St Peter’s Winter Ale och Casadias

Detta med smakkombinationer är spännande. Burgaren med stekost blev bra exempel på lyckad kombination. Inne i ett stim när det gäller att rensa i ölkällaren så plockade jag en flaska St Peter’s Winter Ale från ifjol (2019 alltså). Barnen brassade Casadias med 18 månaders prästost från Falköpings Mejeri och Lönnebergas rökigaste skinka. Båda två var väldigt goda. Var för sig men även tillsammans men det blev absolut ingen kombination. Det smakade gott, ett plus ett blev två men inte det där tre som är vad man hoppas på.

Jag slavarde bort bilden med casadiasen på så ni för hålla till godo med denna.

Hop Rocker till stekostburgare

Viktigt detta med ursprung. Är inte så utbrett i ölvärlden som i ostvärlden. Halloumi är som ni säkerligen känner till ursprungsskyddat så den lokala varianten heter Filliostus stekost och är från Stekosterian.

Jag gjorde en burgare på detta och provade Hop Rocker till detta. Jobbar på att rensa upp i det gamla, få lite ordning både i mina arkiv, i datorn och inte minst i ölkällaren. Har tagit flera stora steg framåt. Bottle Kill på Jameson, Inga I&G-flaskor som skvalpar. Stekostens sälta driver fram beskan mera och ölen blir lite mera krävande men samtidigt mera intressant. Citrustonerna kommer fram lite ytterligare medan mineraltonerna backar. Detta blev en riktigt bra kombination. Plötsligt så blir Hop Rocker en bra öl. Lätt kropp passar bra till burgaren och sötman hos tomaterna blir intensivare ihop med ölens beska. Minst lika gott som en köttburgare.

Fredagstipset – Flora & The Griffin till fredagsfläskkotletten

Fläskkotlett som steks i smör, kokt potatis, gräddsås, lite svamp, gul lök och så några salladsblad och lite tomat som sätter färg på det hela. En traditionell rätt i sann husmanskostanda.

Till detta vill man ha lite öl, inte allt för tung, något lite jordigt och murrigt. Tungt taditionellt för att passa ihop med traditionell med fläskkotletten men samtidigt gärna med en modern touch.

Flora and The Griffin, fläskkotlett, Karlströms MaltHär passar Flora & the Griffin in bra. En trevlig maltbas med stor kropp som bär upp mot gräddigheten i såsen, lite jordiga, maltiga grundtoner som passar bra med det stekta fläsket och en kryddighet, kanske från rågen, som kompletterar svampen och löken för att bidra med måltidens hela smakbild. Flora & The Griffin levererar en stor portion brittisk öltradition med karamelliga toner jordiga, fruktiga smaker men det är också en väldigt kraftig öl med sina 7,4% Mycket sötma men den hålls i schack på ett bra sätt av humlebeskan.

Robert Burns Night – i alla enkelhet med fru och barn (BrewDog Nine to Five, Traquair House Ale och Jacobite Ale)

Hallå där vänner, inte ska väl gammal vänskap glömmas bort? Trodde ni att jag tänkte fira Robert Burns Night med enbart statistik, om whiskey? Nopp, inte en chans. Jag borde givetvis ha haft haggis på tallriken och läst ett hyllningskväde men som min gamle vän Tam brukar säga. Skål på er!

Istället för Haggis blev det den västgötska motsvarigheten, grynkorv. En alldeles speciell grynkorv som gjorts med drav och vört och som serverades med potatismos och stampade morötter. Att jag bytte rotmoset mot morötter har inget med fattigdom att göra utan var helt en smaksak och det är jag man för. Det blir liksom att välja mellan att korsa floden via den gamla bron eller den nya bron. Å är man en liten mus likt mig så väljer man den godaste vägen. (Den konstiga inledningen bygger på sju hänvisningar till Burns verk, hur väl kan ni eran Burns?)

Grynkorv, Nine to Five Wizard, BrewDog, Karlströms MaltTill detta måste vi givetvis ha skotsk öl och då faller valet på två bryggerier. BrewDog eller Traquair, eller, det är nu man kanske skulle fråga den hornprydde (Address to the Deil) varför han slog klorna i mig, som jag tänkte jag skulle göra en tävling och ta en BrewDogöl och en Traquair Houseöl. Givetvis ville jag att det senare skulle vinna.
Sagt och gjort, frun fick bli domare (hon har lite svårt för veteöl nämligen) och inte oväntat föredrog hon Jacobite Ale framför Nine to Five Wizard. Fast jag själv blev glatt överraskad hur bra veteölen faktiskt fungerade med det söt i morötterna och de milda kryddorna i grynkorven. Den tydliga fruktigheten bar fram korvens smaker lite ytterligare. Ihop med den rustika maten kändes den lite tyngre kroppen helt rätt. Jacobite Alen var inte fel heller, inte alls med sina russin toner, sin karamellsötma och alkoholtonerna som matcheds fint mot svampstuvningen.

Som någon slags mellanting av efterrätt och ostbricka hade jag en för mig ny ost, double glocester. Jag trodde att det var för att den hade två ostar i sig som den kallades så, fast när jag läste på lite om osten så visade det sig inte vara fallet. Gloucester är en ost som liknar cheddarost i strukturen och just denna var alltså mixad/varvad med stilton. Till denna ostiga anrättning så serverade jag Traquair House Ale från 2006. Åh vilka viniösa toner och vilken mäktig öl det har blivit av den. Allvarligt alltså, jag vet att jag inte har den största trovärdigheten när det gäller Traquair men denna gång bör ni tro mig. Okej, en elva år gammal öl tappar en hel del i fräschör iform av kolsyra men det vägs med lätthet upp av russin, dadlar, korinter, portvin, sherrytoner och den fullkomliga explosion av smaker som sker i gommen.

Traquair House, Jacobite Ale och House Ale, Karlströms Malt

Sumering, Nine to Five var en riktigt bra öl till potatismos och ännu bättre till stampade morötter. Jacobite Ale är en helgjuten öl ihop med grynkorv och en vällagrad Traquair House Ale ihop med lite kraftigare, stabbigare ost är en kalasavslutning.

Julen, en ständig källa till glädje

Barley Wine Tryfflar, Thomas Hardy's, Karlströms MaltNi vet, klappar ska köpas, köttbullar rullas, blommor delas ut, barn ska skjutsas och det är en hel del att städa. Att då mitt i allt detta få gå ut i köket, på uppmaning av sin fru, dricka en flaska Thomas Hardy´s är inte fel. Fast inte hela är klart. En knapp deciliter av den gyllene drycken ska ner i Barley Wine tryfflarna. En självklarhet på gottebordet som barnen strängt tilltalas att låta bli. Jag skyller på ölen i smeten men sanningen är att jag vill ha så mycket av tryfflarna själv som jag kan få.

Receptet hittar ni här, jag skrev om det för flera år sedan. Nu straxt efter ett å natten åker plastfolien på och smeten in i kylen. Imorgon tar jag en sväng förbi bryggeriet och hämtar två nävar karamellmalt som sedan mals och silas för att rulla tryfflarna i istället för klassisk kakao.

Kampen om uteblev

Tidigare i somras så skrev jag lite om grillöl. Det var mest ett teoretiskt resonemang men redan då tänkte jag att jag skulle pröva. Nu föll det sig så väl att 1) frun har vunnit en sprillans Webergrill, 2) vi hade gäster och 3) jag hade två lämpliga öl att prova som grillöl för att reda ut vilket som är bäst för grillen. Beska öl eller mera maltiga?

Fast, allt blir inte alltid som man har tänkt sig utan ibland blir det annorlunda. Det gick fort att grilla med den nya grillen och värmen var intesiv så det var mycket att vända. Vi hann helt enkelt inte med mer än Belhavenölen. Men det var en fin, mjuk öl som inte gjorde bort sig fast om den öjde upplevelsen vet jag inte. Mycket god, skön början på middagen och lite lagom.

Två kvällar senare så gav jag mig själv på Five Points XPA när vi åter igen körde grillen. Här har vi en mycket hårdare humlad öl. Tydlig beska som skär rakt igenom ölen. Tanken är att beskan ska väcka smaklökarna och reta hungern vilket gör att maten smakar bättre. Sedan får inte beskan ta över och dominera, hur mycket beska vi pratar om är väldigt individuellt.

Vilket tycker jag är bäst då? Nja, svårt att säga. Jag gillar en mjuk, enkel öl men även en öl med mycket beska kan vara väldigt rätt. Det viktiga är nog att man har en öl till grillen.

Magnus dricker Belhaven Intergalatic, Karlströms Malt

Fredagsmys, tacos och en flaska Traquair House Ale

Om jag har förstått rätt så är tacos en väldigt populär anrättning just på fredagar i många svenska hem. Våran variant var inte helt fri från Santa Marias påverkan men den var relativt marginell. Köttfärsen kryddades med olika grundkryddor, såsen var bara ren kräm fräsh upphottad med vitlök och grönsakerna brukar de knappast vara inblandade i. Det blev en något annorlunda tacos, lite renare smaker och framförallt fick köttfärsen mera smak av kött. Så till detta kände jag att en flaska Traquair House Ale skulle sitta perfekt. Sherrytonerna, rusinsmaken, det lätt jordiga å så den stillsamma alkoholtonen gör sig så bra till tacosen. Pröva själva där ute i stugorna…….

Traquair House Ale till fredagstacosen, Karlströms Malt

Toad in the Hole och en ESB

Padda i hålet. Vem tusan kommer på tanken att döpa en maträtt till något så skruvat? Ingen aning faktiskt? Och wikipedia vet inte heller, vem ska då veta? En 1700-tals rätt vad det verkar som. Kan bakas med annat än korvar om man tittar historiskt men numera är det definitivt korv som gäller.

Det är inte jag som har gjort rätten utan det är min dotter som håller på att arbeta sig igenom The Harry Potter Inoffical Cooking Book. Jag tror att jag har nämnt det tidigare på bloggen.

Jag har aldrig sett den på menyn någon gång på någon pub men endera dagen hittar jag den nog. Vore roligt att se hur den smakar på drottningens ö. När dottern har gjort den så har hon inte riktigt orkat hela vägen igenom. Inget potatismos och ingen skysås. Jag tror att det höjer anrättningen som annars mest smakar som en fläskpankaka men med korv istället för fläsk.

Ingredienser:
Solrosolja
8 st lite större färska korvar som du steker först eller förbakade korvar som du använder som de är
4 kvistar av färsk rosmarin
2 stora röda lökar
2 vitlöksklyftor
2 teskedar osaltat smör
6 matskedar balsamvinäger

Fullers ESB, Toad in the Hole, Karlströms maltSMETEN
285 ml mjölk
115 g vanlig mjöl
3 stora ägg
från frigående höns

1. Blanda ingredienser till smeten tillsammans med en nypa havssalt, och lägg åt sidan. Ju tunnare desto bättre
2.
Fyll på knappt 1 cm solrosolja i en ugnsfast form, sätt in i ugnen på 250ºC Placera en långpanna under som fångar upp olja som skvätter ut ugnsformen.
3. När oljan är väldigt het, lägg till korven – håll ögonen på dem och låt dem
ligga i tills de är ljust gyllene.
4. Ta nu
formen ur ugnen, var mycket försiktig och häll smeten över korven. Kasta ett par kvistar av rosmarin i smeten.
5. Det kommer att bubbla och eventuellt spruta lite, så försiktigt sätta
formen tillbaka i ugnen. Öppna inte luckan på minst 20 minuter, eftersom Yorkshire puddingar kan vara lite känsliga när de stiger. Ta ut ur ugnen när smeten är gyllene och vacker.
6.
Löksåsen: skalla och finskiva löken och vitlöken, stek sedan i smöret på medelvärme i ca 5 minuter, tills de blir genomskinliga. Du kan lägga till lite timjan eller rosmarin här, om du vill. Tillsätt balsamvinägern och låt det koka ner till hälften.
7. Servera vid bordet med paddan i hålet, potatismos, grönsaker och bakade bönor eller kanske en grön sallad om du vill känna dig lite nyttig!

Öl till detta? Jag hade en Fuller’s ESB men absolut så funkar en Traquair House Ale kanonbra. Speciellt om man har gjort en extra tung sås. Jag skulle gärna pröva något syrligt till detta, kanske använda isterband som korvvariant för att få fram en tydligt svensk padda i hålet.

Svampmacka, Traquair och lite framtidsfunderingar

Traquair Jacobite Ale, Svampmacka, Karlströms MaltIbland kan jag tycka att spritigheten i Traquair Jacobite Ale tittar fram lite för mycket men med lite tilltugg så upplever jag inte detta. Som en svampmacka, denna enkla men ack så goda rätt. Visst, man kan lyxa till det betydligt mera än vad som gjorts här, någon tomatskiva under stuvningen, lite timjan uppe på eller en spröd persiljekvist. Inget av detta den här gången men väl en lagom kyld Traquair Jacobite Ale som fick stå för lyxen. Brödet, lätt rostat i kanterna där varken osten eller svampstuvningen har täckt ger en smakdimenssion till för smaklökarna att upptäcka. Stuvningen bidrar till att öka känslan av fyllighet i ölen eller om det är just den något tunna kroppen hos ölen som skapar en skön kontrast. Gott var det hur som.

Jag har bortsett från semesterstoppet haft som målsättning att skriva något varje dag på bloggen. Det har varit riktigt roligt och inspirerande. Man tvingas leta efter lite nya strategier och jag trodde nog att jag under semestern skulle komma på några nya idéer till bloggen. Det har liksom givit sig självt att enbart inlägg om en specifik öl inte är tillräckligt. Vad vill jag själv läsa? Inte allt för mycket om öl jag inte kommer att få dricka själv men gärna något att drömma om, längta efter. Vad vill jag skriva om? Sådant som folk läser givetvis men någon stans handlar det också om att få visa upp lite av dessa fantastiska öar.

Sedan har vi det här med ett inlägg om dagen. Det har jag, i alla fall för mig själv, bevisat att jag kan. Nu gäller det att sätta nya mål och någonstans inom mig gnager det lite i själen med uppehållet. Kanske ska jag försöka skriva ifatt? Ha mer än ett inlägg per dag. Kan jag nå 365 inlägg innan nyår. Självklart kan jag det men det behöver samtidigt vara lite substans i det hela.

Så, nu ikväll har jag tagit tag i några nya trådar. Jag har skickat iväg ett antal mejl för att försöka få kontakt med lite olika människor och jag har börjat lite kommande blogginlägg som förhoppningsvis ska vara intressanta och varierande. Skål på er!

Black Barrel i grädden

Det finns många olika sätt att inta sin whiskey. Dricka den är givetvis det vanligaste men jag var sugen på att pröva något jag aldrig har testat innan. Vi skulle ha en smulpaj med blåbär till kvällsmyset i fredags och jag ville piffa upp grädden lite. Vanligen så använder jag mig av någon mjukare calvados eller en söt likör men idag bestämde jag mig för att pröva en skvätt whiskey. Jag kan meddela att det fungerar väldigt bra. Jag var på provningshumör så jag testade givetvis flera varianter innan jag bestämde mig. Jameson Blended, Jameson Black Barrel, Redbreast 12y och Connemara Single (sista skvätten i en väldigt gammal flaska). Lite grädde, en liten skvätt whiskey, röra ihop och sedan blindtest på detta. Jag fick hjälp att lägga klickarna i fyra olika hörn på tallriken. Provsmakning! Vinnare blev Jameson Black Barrel. Den vanliga Jameson kräver kaffe och socker som komplement till grädden. Rökigheten var inget som föll mig på läppen men jag var glad över att tömma flaskan och Redbreast 12y var gott men eftersom Redbreast 12 y slår Jameson Black Barrel när man har den rent i glaset så föll valet på den svarta tunnan till grädden och jag sparade Redbreast till lördagsmyset istället.

Blev det bättre än vanlig grädde? Nja, kanske. Lite annorlunda hur som, roligt att utöka smakrikedomen och komplexiteten. Lite vaniljsocker i grädden eller lite havregryn i smulpajsdegen skapar också variation men det är ju inte mycket att skriva om på den här bloggen.

Jameson Black Barrel, Blåbärspaj, Karlströms Malt.JPG