Amerikanska öl – Gröna Husets Ölsällskaps novemberprovning

Den tredje lördagen i november träffades Gröna Husets Ölsällskap hemma hos Gröningen som tillsammans med Cuba stod som värd. Deras tema var USA och vi fick inte mindre än 13 jänkaröl plus Budweiser och Millers till maten. Maten var underbart goda hamburgare, rent nötkött, med alla tänkbara tillbehör. Man behövde två hamburgare för att kunna smaka av alla tillbehören. Gotti gott gott!!! Lagom till maten plockades alla glas bort och man anbefalldes att dricka ölen i flaska. Jag smakade pliktskyldigast på en Miller men det är verkligen inga öl jag gillar. Onödigt att slösa alkoholplats i kroppen på dylika blaskdrycker.

Ölen som testades under kvällen var följande (i ordning).

 

Samuel Adams Imperial Pilsner (6 p), Left Hand Oktoberfest (7 p) samt Brooklyn Oktoberfest beer (5 p)

cimg3797Här kan man ha synpunkter direkt på ordningen och det hade jag så jag sparade undan SAIPen till senare tillfälle. En rolig detalj är att Left Hands är en ljus lager medan Brooklyn är en mörk lager. När vi tittade på färgen på dem så hade vi svårt att sära på dom. Kanske var Left Hand något mörkare. Vem bestämmer egentligen om en lager är ljus eller mörk? Systembolaget eller importören/producenten? Jag konstaterade även att jag har vänt på Left Hand och Brooklyn. I höstas tyckte jag att Brooklyn var godare… Tja, så är det med smaker och upplevelser.

 

Saranac Black Forest (6 p) och Left Hand Milk Stout (9 p)

Här kunde man få höra en del roliga kommentarer om Saranac att den inte var tillräckligt fylliga, kraftig o.s.v. jämfört med en stout. Visar lite på vikten av att veta lite om öltyper innan man sätter sig och bedömer. Nu ska jag inte sätta mig till doms över andras smaklökar. Saranac är för tunn, lite för syrlig och ganska tråkig för att tilltala mig. Left Hand Milk Stout kommer jag inte riktigt ihåg som en niopoängare men här fanns det arom värd att sitta och lukta på, fylliga smaker och inbrygd trevlighet. Jag vet inte om den kammade hem 9 poäng för att den provades ihop med det som den gjorde.

 

Samuel Adams Honey Porter (6 p), Anchor Porter (6 p)

Samuel Adams hade en väldigt kort eftersmak och först förstod jag inget om varfö rden hette Honey Porter men sedan kom det massor av honung. Både i smaken och i aromen. En sak som förvirrade mig var just honungssmaken. Enligt mina kunskaper om bryggning med honung så ska det inte ge direkta honungssmaker utan jästen jäser bort dessa. Hur det är med den saken får jag forska vidare i. Anchor Porter kom jag ihåg som obalanserad öl och det upplevde jag även denna gång men inte alls så kraftigt som senast. Jag tyckte även att den var lättare i kroppen och mindre bränd i smaken.

 

Liberty Ale (6 p) och Red Seal Ale (6 p)

Här blev det jämt lopp men för allt i världen drick inte en Red Seal för kall. Den var väldigt tråkig i de första klunkarna och kändes bara enkelriktat besk men i takt med värmen kom komplexiteten och den blommade ut. Liberty är enligt mig Anchors bästa öl och kanske borde jag ha satt ett högre betyg på den men nu började smaklökarna domna.

 

brooklyn_brown_aleBrooklyn Brown Ale (8 p) och Anchor Steam Beer (5 p)

Här hade jag ofinheten att bara sippa lite på Anchor Steam Beer för att sedan njuta av Brooklyn Brown Ale. Farinsocker, lite brödig, aningen gräsig/grön och smörkola i lagom dos. Smaken är medeltorr och beskan balanserar fint (något mer än engelska varianter) och det finns lite kaffe och chokladsmak i det hela. Mkt bra öl innan kvällens avslutning.

 

Double Bastard Ale 2007 (8 p) och Sierra Nevada Anniversary Ale 2008 (6 p)

Double Bastard som jag hade hört så mycket väsen om. Kunde det verkligen vara något för mig. Jag tror att den Ska klassas som den dubbel IPA och jag har svårt redan med vanliga amerikanska IPA. Här blev det dock skillnad. Detta är en maltig, söt öl som inte är dränkt i grapefruktsstinkande humle. Beskan finns där och allt för mycket men kvaliteten i ölen kändes tydligt. Eftersom vi var sent gångna på kvällen och inte alla flaskorna gick åt så kunde jag få en med mig hem vilken jag ska spara undan i källaren till en trevlig februaridag 2010 Här började tankarna rinna iväg till problemen med ölstilsindelning. Är detta en DIPA? Vad skiljer då denna från en Imperial Pilsner. Jag vet att Bastard är överjäst och Lagern underjäst men smakmässigt så liknade dessa båda varandra. Dessutom hade jag knappast protesterat om man hade sagt att båda två var amerikanska versioner av Barley Wine.

 

Slutligen vill jag bara återigen ösa lite beröm över värdparet. Till efterrätt fick vi en smarrig Cheesecake som bara smälte i munnen ihop med resterna av Samuel Adams Imperial Pilsner och Double Bastard.