brooklyn, Fra-Til och Limfjord men bommade helt Slottskällans Imperial Stout. Fast det gör mig inte så mycket, jag gav den trots allt 10 poäng.

Guinness Draught (jag gav den ingen poäng, jag bara drack ;-p)

Slottskällan Imperial Stout (10 p)

Brooklyn Black Chocolate Stout (8 p)

Fra…. Till…. (9 p)

Limfjords Porter (9 p)

Sigtuna Black October (7 p)

Vad sade då Coronaälskande Erik om ölen? Guinness var bäst, Slottskällan kunde han tänka sig lite mera av och Sigtuna var lättdrucken. Det andra fick vi övriga dela på.